Varulv skrev:Omveltningene i 500-tallet var i det minst mer dramatisk i de nordre deler av Skandinavia, men det er dypt interessant - at det fantes et meget stort, om ikke gigantisk, kontaktnettverk spant over hele den germanskbefolkede delen av det europeiske kontinentet selv til de fjerneste avkrok som siden sørget for en fortellingstradisjon som siden har blitt bevart til vår tid om den prehistoriske germanske tilstanden fra ved år 0 fram til 800-tallet. [ . .] Som sagt er det umulig å finne ut hvem hadde etterlatt seg funnmengdene - dette må bevises med hypoteser som har den svakheten at de kan tilbakevises, og den danske ekspansjonen fra øst mot vest i tiden etter 150-200 e.kr lot seg ikke dokumenteres utover meget usikre beretninger.
Du har meget ret i at ingenting kan bevises ud fra det materiale der pt. findes. Men alligevel findes en del strøm-pile, der peger mod en ganske bestemt retning, som jeg i de seneste indlæg har informeret om - og som ligger en god del før 500-tallet. Se nu bare denne beretning - som jeg vistnok i anden sammenhæng allerede har refereret - men som er aktuel i den nuværende debat.
Dansk prinsessa död i Tuna?
För nära 2000 år sedan, på 200-talet e.Kr., anlades en mycket märklig grav i det som idag är Tuna i Badelunda socken. En stor kammare av trä byggdes. Golvet täcktes med en bädd av granris och på detta lades en kvinna till sin sista vila. Kvinnan måste ha tillhört de absolut mäktigaste ätterna i denna del av det som sedermera blev Sverige.
Hennes smyckeuppsättning bestod av en tung halsring, två armringar, två fingerringar och två nålar, allt av guld. Dräkten har av allt att döma hållits samman av ett stort och konstfullt utformat dräktspänne. Till dräkten och smyckena har också pärlor av glas hört, burna runt halsen eller kanske hängande ner från spännet. Runt den döda kvinnan hade en mängd exotiska föremål, införda från någon romersk provins, placerats: två höga hinkliknande bronskärl som arkeologerna brukar kalla Hemmoor-kärl efter en tysk fyndplats, ett stort bronsfat, ytterligare ett bronskärl vars form vi inte längre kan återskapa, en glasbägare med en dekor av pålagda blå och vita glastrådar och slutligen två skedar av silver. Förmodligen har ännu fler föremål funnits i graven men eftersom den inte undersökts av arkeologer utan kom fram i samband med ett husbygge kan många föremål ha förbisetts eller förstörts.
[ . . ] Däremot finns intressanta paralleller på sydöstra Själland, till exempel i
Himlingøje. Där har under några generationer under slutet av 100-talet och 200-talet e.Kr. en mycket mäktig hövdingaätt residerat som genom kontakter såväl inom som utom Norden skapat sig en helt unik ställning i hela södra Skandinavien.
Gravarna i
Himlingøje kännetecknas av att De är dessutom rikt utrustade med smycken av guld, huvudsakligen arm- och fingerringar. Guldringarna har ofta en utformning på avslutningarna som man tidigare trodde avbildade ormhuvuden och de kallas därför ormhuvudringar. Flera av kvinnogravarna i Himlingøje innehåller dessutom en bestämd typ av kostbara dräktspännen.
I Tuna-graven ingår fyra ormhuvudringar: halsringen, de båda armringarna och en av fingerringarna samt förmodligen rester av ett spänne av samma slag som i de danska gravarna. Kan detta användas för att försöka bestämma vem kvinnan var? Ja, det är jag helt övertygad om att det gör. För egentligen kan det bara röra sig om en kvinna från det nuvarande östra Själland som blev begravd i Tuna. Guldsmyckena, i alla fall halsringen, fingerringarna och nålarna, har hon av allt att döma fått med sig från Själland, det tyder inte minst kvaliteten på. Armringarna däremot kan mycket väl vara tillverkade av en lokalt verksam guldsmed i Tunatrakten. Dräktspännet pekar också mot Själland.
OM DET NU VAR EN SJÄLLÄNDSK KVINNA som begravdes på detta storslagna sätt i Tuna kan vi inte undvika att fråga sig vad hon gjorde där. Den mest sannolika förklaringen är att hon blev gift med en lokal storman eller hövding som ett led i ett alliansbildande mellan södra och mellersta Skandinavien.
Kilde: ’Dansk prinsessa död i Tuna’, af Kent Andersson i TIDSKRIFTEN SPANING 2006.
http://www.vastmanlandslansmuseum.se/fi ... g_910_.pdf
