De allra flesta som har funderat över det här med monoteism kan se i bibeln att det var något som utvecklade sig med tiden. De böcker som beskriver de äldsta tiderna är förmodligen inte heller alls lika gamla, utan till stor del nyskapningar långt mycket senare.
Det fanns också tendenser mot monoteism i andra kulturer. Alla känner till Eknatons soldyrkan. Här är en typ av monoteism från Babylon under Nebukadnessar II.
- monoteism.jpg (34.21 KiB) Visad 1553 gånger
Ja, jag kan förstås inte läsa det där, och det är nog inte så lätt ens för den som kan kilskrift eftersom bilden inte är så bra, men den handlar om vad som verkar vara en reform, där man inte längre skall betrakta alla gudar som styrande sin egen domän. Istället är de alla en aspekt av statsguden Marduk. Det är kanske inte en så väldigt konstig utveckling, Med tiden blev de dominanta städernas gudar allt viktigare. Hur som helst är den där lilla lerskärvan extremt viktig för att visa på att inte bara judarna hade monoteistiska idéer.
Det intressanta där är också att den är från den babyloniska fångenskapens tidevarv, så om judarna inte hade varit monoteister förut, så kunde de finna den i det babyloniska väldet.
Det är nog också ganska lätt att se när man läser bibeln att religion och kult utvecklades. En kung delaktig i det här var Josia, som regerade på 600-talet. Man kan kanske strunta i funderingar kring om texterna om honom är samtida och istället bara titta på vad bibeln säger. I andra Krönikeboken står det så här.
Han såg till att man förstörde baalsgudarnas altaren, och rökelsealtarna som stod ovanpå dem högg han i stycken. Asherapålarna och de snidade och gjutna gudabilderna bröt han sönder och krossade till stoft, som han strödde ut på gravarna – där de som offrat åt dem låg – och prästernas ben brände han på deras altaren. Han renade Juda och Jerusalem.
Uppenbarligen fanns det i riket folk som inte var monoteister, eller som åtminstone accepterade andra gudar. Ashera var ju Jahves fru och sedan länge en viktig gudinna.
Senare kan man läsa följande:
När man tog fram silvret som hade kommit in till Herrens hus fann prästen Hilkia boken med Herrens lag som hade givits genom Mose. Hilkia underrättade kungens sekreterare Shafan: »Jag har funnit bokrullen med lagen i Herrens hus.«
När kungen hörde vad som stod i lagen rev han sönder sina kläder och gav sedan följande befallning åt Hilkia, åt Achikam, Shafans son, åt Avdon, Mikas son, åt sekreteraren Shafan och åt kungens minister Asaja: »Gå och fråga Herren för min räkning och för den rest som finns kvar av Israel och Juda om det som står skrivet i den bok som påträffats. Ty Herrens vrede är stor; den har vällt ut över oss därför att våra fäder inte lydde Herrens ord och inte handlade så som det står skrivet i denna bok.«
Hilkia skakar fram den här boken i samband med att han får silver av Josia för att bygga om templet. Boken säljs som gammal visdom, men som vi tänker idag är det förmodligen snarare en form av förfalskning för att förändra religion och stat på det sätt som kungen och prästerna ville, givet då att det ens var så som det berättas i bibeln.
Men, så om man jämför med lertavlan från Babylon kan man säga att utvecklingen var ungefär samtida.
Den babyloniska fångenskapen gav också upphov till Esters bok, även om den inte anses vara samtida. Det enda gudomliga i den texten är nästan Esters namn själv, som är påfallande likt Ishtar. En gissning om varför berättelsen finns i bibeln är att judarna plockade upp eller skapade festen Purim, och att Ester är till för att förklara varför man firade denna fest.
