Försvinnande svenska uttryck

[Hans]

Äsch, när du har träffat en söt dansk brallis som frågar om vi inte skall spise frukost imorgon blir man lätt besviken.

MVH

Hans

[von Adler]

Han använde även ordet 'lägenhet' om t.ex. en bussförbindelse, att det finns en lägenhet till Sundsvall med buss den dagen. Minns jag verkligen rätt?

Ja, inte minst för båtresor.

Själv sa jag på fikat nyss "Shinona", alltså han har en shinona.
De yngre fatta inget. min chef som är Stockholmska från norrort, var förvånad över detta ord också. Sedan hamna vi i diskussion om det var ett Stockholmskt intryck eller inte. Inte menade min chef som sa att hon bara hört det här i sörmland, , jo sa jag men jag är från söderort så det kan ju vara lokalt.
Vet ej om forumet har råd i frågan.

PS jag gogglade ordet och hittade det inte förutom på engelska. Kanske stavas det inte så här men jag menar att man har en brallis som man umgås med då och då, på gränsen innan det blir lite mer allvar.

Sonderling

Jag fick för mig att det kom från Romani - men att det är en brallis e bergsekert!.


Min favvo blnad gammla talesätt var att Tve-sovla


Tjenixen!
/John

Om jag minns rätt brukade morfar reta mig om jag tog både ost och skinka på frukostsmörgåsen med något i stil med "Dubbelsovlar du? Tror du att det här är ett borgarhem?" eller liknande.

[von Adler]

Erinrade mig en fras som inte presenterats här än >

''Skjut en kråka !''

Vem minns ?, Varjag

Uttrycket härstammar från restaurangernas ''mattvång'' i samband med alkoholservering, 40-50-talen.

Kråkan - var matsedelns absolut billigaste rätt - ofta en sked pölsa med ett par kokta potatisar & rödbetsskiva….

Kraaktallriken.jpg

Gästen, var inte tvungen - äta maten. Men rätten måste presenteras vid bordet ! Tillsammans med ''nubben' i sitt glas >

Utan viftade bort ''kråkan'' och fortsatte med alkoholförtäring…..''Skjut en kråka'' klargjorde för servetrisen/kyparen vad
det handlade om.
Sägs att ''samma pölsetallrik'' vandrade ut-och-in hela kvällen till både restaurangens och kråkskyttarnas båtnad

Varjag

"Paragrafmacka" har jag hört samma rätt kallas, som beställdes in med "två vita och en brun", d.v.s. två snapsar och en konjak till kaffet, de 15cl sprit man fick beställa med en portion mat.

Hade man en bra relation med personalen med generös dricks kunde man säga att maten inte var en i smaken, så fick man pengarna tillbaka (om maten verkligen var orörd och inte fimpad/snusad i), sedan drack man sin sprit, fick avdukat och blev hälsad som en ny gäst och fick beställa samma tallrik mat och en ny omgång sprit igen.

Och otrevlig personal hämnades man på genom att fimpa/lägga ur snusen i maten, så den inte kunde serveras igen, vilket dock hände rätt ofta ändå.

En granne i min förra lägenhet pratade om 70-talets regler, där de beställde "en löksoppa och fem flaskor vin och strunta i löksoppan" eller en skål med plastade ostfrallor och en hink för enkronorna man kunde slänga i om man ville om man tog en när man beställde en bärs, allt för att uppfylla reglerna om att servera mat till akoholen.

[adlercreutz]

Jag har ett minne av studenttillställningar där det fanns en (1) tomat till salu, för det facila priset 100 kronor. Detta ska ha säkrat utskänkningstillståndet så man kunde sälja öl

[Grönis]

Erinrade mig en fras som inte presenterats här än >

''Skjut en kråka !''

Vem minns ?, Varjag

Uttrycket härstammar från restaurangernas ''mattvång'' i samband med alkoholservering, 40-50-talen.

Kråkan - var matsedelns absolut billigaste rätt - ofta en sked pölsa med ett par kokta potatisar & rödbetsskiva….

Kraaktallriken.jpg

Gästen, var inte tvungen - äta maten. Men rätten måste presenteras vid bordet ! Tillsammans med ''nubben' i sitt glas >

Utan viftade bort ''kråkan'' och fortsatte med alkoholförtäring…..''Skjut en kråka'' klargjorde för servetrisen/kyparen vad
det handlade om.
Sägs att ''samma pölsetallrik'' vandrade ut-och-in hela kvällen till både restaurangens och kråkskyttarnas båtnad

Varjag

"Paragrafmacka" har jag hört samma rätt kallas, som beställdes in med "två vita och en brun", d.v.s. två snapsar och en konjak till kaffet, de 15cl sprit man fick beställa med en portion mat.

Hade man en bra relation med personalen med generös dricks kunde man säga att maten inte var en i smaken, så fick man pengarna tillbaka (om maten verkligen var orörd och inte fimpad/snusad i), sedan drack man sin sprit, fick avdukat och blev hälsad som en ny gäst och fick beställa samma tallrik mat och en ny omgång sprit igen.

Och otrevlig personal hämnades man på genom att fimpa/lägga ur snusen i maten, så den inte kunde serveras igen, vilket dock hände rätt ofta ändå.

En granne i min förra lägenhet pratade om 70-talets regler, där de beställde "en löksoppa och fem flaskor vin och strunta i löksoppan" eller en skål med plastade ostfrallor och en hink för enkronorna man kunde slänga i om man ville om man tog en när man beställde en bärs, allt för att uppfylla reglerna om att servera mat till akoholen.

Min morfar pratade alltid om detta fenomen och hans upplevelser var identiska med det ni beskriver. Själv trodde man knappt det var sant. Ibland var det köttebullemackor som åkte ut och in men det kunde min matglada morfar inte tolerera så han satte i sig en hel del av dessa också..

[Markus Holst]

Jösses Amalia!

[Grönis]

Jösses Amalia!

Sa för övrigt min morfar också väldigt ofta. Någon som vet vad det syftar på, någon person som hette Amalia? En annan lustig grej han ofta sa till sina vänner var "Vi ses på kajen i Liverpool" Det var liksom en avskedsfras i hans umgänge som jag aldrig hört någon annan säga..

[Markus Holst]

Nä dra på trissor, nu börjar det osa katt. Det är klart som korvspad att jag anade ugglor i mossen och tog min mats ur skolan. Man vill ju inte bli stående med skägget i brevlådan.

[Hans]

Järnspikar också.

MVH

Hans

[Grå vadmal]

Middagstid kontra lunchtid

Jag satt på min middagsrast och sydde några stygn för att reparera mina byxor. Då jag sedan pratade med en kollega utbrast jag "det är nog första gången jag suttit och sytt på jobbet", varpå hon uppbragt frågade "Va? Gör du det på arbetstid?!" och jag svarade "Nej, under lunchtid".

Lunchtid blev alltså i det här fallet motsats till arbetstid.

Annars upplever jag att det ganska diffusa "lunchtid" i media och liknande på senare år kommit att ersätta det mer precisa "middagstid", vilket är ganska märkligt.

Slår jag i Norstedts svenska ordbok från 1990 får jag detta;

middag;
1. period omkring och något efter dagens mitt
2. dagens huvudmåltid (med det främsta el. enda lagade målet; numera sällan mitt på dagen)

lunch;
måltid som intas mitt på dagen (el. ngt tidigare: vanl. med lättare lagad mat).

Rimligen borde ju middag vara motsatsen till midnatt men märkligt nog kan det missuppfattas om man säger "jag kommer runt middagstid" att det då skulle betyda den tid som folk äter dagens huvudmål, alltså runt 17 kanske, då jag menar runt kl 12.

Lunchtid är ju synnerligen oklart egentligen då vissa skolbarn äter lunch 10:40 och många restauranger har luncherbjudande kl 11-15. Är det då lunchtid 4 timmar per dygn?

Hur har denna skiftning uppkommit? Är det genom skollunchens införande? Några teorier?

[adlercreutz]

Industrialiseringen: https://sverigesradio.se/artikel/3226095

Kanske vore läge att istället säga kvällsvard eller kvällsmål. Få människor äter kvällsvard idag, i den betydelse av lättare måltid det har traditionellt.

[a81]

Men så sent som på 1980-/1990-talet upplever jag att man sade "kvällsmat" snarare än "middag" om maten man äter vid 18-tiden. Jag tror visserligen inte att lunchen kallades "middag" heller, utan den benämndes "lunch" precis som idag. Ordet "middag" användes inte så mycket vad jag minns. Om man pratade om "middag", så var det väl oftast middagsbjudning man menade eller något slags "söndagsmiddag" på eftermiddagen.

[Grå vadmal]

Tack för svaren, ämnet lunsch/middag diskuteras i SR-programmet från cirka 19:34 och framåt.

Jag vill minnas att det på 1980-/90-talet ibland kunde förtydligas av den något äldre vuxengenerationen att man skulle äta "middag mitt på da'n" och detta var väl i så fall något som oftast skedde på helgerna?

Annars tror jag att det till viss del också finns en dialektal skillnad, där middag som måltid mitt på dagen är mer sydsvenskt och lunch mer uppsvenskt?
Wikipedia (https://sv.wikipedia.org/wiki/Middag_(m%C3%A5ltid)) ger mig stöd i denna tes:

Särskilt i södra Sverige används ordet middag fortfarande ofta i den betydelse som på annat håll numera för det mesta kallas lunch.

Jag har även hittat två intressanta artiklar i ämnet:
Språktidningen: https://spraktidningen.se/2012/02/midda ... -maltiden/
En fil.dr:s syn på saken: https://nutritionsfakta.se/2018/03/14/m ... -tusen-ar/

[sonderling]

Vadstena där min fru kommer ifrån äter man middag kl 13.00. Det är dagens huvudmål.
Själv är jag ingen frukost människa och lunch är okej men jag vill äta middag på sen eftermiddag.
Det tog ett tag att fatta att är man där måste man äta en rejäl frukost annars svälter man ihjäl till kl13. Och då ska du också äta rejält för du kan på sin höjd få varma macker på kvällen. Eller lite fika, smörgås eller bullar. eller så får du vänta tills frukost igen.

Sonderling

PS När jag var i Frankrike och hälsa på några vänner hade jag svårt för middag vid 21-tiden.

[adlercreutz]

Men så sent som på 1980-/1990-talet upplever jag att man sade "kvällsmat" snarare än "middag" om maten man äter vid 18-tiden. Jag tror visserligen inte att lunchen kallades "middag" heller, utan den benämndes "lunch" precis som idag. Ordet "middag" användes inte så mycket vad jag minns. Om man pratade om "middag", så var det väl oftast middagsbjudning man menade eller något slags "söndagsmiddag" på eftermiddagen.

Ja det kan nog variera lite beroende på var man bor. För mig var ”middag” kvällsmåltiden på 80- och 90-talet. För ung för att minnas nåt innan dess