marschera

[Davian]

Hejhopp.

Idag såg jag några av kronans gossar och jäntor som gick i en trupp. Ingen gick i takt med någon annan. Gänget anfördes av en chef i yngre medelåldern.
Därför undrar jag; marscherar man fortfarande och vad fyller marscherandet för funktion i krigsmakten?

det var stor skillnad på de här soldaterna (klargröna baskrar hade de, vad de nu innebär.) och de man ser i amerikanska militärvideos med drill sergeants osv.

[Grip]

Åtminstone förband som ska gå högvakt lär öva på att marschera i något större utsträckning. Här finns de ju även ett syfte om än så långsökt med de igenom att representera landet mot turister som kommer hit och spenderar pengar. För övriga förband så bör marscherandet fylla minimal roll för förmågan att utföra sina uppgifter, såvida du inte är av åsikten att marscherade bygger disciplin och gruppanda. Men de är bara min åsikt och de ska bli intressant att se om någon kommer med någon annan infallsvinkel.

[Der Löwe]

När man bär uniform representerar man inte bara sig själv utan även alla andra som bär den och alla som burit den tidigare. Genom att uppträda på ett sådant sätt som gör att man respekterar traditioner och inrättar sig i gemensam aktivitet där den egna bekvämligheten står under det gemensamma målet att ta sig från en plats till en annan i en synkronisering som visar den respekten. Det kan vara en del av att bygga en grupp, att lita på att din ledare ger de order som behövs för att lösa uppgiften, att lära sig att i vissa situationer följa dessa ordrar utan att fundera på om det är lämpligt att påbörja marschen exakt nu eller att avsluta den just nu.

[Sarvi]

Sen beror det väl på vad man är någonstans i utbildningen. Under GU (grundutbildningen) var det en del marscherande i samlad trupp, både som ren excercis och vid förflyttningar. Under befattningsutbildning osv mindre av den varan. Och under min utlandstjänst tror jag knappt vi marscherade över huvud taget, fullt upp med annat som hade högre prioritet.

[von Adler]

Det finns två marschera. Dels att gå med lånag steg effektivt för att ta sig fram snabbt men utan att använda alltför mycket energi. Detta gör militärer hela tiden.

Sen finns det att maschera i takt, där man ska sätta ner samma fot samtidigt som alla andra man marscherar med. Detta var mycket relevant och noga på den tiden man slogs i formationer som måste hållas ihop för att vara effektiva. Idag är det bara relevant för parader eller eventuella traditioner som Der Löwe påpekar.

Historiskt sett har man inte marscherat i takt utanför slagfältet - folk har olika långa ben och olika marschtakt. Det blir mer energikrävande om man ska tvinga alla in i samma takt och det är viktigare att soldaterna orkar med att slå läger, laga mat, fixa latriner o.s.v. när de kommer fram till punkt B.

Komplikationerna att marschera i takt ökar exponentiellt ju fler man är, särskilt om man går flera led sida vid sida. Svenska armén har ju bortom högvakten inga paradmoment längre, då de värnpliktigas tid blivit mer och mer dyrbar - en grekisk vän till mig som gjorde lumpen i Grekland på 90-talet berättade att deras slutparad precis innan muck, som var väldigt stilig, tog en månads heltidsträning för att få rätt. I Sverige har man ansett att det är bättre att lägga den tiden på mer vapenutbildning eller dylikt.

På samma vis som man lägger väldigt lite tid, om någon alls, på närstridsutbilding utanför specialförbanden.

[Hans]

Inför högvakt lade man ner typ en vecka för att få beväringen att inte skämma ut sig allt för mycket. Innan det kunde de bara gå i takt hjälpligt,

Närstrid, var inte heller prioritet på min tid. Beväringen fick bara grunderna och inte mycket träning.

Jag hade en kollega som var kunnig och intresserad. I samband med något grillparty vart jag utmanad men jag fick ha kniv (markerat med slida). Jag vann. Hur? Jo vi stod i färdigställning mot varandra och jag kastade 'kniven' åt sidan. All hans uppmärksamhet riktades dit och jag markerade en spark, mot ja ni vet var. Han erkände sig besegrad.

MVH

Hans

[von Adler]

I 99 fall av 100 kommer ju en beväring ha en automatkarbin i händerna, och vara i en skyttegrupp med andra män (numera även kvinnor) med automatkarbiner i händerna nära till hands. De situationer där avancerad närstridsträning kan tänkas behövas torde vara försvinnande få i en modern militär. Tiden är nog bättre använd på att lära ut vapenvård, stridstaktik på gruppnivå och skytte. Att ha ett vapen som fungerar, veta hur man placerar sig så kamraterna kan understödja en och kunna träffa bra är nog betydligt bättre än att kunna ta hand om motståndaren som rusar på en med kniv när han väl är framme.

Självklart kan det vara annorlunda för specialstyrkor och jägare som kan behöva göra infiltration och dylikt.

Apropå närstrid så hävdar en vän till mig som ägnat många år åt väktaryrket att det bästa man kan lära sig fraktiskt är brottning, då all slags närstrid nästan direkt resulterar i att båda kontrahenterna hamnar på marken och den som vet hur man faller och hamnar ovanpå den andre och samtidigt kan distrahera/hålla ner med en hand och använda den andra för att få tag i ett verktyg (batong i min väns fall, i strid kan jag tänka mig en kniv eller bajonett) är den som vinner.

[Hans]

Vet ni f.ö. vad som är det bästa närstridsvapnet? Spade, kniv, bajonett eller kanske yxa? Nej, det bästa närstridsvapnet är ett magasin till.

Fast det gäller kanske inte väktare.

MVH

Hans

[Forskaren]

Vad jag sett hittills genom TV och massmedia av den svenska truppförstärkningen på Gotland, så tycker jag att det borde kunna se lite mer uppsnäppt och disciplinerat ut. Våra rörelser på Gotland skildras inte bara i svensk massmedia, utan även i andra länders media. De av oss som har gjort KFÖ:er på "den gamla goda tiden" vet ju att ett krigsförband kan fungera bra även om "gubbarna" inte hade samma formella uppträdande som vpl på GU. Men jag anser att det första intryck som våra soldaters uppträdande ger, har en viktig effekt på utomstående betraktare och deras förtroende för den svenska försvarsmakten.

Förresten... om jag inte minns fel, så ska väl inte basker bäras till stridsutrustning, eller....???

[St David]

Till er som är/var officerare i detta forum;
Hände det att enskilda värnpliktiga inte klarade av alls att marchera i takt, inför Högvakten?
Hur löste man detta, blev dom omplacerade? I så fall hur vanligt var detta?

[Hans]

Vaelkommen St David.

Nu aer min erfarenhet begraensad da jag bara tvingades till tvaa hoegvakter under mina dussinet aar. Men vi var foervaanatsvaert inkluderande och oevade naagon vecka foer att inte skaemma ut oss allt foer mycket och alla var med. Kanske naagon var utesluten om om det var en foer stor pluton.

MVH

Hans

[Markus Holst]

Enligt hans mamma var han så klart den ende som gick i takt.

[mrsund]

Till er som är/var officerare i detta forum;
Hände det att enskilda värnpliktiga inte klarade av alls att marchera i takt, inför Högvakten?
Hur löste man detta, blev dom omplacerade? I så fall hur vanligt var detta?

I min pluton blev de som inte kunde lära sig att marschera omplacerade i början av utbildningen långt innan högvakten, förmodligen av andra skäl med.
Sen är det bara att nöta in det och det var ju inte i samma klass som Nordkorea (eller Livgardet) vi var ju vanliga tonåringar som skulle hinna med och lära sig mycket förutom att gå i takt.

[St David]

Enligt hans mamma var han så klart den ende som gick i takt.

Detta fick mig att tänka på en resedokumentär jag såg på Brittisk TV runt millennieskiftet där man drev hjärtligt med Sverige.
Man visade upp Högvakten, efter att ha konstaterat att Kungen och Drottningen inte bodde på slottet kom man fram till att syftet med Svenska Högvakten mest var till som "photo opportunity" för stolta föräldrar att fotografera sina värnpliktiga söner!

PS. Tack till Hans och mrsund och för svaren på min tidigare fråga.

[mrsund]

Det finns ju flera orsaker till att Slottet är bevakat, men i stort har de nog inte fel, det är en del i demokratin tror jag att vi alla var delaktiga, min mamma var väldigt glad och stolt kan jag säga.