Segrar och förluster i övningskrig

[Hans]

På det kalla krigets glada dagar fanns i de flesta broar inbyggda sprängkammare där man skulle stoppa in burkladdningar.

Jag vill minnas att de var med nitrolit men det var 'bäst före datum' på dem då de svällde efter ett antal år och då passade de inte i sprängkammarna. Vi hade ett lustigt budgetsystem i Hären på den tiden så man fick betala med låtsaspengar för allt. Men de svällda burkladdningarna var det rea på. Nästan gratis.

Jag och krervadskarbinsladdaren tog beslutet att det här måste vi utnyttja. Vi kvitterade ut kanske 20-talet femkilos och tre 20-kilos. Sedan ordnade vi en överfallsövning mot en en bolsjevistisk granatkastarpluton. Vid varje pjäs (några uppställda stockar) stod en 20 kilos för att markera ammunitionsupplag . Artilleriunderstödet löser vi med femkilos och efter eldöverfallet som följer så framrycker beväringen med jägarladdningar (två klunsar sprängdeg sammanfogade med pentylstubin och tändmedel) och får spränga stockar och ammunitionsupplag.

Det small bra.

MVH

Hans

[mrsund]

Synd ni inte hade mobiltelefon på den tiden, kan tänka mig att du hade kunnat lägga upp en hel del roliga grejor ni har gjort.

[Markus Holst]

När man läser om Hans eskapader känns på något sätt den strategiska time outen som en bra sak.

[Lasse O]

När man läser om Hans eskapader känns på något sätt den strategiska time outen som en bra sak.

När jag som gammal utbildningssäkerhetsofficer läser om Hans äventyr så blir jag bara tacksam över att han ännu är vid liv.

[Hans]

mrsund, turligt nog så fanns inget bevismaterial då.

Markus, timeouten kom ungefär då jag lämnade firman, orsak och verkan låter jag vara osagt.

Lasse, du skulle nog fått en hjärtinfarkt om du då såg vissa saker jag pysslade med så det är du som skall vara glad att du är vid liv.

Jag får återkomma med några andra förhoppningsvis preskriberade historier.

MVH

Hans

[Lasse O]

BT 46M är ett bra utbildningshjälpmedel men ibland händer det att folk fuskar och blir osårbara genom att plocka ur batterierna ur västen. Att knata runt och med domarpistol eller domargevär kontrollera sådant kräver sin man (förlåt sin hen).
Sedan kan man knacka på skjutanordningen och avlossa impulser om man har slut på lös am.

[Hans]

Jag har bara några få erfarenheter av BT då jag lämnade firman 1993.

Nå, för att se om vi kan få Lasse att himla med ögonen i efterskott.

Någon lördag runt mitten av 80-talet har plutonen besöksdag för anhöriga. Vi hade ett hemligt lager av ammunition som blivit över vid några förevisningar och tar beslutet att ordna en eldöverfallsförevisning för de anhöriga. Då också med en bunt sprängladdningar för att markera artilleri. På morgonen dukar vi upp men när jag testar tråden (elektrisk utlösning av sprängladdningarna) visar den sig vara trasig. Lördag så förrådet är stängt. Plutonchefen vill ställa in artillerielden men jag anmäler att ge mig en radio och jag kan utlösa med de kanske 50 meter OK tråd vi hade då i skydd bakom en kulle. Framför kullen stod ett antal mål för eldöverfallet. Tveksamt går han med på det hela. Så jag utlöser laddningarna på order via radion och sedan brakar eldöverfallet loss. Jag var glad att jag valt en väl skyddad plats för rikoschetter kan ändra färdväg ganska rejält, en utan större energi landade faktiskt på mig, den var som tusan het. Jag får vi radion beskedet att det beordrats eld upphör och reser mig och går mot beväringarna och de anhörig. Efter det ganska häftiga eldöverfallet var det att antal personer som var förvånade att se Hans komma från målområdet.

MVH

Hans

[ola]

När man läser viss form av eskapader som hade fått vilken säkerhetsofficer som helst att kasta in handduken och söka en lugnare tjänst så undrar man lite lätt var det f.H eller var det e.H som man började titta ganska djupdykande i säkerhetsbestämmelserna ?


Mvh Ola

[Hans]

Måste vara e.H.

Jag vill påstå att jag har rekord på forumet i kastade handgranater.

På åttiotalet var jag ansvarig för en station handgranatskastning vid en hemvärnsövning. Uppskattningen var att det skulle komma en sådär 100-200 man. Så jag går till förrådet och tar ut 300 handgranater med tanken att kanske låta varje man kasta två. Jag blir tillsagd att de inte vill ha tillbaka några granater då "bäst före datum" är passerat. När övningen börjar är det oklart om hur många deltagare det är så för att inte skapa någon orättvisa låter jag den första gruppen kasta bara en. Det visar sig vara under 100 deltagare. Så efter övningens slut så fick jag och mitt biträde kasta över 200 handgranater. Det blev allt mellan en decimeter från värnkanten till luftbrisad. Skojigt.

viewtopic.php?f=75&t=34530&hilit=handgranater#p507335

MVH

Hans

[Hans]

För protokollets skull och Lasses nattsömn följde jag oftast de säkerhetsregler vi hade. Men ibland tullade vi lite på gränserna.

Även beväringen, jag skall återkomma om en förevisning på InfSS för den finske militärattachén (tror det var för honom).

MVH

Hans

[adlercreutz]

Kan bara bidra med BT-minne från tidigt i värnpliktsutbildningen då vår grupp fick i uppgift att genomföra ett frontalanfall på en ås, som försvarades av en likadan skyttegrupp i förberedda ställningar. Ni kan ju gissa hur det gick, trots försök att koordinera eld och rörelse. Jag var ensam kvar i slutet, låg i en grop bakom ett träd och funderade på hur f-n jag skulle lyckas med att ta åsen själv. Jag är ärlig så inget BT-fusk. Brassade av några ”nedhållande” skott och sen rush till nästa grop. Testade samma grej en gång till men vid det laget visste de var jag var och sköt mig. Den dagen lärde vi oss om lämpliga styrkeförhållanden vid anfall mot förberedda ställningar, 1:1 är obra.

Jag hade förmodligen inte fortsatt om det varit skarpladdade vapen på andra sidan

Det var i alla fall pedagogiskt.

[Hans]

Typ 1992 så kördes en hyfsat realistisk övning med ett pansarkompani mot ett infanterikompani på InfSS. Vägtrummor sprängdes skarpt m.m. Jag var följebefäl (blågul) till ett stridspar med Psg (prickskyttgevär) 90 (ett Psg och en observatör), på infanterisidan, en av de första gångerna Psg var i aktion på en dubbelsidig övning. Hyfsat tidigt i övningen plockar 'mina' grabbar kompanichefen - om jag kommer ihåg rätt så ganska solklart. Mätt avstånd, vackert väder och marginell vind, typ 400m, en typ som står upp i luckan och pekar med hela handen.

Stridsparet var stolta men fattade att man inte kunde avbryta övningen (fast det skulle ha varit skojigt att se hur ställföreträdande chefen hade hanterat det hela). Sedermera vart hälften av stridsparet bekämpade då den lätt sura chefen, som begrep att han blivit bekämpad om inte utdömd, började slösa indirekt eld till höger och vänster för att bekämpa en (1) prickskytt. Efter ett antal gissningar hade han tur och till slut lade en eldstöt som jag bedömde gav 50% förluster på rätt plats. Jag tror slutresultatet var 14-1 till prickskytteparet.

Det är f.ö. den enda gången jag varit ansiktsmaskerad som blågul, jag ville inte röja stridsparet. Mössan med blågult band hade jag i näven och den togs bara på när jag var en bra bit bort ifrån stridsparet. Såg till att jag förflyttade mig i skyl flera hundra meter i sidled innan jag gick fram för samverkan med blågul på den andra sidan.

MVH

Hans

[Hans]

Fick inspiration härifrån: viewtopic.php?f=54&t=48448&p=815666#p815624

När jag gick InfOHS första halvan av 80-talet hade jag en kursare från just I 1. Han fick ganska snart lite dåligt rykte då han lyckades med diverse dumheter inklusive bilkrockar i kronans fordon. Vid dags ände klarade han dock kursen. Jag hade rykte om mig att vara duglig, lugn och sansad - även Krigsmakten kan missta sig...

Hursomhelst framför vi två en Bandvagn 202 under en övning. Turligt nog bara med materiel i bakvagnen. Just nu kör jag och vi har bråttom, varför kommer jag inte ihåg. Att framföra en bandvagn med gummiband för fort, på en snöig och framförallt isig samt krokig skogsväg är ingen bra övning. Jag får sladd och parerar som om det vore en vanlig bil vilket inte riktigt fungerar på ett midjestyrt fordon. Brakar av vägen. Missar ett rejält träd med liten marginal och slinter ner för en slänt och välter. Vi hänger i våra säkerhetsbälten och pustar. Tills vi hör hur det pyser och låter ifrån motorutrymmet. Brandrisken är m.a.o. inte helt obefintlig så vi får plötsligt väldigt bråttom ut. Vi plockar fram brandsläckaren och kliar oss i huvudet, vi har ingen radio. Vi börjar lasta ur bakvagnen och efter en stund passerar någon blågul.

Jag anmäler att jag var förare och övningsledningen säger 'Jaja visst, säkert'. Jomen det var ju jag säger jag och får samma svar. Alla var helt övertygade att jag tog skulden på mig för att skydda honom oberoende om vad jag sade. Så jag gick från att ha varit betraktad som duglig, lugn och sansad till att dessutom vara kamratlig och lojal - trots mina protester.



MVH

Hans

[Hans]

Det är kanske dags att kliva ut ur garderoben.



Den otroligt dugliga (stroppiga enligt Markus) löjtnanten heter Hans.

Det kom ett civilt filmteam på kanske 5-6 personer. Jag som yngst på plutonen fick ta hand om det hela när min kollegor drack kaffe och slöade. Det hela tog en vecka. Filmteamet var väldigt trevliga och jag fick lära mig ordet dramaturgi. Jag var nog lite spänd då det inte var varje dag man stod i rampljuset framför en kamera. Framförallt då.

Jag kommer ihåg framförallt två händelser.

En kväll sitter vi på mässen och av någon lustig anledning hamnar jag bredvid den söta brallisen som är scripta. Jag får frågan 'Hans, hur kommer det sig att du är officer? Du hade ju kunnat vara skådespelare eller fotomodell istället'. Jag kommer inte ihåg mitt svar men det tog allt en liten stund innan jag fann det.

På fredagseftermiddagen är allt klart och de lastar sin materiel efter det vi sagt hej då. Jag ställer mig framför beväringen och börjar instruera vad som skall ske. Då kliver brallisen demonstrativt framför mig, säger ingenting men drar ner ett blixtlås, stoppar ner något, stänger, ler och går därifrån. Det hördes en del ljud från beväringen men jag bara fortsatte instruera. Jag vet att beväringen spekulerade och närmast konsensus var väl att jag fick hennes telefonnummer. Det var det inte, det var överblivna kaffekuponger till mässen för att kunna dricka där efter en måltid i personalmatsalen. Telefonnumret hade jag redan tidigare.

MVH

Hans

[koroshiya]

Naeh, jag vet inte - det är mest en sådan get med konstig dialekt, som andra folk har som nöje att få spruta i.

Det har man hört är ofta något som händer när man talar som Hans eller ser ut som han, men vi får hoppas att det inte har spridit sig till centrala delar av försvaret.