Vad hade ni gjort och var exakt var ni?
MVH
Hans
Luxemburg
Re: Luxemburg
Haha!
Vi (jag + 2 polare) hade kört till Luxemburg eftersom jag hade en släkting som jobbade där och det verkade vara ett trevligt ställe att besöka för den tiden vi hade till förfogande. Två av oss var lite på 20 och en ca. 25. Vi var där kanske 2-3 dagar och bodde hos min släkting som hade en stor tjänstevilla för sin familj utanför stan.
En kväll tog vi oss en titt på stan, som verkade rätt tråkig. Vi var 2 minuter inne på en stripjoint, men den var som alla andra motsvarande i världen, med en trött dansare, och ett antal damer som ville ha dyra fejkdrinks. Så vi lämnade och gick lite runt och såg att ett familjehotell hade folk i sin lilla pubaktiga restaurang, så vi gick in dit. Vi pratade med de lokala, och bland dem var också några unga damer som ivrigt deltog i diskussionen med gästerna från norr.
Eftersom alla trivdes, och pubens tillåtna öppettid kom och gick, drog ägaren bara persienner framför fönstren, och vi fortsatte det trevliga samkvämet. Efter en tid rusade emellertid en av ägarna/personalen till oss och sade att nu är polisen/gendarmeriet vi receptionen och vill granska puben. Vi blev ombedda att ta andra dörren och visades till ett litet gästrum en trappa upp och ombads att vara knäpptyst. Ljuset i rummet släcktes också. Vi var så många att det bara var stårum och eftersom alkoholdrycker inmundigats under kvällen lyckades det inte med att vara knäpptyst. Men inget mera än viskningar och fnissningar förekom. Där stod vi alltså tätt packade i helt mörkt ett litet hotelrum i tråkiga Luxemburg och gömde oss för polisen.
Det var ju inte vi som hade gjort nåt olagligt, men vi ville ju vara solidariska med de trevliga värdarna. Så länge varade detta inte, och kanske 10 -15 min tog det före dörren öppnades och en lättad representat för hotellet kom och tände ljuset och berättade att allt gått väl.
De vågade dock inte fortsätta att hålla öppet, så vi fick tacka för kvällen och ge oss av i små grupper.
Farligare än så var det inte. Vilket hotell och exakt var det var kan jag inte berätta. Det var nog i stan, men var där kommer jag inte ihåg.
Senare var jag i Luxemburg med familjen då en av mina yngre kusiner hade bröllop i Luxemburg, och bröllopsfest i grannlandet. Då lyckades morsan och hennes äldre syster, som båda då var runt 70, att få hotellpersonalen att kräva tystnad då de fortsatte festen på sitt hotellrum i innerstaden i Luxemburg, efter att ha kommit tillbaka från herrgården bröllopsfesten hölls på.
Underligt vad Luxemburg gör åt människor
Re: Luxemburg
Det var en bra historia, tack.
Jag är också gift (och numera skild) i Luxemburg, vi höll festen i Belgien. Chateau De Latour, betydligt billigare än i Luxemburg. Och att personalen slarvade med att hålla koll på vad som dracks gjorde inte heller ont i plånboken. Men det var 1994 så det måste vara preskriberat idag: https://www.chateaudelatour.be/
'Underligt vad Luxemburg gör åt människor' - sant, det är bara att titta på mig.
MVH
Hans
Jag är också gift (och numera skild) i Luxemburg, vi höll festen i Belgien. Chateau De Latour, betydligt billigare än i Luxemburg. Och att personalen slarvade med att hålla koll på vad som dracks gjorde inte heller ont i plånboken. Men det var 1994 så det måste vara preskriberat idag: https://www.chateaudelatour.be/
'Underligt vad Luxemburg gör åt människor' - sant, det är bara att titta på mig.
MVH
Hans
Re: Luxemburg
Polisen. Har jag en positiv uppfattning om trots att mina bilar åkt dit typ sex gånger för fortkörning fast bara två gånger med mig som förare.
Första gången hade jag skjutsat en kollega till en verkstad. Det var mitt på blanka eftermiddagen så jag ville inte vara för sen tillbaka på jobbet så jag körde väl lite för snabbt och ett blåljus drar igång bakom mig. Jag åker åt sidan för jag tänker att han vill förbi, det ville han inte utan han vill prata med mig. Jag är ganska reslig och har hört att man skall inte sitta kvar i bilen utan gå ut. Då får sheriffen titta upp till dig och inte tvärtom (gäller inte i staterna, där sitter man kvar med bägge händerna på ratten tills du blir beordrad något annat). Jag kunde redan då (förra årtusendet) några ord på luxemburgiska och säger artigt 'Gudde Moien' han hälsar väl tillbaka men sedan säger han en obegriplig harang - men vad vill en polis, naturligtvis se körkort och bilens papper så jag plockar fram dessa och räcker över dem med ett 'wannechgelift'. Han tittar på dem och räcker dem tillbaka och fortsätter på luxemburgiska. Här ursäktar jag mig och skiftar till franska. Han går runt bilen och tittar, ingen lyxig bil och med bilbarnstol i. Han skäller väl ut mig med att sådär gör man inte och gör inte om det! Sedan åkte han.
Återkommer om historia två.
MVH
Hans
Första gången hade jag skjutsat en kollega till en verkstad. Det var mitt på blanka eftermiddagen så jag ville inte vara för sen tillbaka på jobbet så jag körde väl lite för snabbt och ett blåljus drar igång bakom mig. Jag åker åt sidan för jag tänker att han vill förbi, det ville han inte utan han vill prata med mig. Jag är ganska reslig och har hört att man skall inte sitta kvar i bilen utan gå ut. Då får sheriffen titta upp till dig och inte tvärtom (gäller inte i staterna, där sitter man kvar med bägge händerna på ratten tills du blir beordrad något annat). Jag kunde redan då (förra årtusendet) några ord på luxemburgiska och säger artigt 'Gudde Moien' han hälsar väl tillbaka men sedan säger han en obegriplig harang - men vad vill en polis, naturligtvis se körkort och bilens papper så jag plockar fram dessa och räcker över dem med ett 'wannechgelift'. Han tittar på dem och räcker dem tillbaka och fortsätter på luxemburgiska. Här ursäktar jag mig och skiftar till franska. Han går runt bilen och tittar, ingen lyxig bil och med bilbarnstol i. Han skäller väl ut mig med att sådär gör man inte och gör inte om det! Sedan åkte han.
Återkommer om historia två.
MVH
Hans
Re: Luxemburg
En parantes, en av de första fraserna jag lärde mig var 'Entschëllegt ech schwätz kee Lëtzebuergesch'. Tydligen var mitt uttal hyfsat för när folk frågade mig om var gata X låg fortsatte de alltid med luxemburgska. Jag ger intryck att veta var jag är (vilket jag normalt gör) och folk frågar mig ofta om vägen. Har hänt i Teheran - jag har vittnen.
Dessutom ger jag intryck av att vara i ordningsmakten. Min bror hade sagt till mig att gå till en plats i Linköping där jag skulle kunna hitta en svarttaxi - men alla försvann när jag kom så bror fick ringa en och säga att jag inte är polis.
När jag går runt de sämre distrikten runt stationen här som är känt för droger och prostitution så har det hänt upprepade gånger att jag fått erbjudande från proffsen (lagligt) men aldrig om droger (olagligt).
MVH
Hans
Dessutom ger jag intryck av att vara i ordningsmakten. Min bror hade sagt till mig att gå till en plats i Linköping där jag skulle kunna hitta en svarttaxi - men alla försvann när jag kom så bror fick ringa en och säga att jag inte är polis.
När jag går runt de sämre distrikten runt stationen här som är känt för droger och prostitution så har det hänt upprepade gånger att jag fått erbjudande från proffsen (lagligt) men aldrig om droger (olagligt).
MVH
Hans
Re: Luxemburg
Bröllopsfesten var också i Belgien, på ett liknande ställe, men det var lite mera avskilt från annan bebyggelse, och grönare. Jag tror nån bäck också rann nära herrgården.Hans skrev: ↑18 november 2021, 12:48Det var en bra historia, tack.
Jag är också gift (och numera skild) i Luxemburg, vi höll festen i Belgien. Chateau De Latour, betydligt billigare än i Luxemburg. Och att personalen slarvade med att hålla koll på vad som dracks gjorde inte heller ont i plånboken. Men det var 1994 så det måste vara preskriberat idag: https://www.chateaudelatour.be/
'Underligt vad Luxemburg gör åt människor' - sant, det är bara att titta på mig.
MVH
Hans
Re: Luxemburg
En parantes, det är den civila ceremonin som är laglig. Vad du hittar på kyrkor och liknande struntar staten i. Fick till följd att jag fick två bröllopsnätter, en efter den civila, eller kanske borgliga är ett bättre ord, och en efter kyrkan. Det finns en protestantisk kyrka i centrum även om det inte finns många protestanter. Jag är inte speciellt religiös (ateist) men min ex-svärmor var så det var lite av en uppoffring för hennes skull. Fast jag gillar kyrkor.
MVH
Hans
MVH
Hans
Re: Luxemburg
Polisen andra gången.
Jag gick till jobbet en söndag för att rensa lite, man får mer gjort på en söndag då ingen stör. Hursomhelst blir jag hungrig och går runt hörnet till den loka hamburgerrestaurangen. Utanför ser jag en liten folksamling med en handfull poliser. Och i centrum står en kvinnlig kollega till mig. Jag går fram till polisen och frågar vad som händer, hon har tydligen flippat ur fullständigt. Men jag erbjuder mig att hjälpa till och polisen tar tacksamt emot mitt erbjudande. Jag försöker prata med henne men får ingen vettig respons. Det lilla problemet är att hon har med sig sin kanske fyraåriga dotter. Jag pratar med polisen och vi tar beslutet att ta hem de två. Efter mycket krångel så får vi i alla fall in dem i en polisvan. Och börjar rulla då försöker kollegan kasta sig ut, att poliserna blir lätt stressade förstår jag. Vi alla försöker lugna henne och vi gör ett nytt försök då hon försöker kasta sig ut igen. Nu tar poliserna i min mening ett korrekt beslut och sätter på henne handfängsel, hon är ju en fara för sig själv. Väl framme vid lägenheten hennes vägrar hon gå ut ur vanen. Jag tar och ringer en god vän av samma nationalitet och säger bara 'Kom hit, snabbt' han bor 15-20 minuter ifrån där vi är men det tog mindre än 10 minuter innan han var där. Han försöker resonera med henne men lyckas inte heller. Så vi ringer vår chef som är också av samma nationalitet. Här tog det lite längre tid men jag var imponerad av polisen som satt och ritade för dottern i imman på rutorna. Chefen lyckas inte heller så nu tar polisen beslutet att hon skall in på psyket, dottern stoppade de in på ett vanligt sjukhus.
Dagen efter så var vi i lägenheten, jag förstår att kollegan inte ville ha in polisen. Jag kan ha det stökigt ibland men detta var tredje världskriget, matrester överallt och kläder likaledes.
Jag tror att hon är bipolär eller liknande och hade slutat ta sin medicin. Hon ogillad mig efteråt trots att hon borde tackat mig, men jag hade min chef som uppbackning.
MVH
Hans
Jag gick till jobbet en söndag för att rensa lite, man får mer gjort på en söndag då ingen stör. Hursomhelst blir jag hungrig och går runt hörnet till den loka hamburgerrestaurangen. Utanför ser jag en liten folksamling med en handfull poliser. Och i centrum står en kvinnlig kollega till mig. Jag går fram till polisen och frågar vad som händer, hon har tydligen flippat ur fullständigt. Men jag erbjuder mig att hjälpa till och polisen tar tacksamt emot mitt erbjudande. Jag försöker prata med henne men får ingen vettig respons. Det lilla problemet är att hon har med sig sin kanske fyraåriga dotter. Jag pratar med polisen och vi tar beslutet att ta hem de två. Efter mycket krångel så får vi i alla fall in dem i en polisvan. Och börjar rulla då försöker kollegan kasta sig ut, att poliserna blir lätt stressade förstår jag. Vi alla försöker lugna henne och vi gör ett nytt försök då hon försöker kasta sig ut igen. Nu tar poliserna i min mening ett korrekt beslut och sätter på henne handfängsel, hon är ju en fara för sig själv. Väl framme vid lägenheten hennes vägrar hon gå ut ur vanen. Jag tar och ringer en god vän av samma nationalitet och säger bara 'Kom hit, snabbt' han bor 15-20 minuter ifrån där vi är men det tog mindre än 10 minuter innan han var där. Han försöker resonera med henne men lyckas inte heller. Så vi ringer vår chef som är också av samma nationalitet. Här tog det lite längre tid men jag var imponerad av polisen som satt och ritade för dottern i imman på rutorna. Chefen lyckas inte heller så nu tar polisen beslutet att hon skall in på psyket, dottern stoppade de in på ett vanligt sjukhus.
Dagen efter så var vi i lägenheten, jag förstår att kollegan inte ville ha in polisen. Jag kan ha det stökigt ibland men detta var tredje världskriget, matrester överallt och kläder likaledes.
Jag tror att hon är bipolär eller liknande och hade slutat ta sin medicin. Hon ogillad mig efteråt trots att hon borde tackat mig, men jag hade min chef som uppbackning.
MVH
Hans
Re: Luxemburg
Har lite samma fenomen som Hans.
Blir tagen för polis. Både inhemskt och utländskt. Har kanske att göra med att jag sedan studietid kört med rätt kort hår, och som yngre var jag vältränad. Så brukade jag ofta också ha en blå eller svart läderrock, så antingen tolkade folk att jag är civilpolis eller torped.
Numera är det inte bättre, efter att jag länge kört med rakat huvud, eftersom det inte finns så mycket där uppe.
Jag har t.ex. aldrig blivit erbjuden narkotika på gatan eller krog om jag varit ensam. Inte i Finland eller utomlands. En gång blev sälskapet jag var med, ett par killar, erbjuden det i Spanien och då var det klart att vi inte kunde vara lokala.
Var på tidigt nittiotal i New York. Hade tagit reda på vad en fejk rolex,cartier osv. går för på gatan, d.v.s. lägsta priset de säljer för. Stannade vid en svart kille, troligen afrikansk nyinflyttad, som hade en öppen attacheväska med fejk märkesklockor i den öppnade väskan som vilade på en skräpkorg. Frågade om priset på en prolex. Han gav mig ett hutlöst pris. Jag skulle svara med att "You know and I konow that the going price is (tror detvar) 20$". Han bara säga "You know and I know" när killen smällde fast väskan, skuttade som en skrämd hare genom den livliga biltrafiken på avenyn (en av de stora). Jag blev bara stående en stund där. Jag antar att han tog mig för polis och trodde att jag skulle fortsätta i stil med "...it's illegal to sell counterfeit goods. You are arrested".
Hade kort snaggat hår, jeans, collegeskjorta och en blå läderrock på mig
------
Dessutom har folk svårt att placera mig, både utseendet och accenten på engelska. D.v.s. varifrån jag kommer.
På Istanbuls stora basar brukar säljarna vara bra på att gissa varifrån folk kommer. De brukar sporta med att gissa landet, och ropa nån fras på det språket. Var där i tiden med min dåvarande flickvän, nuvarande ex-fru. Jag gick först, och eftersom hon hade tittat extra på nåt försäljningsstånd kom hon en del efter mig. Försäljarna ropade åt mig på ett antal språk, men träffade inte rätt. Detta hände om och om igen. När flickvännen sedan kom ikapp, och de såg att vi var samma sällskap började de ropa finska fraser
Engelskan är svår att placera dels med finlandssvenskan i bakgrunden och sedan eftersom jag var utbyteselev i tiderna i USA. När jag kom tillbaka hade jag en midwestern accent på engelska, men jag avvänjde mig från den och numera är det nån sorts mid-atlantic.
Blir tagen för polis. Både inhemskt och utländskt. Har kanske att göra med att jag sedan studietid kört med rätt kort hår, och som yngre var jag vältränad. Så brukade jag ofta också ha en blå eller svart läderrock, så antingen tolkade folk att jag är civilpolis eller torped.
Numera är det inte bättre, efter att jag länge kört med rakat huvud, eftersom det inte finns så mycket där uppe.
Jag har t.ex. aldrig blivit erbjuden narkotika på gatan eller krog om jag varit ensam. Inte i Finland eller utomlands. En gång blev sälskapet jag var med, ett par killar, erbjuden det i Spanien och då var det klart att vi inte kunde vara lokala.
Var på tidigt nittiotal i New York. Hade tagit reda på vad en fejk rolex,cartier osv. går för på gatan, d.v.s. lägsta priset de säljer för. Stannade vid en svart kille, troligen afrikansk nyinflyttad, som hade en öppen attacheväska med fejk märkesklockor i den öppnade väskan som vilade på en skräpkorg. Frågade om priset på en prolex. Han gav mig ett hutlöst pris. Jag skulle svara med att "You know and I konow that the going price is (tror detvar) 20$". Han bara säga "You know and I know" när killen smällde fast väskan, skuttade som en skrämd hare genom den livliga biltrafiken på avenyn (en av de stora). Jag blev bara stående en stund där. Jag antar att han tog mig för polis och trodde att jag skulle fortsätta i stil med "...it's illegal to sell counterfeit goods. You are arrested".
Hade kort snaggat hår, jeans, collegeskjorta och en blå läderrock på mig
------
Dessutom har folk svårt att placera mig, både utseendet och accenten på engelska. D.v.s. varifrån jag kommer.
På Istanbuls stora basar brukar säljarna vara bra på att gissa varifrån folk kommer. De brukar sporta med att gissa landet, och ropa nån fras på det språket. Var där i tiden med min dåvarande flickvän, nuvarande ex-fru. Jag gick först, och eftersom hon hade tittat extra på nåt försäljningsstånd kom hon en del efter mig. Försäljarna ropade åt mig på ett antal språk, men träffade inte rätt. Detta hände om och om igen. När flickvännen sedan kom ikapp, och de såg att vi var samma sällskap började de ropa finska fraser
Engelskan är svår att placera dels med finlandssvenskan i bakgrunden och sedan eftersom jag var utbyteselev i tiderna i USA. När jag kom tillbaka hade jag en midwestern accent på engelska, men jag avvänjde mig från den och numera är det nån sorts mid-atlantic.
Re: Luxemburg
Tack för den historien. Min engelska är också svår att placera, se språkförbistringstråden. Jag har ett hyfsat öra för att säga varifrån folk kommer när de pratar engelska och har förvånat mer än en när jag direkt frågar 'Du kommer från land X?'' - jag brukar ha rätt.
MVH
Hans
MVH
Hans
Re: Luxemburg
Tack Erep och Hans för era historier!
Jag gissar att dialekternas utdöende genom stor migration och sociala medier gör att dialekterna närmar sig varandra. Lokalt om man är infödd kan man ju genom uttal avgöra vilken by någon kommer ifrån.
Jag brukar alltid höra att de låter som någon jag känner väl. Detta var väldigt fungerande när jag var till sjöss för länge sedan. Eftersom hemorterna för en besättning är ganska jämnt spridda över landet så kunde jag tänka om en person jag möter att Hen talar precis som X, och X var från exempelvis Mönsterås - så gissningen Oskarshamn blir oftast väldigt träffande.
Jag gissar att dialekternas utdöende genom stor migration och sociala medier gör att dialekterna närmar sig varandra. Lokalt om man är infödd kan man ju genom uttal avgöra vilken by någon kommer ifrån.
Re: Luxemburg
Svenska dialekterna i Finland mår väl. T.o.m ungdomen pratar dem.Amund skrev: ↑19 november 2021, 18:53Tack Erep och Hans för era historier!
Jag brukar alltid höra att de låter som någon jag känner väl. Detta var väldigt fungerande när jag var till sjöss för länge sedan. Eftersom hemorterna för en besättning är ganska jämnt spridda över landet så kunde jag tänka om en person jag möter att Hen talar precis som X, och X var från exempelvis Mönsterås - så gissningen Oskarshamn blir oftast väldigt träffande.
Jag gissar att dialekternas utdöende genom stor migration och sociala medier gör att dialekterna närmar sig varandra. Lokalt om man är infödd kan man ju genom uttal avgöra vilken by någon kommer ifrån.
Mitt öra klarar nog av att skilja vissa östnyländska dialekter från varandra, i västnyländskan tror jag mig höra skillnader mellan vissa orter, men är inte så säker. Österbottniska dialekter kan jag inte alltid placera på kartan, förutom Närpes och närtakten.
När jag gick i gymnasiet hade vi 5 svenska gymnasier i Helsingfors. Detta är alltså det akademsiska spåret. Yrkesskolor kallas inte gymnasium här. Jag visste ju vilka gick i mitt gymnasium, men jag kunde vanligen gissa mig till vilket gymnasium nån annan jämnårig kom från, eller om de gick i ett esbogymnasium eller kom från landet. Då, som nu, sökte man inte nödvändigtvis sig till det närmaste gymnasium, utan man valdes in på vitsorden, så att det var lättare att komma in till vissa än andra, men de flesta fortsatte i det närmaste gymnasiet till den mellanskola de gått i. Numera skulle jag inte klara av samma noggranhet.
PS. Hans bekräftade att OT är OK i tråden.
Re: Luxemburg
Jepp, jag personligen gillar när ett inlägg i ämnet triggar till ett inlägg som är OT men fortfarande intressant. Exempel, se ovan. Så lite sidospår skadar inte, sedan får väl jag vilket år som helst föra tråden tillbaka till ursprungsämnet.
MVH
Hans
Re: Luxemburg
Vilket år som helst får bli idag.
Landet är nog lite tråkigt om man är singel. Fast man kan ragga även här, källa: egen erfarenhet.
Perfekt land för barnfamiljer, låg kriminalitet och korta avstånd samt väl utvecklad infrastruktur.
Fast då och då begås grövre brott, stor del sker vid stationen och kvällstid. Sedan plockar polisen av ett antal personer körkortet då de har haft en olycka berusade eller bara fastnat i en kontroll.
Fast det fanns mer intressant brottslighet.
https://today.rtl.lu/media/podcasts/a/1791097.html
MVH
Hans
Landet är nog lite tråkigt om man är singel. Fast man kan ragga även här, källa: egen erfarenhet.
Perfekt land för barnfamiljer, låg kriminalitet och korta avstånd samt väl utvecklad infrastruktur.
Fast då och då begås grövre brott, stor del sker vid stationen och kvällstid. Sedan plockar polisen av ett antal personer körkortet då de har haft en olycka berusade eller bara fastnat i en kontroll.
Fast det fanns mer intressant brottslighet.
https://today.rtl.lu/media/podcasts/a/1791097.html
MVH
Hans
Re: Luxemburg
Saker att se. Inom promenadavstånd har jag tre sevärdheter.
1. Tre ekollon eller Dräi Eechelen
Sevärt.
https://en.wikipedia.org/wiki/Mus%C3%A9 ... i_Eechelen
2. Bakom skymtar man MUDAM
Ett konstmuseum med en MIG 21 - de har begripit vad konst är. Fast jag tror den är temporär.
https://www.mudam.com/fr/?gclid=EAIaIQo ... gLK4vD_BwE
3. Philharmonie Luxembourg
Jag har varit där också, på konserter faktiskt - dessutom på då skolavslutningarna för två av tre ungar som skedde där, den sista ungen blev hindrad av den kinesiska pesten.
https://www.philharmonie.lu/fr/
MVH
Hans
1. Tre ekollon eller Dräi Eechelen
Sevärt.
https://en.wikipedia.org/wiki/Mus%C3%A9 ... i_Eechelen
2. Bakom skymtar man MUDAM
Ett konstmuseum med en MIG 21 - de har begripit vad konst är. Fast jag tror den är temporär.
https://www.mudam.com/fr/?gclid=EAIaIQo ... gLK4vD_BwE
3. Philharmonie Luxembourg
Jag har varit där också, på konserter faktiskt - dessutom på då skolavslutningarna för två av tre ungar som skedde där, den sista ungen blev hindrad av den kinesiska pesten.
https://www.philharmonie.lu/fr/
MVH
Hans