Vad läser du just nu?

Diskussioner kring litteratur och andra källor till vår historia. Värd: B Hellqvist
Skriv svar
Användarvisningsbild
Hans
Redaktör och stödjande medlem 2024
Inlägg: 28382
Blev medlem: 11 juli 2002, 12:52
Ort: Utrikes

Re: Vad läser du just nu?

Inlägg av Hans » 3 februari 2022, 09:47

Tack för att du delar.

MVH

Hans

Användarvisningsbild
sveahk
Redaktör och stödjande medlem 2024
Inlägg: 11060
Blev medlem: 3 februari 2005, 15:28
Ort: schweiz

Re: Vad läser du just nu?

Inlägg av sveahk » 3 februari 2022, 13:41

Tack även från mig, Borussia! Alltid läsvärd bokkritik...

En fråga: Du skriver att i boken står det att Furugård träffade Hitler. Kan du säga när exakt det var?

Mvh Hans K

Användarvisningsbild
Borussia
Medlem
Inlägg: 519
Blev medlem: 30 maj 2015, 19:06
Ort: Karlstad
Kontakt:

Re: Vad läser du just nu?

Inlägg av Borussia » 3 februari 2022, 14:37

sveahk skrev:
3 februari 2022, 13:41
En fråga: Du skriver att i boken står det att Furugård träffade Hitler. Kan du säga när exakt det var?
I slutet på april 1927 träffade han Hitler under ett partimöte i Essen. Exakt vilket datum vet jag inte. Han träffade honom ytterligare nån gång efter det.
"I hope so, Commander, for your sake. The Emperor is not as forgiving as I am."

Användarvisningsbild
sveahk
Redaktör och stödjande medlem 2024
Inlägg: 11060
Blev medlem: 3 februari 2005, 15:28
Ort: schweiz

Re: Vad läser du just nu?

Inlägg av sveahk » 3 februari 2022, 15:35

Borussia skrev:
3 februari 2022, 14:37
sveahk skrev:
3 februari 2022, 13:41
En fråga: Du skriver att i boken står det att Furugård träffade Hitler. Kan du säga när exakt det var?
I slutet på april 1927 träffade han Hitler under ett partimöte i Essen. Exakt vilket datum vet jag inte. Han träffade honom ytterligare nån gång efter det.
Det hittade jag också i, av alla böcker, Hans Alfredsons bok "Attentatet i Pålsjö Skog" - där Hasse A. inte bara nämner 1927, utan Furugård var "...en man som faktiskt hade träffat Hitler personligen, och det så tidigt som 1923 på Germanentag på Rügen". Har alltid tänkt att det var nys, men, tydligen inte!

Säkert är att Furugård var i Tyskland, i KL Fuhlsbüttel den 7 april 1933, för att kontrollera att de där fängslade kommunisterna behandlades Ok...

Mvh Hans K

Användarvisningsbild
loop
Stödjande medlem 2024
Inlägg: 1851
Blev medlem: 3 juli 2002, 03:38
Ort: Götet

Re: Vad läser du just nu?

Inlägg av loop » 4 februari 2022, 01:34

Torgny Segerstedt - En dotters skildring, Ingrid Segerstedt-Wiberg

Mest intressant är hans väg till posten som redaktör för GHT. Men en bra bok. Även om mycket idag är skåpmat, så har personliga skildringar styrkor. Hur han var till vardgas osv. Är snart klar med den.

Användarvisningsbild
sonderling
Stödjande medlem 2021
Inlägg: 7122
Blev medlem: 4 april 2002, 14:24
Ort: Oxelösund

Re: Vad läser du just nu?

Inlägg av sonderling » 4 februari 2022, 07:03

sveahk skrev:
3 februari 2022, 15:35
Borussia skrev:
3 februari 2022, 14:37
sveahk skrev:
3 februari 2022, 13:41
En fråga: Du skriver att i boken står det att Furugård träffade Hitler. Kan du säga när exakt det var?
I slutet på april 1927 träffade han Hitler under ett partimöte i Essen. Exakt vilket datum vet jag inte. Han träffade honom ytterligare nån gång efter det.
Det hittade jag också i, av alla böcker, Hans Alfredsons bok "Attentatet i Pålsjö Skog" - där Hasse A. inte bara nämner 1927, utan Furugård var "...en man som faktiskt hade träffat Hitler personligen, och det så tidigt som 1923 på Germanentag på Rügen". Har alltid tänkt att det var nys, men, tydligen inte!

Säkert är att Furugård var i Tyskland, i KL Fuhlsbüttel den 7 april 1933, för att kontrollera att de där fängslade kommunisterna behandlades Ok...

Mvh Hans K
Om jag inte minns fel så använder också Tyskarna Brummbär när de attackerar Sverige. Flera år innan den var uppfunnen. Jag minns att jag tappade lite fart i läsande då men tänkte sen att hela boken är ju en kontrafaktisk historia ju. :lol:
Vad jag vill komma till är att en roman kan vara baserat på fakta med det är ju inte en historia bok.

Sonderling

Användarvisningsbild
Borussia
Medlem
Inlägg: 519
Blev medlem: 30 maj 2015, 19:06
Ort: Karlstad
Kontakt:

Re: Vad läser du just nu?

Inlägg av Borussia » 6 februari 2022, 15:54

meinhof.jpg
meinhof.jpg (19.97 KiB) Visad 404 gånger
Jag har som liten grabb minnen av Baader-Meinhof från TV:n i mitten på sjuttiotalet men utan att egentligen förstå innebörden eller allvaret med dem. Hade en äldre kompis som i början på åttiotalet bildade ett hockey bockey lag som han kallade för Baader-Meinhof. När det fattades folk till matcherna fick jag hoppa in och lira. Vill mig t.o.m. minnas att klubbmärket var ett variant av det riktiga med stjärna, Heckler & Koch och RAF. Men för min del tilltog intresset av Baader-Meinhof och terrorismen i början på 2000-talet när jag läste Statsvetenskap på universitetet.

Baader-Meinhof är egentligen medias benämning av Röda Armé Fraktionen och två av dess ledande gestalter från den första generationen, Andreas Baader och Ulrike Meinhof. RAF var sprungen ur händelserna den 2 juni 1967 då en ung demonstrant blev skjuten till döds av en polis under Shahen av Irans statsbesök i Västberlin. Detta var redan turbulenta tider med en vänstervåg, inte bara i Västtyskland, utan i hela Europa och som hämtade näring från Vietnamkriget.

Det här är en kortfattad bok om det brutala sjuttiotalet med fokus på Västtyskland och de generationer av unga terrorister, manliga som kvinnliga, som tog till vapen i sin övertygelse om att den västtyska förbundsstaten var en förlängning av Nazistaten. Eller Auschwitzgenerationen som de själva kallade den, vars syfte var att undertrycka befolkningen med repressiva metoder, även med mord om så krävdes. Enda sättet att bekämpa förbundsstaten var därmed att själva ta till vapen för att bringa den på fall samt att försvara sig. Detta ledde till en ökad våldsspiral med mord, kidnappningar, bankrån, sprängningar och flygplanskapningar var vanliga inslag i nyheterna.

Även från polisens sida såg man inte mellan fingrarna när man väl lagt vantarna på medlemmar ur RAF. Brutala och förnedrande förhörsmetoder och behandling i fängelset fick motsatt effekt på andra medlemmar. Vilket gjorde att de blev än mer övertygade om sin rätt att ta till vapen och att förbundsstaten förde ett förintelsekrig mot "stadsgerillan". Allting eskalerade egentligen under 1977 i det som har kallats den tyska hösten och som nådde sin kulmen när Andreas Baader, Gudrun Ensslin och Jan-Carl Raspe under oklara omständigheter dog i Stammheim fängelset. Ulrike Meinhof dog (självmord?) året innan i samma fängelse.

Baader-Meinhof hade sympatier i det västtyska samhällsskicket, det ska inte underskattas, när Ulrike Meinhof begravdes 1976 följdes hon av ett begravningståg på ca 7000 personer. Det finns kanske än idag en form av romantisering av "stadsgerillor" likt RAF. Jag gillar boken, den är snabb och rapp och författaren är väl bekant med ämnet. Den är kort, kanske lite väl kort, inte mer än ca 160 sidor, och kan därför mycket väl fungera som en inkörsport till ämnet. Annars finns det gott om böcker i ämnet, inte minst Stefan Aust bok, Baader-Meinhof: Sju år som förändrade förbundsrepubliken, 1990, Jutta Ditfurth, Ulrike Meinhof: En biografi, 2008. Samt författarens egna bok, Kommando Holger Meins, 2005, är alla utmärkta böcker i ämnet.
"I hope so, Commander, for your sake. The Emperor is not as forgiving as I am."

Användarvisningsbild
Borussia
Medlem
Inlägg: 519
Blev medlem: 30 maj 2015, 19:06
Ort: Karlstad
Kontakt:

Re: Vad läser du just nu?

Inlägg av Borussia » 13 februari 2022, 20:45

fotboll.jpg
fotboll.jpg (48.66 KiB) Visad 370 gånger
Det här var faktiskt en bok jag läste mellan två böcker så att säga, något jag ibland gör när jag inte har någon given bok som ligger och väntar på mig. Fick den till låns av en kompis som liksom jag har haft sin beskärda del av fotbollsspel i det som den här boken beskriver, lingonserien djupt ner i fotbollsträsket.

En serie där matcherna kan vara alltifrån mellan liv och död, där matcherna togs med en lätt klackspark, där matcherna och träningarna är välkomna avbrott från vardagstristessen, där det sociala och omklädningsrummet är minst lika viktigt, om inte viktigare, än själva matchen eller träningen, där lagfesterna inte sällan har en högre närvaro än träningsnärvaron, där man hittar dom som knappt trixar till tre, där man hittar dom som har lika mycket talang som en sten har flytförmåga, där man inte sällan dök upp till match ca 30 minuter innan avspark, där det alltid var svårare att få ihop lag till en bortamatch än till en hemma match, där man på förhand inte vet om vare sig domare eller motståndare dyker upp, där man inte vet om vare sig det egna laget eller motståndaren får ihop fullt lag lagom till avspark, där man inte vet om motståndaren kommer med ett gäng A-lags spelare till B-lags matchen bara för att säkerställa att man vinner, där man känner både medspelare och motståndare vid dess smeknamn och inte tilltalsnamn, där verbala angrepp mellan publik och spelare hörde till, där bakfyllan inte spelade någon roll när det var dags för match, där hänget i klubblokalen/stugan har en given plats, där åldersskillnaden kunde var 20-25 år mellan den yngste och den äldste, där far och son spelade tillsammans eller mot varandra, där det var lättare att följa med upp i anfallet än att jobba hem och försvara det egna målet, där planerna mellan matcherna lika mycket fungerar som en potatisåker, där B-lags matcherna många gånger hade större prestige än A-lags matcherna, där illasittande matchtröjor och urtvättade shorts är mer regel än undantag, där omklädningsrummen luktar unken bunker, där duscharna var få och varmvattnet någon annanstans, osv osv.

Om någon mer än jag upplevt delar av ovannämnda så går det att känna igen sig i boken och det medför flera leenden och skratt. I detta fall hör det också till saken att jag som ungdomsspelare spelat i laget som boken kretsar kring, Norrstrands IF, lokal konkurrent till KBK (Karlstads Bollklubb), en rivalitet när det begavs sig man inte bara ska vifta bort som nonsens, den fanns, och den var på riktigt. Den här boken utspelar sig dock långt innan jag började spela, men både platser, motståndare, klubblokal och vissa namn känns absolut igen. Men man behöver inte känna igen sig för att finna nöje i boken, det räcker att man upplevt det den beskriver, den är skriven i anteckningsform där författaren (som själv spelar i Norrstrand) med stor finess fångar det enkla i det väsentliga. Den följer laget en säsong och det är ett skönt gäng som innehåller precis allt det jag beskrivit i ovan stycke, och lite till. Den är lättläst och kort och är egentligen en förbaskat bra sammanfattning av allt som Lingonserien handlar om, eller i alla fall handlade om för oss som var med förr.
"I hope so, Commander, for your sake. The Emperor is not as forgiving as I am."

Användarvisningsbild
sveahk
Redaktör och stödjande medlem 2024
Inlägg: 11060
Blev medlem: 3 februari 2005, 15:28
Ort: schweiz

Re: Vad läser du just nu?

Inlägg av sveahk » 13 februari 2022, 21:31

Träffsäker och underhållande bokkritik...återigen - tack för det Borussia!

Mvh Hans K

Användarvisningsbild
sonderling
Stödjande medlem 2021
Inlägg: 7122
Blev medlem: 4 april 2002, 14:24
Ort: Oxelösund

Re: Vad läser du just nu?

Inlägg av sonderling » 15 februari 2022, 07:23

John Toland The Rising Sun - The decline and fall of the Japanese Empire 1936 - 45


Egentligen trodde jag att detta var en fortsättning på hans bok "But not in shame" som avhandlar de första 6 månaderna på stilla havs konflikten och slutar typ vid midway. Vad hände sedan vill man ju veta.

Men denna bok är mer Stilla havskriget ur Japansk synvinkel vilket man inte är bortskämd med. Boken börjar egentligen med en misslyckad statskupp 1936 och detta borde jag läsa om för jag det verkar endå som kuppmakarna får igenom sina mål? (Bådar inte gott för USA av idag.) Sedan börjar kriget med Kina sakta smyga sig på och det verkar antydas att incidenten vid Marco polo bron, provocerades fram av Maos röda armé som besköt båda sidor.

Boken skrevs under Vietnam kriget som sätter sin prägel, som tex när de japanska generaler som intervjuas menar att kriget i Kina liknade det i Vietnam på så viss att det är imperiets börda, man ville inte ha det men sögs in i det. (Kriget i Manchuriet från -31 beskrivs mer som att skapa ordning i vilda västern, mota undan ryssarna och hålla krigsherrar i shack.)

Ett Japan som är svält fött på råvaror funderar vilken väg det ska gå. Söderut och föra ett antikolonialt krig eller norrut mot Sovjet. Det blev som vi vet söderut men det var inget självklart och ett fler tal i ledningen förutspår korrekt vad som kommer hända när jätten USA vaknar. Trots detta är det förvånande hur världsfrånvänd den japanska ledningen är. Det är mycket önsketänk i deras planering.
I alla fall ska försöka att inte bli långrandig, Pear Harbor attacken avhandlas och sedan invasionen av filipinerna, vars kampanj blir mera långrandig än tänkt, vilket man kanske glömmer bort ibland. Fångmarschen mot Baatan, den inkonsekventa behandling av krigsfångar. Antingen ultra grym eller helt okej, som ett senare exempel möter ett Amerikansk befäl en college kamrat som numera är Japanskt befäl. Medan andra redan utmärglade fångar plågas i dödsmarscher får andra åka lastbil enda fram till destinationen? Boken dödar två myter, dels detta att Nisei skulle underlättat attacker (Nje marginellt) och dels en om att en B-17 skulle med flit störtat mot ett fartyg (Nje hjältedådet bestod i att piloten höll planet flygande tillräckligt länge för att alla skulle komma ut.). Det lustiga är att jag läst i senare böcker att detta är sant. Kan faktoider återuppstå?
Initialt hade japanerna en anti-kolonial agenda när de befriade Englands och Hollands kolonier, de hade inte samma inställning på filipinerna och verkade betrakta filippinarna som kollaboratörer? Hur som helst så förverkade de sin goodwill likt den som tyskarna gjorde i öst och de blev ansedda som en ny kolonial makt. Undantaget är väl Indonesien och sedan har vi Indiska nationella armén som var större en vad jag trodde.

Nisei förresten, Amerikaner av Japansk ursprung, och interneringen, detta tas upp och är ett sorligt kapitel men det som jag fann intressant var att både FBI och flottans underrättelsetjänst var emot det. Men det var valår och folk var i upplösning så Roosevelt föll för trycket.
Guadalcanal och sedan går det ju baklänges för Japan, det är så jag börjar tycka synd om dem. Denna barskrapade 30-tals armé som möter ett totalt toppmodernt militärindustriellt komplex tänker jag. De möljas ner och eftersom USA börjar med oinskränkt ubåtskrig så svälter de snart ihjäl.
Denna bok är ju också nått så ovanligt som att det i stort beskrivs ur japansk synvinkel så det är mycket vittnes mål från den japanska sidan. Vilket ger en annan förståelse, i det att man inser att de inte är några hjärntvättade supersoldater. Ett japansk befäl undrar om Amerikanerna har målsökande kulor? Alla som sticker upp huvudet dör direkt? Författaren förklarar att de Amerikanska trupperna hade ekonomin att fylla luften med en konstant blyström. De kunde japanerna först inte förstå? Ibland känns snacket igen från vilken krigsskildring som helst som när Japanska soldater i skyttevärn på filipinerna 44 diskuterar varför Japanska stupade alltid ligger på mage och Amerikanska stupande alltid ligger på rygg? Hur japaner imponeras av den amerikanske soldatens förmåga att kasta handgranater långt och spekulerar om det har med baseboll att göra. (En sport som jag får för mig var stor redan då i Japan.)

Hur som helst, det fortsätter med Island hopping kampanjen (fast några ö-slag hoppar han över?), åter till filipinerna 44, Iwo jima, den amerikanska B-29 bomboffensiven som haltar igång (jag vill veta mer om detta) och får momentum i brandbombs räder, Okinawa (den första redogörelsen jag läst om slaget), och kulminerar med atombomberna (här är det nytt för mig att alla i USA´s ledning är inte riktigt med, ja det var inte självklart att bomba om jag säger så.). Där emellan fredstrevare där bland annat Sverige är inblandat, börjar tidigare än jag trodde och det var just detta med villkorslös kapitulation som bromsar. Och perioden mellan Okinawa och kapitulationen är mer spännande än jag trodde och tänker att detta är ju värd en bok i sig. Det är inte så lätt som en del tror att ge upp när man motarbetas av sin egen militär och så det rent logistiska att försöka kommunicera med fienden som förutom ett annat språk har en helt annan kultur och ta sig till dem med dem utan att skjutas ner av fi eller sitt eget flygvapen. (Äntligen fick jag reda på varför japanska plan på slutet är målade vita med gröna kors!) Och som av en händelse såg jag igår att Osprey förlag ska släppa en bok i just detta ämne! Blir att lägga den på listan.

Mitt bok exemplar är en s.k.soft cover bok och jag tyckte det var trist att det inte var några bilder tills jag läste en hänvisning till ett foto appendix som man tydligen inte tagit med i denna utgåva. Synd men det får mig att börja undra om jag ska försöka få tag i en antikvarisk hard cover utgåva. Jag uppskattade boken och stilla havs kriget är ju i princip jungfrulig mark att läsa in sig på. Det mesta man vetat innan är i princip från populär kulturella källor som film och serie tidningen Pilot. Jag har nog sammanlagt läst en halv hyllmeter om konflikten så här finns mer att gräva.

Sonderling

Användarvisningsbild
Hans
Redaktör och stödjande medlem 2024
Inlägg: 28382
Blev medlem: 11 juli 2002, 12:52
Ort: Utrikes

Re: Vad läser du just nu?

Inlägg av Hans » 15 februari 2022, 10:13

Förbaskade Sonderling, jag håller dig ansvarig för att jag just beställt: https://www.amazon.com/Rising-Sun-Decli ... B0017PT6TI

MVH

Hans

Användarvisningsbild
sonderling
Stödjande medlem 2021
Inlägg: 7122
Blev medlem: 4 april 2002, 14:24
Ort: Oxelösund

Re: Vad läser du just nu?

Inlägg av sonderling » 15 februari 2022, 11:38

Kul! Vilket fint exemplar, inbunden och allt. Jag blir lite avis, den jag läste finns i din länk, röd sol och två spegelvända japaner. Köp inte den ni andra för man får inte bilderna med.
Osprey boken som jag nämnde är denna: https://ospreypublishing.com/store/mili ... ng-stopped
Den ska införskaffa senare när jag hämtat mig från bokrean.

Sonderling

Användarvisningsbild
sveahk
Redaktör och stödjande medlem 2024
Inlägg: 11060
Blev medlem: 3 februari 2005, 15:28
Ort: schweiz

Re: Vad läser du just nu?

Inlägg av sveahk » 15 februari 2022, 12:06

Intressant att "The Rising Sun" fortfarande tydligen är aktuell...läste den på sjuttiotalet vill jag minnas med stor behållning...den japanska aspekten på det kriget är inte alltför talrikt representerad i historieböckerna, kanske på japanska, men i alla fall inte i översatt=engelsk form. Letade ett tag tämligen aktivt, de här kan jag rekommendera...
IMG_5027.jpeg

Anyway, tack för fin rescension, sonderling!

Mvh Hans K

Användarvisningsbild
sonderling
Stödjande medlem 2021
Inlägg: 7122
Blev medlem: 4 april 2002, 14:24
Ort: Oxelösund

Re: Vad läser du just nu?

Inlägg av sonderling » 21 februari 2022, 07:57

The Fall of the Philippines 1941–42
av Clayton K. S. Chun

Läste denna Osprey bok för att få inspiration till en modell jag bygger. Den tillhör deras Campaign serie. Ospreys böcker kan vara lite ojämna och denna fick jag inte direkt nån känsla för eller grep om slaget om jag säger så. Men jag imponeras endå att USA kunde hålla stånd så länge och tillfoga Japanerna ansenliga förluster. Som försenade hela deras tidtabell för erövringen av denna region i Still Havet.

Sonderling

Användarvisningsbild
Borussia
Medlem
Inlägg: 519
Blev medlem: 30 maj 2015, 19:06
Ort: Karlstad
Kontakt:

Re: Vad läser du just nu?

Inlägg av Borussia » 26 februari 2022, 12:45

Mengele.jpg
Mengele.jpg (29.13 KiB) Visad 292 gånger
Läste ur denna bok för några dagar sedan och brukar vara ganska snabb med att dela med mig, men har liksom haft fokus på annat de senaste dagarna, men här kommer den i alla fall. Detta är en bok som kom ut redan 1946, men då på ungerska tror jag. Jag har dock läst den på engelska för ca 25 år sedan. Kommer ihåg att jag köpte den i en bokaffär Los Angeles och mer eller mindre sträckläste den vid hotell poolen i Las Vegas, vilket fick en annan hotellgäst att lite försynt fråga, How come you read such a depressing book at the pool? Inte otrevligt alls, utan mer en allmän förundran.

Nåväl, jag kommer ihåg att jag tyckte boken var riktigt intressant och var ett givet köp för mig nu när jag såg att den även, sent omsider, utkommit i svensk översättning (2022). Den handlar om som titeln avslöjar om Miklos Nyiszli, patolog till yrket, som tillsammans med sin fru och dotter deporterades till Auschwitz under den ungerska aktionen i maj 1944. Han skiljs från fru och barn på perrongen i Birkenau medan han själv i egenskap av läkare hamnar, om man så vill, under Dr. Josef Mengeles beskydd. Det tar inte lång tid innan Mengele upprättar ett obduktionsrum i krematorium 2 för Nyiszli där hans uppgift blir att utföra obduktioner på Mengeles begäran och skriva efterföljande rapporter om dessa.

Det är en detaljerad berättelse och vittneskildring, obduktionerna beskrivs inte sällan i detalj där författaren verkar vilja visa att han verkligen kan sitt yrke, trots den miljö han utför dessa i. På sätt och vis blir han lite du med Mengele och beskriver deras relation nästan som om den vore yrkesmässig. Han döljer heller inte att livet i krematorierna till skillnad från det övriga lägret, trots sitt makabra syfte, är bättre med riklig tillgång till både mat och kläder. Ibland blir det nästan så att hans beskrivning av de övriga fångarna blir lite nedvärderande, inte sällan använder han ord som smutsig och misär som ett sätt att beskriva andra.

Nyiszli uttrycker boken igenom en yrkesstolthet och han uttrycker också en viss fascination för Mengeles intresse och noggrannhet kring hans arbete. Samtidigt är han fullt medveten om att den forskning som Mengele använder Nyiszli till vilar på pseudovetenskap och är oetisk. Detta är något som löper igenom hela boken, hans nära relation till Mengele och de fördelar som detta medför under hela hans vistelse, ja t.o.m. räddar hans liv vid mer än ett tillfälle. Just denna relation har blivit föremål för diskussion och är något som diskuteras i eftertexterna. Inte att författaren blir anklagad för något, utan mer hans förhållningssätt i en mycket svårbemästrad miljö.

Jag gillar boken, väldigt mycket faktiskt, den handlar om det jag tycker är mest intressant om Auschwitz, krematorierna. Han beskriver dem i detalj, i synnerhet krematorium 2, inte bara krematoriet i sig utan även Sonderkommandot som arbetar i krematoriet. Inget onödigt skrivande om hans tid före Auschwitz utan boken börjar direkt på plats så att säga. Han är saklig i sin berättelse, kanske nästan för saklig. Lite faktafel här och där som alltid när det kommer till memoarer. Enligt mig är detta kanske den bästa boken av en överlevare jag läst om Auschwitz, men den är samtidigt missvisande eftersom hans privilegier i egenskap av läkare och relation till Mengele knappast kan sägas vara representativ för majoriteten av fångarna. Men här i ligger också bokens styrka, det är hans berättelse, det är hans upplevelser och det är ju det som är syftet med att skriva sina memoarer.
"I hope so, Commander, for your sake. The Emperor is not as forgiving as I am."

Skriv svar