Segrar och förluster i övningskrig
-
- Stödjande medlem 2021
- Inlägg: 5857
- Blev medlem: 06 jun 2006 17:13
- Ort: Finland
Re: Segrar och förluster i övningskrig
En överfurir berättar:
Sommaren 1975. Infanteriets stridsskola.
Jag och den pansarvärnstropp vid 12.pvkomp I 16/Fo 31 som jag var instruktör vid skickades till Kvarn för att vara övningstrupp vid Militärhögskolans kurs för blivande bataljonschefer (batch). Som förbandsinstruktör (FBI) följde förstås ordinarie plutonchefen med.
Troppen bestod av två grupper med vardera en pvpj 1110, ett grg m/48 C och en ksp 58. Allt drogs av traktorer och truppen cykeltolkade efter. Själv fick jag åka bakryttare på en mc.
Truppen var oerhört lojal och följsam även om jag i början var lite skeptisk till att så många kom från storstaden Göteborg och hade långt hår. Jag var skeptisk i onödan.
Emellanåt skickades vi ut för att skydda en flank och slåss mot mygg. Vid ett tillfälle råkade vi ut för styrka C, under befäl av en av mina "kamrater", som var med på övningen med sin spaningspluton och ville hjälpa sin kamrat genom att släppa ut luften ur pvtroppens cyklar.
Där och då svor jag att hämnas men det har snart gått femtio år och hämnden har väl blivit lite för kall.
Någon större truppförare var jag väl inte men jag tyckte vi löste våra uppgifter tillfredsställande, en åsikt som tyvärr inte delades av alla på batchkursen. Långsam, svårt att förstå givna order m m var några av omdömena om mina prestationer.
En dag fick jag och min tropp en uppgift. "Skydda bataljonsstabens (batstaben) gruppering vid vägskälet X. Fienden kommer att anfalla från väster med pansar om 30 minuter!" En grammatiskt konstig order men FBI övertygade mig om att det är vi skall vara vid X. Sagt och gjort. Här dög bara pvpjäser. Traktorerna med sina entonskärror och övriga vapen skickades mot batstaben där de borde vara säkra.
Terrängen var svår. Granar och tallskog blandat med våta rester av skogsavverkning. Dessutom var det en kraftig stigning till den av mig tilltänkta stridsställningen.
Vi slet och drog våra två pjäser och efter en kvart hade vi kommit 25 meter.
Ögonblicket senare utbröt en våldsam skottlossning i östlig riktning.
- Du anropade väl batstaben med din ra 140 och meddelade att dina traktorer skulle ansluta till dem, frågade FBI.
- Inte direkt, men de borde väl märka att fordon kommer från oss i väster?
- Jo, jag tror de har märkt det!
FBI hade knappt hunnit avsluta meningen innan det brakade till på vägen och tre ikv 103 dundrade fram under intensiv eldgivning. Samtidigt anföll delar av InfSS övningskompani fegt i vår flank. Att manövrera våra pvpjäser var inte att tänka på utan jag hann bara skänka en tanke på bataljonstaben som nu oskyddad befann sig några kilometer bort. Tidigt fick jag veta att eleverna var betygsatta och jag kunde bara hoppas att truppförande inte var från Hallands regemente.
När kalabaliken så småningom lagt sig fick vi vila några timmar men på kvällen kom ett bud att jag skulle anmäla mig för truppförande bataljonchefen.
Sagt och gjort lät jag min mcordonnans transportera mig till staben och frågade nervöst efter batch.
Han ligger i tältet och sover, fick jag veta. Lyckan står den djärve bi, har alltid varit min paroll och jag smög skyggt in i stabstältet där en sovsäck låg och snarkade.
Han väcktes och stirrade på min uppenbarelse och skrek:
- Bryt staben! Marschfärdiga!
Nog anade jag att jag inte var enormt populär bland MHS-eleverna men att fly bara på grund av mig var ändå lite magstarkt.
Tumult utbröt men stabens flykt avbröts då någon lärare fick stopp på den sömndruckne MHS-eleven.
Han hade glömt varför han kallade på mig och jag åkte lättad tillbaka.
Under senare delen av övningen fick jag ibland ryktesvägen från MHS-eleverna höra uttryck som "vitsordssänket". Jag började ana vem som avsågs men jag var ändå nöjd. Och det kunde ju istället handla om den svekfulle kamraten vars spaningspluton släppt ur luften ur mina cyklar.
Trevliga värnpliktiga som alltid gjorde sitt bästa även när jag gav mindre genomtänkta order. Så här långt efteråt är det lätt att se minnena i ett rosenrött skimmer men även om det fanns mindre trevliga stunder så gav det mig erfarenheter och minnen för livet.
Sommaren 1975. Infanteriets stridsskola.
Jag och den pansarvärnstropp vid 12.pvkomp I 16/Fo 31 som jag var instruktör vid skickades till Kvarn för att vara övningstrupp vid Militärhögskolans kurs för blivande bataljonschefer (batch). Som förbandsinstruktör (FBI) följde förstås ordinarie plutonchefen med.
Troppen bestod av två grupper med vardera en pvpj 1110, ett grg m/48 C och en ksp 58. Allt drogs av traktorer och truppen cykeltolkade efter. Själv fick jag åka bakryttare på en mc.
Truppen var oerhört lojal och följsam även om jag i början var lite skeptisk till att så många kom från storstaden Göteborg och hade långt hår. Jag var skeptisk i onödan.
Emellanåt skickades vi ut för att skydda en flank och slåss mot mygg. Vid ett tillfälle råkade vi ut för styrka C, under befäl av en av mina "kamrater", som var med på övningen med sin spaningspluton och ville hjälpa sin kamrat genom att släppa ut luften ur pvtroppens cyklar.
Där och då svor jag att hämnas men det har snart gått femtio år och hämnden har väl blivit lite för kall.
Någon större truppförare var jag väl inte men jag tyckte vi löste våra uppgifter tillfredsställande, en åsikt som tyvärr inte delades av alla på batchkursen. Långsam, svårt att förstå givna order m m var några av omdömena om mina prestationer.
En dag fick jag och min tropp en uppgift. "Skydda bataljonsstabens (batstaben) gruppering vid vägskälet X. Fienden kommer att anfalla från väster med pansar om 30 minuter!" En grammatiskt konstig order men FBI övertygade mig om att det är vi skall vara vid X. Sagt och gjort. Här dög bara pvpjäser. Traktorerna med sina entonskärror och övriga vapen skickades mot batstaben där de borde vara säkra.
Terrängen var svår. Granar och tallskog blandat med våta rester av skogsavverkning. Dessutom var det en kraftig stigning till den av mig tilltänkta stridsställningen.
Vi slet och drog våra två pjäser och efter en kvart hade vi kommit 25 meter.
Ögonblicket senare utbröt en våldsam skottlossning i östlig riktning.
- Du anropade väl batstaben med din ra 140 och meddelade att dina traktorer skulle ansluta till dem, frågade FBI.
- Inte direkt, men de borde väl märka att fordon kommer från oss i väster?
- Jo, jag tror de har märkt det!
FBI hade knappt hunnit avsluta meningen innan det brakade till på vägen och tre ikv 103 dundrade fram under intensiv eldgivning. Samtidigt anföll delar av InfSS övningskompani fegt i vår flank. Att manövrera våra pvpjäser var inte att tänka på utan jag hann bara skänka en tanke på bataljonstaben som nu oskyddad befann sig några kilometer bort. Tidigt fick jag veta att eleverna var betygsatta och jag kunde bara hoppas att truppförande inte var från Hallands regemente.
När kalabaliken så småningom lagt sig fick vi vila några timmar men på kvällen kom ett bud att jag skulle anmäla mig för truppförande bataljonchefen.
Sagt och gjort lät jag min mcordonnans transportera mig till staben och frågade nervöst efter batch.
Han ligger i tältet och sover, fick jag veta. Lyckan står den djärve bi, har alltid varit min paroll och jag smög skyggt in i stabstältet där en sovsäck låg och snarkade.
Han väcktes och stirrade på min uppenbarelse och skrek:
- Bryt staben! Marschfärdiga!
Nog anade jag att jag inte var enormt populär bland MHS-eleverna men att fly bara på grund av mig var ändå lite magstarkt.
Tumult utbröt men stabens flykt avbröts då någon lärare fick stopp på den sömndruckne MHS-eleven.
Han hade glömt varför han kallade på mig och jag åkte lättad tillbaka.
Under senare delen av övningen fick jag ibland ryktesvägen från MHS-eleverna höra uttryck som "vitsordssänket". Jag började ana vem som avsågs men jag var ändå nöjd. Och det kunde ju istället handla om den svekfulle kamraten vars spaningspluton släppt ur luften ur mina cyklar.
Trevliga värnpliktiga som alltid gjorde sitt bästa även när jag gav mindre genomtänkta order. Så här långt efteråt är det lätt att se minnena i ett rosenrött skimmer men även om det fanns mindre trevliga stunder så gav det mig erfarenheter och minnen för livet.
Du har inte behörighet att öppna de filer som bifogats till detta inlägg.
-
- Redaktör och stödjande medlem 2024
- Inlägg: 30041
- Blev medlem: 11 jul 2002 11:52
- Ort: Utrikes
Re: Segrar och förluster i övningskrig
Trevlig historia, vem var överfuriren vitsordssänket?
Göteborgare kan vara ett blandat släkte som beväringar, några riktigt dugliga men andra inte riktigt lika dugliga. När jag gjorde lumpen var jag ute och visiterade ett postställe och ingrep då posterna rökte. De tyckte att min tillsägelse var riktigt rolig då de började skratta. Dagen efteråt kom en snäll gruppchef fram och berättade för den unge, dumma och naive Hans att de hade nog inte rökt cigaretter. Jag har berättat historien tidigare, jag vet.
MVH
Hans
Göteborgare kan vara ett blandat släkte som beväringar, några riktigt dugliga men andra inte riktigt lika dugliga. När jag gjorde lumpen var jag ute och visiterade ett postställe och ingrep då posterna rökte. De tyckte att min tillsägelse var riktigt rolig då de började skratta. Dagen efteråt kom en snäll gruppchef fram och berättade för den unge, dumma och naive Hans att de hade nog inte rökt cigaretter. Jag har berättat historien tidigare, jag vet.
MVH
Hans
-
- Stödjande medlem 2021
- Inlägg: 5857
- Blev medlem: 06 jun 2006 17:13
- Ort: Finland
Re: Segrar och förluster i övningskrig
Ja, du får gissa. Ledtråd behövs nog inte.
Efteråt hade eleven som var batch fräckheten att påstå att jag som gruppchef/överfurir stövlat in i tältet och beordrat "marschfärdiga" på staben, en stab fylld av stjärnor på kragspeglarna alltså ett påstående som föll på sin egen orimlighet.
Långt efteråt har jag kommit fram till att han i sin halvslummer förmodligen hört min mc och alla som varit med i det militära vet att när man hör en mc i fjärran så innebär det problem. Antingen att chefen skall på ordergivning eller ännu värre att riva förläggningen.
Fast hur man kunnat bli så stridsutmattad efter tre dygn på en stabsövning, låt vara i fält, begriper jag inte men de var ju som bekant under vitsordsbedömning.
-
- Redaktör och stödjande medlem 2024
- Inlägg: 30041
- Blev medlem: 11 jul 2002 11:52
- Ort: Utrikes
Re: Segrar och förluster i övningskrig
Jag fick på kaptenskursen en vecka med en pluton beväringar bland träsken på I 14's övningsfält. På denna vecka måste jag lyckats på något sätt, för sista, extremt korta natten, ligger jag för att försöka slumra lite i tältet. En beväring kommer in och säger 'Vi måste väcka plutonchefen nu, det är ordergivning om en timme' varvid eldposten lugnt svarar 'En timme, låt honom sova, det behöver han, vi väcker honom om tre kvart'. Jag blir nästan tårögd av minnet.
MVH
Hans
MVH
Hans
-
- Stödjande medlem 2021
- Inlägg: 5857
- Blev medlem: 06 jun 2006 17:13
- Ort: Finland
Re: Segrar och förluster i övningskrig
Cigarrer förstås. Men de är mindre skadliga än cigarretter enär man inte drar halsbloss.Hans skrev: ↑31 jul 2023 07:07Göteborgare kan vara ett blandat släkte som beväringar, några riktigt dugliga men andra inte riktigt lika dugliga. När jag gjorde lumpen var jag ute och visiterade ett postställe och ingrep då posterna rökte. De tyckte att min tillsägelse var riktigt rolig då de började skratta. Dagen efteråt kom en snäll gruppchef fram och berättade för den unge, dumma och naive Hans att de hade nog inte rökt cigaretter. Jag har berättat historien tidigare, jag vet.
MVH
Hans
-
- Stödjande medlem 2023
- Inlägg: 9800
- Blev medlem: 15 jun 2009 07:52
- Ort: Västerbotten
Re: Segrar och förluster i övningskrig
Tack Lasse O (och Hans) för intressanta berättelser från den historiska verkligheten.
-
- Stödjande medlem 2021
- Inlägg: 5857
- Blev medlem: 06 jun 2006 17:13
- Ort: Finland
Re: Segrar och förluster i övningskrig
Grattis på fölsedan, Hans.Hans skrev: ↑31 jul 2023 08:35Jag fick på kaptenskursen en vecka med en pluton beväringar bland träsken på I 14's övningsfält. På denna vecka måste jag lyckats på något sätt, för sista, extremt korta natten, ligger jag för att försöka slumra lite i tältet. En beväring kommer in och säger 'Vi måste väcka plutonchefen nu, det är ordergivning om en timme' varvid eldposten lugnt svarar 'En timme, låt honom sova, det behöver han, vi väcker honom om tre kvart'. Jag blir nästan tårögd av minnet.
MVH
Hans
Jag har varit med om nästan samma sak.
Fast då handlade det om att inte väcka sergeant O för tidigt eftersom han då skulle hitta på att öva närskydd eller något annat onödigt.
Det var samma natt som en halvt medvetslös eldpost bredde smör på mina inläggssulor och försökte tugga dem i tron att det var en smörgås.
I 14. Kungsfors.
-
- Stödjande medlem 2021
- Inlägg: 5857
- Blev medlem: 06 jun 2006 17:13
- Ort: Finland
Re: Segrar och förluster i övningskrig
Tråden handlar om framgångar och nederlag. Om jag får leva tillräckligt länge kanske jag kan komma in på framgångarna men tillsvidare får läsaren hålla tillgodo med nederlagen. Också de kan vara lärorika,
-----------------------------------------
I slutet av 70-talet fick den nybakade fänrik O vid Svea livgarde en lysande idé.
En förevisningsövning inför det egna kompaniet och som skulle visa så gott som samtliga explosiva varor som disponerades av infanteriet.
Tyvärr fick han då det gällde de flesta ammunitionseffekter "nej" av högre chefer och fänriken fick till sin sorg stryka skarpa pansarskott, skarp ammunition till pansarvärnspjäser och granatgevär, diverse skarpa minor m m.
Inte mycket var kvar men skam de som ger sig.
Att skjuta grg med barlastad ammunition samt hur en 12 cm sprängvinggranat detonerar i fjärran borde duga. Plus lite annat krafs, förstås. Dessvärre hade ryktet spridit sig på regementet och kl 1200 hade så gott som samtliga kompanier och en avsevärd mängd civilanställda infunnit sig på Borgarbo sprängplats för att se en välregisserad föreställning avseende infanteriets explosiva resurser.
Fänrik O, vid det här laget något nervös, inledde med att visa en krevadskarbinskytts färdigheter men av åskådarnas sorl att döma var ingen särskilt imponerad.
Inte heller Larmmina 1 väckte något intresse. Vid det här laget märkte fänriken att några utländska åskådare nästlat sig in bland åskådarna och att Sveriges rykte nu stod på spel.
Fänriken beslöt sig för att kasta in det första av två trumfkort.
- Vi hör nu stridsvagnsbuller bakom krönet! En granatgevärsomgång skall bekämpa det fientliga fordonet från en eldställning 70 meter framför er!
Samtidigt tryckte fänriken på en knapp på Saab-sändaren och ett svagt ljud hördes från terrängen som med lite fantasi kunde tolkas som en T-55 eller en svårstartad Saab 96.
Spänningen steg men sjönk i samma ögonblick som granatgevärsomgången blev synlig.
Direktiven till de båda överfurirerna hade varit tydliga och i klass med Ingemar Bergman:
- Jag vill se dramatik! Ni skall visa ett dödsföraktande mod när ni kastar er ner i eldställningen och med två skott bekämpar stridsvagnen!
Dessvärre var de båda öfu inga skådespelare.
Fortsättning följer.
-----------------------------------------
I slutet av 70-talet fick den nybakade fänrik O vid Svea livgarde en lysande idé.
En förevisningsövning inför det egna kompaniet och som skulle visa så gott som samtliga explosiva varor som disponerades av infanteriet.
Tyvärr fick han då det gällde de flesta ammunitionseffekter "nej" av högre chefer och fänriken fick till sin sorg stryka skarpa pansarskott, skarp ammunition till pansarvärnspjäser och granatgevär, diverse skarpa minor m m.
Inte mycket var kvar men skam de som ger sig.
Att skjuta grg med barlastad ammunition samt hur en 12 cm sprängvinggranat detonerar i fjärran borde duga. Plus lite annat krafs, förstås. Dessvärre hade ryktet spridit sig på regementet och kl 1200 hade så gott som samtliga kompanier och en avsevärd mängd civilanställda infunnit sig på Borgarbo sprängplats för att se en välregisserad föreställning avseende infanteriets explosiva resurser.
Fänrik O, vid det här laget något nervös, inledde med att visa en krevadskarbinskytts färdigheter men av åskådarnas sorl att döma var ingen särskilt imponerad.
Inte heller Larmmina 1 väckte något intresse. Vid det här laget märkte fänriken att några utländska åskådare nästlat sig in bland åskådarna och att Sveriges rykte nu stod på spel.
Fänriken beslöt sig för att kasta in det första av två trumfkort.
- Vi hör nu stridsvagnsbuller bakom krönet! En granatgevärsomgång skall bekämpa det fientliga fordonet från en eldställning 70 meter framför er!
Samtidigt tryckte fänriken på en knapp på Saab-sändaren och ett svagt ljud hördes från terrängen som med lite fantasi kunde tolkas som en T-55 eller en svårstartad Saab 96.
Spänningen steg men sjönk i samma ögonblick som granatgevärsomgången blev synlig.
Direktiven till de båda överfurirerna hade varit tydliga och i klass med Ingemar Bergman:
- Jag vill se dramatik! Ni skall visa ett dödsföraktande mod när ni kastar er ner i eldställningen och med två skott bekämpar stridsvagnen!
Dessvärre var de båda öfu inga skådespelare.
Fortsättning följer.
Du har inte behörighet att öppna de filer som bifogats till detta inlägg.
-
- Redaktör och stödjande medlem 2024
- Inlägg: 30041
- Blev medlem: 11 jul 2002 11:52
- Ort: Utrikes
Re: Segrar och förluster i övningskrig
Väntar med spänning. Du följde väl, visa, instruera, öva, öva, öva, öva, öva och pröva?
MVH
Hans
MVH
Hans
-
- Stödjande medlem 2021
- Inlägg: 5857
- Blev medlem: 06 jun 2006 17:13
- Ort: Finland
Re: Segrar och förluster i övningskrig
Nej och ja fast det viktigaste är att föröva viktiga saker, särskilt som man är ny på ett ställe och vill göra ett gott intryck. First impression lasts.
Resten av sorgespelet berättas senare under dagen.
Resten av sorgespelet berättas senare under dagen.
Du har inte behörighet att öppna de filer som bifogats till detta inlägg.
-
- Redaktör och stödjande medlem 2024
- Inlägg: 30041
- Blev medlem: 11 jul 2002 11:52
- Ort: Utrikes
Re: Segrar och förluster i övningskrig
I väntan på Lasse och innan jag åker så får jag berätta om en förevisningsövning på Villingsberg. Där sköts och sprängdes skarpt allt som en skyttebataljon hade. Pansarplåtar för all PV-ammunition och någon stackars gammal stridsvagn fick visa effekten av stridsvagnsminor. Chefen måste varit smart för att han såg till att spränggranat från granatgevär sköts över en liten tjärn i målområdet. Det var dramaturgiskt att se nerslagen från kulorna (i granaten) i vattnet. Jag hade inte velat vara där.
Jag tror jag har en bild i mina gömmor (jag var en hyfsad fotograf då på den analoga tiden), skall kolla när jag är hemma igen.
MVH
Hans
Jag tror jag har en bild i mina gömmor (jag var en hyfsad fotograf då på den analoga tiden), skall kolla när jag är hemma igen.
MVH
Hans
-
- Stödjande medlem 2021
- Inlägg: 5857
- Blev medlem: 06 jun 2006 17:13
- Ort: Finland
Re: Segrar och förluster i övningskrig
Fortsättning från i går.
Dessvärre var de båda öfu inga skådespelare.
På eget initiativ hade de engagerat två värnpliktiga som skulle föreställa chef och ammunitionsbärare så att det blev en riktig granatgevärsomgång. En av de värnpliktiga skulle föreställa omgångschef men visade sig vara totalt okunnig om chefskap utan beslöt sig i demokratisk anda att vara ammunitionsbärare 2.
Dramatiken uteblev. Särskilt när de släntrade fram mot eldställningen och grälade, visserligen något dämpat men ändå, om var exakt var de skulle ligga.
Fänrik O svor inombords ve och förbannelse över alla överfurirer utan en tanke på att han själv haft samma grad åtta månader tidigare.
Fänrik O undrade varför han inte förövat omgången men tröstade sig med att ett gott skjutresultat skulle uppväga det icke-professionella uppträdandet.
Efter en evighet då fänrik O med alltmer hes stämma för tionde gången förkunnat att motorbullret kom allt närmare, small första skottet mot det uppfällda Saab-målet på 100 meter. Miss.
Åskådarna skrattade medlidsamt.
Andra skottet avlossades efter en halv minut och träffade till och med så lyckligt att målet säckade ihop.
Tyvärr hade spårljuset tänt eld på gräset så den välregisserade förevisningen fick avbrytas för brandbekämpning. Det tog en halvtimma varvid vissa åskådare tack och lov tröttnade och började dra sig hemåt.
Efter förevisningen av brandbekämpning med hjälp av granruskor visades effekten av rökstav m/52 och knallskott. Resterande del av publiken gäspade och såg kraftigt uttråkad ut.
- Nu skall vi som avslutning låta en 12 cm granatkastargranat detonera i skogsbrynet 1200 meter längre bort. Fänriken tillsammans med en av öfu hade i god tid riggat upp granaten och sprängdeg i en gran. Avståndet var helt inom reglerna och två rullar DL 1000 hade dragits från elsprängpatronen och sprängdegen på granaten till tändapparaten vid åskådarna.
Fänrik O vevade och tryckte på knappen. Inget hände. Nya vevtag men allt var tyst.
En av åskådarna med avsevärt högre grad frågade besserwisseraktigt om fänriken verkligen trodde att en vanlig tändapparat skulle räcka för att övervinna motståndet i 2 kilometer dubbelledande tråd?
Fänrik O hade inget bra svar utan förklarade förevisningen avslutad. "Tack för visat intresse."
Nu återstod bara att ta hand om granaten. Fänrik O och en pålitlig överfurir kastade sig in i en terrängbil 903 och körde på slingriga grusvägar runt Negelstenadalgången och smög försiktigt fram mot granaten. Kunde elektricitet lagras i ledningarna och senare förmå granaten att detonera?
Fänriken, erkänt svag i fysik i grundskolan, var osäker men vågade sig ändå djärvt fram.
- Stäng inte av motorn på 903:an. Du vet hur svårstartad den är!
- Nej, då. Jag är rädd om livhanken!
Två extra patroner sprängdeg apterades och två sprängpatroner med krutstubin.
- Här skall tändas!
- Tänt var det här!
När de modiga befälen hunnit fram till bilen hade motorn stannat.
Nu ligger det nära till hands att påstå att bilen inte startade och att de bålda befälen fick ta skydd i ett dike men lyckligtvis tände den på första försöket och man kunde fly platsen. Bilen var nog lika rädd som de båda gardisterna.
Detonationen var mäktig men frånsett någon kanin, utan åskådare.
Dagen efter var mottagningen på kompaniet något blandad men den allmänna meningen var att fänriken gjort vad han kunnat. "Allt efter sin förmåga" som en kapten uttryckte det.
Fänrik O försvarade sig med att ha blivit nekad att använda Atommarkering 2. Om det beviljats hade succén varit given.
Fänriken svor på att aldrig mer anordna förevisningar. Om tvunget i så fall i största hemlighet och med en utvald och begränsad åskådarskara.
Dessvärre var de båda öfu inga skådespelare.
På eget initiativ hade de engagerat två värnpliktiga som skulle föreställa chef och ammunitionsbärare så att det blev en riktig granatgevärsomgång. En av de värnpliktiga skulle föreställa omgångschef men visade sig vara totalt okunnig om chefskap utan beslöt sig i demokratisk anda att vara ammunitionsbärare 2.
Dramatiken uteblev. Särskilt när de släntrade fram mot eldställningen och grälade, visserligen något dämpat men ändå, om var exakt var de skulle ligga.
Fänrik O svor inombords ve och förbannelse över alla överfurirer utan en tanke på att han själv haft samma grad åtta månader tidigare.
Fänrik O undrade varför han inte förövat omgången men tröstade sig med att ett gott skjutresultat skulle uppväga det icke-professionella uppträdandet.
Efter en evighet då fänrik O med alltmer hes stämma för tionde gången förkunnat att motorbullret kom allt närmare, small första skottet mot det uppfällda Saab-målet på 100 meter. Miss.
Åskådarna skrattade medlidsamt.
Andra skottet avlossades efter en halv minut och träffade till och med så lyckligt att målet säckade ihop.
Tyvärr hade spårljuset tänt eld på gräset så den välregisserade förevisningen fick avbrytas för brandbekämpning. Det tog en halvtimma varvid vissa åskådare tack och lov tröttnade och började dra sig hemåt.
Efter förevisningen av brandbekämpning med hjälp av granruskor visades effekten av rökstav m/52 och knallskott. Resterande del av publiken gäspade och såg kraftigt uttråkad ut.
- Nu skall vi som avslutning låta en 12 cm granatkastargranat detonera i skogsbrynet 1200 meter längre bort. Fänriken tillsammans med en av öfu hade i god tid riggat upp granaten och sprängdeg i en gran. Avståndet var helt inom reglerna och två rullar DL 1000 hade dragits från elsprängpatronen och sprängdegen på granaten till tändapparaten vid åskådarna.
Fänrik O vevade och tryckte på knappen. Inget hände. Nya vevtag men allt var tyst.
En av åskådarna med avsevärt högre grad frågade besserwisseraktigt om fänriken verkligen trodde att en vanlig tändapparat skulle räcka för att övervinna motståndet i 2 kilometer dubbelledande tråd?
Fänrik O hade inget bra svar utan förklarade förevisningen avslutad. "Tack för visat intresse."
Nu återstod bara att ta hand om granaten. Fänrik O och en pålitlig överfurir kastade sig in i en terrängbil 903 och körde på slingriga grusvägar runt Negelstenadalgången och smög försiktigt fram mot granaten. Kunde elektricitet lagras i ledningarna och senare förmå granaten att detonera?
Fänriken, erkänt svag i fysik i grundskolan, var osäker men vågade sig ändå djärvt fram.
- Stäng inte av motorn på 903:an. Du vet hur svårstartad den är!
- Nej, då. Jag är rädd om livhanken!
Två extra patroner sprängdeg apterades och två sprängpatroner med krutstubin.
- Här skall tändas!
- Tänt var det här!
När de modiga befälen hunnit fram till bilen hade motorn stannat.
Nu ligger det nära till hands att påstå att bilen inte startade och att de bålda befälen fick ta skydd i ett dike men lyckligtvis tände den på första försöket och man kunde fly platsen. Bilen var nog lika rädd som de båda gardisterna.
Detonationen var mäktig men frånsett någon kanin, utan åskådare.
Dagen efter var mottagningen på kompaniet något blandad men den allmänna meningen var att fänriken gjort vad han kunnat. "Allt efter sin förmåga" som en kapten uttryckte det.
Fänrik O försvarade sig med att ha blivit nekad att använda Atommarkering 2. Om det beviljats hade succén varit given.
Fänriken svor på att aldrig mer anordna förevisningar. Om tvunget i så fall i största hemlighet och med en utvald och begränsad åskådarskara.
Du har inte behörighet att öppna de filer som bifogats till detta inlägg.
-
- Stödjande medlem 2022
- Inlägg: 2961
- Blev medlem: 24 mar 2002 16:23
- Ort: Malmö
Re: Segrar och förluster i övningskrig
Tack för den historian Fänrik O, jag var tvungen att googla Atommarkering 2 och håller med Fänriken
https://www.facebook.com/SvMilitarhisto ... 8h904&_rdr
https://www.facebook.com/SvMilitarhisto ... 8h904&_rdr
-
- Medlem
- Inlägg: 761
- Blev medlem: 04 mar 2006 19:27
- Ort: Snurrande
Re: Segrar och förluster i övningskrig
Varit med om flera fänrikar som nog var lite heta på gröten:
Övning vid Rödbersfortet mitt i sommaren under GU, det var nära vallgraven och torrt så marken fattade eld efter användande av knallskott av fänriken. Stampades ut, men när vi kom tillbaka till kasernen så var vår kapten var mindre glad, Fullt utvecklad mindre skogsbrand så helikopter utskickad med vattenhink.
Var den i plutonen som först skulle skjuta ksp 58 med spårljus, vi hade bara skjut med vanlig ammunition innan. Skjutbanan tog eld, kamraterna var inte glada då vi fick släcka samt inte skjuta mer, samma fänrik. Visste vad han gjorde i övrigt men hade en del otur med eld...
Riktigt tidigt under GU med oss befälsuttagna så hade vi förläggning som vanligt i 20-tält, grävt mindre eldställningar samt gjort allt enligt reglerna, inklusive pissgrop markerad med pinne... Naturligtvis blir det eldövefall av våra övriga befäl och den fänrik vi hade då rusar ut med eld i baken och ropandes till oss andra att nu gäller det gossar! Behöver jag säga vart han tog skydd? En av våra löjtnanter skickade hem han med motiveringen han luktade illa.
En annan fänrik som var under pilotutbildning och var en liten sprätt från I22, hade lyckats få tag på prototypuniform av m/69 flyg som var mer impregnerade mot eld men hade rödbrun färg (!), istället för vanlig grön.
Misstänker att våra övriga befäl skickade han till vår pluton för att göra skåpvisitation och göra bort han. Vi hade nämligen fri ordning i våra skåp så inget låg på den plats som han tyckte det skulle vara. Naturligtvis så var det logement jag var i samt jag som gruppchef den första han visiterade. Karln blev allt mer högröd i ansiktet och skäller ut mig, speciellt när jag ser ut som en fågelholk, aldrig hört att sockorna skulle ligga där och hjälm där etc...
Till slut räddas jag av att kapten ropar ner fänriken till befälsrummet. Sen blev han en aning mer ödmjuk resten av tiden han praktiserade trupptjänst.
Övning vid Rödbersfortet mitt i sommaren under GU, det var nära vallgraven och torrt så marken fattade eld efter användande av knallskott av fänriken. Stampades ut, men när vi kom tillbaka till kasernen så var vår kapten var mindre glad, Fullt utvecklad mindre skogsbrand så helikopter utskickad med vattenhink.
Var den i plutonen som först skulle skjuta ksp 58 med spårljus, vi hade bara skjut med vanlig ammunition innan. Skjutbanan tog eld, kamraterna var inte glada då vi fick släcka samt inte skjuta mer, samma fänrik. Visste vad han gjorde i övrigt men hade en del otur med eld...
Riktigt tidigt under GU med oss befälsuttagna så hade vi förläggning som vanligt i 20-tält, grävt mindre eldställningar samt gjort allt enligt reglerna, inklusive pissgrop markerad med pinne... Naturligtvis blir det eldövefall av våra övriga befäl och den fänrik vi hade då rusar ut med eld i baken och ropandes till oss andra att nu gäller det gossar! Behöver jag säga vart han tog skydd? En av våra löjtnanter skickade hem han med motiveringen han luktade illa.
En annan fänrik som var under pilotutbildning och var en liten sprätt från I22, hade lyckats få tag på prototypuniform av m/69 flyg som var mer impregnerade mot eld men hade rödbrun färg (!), istället för vanlig grön.
Misstänker att våra övriga befäl skickade han till vår pluton för att göra skåpvisitation och göra bort han. Vi hade nämligen fri ordning i våra skåp så inget låg på den plats som han tyckte det skulle vara. Naturligtvis så var det logement jag var i samt jag som gruppchef den första han visiterade. Karln blev allt mer högröd i ansiktet och skäller ut mig, speciellt när jag ser ut som en fågelholk, aldrig hört att sockorna skulle ligga där och hjälm där etc...
Till slut räddas jag av att kapten ropar ner fänriken till befälsrummet. Sen blev han en aning mer ödmjuk resten av tiden han praktiserade trupptjänst.
-
- Stödjande medlem 2021
- Inlägg: 5857
- Blev medlem: 06 jun 2006 17:13
- Ort: Finland
Re: Segrar och förluster i övningskrig
"Det skall vara en fänrik i år
Ty det är kavaljeren som slår
Lyfter hatten det gör ju charmören
Men vad är det mot den käcka honnören
Nuförtiden går kärlekens färg
I Marinblått och grått från Karlberg"
E t c
Ty det är kavaljeren som slår
Lyfter hatten det gör ju charmören
Men vad är det mot den käcka honnören
Nuförtiden går kärlekens färg
I Marinblått och grått från Karlberg"
E t c
Du har inte behörighet att öppna de filer som bifogats till detta inlägg.