"Holst"

[sveahk]

Brevet från Markus Hitzler, varsågod...

Hans K

[koroshiya]

Uff, det var inte så lätt att läsa, men tack för att du lägger upp.

Jag fixar öppningen men sedan bara enstaka ord, utan att verkligen koncentrera.

Vissa ord poppar ut som stellt och habe.

[Markus Holst]

Tack! Skall läsa det när jag är vid en större skärm än telefonen. Den generationens tyska skrivstil är jag uppvuxen med och läser rätt obehindrat.

[Hans]

Ja tack. Och ge oss den tyska (eller svenska) versionen här. Jag har som koroshiya mycket svårt att läsa.

MVH

Hans

[Amund]

En levande och på sedvanligt sätt mycket välregisserad tråd i händerna på vår kunnige sveakh - och med minnesbilder från Markus.

Stort tack!

[koroshiya]

Ja tack. Och ge oss den tyska (eller svenska) versionen här. Jag har som koroshiya mycket svårt att läsa.

MVH

Hans

Jag har ändå studerat paleografi och andra lämpliga ämnen

Man måste verkligen koncentrera sig.

Ja, det är en bra tråd, och som någon sade, egentligen är väl alla människor värda sin egen historia, men istället är de ofta bortglömda bara 100 år efter deras död.

Jag har i princip ingen aning om vem farfars, morfars, farmors eller mormors föräldrar var.

Vi har dock ett foto på en råsnygg kvinna som är pappas farmor, och foton på morfars föräldrar, och andra också förstås.

Det är svårare med morsan eftersom hon är krigsbarn, så när jag säger morfar, så är det hennes svenska pappa, och inte den genetiskt riktiga. Där har vår familj förlorat mycket, men samtidigt vunnit mycket.

Äldsta daterbara arvegodset jag har är ett brev från 1783, av någon som kallar sig Gustaf från Drottningholm.

[Markus Holst]

Min morfar vet jag ingenting om men pappas härstamning kan jag i flera "trådar" följa till medeltiden.

[sveahk]

Du säger att du är/var i kontakt med barnen till Din namne och pappas kamrat. För dem, här är det transkriberade brevet - dikterat av mig, och nedskrivet av min "sekreterare", också 24/7 min duktiga fru...så Du kan gärna tacka henne!

"Mein lieber Lars!
Über deine liebe Karte habe ich mich sehr, sehr gefreut, vielen Dank für die Nachfrage!
Ich habe nach dem Kriege; aus dem ich gesund zurückgekehrt bin nicht an dich geschrieben, um nicht den Eindruck zu erwecken, Liebesgabenpakete erhalten zu wollen. Es ging uns denkbar schlecht in jeder Hinsicht, nur unsere Ehe war gut und hat sich in dieser schwierigen Zeit als dauerhaft erwiesen. Ausser Michael, 5 Jahre, haben wir noch eine kleine Bärbel, 2 Jahre alt. Wir sind dreimal total ausgebombt, zuletzt kurz vor Kriegsende, 1945, wo nichts mehr zu beschaffen war. Meine Frau hat viel durchgemacht. Nach Rückkehr stellte sich heraus, dass mein Vater, obgleich politisch belastet, nicht die Grösse besessen hat, den Betrieb der Werft mir zu übertragen, so dass er noch heute einen Treuhänder vor der Nase hat und weder er noch ich hoch kommt.
Ich hab, weil ich nicht noch am Untergang der Werft mitarbeiten wollte, ein eigenes Geschäft angefangen. Als freier selbständiger Ingenieur. Habe ja in Berlin mein Diplom gemacht. Weil aber keine Aufträge auf konstruktive Planzen ???? in Deutschland zu erwarten sind, hoffe ich auf ausländische Anfragen. Nach der Währungsreform habe ich Gottseidank einen Lastwagen besessen und bin fleissig dreiviertel Jahre mein eigener Chauffeur gewesen. Meine Familie habe ich dadurch recht gut ernährt, aber es wurde stumpfsinnig. Jetzt bahne ich mit einem guten Studienfreund einen Interzonenhandel mit Berlin neu an. Ich suche nach Verbindungen zum Ausland. Meine Mutter lebt in Chile, sie blieb auf einer Weltreise dort hängen. Man kann von hier aus dort schlecht was hinschicken. Mein Vater hat zum zweiten Mal geheiratet. Ein egoistisches Weib. Was die Konflikte zwischen Vater uns Sohn geschürt hat. Jetzt, da mein Vater sieht, dass er mit seinen 75 Jahren mehr in der Klemme sitzt als ich, der sich schon einen kleinen Wagen leisten kann (er hat kein Geld) ist er viel zugänglicher und hat nur noch keine Erlaubnis von seiner Frau erhalten, seine Fehler gutzumachen. Ich aber kann warten.
Mit meiner Mutter und den Kindern von Männern in Chile habe ich sehr rege Beziehungen, will gerne, wenn es ginge handeln. Aber es dauert alles so lange. Nach Schweden könnte ich alles mögliche hinkriegen durch guten Kapitän???. Ich stehe dir also zur Verfügung. Schreib mal geschäftlich mehr oder besuch uns hier. Es wird sich sicher irgendetwas ergeben. Ich wohne auf einem Wohnschiffchen auf der Werft Hamburg-?, bin aber völlig frei und unabhängig vom Betrieb. Jeder weiss, dass ich hier später Chef sein will und ist höflich, aufmerksam gegen mich und meine Kinder. Nur der Treuhänder nicht, aber der kann ja nicht ewig regieren, nicht wahr? Mit Deutschland geht jetzt bald ein grosser Handel los, aber bis dahin müssen wir leben. Mein Lastwagen hat immer weniger zu tun und steht wie der Chauffeur nur rum und kostet Geld.
Über deine Familie schreib nochmal mehr; ich lasse gerade Fotoabzüge machen, und werde dir auch welche schicken.
Nun hab nochmals vielen Dank für deine liebe Karte und sei herzlich gegrüsst von deinem Freund
Markus und Frau
Deiner Gattin unbekannterweise herzliche Grüsse!"

Mvh Hans K

[Markus Holst]

Danke, liebe Frau K!

[sveahk]

Gern geschehen, lieber Herr H.!

[sveahk]

Hittade under alla breven som Markus skickade också denna fint textade pappersskylt. En rimmad hymn till hemmets härd, i gammal frakturskrift...

...och här är min svenska översättning - - utan rim...

"Människan behöver en plats
om än så liten,
där han kan säga:
Se här, den är min;
här älskar jag,
här lever jag,
här hittar jag mitt lugn,
här är min hembygd,
här hör jag hemma."

Något som kanske hängt på den Holstska väggen i Hamburg...?

Hans K

[Markus Holst]

Tack för den skylten, så sann!

[Markus Holst]

1950 slutade breven. Det hänger troligen ihop med skilsmässan och med att då flyttade pappa och Peter bort från övervåningen på villa Granhem och in i en liten villa i grannkvarteret. Det var nog inte frivilligt; Pappa gillade inte förändringar utan skall, enligt historien, blivit tillsagd av morbror Elof Hansson att med den ställning han nu hade i firman förväntades han bo i villa. Och så fick det bli.

Inte brydde sig pappa om att välja, nej han köpte det närmsta huset till salu. Det var områdets minsta hus och ehuru nyrenoverat likväl omodernt även med 50-talsmått: Kokspanna i köket, bara kallvatten i kranarna, inget badrum utan bara ett litet toalettrum med handfat. Ingenting som då kunde anses modernt. Där växte jag upp. Först 1976 byttes Kokspanna mot eldito och det införskaffades en liten liten varmvattenberedare men fortfarande varken dusch eller tvättmaskin. Sådant fick jag först när jag flyttade hemifrån.

[koroshiya]

Läser en bok med titeln Vargatider och som handlar om Tyskland 1945-55.

Den börjar bra och det verkar vara en bra översättning och inget hafsverk.

[sveahk]

Läser en bok med titeln Vargatider och som handlar om Tyskland 1945-55.

Den börjar bra och det verkar vara en bra översättning och inget hafsverk.

Som jag skrev här... viewtopic.php?f=21&t=49112&start=105
...en utmärkt analys av de tyska efterkrigsåren!

Hans K