Inlägg
av patrik blom » 24 september 2016, 16:41
P G Wodehouse visade med sitt uppträdande under andra världskriget att han inte förstod det vuxna livets villkor. Han förstod inte att krig och våld kan förekomma och hur man bör bete sig när det förekommer. Han förstod aldrig vad det innebar att ett krig brutit ut i Europa. När tyskarna trängde in i Frankrike och närmade sig dess västkust, där Wodehouse och många andra välsituerade britter bodde, förstod han inte att han borde packa och ta färjan hem till England. Inte ens när andra britter i hans franska omgivning reste hem anade han vad det innebar att stanna kvar. Han förstod inte att under krig uppstår en avgrundsdjup skillnad mellan ”vän” och ”fiende”.
Som känd och populär engelsk författare behandlades han väl under den ettåriga interneringen, utan att förstå att det kunde finnas en baktanke med detta, och utan att förstå att tyskarna behandlade andra, och andra nationaliteter, mycket sämre. När tyskarna föreslog att han skulle medverka i tysk radio, riktad till USA som då fortfarande var neutralt, och där han var känd och uppskattad som humoristisk författare, med kåserier om sina egna upplevelser under tysk överhöghet, förstod han inte hur detta skulle uppfattas. Inte i det neutrala USA, och inte i England och i brittiska dominions som Canada och Australien, som befann sig i krig på liv och död mot Tyskland. Wodehouse gjorde det han var duktig på, skrev underhållande berättelser om sina upplevelser och läste upp dem i radio, utan att förstå att dessa berättelsers kontext nu var sådan att hans skämtsamhet framstod som motbjudande.
Han kom att få många förklenande omdömen om sig; naiv, aningslös, omdömeslös och politisk idiot – och värre, som landsförrädare o dyl. Men oftast politisk idiot, som därför är det svar jag hade hoppats på. Wodehouse var urtypen för en politisk idiot, fast det egentligen var värre än så – han förstod inte det vuxna livets villkor.
Wodehouse och hans läsare upptäckte nämligen något viktigt. En humoristisk författare måste förstå fler sidor av livet än humorn, annars blir han inte (lika) uppskattad. Han behöver inte alls skriva om krig, död och försakelser, och andra mörka sidor av livet, men han får inte vara demonstrativt oförstående när sådant förekommer i verkliga livet. Wodehouse skrev förmodligen lika roligt efter kriget som han hade gjort före, men hans popularitet nådde aldrig upp till samma nivåer igen.
Frågan är fri.
P.S. Eftersom vi just avhandlat "Lord Haw-Haw" tyckte jag att det kunde vara intressant att även nämna PG Wodehouse, även om det ledde till en helt annorlunda typ av fråga. D.S.
Senast redigerad av 1
patrik blom, redigerad totalt 25 gånger.