Hmmm… Om man skulle drista sig till en sammanfattande hypotes? Observera att benämningarna här är synnerligen osäkra –och omstridda, har vi ju lärt oss- men jag använder dom ändå för tydlighetens skull. Men då med citationstecken:
”Herulerna” drar mot norr, till områden där många av dom har historiska och kulturella band. I olika omfattning och sedan olika lång tid tillbaka då, men man har haft kontakt med dessa trakter under alla år (i romersk tjänst). Framförallt kanske de härskande/ de mest inflytelserika i gruppen/ folket. Men nu måste man söka sig norrut igen allihop och permanent då försörjningsmöjligheterna på kontinenten tagit slut och på grund av det allmäna läget där efter Roms fall (”herulerna” var alltså inte störst och starkast i Europa). Och man kanske fått signaler om ”…det vore läge att komma hem nu”? Detta även p g a ”inrikespolitiska” möjligheter där.
Möjligt är att man redan från början s a s siktat norrut, mot ”Svealand”, men uppgifterna om att ”götarna” snällt låtit dom passera motsägs av fynd i t ex Finnestorp och Sandby borg. Kanske hade ”herulerna” från början tanken att bosätta sig i södra Sverige (där det skulle ge bättre comebackmöjligheter på kontinenten?) genom att underkuva ”götarna” vilket dock inte lyckades. Därför fortsatte man norrut, kanske efter nån sorts överenskommelse, vapenvila/ stillestånd eller dylikt med dessa.
Man kanske även hade fått just propåer om att man var (mer) välkomna norrut vilket en del källor (= sagor?) hävdar, och nu -efter tilltufsningen från "götarna"- var det liksom läge. Kanske hade man då insett sina begränsningar; så stora, starka och efterlängtade var man inte i ”Thule” att man helt kunde ta över och underkuva de som bodde där. Så man gjorde den strategiska bedömningen att ligga lite lägre, och då rikta in sig på ”rådgivarpositioner” och att bli militära ledare t ex. Något man blivit duktiga på genom årtionden/ århundraden i romersk tjänst. Och det ger ju makt och rikedom det också…. Framförallt i ett land härjat av hungersnöd och inre splittringar, måhända. Som kanske i ”Svealand”.
Allt detta gick ju naturligtvis inte över en natt. Och man hade säkert inte full koll på slutmålet, eller kanske ens hade något sådant från början? Annat än att försöka skaffa sig en bra framtid nu när läget på kontinenten var kört. Kalla norden kanske inte var nåt förstahandsval överhuvudtaget, dom kulturella, historiska och etniska banden till trots?
Men det blev som det blev, säkerligen också mycket tack vare tillfälligheter: Via Fornsigtuna och Gamla Uppsala blev (några av?) ”herulerna” mytologiska ”asar” som tillsammans med där redan bosatta ”vaner” och/ eller senare ankomna (delar av) ”danskar/ "daner"” blev ”Svear”/ ”Svioner” och bildade ”Svealand” och så tillsammans med ”göter” så småningom Sverige (notera utan citationstecken där

)
Nåja. Mycket ”kanske” där. Men med förhoppningar om fortsatt forskning och fortsatta trevliga och konstruktiva diskussioner!
