Från Libau till Tsushima – en Flottas Golgatavandring

[varjag]

Vi vet ju redan, att Rozhestvensky’s flotta kallades den 2:a Stillahavseskadern. Den 1:a, har redan förintats av japanskt artilleri och ligger
på Port Arthur’s sjöbotten.
Nu är det dags presentera den 3:e Stillahavseskadern. Som förstärkning på redan omtalad förstärkning av den 2:a (Dobrotvosky) har man
nu i Petersburg trummat ihop ännu en eskader – den 3:e……även hånfullt kallad ‘’Den Självsänkande Flottan’’....
Orsaken, alla dess fartyg är gamla, omoderna och ytterst olämpliga för en oceanresa av den längd och svårighet detta rör sig om.
Med någon överdrift, ansågs det av många – att den 3:e eskadern kunde förväntas sjunka – utan japansk hjälp. Och redan på vägen….

Till Flottchef utsågs Amiral Nicolai Nebogatov – en 56-årig karriärofficer. Befälet hade erbjudits andra som ansågs mera meriterade – men
alla avböjde artigt.

Nicolai Nebogatov.jpg (20.95 KiB) Visad 1537 gånger

https://en.wikipedia.org/wiki/Nikolai_Nebogatov

Nebogatov accepterade – och under honom samlades en brokig flotta ; Hans flaggskepp – vara IMPERATOR NICOLAI I, ett 2:aklass
slagskepp byggt för Östersjön och med 15 år på nacken. Femton år – under vilka skeppsteknik och utveckling gjort fartyget helt föråldrat.
Därtill fick han tre kustpansarskepp, AMIRAL USHAKOV, SENIYAVIN och APRAXIN, kryssaren VLADIMIR MONOMAKH och
ett antal transportfartyg. Här gruppbild av de viktigaste antikviteterna....

Nebogatovs sjælvsænkande eskader....jpg (106.11 KiB) Visad 1537 gånger

Om transportfartygen vet jag på rak arm inte vilka.,utom ett – lasarettsfartyget KOSTROMA
Och – ballongfartyget RUSS/RUS (tack sveahk !).
Som sveahk lurat ut – fick RUS vända tillbaka redan vid Skagens udde – p.g.a. maskinfel.

Denna eskader avseglade från Libau den 15:e februari 1905 och vad som än sagts om Nebogatov – förde han sin lilla flotta kompetent och
målmedvetet och utan tidsspillan.
Den 26e – kolade dom på redden utanför Cherbourg,

kolning, troligen Cherbourg.....jpg (83.89 KiB) Visad 1537 gånger

Bilden tagen från NICOLAI I, lasarettsfartyget i focus - är KOSTROMA

den 6e mars vid de spanska Zafariöarna och kom till tidigare nämnda Suda Bay på Kreta den 13e mars !
Där tog han en vecka för vila och reparationer – men redan den 25e mars – lämnade han Suez och seglade ut i Röda Havet.

Den 2-7 april kolade/reparerade dom i Djibouti – innan det var dags tackla Indiska Oceanen.
För det långa skuttet – gick Nebogativ fräckt in Mirbat Bay (i nuvarande Oman, då under brittisk överhöghet) – och kolade där under näsan på
eventuella beduiner – som kunde åse spektaklet -

Mir Bat Bay Oman.jpg (67.06 KiB) Visad 1537 gånger

Det tog honom den 13-14 april. Härnäst dyker han upp i Kua Be, Franska Indokina den
10e maj och – ansluter till Rozhestvensky i Kamranh Bay några dagar senare..
Med sina ålderstigna skepp – har Nebogatov tagit sig från Libau till Kamranh Bay på 87 dygn ! En superb märklig prestation, jämfört vad den
2 :a Stillahavseskadern gjort!

Varken Ryssland, Rozhestvensky eller ödet - skulle vara snälla mot Nebogatov.
Rozhestvensky ville inte veta av honom eller hans skepp - som han rejekterat redan före sin avsegling från Reval. Och behandlade
honom ytterst styvmoderligt före och under Tsushimaslaget.
Amiral Folkersam, en sjuk man som skulle avlida strax före flottan mötte den japanska - var den naturlige befälhavaren vid händelse
Rozhestvensky skulle såras eller dödas, men denne vägrade fira Folkersams befälstecken på OSLYABYA - vilket ledde till att
Nebogatov, aningslöst - befann sig i den omöjliga situationen att var äldste amiral på platsen. Med ansvaret för en flotta som
inte velat veta av honom, bara tio dagar tidigare -

På hans axlar landade ansvaret att kapitulera resterna av den ryska flottan - vilket skulle ruinera hans karriär, ställa honom inför krigsrätt
- och dömas för grovt tjänstefel.....


f.f.

Varjag

[varjag]

Efter 66 dygn ( ) vid Nossi Be, sju sorger, åtta bedrövelser och – tre övningsskjutningar till sjöss, varunder enligt Politovsky – ‘’vi inte träffade
någonting’’, avseglar Rozhestvensky äntligen den 16 :e mars mot det fjärran Indokina.
De bästa skjutresultaten, nåddes faktiskt av de bägge äldre slagskeppen under Folkersams befäl SISSOI VELIKI och NAVARIN.
Helt enkelt för att dessa hade erfarna kanonserviser som kände sina skepp och pjäser bättre, än de relativt oövade besättningara på de
modernare POLTAVA-skeppen.

Den förestående etappen över Indiska Oceanen till Franska Indokina - är den längsta på hela resan – man räknar kallt med 28-30 dygn
till sjöss. Och det med mycket långsam fart för att spara kolen – 5½ - 6½ knop. Och – göra bogseringen av jagarna möjlig.
Dessa har inga bunkers för sådana avstånd – utan tas helt enkelt på släp. Utom en – s.k. ‘’pliktjagare’’ som kolas till sjöss när möjligt..
Efter – vad jag fattat bakom depå- och transportfartygen. Bogsering av detta slag i öppen sjö är inte helt ofarlig. Det bogserade fartyget
måste följa i kölvattnet av det bogserande. Om det avviker från kursen allför mycket – hamnar på s.k. ‘’hanfot’’ – kan en jagare
lätt kantra, med katastrofalt resultat. Av samma orsak tvingas flottan föra navigationsljus på natten. En hel armada, tätt sammanpackad
som denna – kan annars lätt kollidera. Amiralen väljer en färdväg via Chagos-arkepelagen – som ligger ett stycke bortifrån allfarvägen
av säkerhetsskäl. (Det japanska spöket är fortfarande i allas åtanke….)

Alla räknade, är det hela 45 ryska fartyg som lämnar Nossi Be. Det måste varit en imponerande syn att se dem, 7 slagskepp, 7 kryssare
9 jagare plus ett otal Hjälpkryssare, Lasaretts- och verkstadsfartyg. En mäktig phalanx av stål och pansar – seglar mot okänt öde…

...flottan læmnar Nossi Be......jpg (30.31 KiB) Visad 1470 gånger

Ett par franska jagare, eskorterar från ankarplatsen – orkestern spelar ‘’Marseillaisen’’, salutskotten dånar…….

E.S.P : ….vilken flotta – och vilken enorm yta den tar upp. Problemen börjar snart….OREL har maskinfel, fortsätter på bara den
ena maskinen. Vi tvingas minska farten… En bottenventil på KAMCHATKA går ej att stänga – vattnet strömmar in…..jag spenderade
flera timmar där med kollisionsmatta för att hejda vatteninflödet innan ventilen reparerats.
Även ANADYR’s maskner krånglar, mera förseningar. Alla fartygens däck är belamrade med kol, koldamm och smuts…..
En man från KIEV, hoppade i sjön, han drunknade innan något räddningsförsök ens kom igång. En annan febersjuk matros – hoppade
av ZHEMCHUG, dom fick snabbt en gigg i vattnet och lyckades rädda honom.Han fördes till OREL (lasarettsfartyget) för återhämtning.
19 :e mars – stillaliggande i flera timmar, BORODINO’s styrmaskin fallerar. Hon följer oss – men långt borta för att minska kollisions-
risken.
Alla däcken på babordssidan är fulla med kreatur, oxar och kor med ett par kalvar. Korna är med för mjölken skull – men har sinat.
Vi tvigas mata kalvarna med konsenserad mjölk…..
Igen stopp – en bogsertross till en jagare har sprungit av – BUISTRY, en annan jagare har fått bucklade plåtar – i kontakt med en annan.

OLEG går akteröver, andra kryssare förut och på sidorna – i mitten slagskeppen och jagarna.

28e mars : Jagaren GROMKY’s roder har skadats. Vi skickade ned en dykare för att föröka reparera det ......

hjælmdykare paa væg ned....jpg (78.4 KiB) Visad 1470 gånger

Vattnet var fullt med hajar, det är kristallklart och alla kan tydligt se de väldiga fiskarna. Två man med gevär på däck – skjuter i vattnet när dessa
blir alltför närgångna.Det går dyning, jagaren rullar och den stackars dykarens hjälm smäller ideligen mot skrovet…..att vara på en
jagare är svårt. Dom vibrerar hela tiden, är trånga och smutsiga. Det är IRTYSH som bogserar GROMKY och provianterar dom- men
är snåla med maten klagar jagarchefen. Det finns inga mässbord, dom flesta äter på däcket…..det är svalare där.

Flera av bogsertrossarna till jagarna, brister – och ersätts. några dagar senare – skriver E.S.P. att de använt för lätt tågvirke – men efter
byte till det grövsta man har, funkar det bättre.

Ideliga siktningar av kryssarna nattetid, av ljus från andra fartyg, föröver, styrbord – babord, akterut…med rysk paranoia – antar man
att detta är japanska kryssare ( !). Eller – i bästa fall, engelska som fortfarande skuggar flottan.

Den 4:e april rundar man Sumatras norra udde och går in i Malackasundet. I vars södra ände ligger – Singpore ! Det hatade Englands
största flottbas i Asien………


f.f.
Varjag

[Markus Holst]

Hur gick det egentligen med kolen längs Afrikas östkust? De kolade ju vansinnigt mycket. Visade de sig behövas eller var det en i efterhand sett onödig försiktighetsåtgärd? Jag tycker inte stoppen efter Dakar verkar vara glesare än stoppen innan.

[varjag]

Hur gick det egentligen med kolen längs Afrikas östkust? De kolade ju vansinnigt mycket. Visade de sig behövas eller var det en i efterhand sett onödig försiktighetsåtgärd? Jag tycker inte stoppen efter Dakar verkar vara glesare än stoppen innan.

Genom Medelhavet, Suezkanalen och till Madagaskar - hade Folkersam med sig jagarna. Dessa nödvändiggjorde de täta stoppen
i Röda Havet och Dar-es-Salaam, för att ta sig till Madagaskar.

...JAGARE....jpg (121.35 KiB) Visad 1462 gånger

Stoppen på västkusten, Dakar > > > var långa eller mycket långa, det längsta från Angra Pequena - till Madagaskar.
Men kunde klaras - utan jagare med.

Som du läst i f.g. post - tvingades man bogsera jagarna över Indiska Oceanen - vilket inte betyder att jagarnas bunkers var tomma.
Tvärtom, dom var säkert fulla - MEN, hade krävt 4-5, ytterst osäkra kolningar i öppen sjö.......om de gått för egna maskiner.
Man ville gardera sig mot den eventualiteten.

Jagarna hade säkert en panna brinnande. För elström, kabysser, pumpar, rodermaskiner etc. PLUS - en reserv i ett eventuellt krisfall...
som t.ex. fruktan för de japanska attacker - som plågade alla från amiralen till yngste kollämparen - under hela resan.....

Vi - med facit i handen VET att dessa farhågor var helt utopistiska. Men för ryssarna då - var dom inte bara reella, utan ett ständigt
bekymmer.....
Rozhestvensky ville på inga villkor - komma i strid med halvtomma bunkers, någonstans på vägen.

mvh, Varjag

[Markus Holst]

Så du menar alltså att med normal kollast hade man inte vågat åka slagskepp från Dakar till Libreville? Jag trodde först att de räknade med att ta sig Dakar-Madagaskar utan mellanlandning, men jag missförstod kanske något. Det blir så när vi landkrabbor försöker hänga med i svängarna.

[Ördög]

Jag har av olika orsaker inte hemsökt Skalman så mycket de senaste månaderna. Nu har jag inlett återkomsten med att läsa denna helt enkelt ... tschuschiga tråd. Tjort vozmi, jag känna mig som velikij admiral själv, da!



Japaner och vita möss i sikte! Ge fyr!

[varjag]

Tack f den biten Ördög

Tyska Simplissimus var sannerligen inte snälla mot den ryska amiralen.....

Den var ju en satirisk tidskrift så kunde tillåta sig vad som helst. Men den teckningen var nog ''lite i överkant''

mvh, Varjag

[varjag]

I Malackasundets relativt lugna vatten, utnyttjar amiralen chansen till kolning till sjöss. Jag vet inte detaljerna runt denna
men tydligen avlöpte det hela utan några katastrofer.
Jag har tidigare och i annan tråd förklarat, att jag inte trodde ryssarna var rustade för ‘’ship-to-ship’’ kolning medelst linbana…
Men – hittade denna tuschteckning

Som pekar mot att jag hade fel – och att metoden var känd, om än sparsamt använd. Det enda slagskepp detta kan vara –
är OSLYABYA med tre skorstenar. Som i så fall var försedd med riggning för denna typ av kolning.
(Ytterligare påläsning har gett mig uppfattningen att även RETVISAN kanske haft liknande rigg, fast denna aldrig behövde
utnyttjas i Gula Havet.)
Notera det korta avståndet på teckningen – mellan bogserande slagskepp och kolångaren akteröver….knappast mera än
75-80 meter. Vilket ger bilden mera realism än andra jag sett där avståndet kolare/kolande – mera ser ut om som 100-150 meter…
Metoden ställer riggningen inför hårda påfrestningar och kräver mycket precis navigering av bägge fartygen – samt en kort
Och styv bogservajer/tross – så att avståndet inte varierar mera än maximalt 4-5 meter gissar jag.

I vilket fall som helst, kolade den ryska eskadern under 4 dagar i sundet och den 8 :e siktar man Raffle’s Fyrtorn utanför
Singapore.....

Raffles Lighthouse.jpg (197.57 KiB) Visad 1348 gånger

Och – möts av en mindre armada av privata nöjesbåtar – fullpackade med nyfikna och därtill journalister från alla väldens
hörn. Bland obervatörerna finns så klart även brittiska sjöofficerare…..och ‘’troligen även japanska !’’

Den renommerade Singaporetidningen Straits Times skriver en lång artikel med bilder och kompetenta kommentarer av fackmän
som bl.a. noterade att de ryska slagskeppen ‘’hade meterlång mossa växande under skroven – och att deras högsta fart måste
vara många knop lägre än deras angivna kalenderprestanda……’’

E.S.P : Flottan passerar Singapore i fyra kolumner. Transportfartygen i mitten, kryssarna om babord och slagskeppen om styrbord.
Vi tilldrar oss febrilt intresse från land – båtar, barkasser, sampaner – överallt. Det värsta – nu, vet japanerna allt om var vi befinner
oss och kan angripa oss överaskande var som helst. Vi bibehåller stridsformation när vi girar norrut in i Kinesiska Sjön.
Hettan är tryckande, fukten likaså…..byrålådor och skåpdörrar fastnar – igen, som i västafrika….

Tre eldare blev skållade på OSLYABYA idag, vet inte hur illa det är men dom måste nog tas till lasarettsfartyg. Jagaren BUINY
Kolliderade med VLADIMIR (transportfartyg) och fick förliga torpedtuben sֲönderslagen. Den går inte att reparera till sjöss….

Jag följer intresserat vår färd på sjökorten…om en månad skall vi vara i Vladivostok. Jag blir upprymd vid blotta tanken.
Vi möter många fartyg, men alla håller undan för oss. Läxan från Doggers bankar sitter i !
Amiral Enkvist sett en ångare bakom vilken gömde sig tolv torpedbåtar ! Det kan knappast vara sant, japanerna visar nog inte
sina torpedbåtar mitt på ljusa dagen…..IZUMRUD rapporterar en ångare följd av delfiner. Dom tvekar kalla dessa ubåtar – men tycks
tro att de är det….

Igen är hela världens uppmärksamhet fokuserad på vår flotta. Så mycket av kriget beror på vår framgång. Hoppet om seger är ringa –
men om den kommer skulle allting ändras genast. Det är bara vänta och se….jag hoppas att jag kan bibehålla mitt lugn när striden börjar.

10e april : Lugnt väder med dyning. Var finns japanerna ? Varför har dom inte angripit oss ? Sunda-sundet borde varit idealiskt för torped-
anfall – men inget hände där. Vi skall gå till Kamranh Bay (i nuvarande Vietnam), vi har redan varit 26 dygn till sjöss - provianten är på
upphällningen. Vi äter mest saltkött……VAR – finns Nebogatov’s 3 :e Stillahavseskader ? Kanske i Kamranh ? Kanske inte…..
Vi mötte två engelska kryssare idag. Den ena hälsade. SUVOROV besvarade artigt hälsningen.
(hälsning till sjöss – görs med att sänka flaggan – det hälsade fartyget gör detsamma, varpå flaggorna igen hissas i topp…min anm.)
Först trodde vi att den ena var DIANA som kommit ut för att sluta sig till oss….. ( ?)
(DIANA var en rysk kryssare som tillsammans ASKOLD internerats i Saigon redan i augusti efter amiral Vitgefts misslyckade utbrytnings-
försök från Port Arthur….min anm.)
Kolångarna skall vänta på oss där, hoppas dom har post med till oss. Jag sände brev och telegram till dig – med OREL (lasarettsfartyget)
som skall angöra Saigon.
Stor skandal ombord på ALEXANDR III. Hon har tidigare signalerat att hon har 900 ton kol kvar – nu visar det sig plötsligt bara vara 350 ton

Sjökorten över Kamranh Bay är opålitliga, vi måste loda oss in där så vi inte stöter på grund.

Kamranh Bay.jpg (96.25 KiB) Visad 1348 gånger

(De minnesgoda kommer kanske ihåg, att Cam Ranh Bay, efter Vietnamkriget - byggdes ut till en stor Sovjetisk Flottbas....
bilden ovan visar en ''artist impression'' av hur den såg ut)

f.f.

Varjag

[varjag]

E.S.P : 14e april. Vi har anlänt till Kamranh Bay, ligger med stoppade maskiner. Ångslupar och jagare skickas in först för att loda
vattendjupet. Och jagarna för att svepa eventuella japanska minor. Dom hittade inga……
Kolfartygen skall snart vara här, jag hoppas på brev från december och kanske januari. Kanske också OREL, som kommer från
Saigon har med telegram från dig. Jag fick ditt sista för mer än sex veckors sedan….
Utom kol – får vi ingenting här i Kamranh. Kan man skicka post härifrån ?
Det sägs att vi inte stannar länge – inväntar bara den 3 :e Stillahavseskadern.
Om du bara anade hur det står till här. Om jag berättade det skulle du bli helt bestört. Men om jag överlever – skall jag berätta !

Det är meningslöst för oss ta upp kampen med japanerna. Saker och ting är i sånt tillstånd att jag kan bara vrida händerna.
Ingen –kan undgå sitt öde.

15e april. Vi har just ankrat och kolångarna är i sikte. En glad nyhet – här finns både post och telegraf, ja dom bygger en järnväg
till Saigon.

Två jagare går ut för att visitera en passerande ångare – på hemresan kolliderar BLESTYACHI och river upp bordläggningen på
BEZUPRECHNY. Dessutom skadas hennes roder och den ena maskinen…..Är inte Kinesiska Sjön stor nog för att ge plats åt
två små jagare ????
Kamranh Bay besöktes för ett par veckor sedan av två japanska kryssare ! Men en fransk ditto – avvisade dom mycket snabbt.

16e april. Stort krigsråd på SUVOROV, amiral Rozhestvensky och alla fartygscheferna. Taktiska order utdelas till dem alla.
Den tyska kolångaren s/s DAGMAR skall avgå till Saigon och tar med sig all vår post.

ss DAGMAR.png (39.8 KiB) Visad 1268 gånger

16e april. En högbåtsman och en matros dödas på IRTYSH av en fallande lastbom.
Lasarettsfartyget OREL dyker upp med post och nyheter ombord……

Ombord på BEZUPRACHNY för reparationer. Beräknades ta 14 dagar men jag har lovat lappa ihop henne på 48 timmar.
Hoppas bara jag lyckas – det är ett stort jobb.
Dom har en get ombord som dom haft sedan Nossi Be. Den äter all papper som finns, dom har inget hö kvar. Alla sköter om
den och kelar med den.

De döda från IRTYSH begravs imorgon. I havet……

En fransk pansarkryssare, GUICHEN med amiral ombord kom till oss.....

Amiralen kommer ombord att besöka vår, han har med sig depescher. Medn vi får inget veta om vad de handlar om.
Kryssaren lämnar efter några timmar.

En skrivare på DMITRI DONSKOI har avlidit – han begrovs iland idag.

Amiral Folkersam har fått en hjärnblödning och är sängliggande. Men läkarna påstår att den var inte allvarlig….[/i]

(han avled den 24 maj ombord på sitt flaggskepp OSLYABYA, tre dagar före Tsushima. På Rozhestvensky’s order – halades aldrig
hans befälstecken och hans frånfälle hölls hemligt.)

18e april. Vi har 2550 sjömil kvar till Vladivostok. Om vi kommer iväg snart – har vi mörka månfria nätter…..

19e april. Hur tidningarna ljuger ! Ett Reuter-telegram rapporterar att vi varit i strid med den japanska flottan.
Och förlorat jagarna BOINY och BLEASTACHY samt kryssarna AURORA och DMITRI DONSKOI.
Trevligt läsa för dom hemma – och som har anhöriga ombord på de farygen !
Vi ser bilder av Port Arthurs kapitulation, alla föraktar oss ryssar. Den enda ljuspunkten av försvaret av Port Arthur – nu är vi ärelösa….

26e april. Ett okänt krigsfartyg siktas ute till sjöss, kryssaren OLEG sänds att undersöka – men det var falskt alarm.
Det är den franska kryssaren

DESCARTES.jpg (9.72 KiB) Visad 1268 gånger

Hon signalerar att hon skall visa oss vägen till Van Fong Bay – en vild och enslig plats sägs det…[/i]

(Van Fong Bay ligger c :a 100 km norr om Nha Trang i nuvarande Vietnam)

f.f.

Varjag

[Sarvi]

I Malackasundets relativt lugna vatten, utnyttjar amiralen chansen till kolning till sjöss. Jag vet inte detaljerna runt denna
men tydligen avlöpte det hela utan några katastrofer.
Jag har tidigare och i annan tråd förklarat, att jag inte trodde ryssarna var rustade för ‘’ship-to-ship’’ kolning medelst linbana…
Men – hittade denna tuschteckning

æven ryssarna anvænde denna metod Oslyabya kolar.jpg

Som pekar mot att jag hade fel – och att metoden var känd, om än sparsamt använd. Det enda slagskepp detta kan vara –
är OSLYABYA med tre skorstenar. Som i så fall var försedd med riggning för denna typ av kolning.
(Ytterligare påläsning har gett mig uppfattningen att även RETVISAN kanske haft liknande rigg, fast denna aldrig behövde
utnyttjas i Gula Havet.)
Notera det korta avståndet på teckningen – mellan bogserande slagskepp och kolångaren akteröver….knappast mera än
75-80 meter. Vilket ger bilden mera realism än andra jag sett där avståndet kolare/kolande – mera ser ut om som 100-150 meter…
Metoden ställer riggningen inför hårda påfrestningar och kräver mycket precis navigering av bägge fartygen – samt en kort
Och styv bogservajer/tross – så att avståndet inte varierar mera än maximalt 4-5 meter gissar jag.

Det är ett ytterst imponerande verk som ryssarna genomför här. Jag läste för ett tag sedan lite om US Navys krigsplanläggning under mellankrigstiden för en eventuell konflikt med Japan, och just bunkring under gång var en förfärlig huvudvärk för Joint Chiefs of Staff hade att lösa för ett anfall över Stilla Havet. Och då hade US Navy ändå gått över till oljeeldade fartyg, och bunkerolja borde vara mer lätthanterligt än stenkol. Såvitt jag förstått fick inte ens den mäktiga US Navy ordentlig ordning på "replenishment-at-sea" förrän under 30-talet. Med det perspektivet är ryska flottans övningar som beskrivs här helt otroliga.

[varjag]

Sarvi skrev:

Det är ett ytterst imponerande verk som ryssarna genomför här. Jag läste för ett tag sedan lite om US Navys krigsplanläggning under mellankrigstiden för en eventuell konflikt med Japan, och just bunkring under gång var en förfärlig huvudvärk för Joint Chiefs of Staff hade att lösa för ett anfall över Stilla Havet. Och då hade US Navy ändå gått över till oljeeldade fartyg, och bunkerolja borde vara mer lätthanterligt än stenkol. Såvitt jag förstått fick inte ens den mäktiga US Navy ordentlig ordning på "replenishment-at-sea" förrän under 30-talet. Med det perspektivet är ryska flottans övningar som beskrivs här helt otroliga.

Uppskattar verkligen Sarvi - och hoppas många läsare inser svårigheterna ryssarna kämpade med - OCH hur de löstes.
Med delvis mycket primitiva medel.
Så sent som 1913 - laborerade US Navy med just denna metod.....

mvh, Varjag

[HJ]

Återigen ett tack för denna historia. Den belyser utmärkt vad som behövs för att kunna upprätthålla ett (världs)imperium, och vid denna tid kolets (och senare oljans) roll i det hela. Jag gissar att huvuddelen av det kol det brittiska imperiet använde på sina depåer runt om jordgloben inte bröts lokalt utan i huvudsak skeppades ut från Britannien (och att de andra stormaketerna gjorde likadant), så det måste ha varit många kolfartyg som gick kors och tvärs över världshaven.

Nu spekulerar jag lite, men kanske var det så att de som verkade inom kolindustrin kände en stor stolthet i att vara en så viktig del i det brittiska imperiet "efter seglen och innan oljan", och denna stolthet senare bidrog till att man hade svårt att anpassa sig till de nya tiderna på mitten av 1900-talet när kolindustrin fick allt större problem.

(vill inte ta fokus från tråden, utan bara illustrera att det är mycket som går igång i huvudet hos en läsare när en historia inte bara berättas utan också förklaras, när man förstår varför de olika aktörerna gör som de gör, vilka alternativ (eller brist på alternativ) de hade.)

/Håkan

[varjag]

HJ skrev:

Den belyser utmärkt vad som behövs för att kunna upprätthålla ett (världs)imperium, och vid denna tid kolets (och senare oljans) roll i det hela

Väl beKomme HJ

Fastmer kanske, de oerhörda svårigheter som möter om man INTE har ett världsimperium........Vilket Ryssland inte hade -
Styrkan i det Brittiska - var just dess oerhörda omfattning. Och - de hundratals baser/hamnar/dockningsmöjligheter imperiet medgav.

Jag gissar att huvuddelen av det kol det brittiska imperiet använde på sina depåer runt om jordgloben inte bröts lokalt utan i huvudsak skeppades ut från Britannien (och att de andra stormakterna gjorde likadant), så det måste ha varit många kolfartyg som gick kors och tvärs över världshaven

Du gissar helt rätt. England hade några av världens bästa förekomster av ''steaming-coal'' - och dessa distribuerades till mer än 100
''coaling-stations'' runt hela klotet. Antalet kolångare som fraktade kol till kolfattiga platser Jorden runt - räknades i tusental av
alla olika storlekar. Inte minst runt Englands egna kuster - som servades av små ''colliers''

typisk British coastal-collier.jpg (35.48 KiB) Visad 1080 gånger

- varav dom alltid hade, nog 800-1000 stycken vid denna tiden.

Nu spekulerar jag lite, men kanske var det så att de som verkade inom kolindustrin kände en stor stolthet i att vara en så viktig del i det brittiska imperiet "

Kol för The Navy - var en integrerad del av kolindustrin och javisst, fanns det ''kol-baroner'' inom den.
Men om dom gick omkring och var speciellt malliga över den roll dom spelade - vet jag inte.
Snarare tror jag som alla kapitalister - gällde service-Service-SERVICE för att hålla kunden vid bra humör -

mvh, Varjag

[HJ]

‘’hade meterlång mossa växande under skroven – och att deras högsta fart måste
vara många knop lägre än deras angivna kalenderprestanda"

Detta med påväxt under skroven som gjorde fartygen långsamma angavs i min gamla historiebok som en av förklaringarna till utgången av den kommande drabbningen. Var detta en ovanligt kraftig påväxt vid denna tid (med tanke på resans längd och fart)? Vad var praxis för att bli av med det, för jag gissar att det brukade man göra, men inte att man gick in i torrdocka en gång i halvåret.

/Håkan

[Donkeyman]

Två påpekanden:
- OM kol. När man läser detta så måste man hålla i minnet att detta gäller fartyg som är byggda och optimerade för militära ändamål, dvs att kunna besegra fienden vid sjöslag. Därmed har de tungt skrov (pansar), tung utrustning (kanoner) och tung last (bomber). Trots detta är de byggda för att prestera hög fart. Därmed får de mycket stor bränsleförbrukning.

Ett civilt handelsfartyg är betydligt lättare, har lättare utrustning och även lasten är i normalfallet lättare. De är byggda för att ha så liten bränsleförbrukning som möjligt och gör normalt sett betydligt lägre fart.

Kol är ett skrymmande bränsle. Detta gör att ett militärt fartyg fick avsevärt kortare räckvidd än ett civilt fartyg. De enda civila fartyg som hade stor kolförbrukning och kortare räckvidd var de stora passagerarfartygen som var byggda för att vara stora och ändå ha hög fart. Men även en stor Atlantångare hade betydligt större räckvidd i högsta fart än ett slagskepp.

- OM beväxning. Detta är än i dag ett stort problem. Ett fartyg som får beväxning på skrovet får nedsatt fart och ökad bränsleförbrukning. Det blir helt enkelt större motstånd. Men skillnaden mot i dag är att man på den tiden inte hade tillgång till lika effektiv bottenbehandling. Bottenfärgerna var mindre effektiva, man hade inte heller tillgång till moderna tiders möjligheter att göra rent skroven från beväxning medan fartyget är "afloat". På den tiden var täta dockningar enda möjligheten.

Men det var på intet sätt något okänt fenomen. När fartygen var seglande fartyg byggda i trä var snäckor och sjögräs än mer ödeläggande. Därför rengjorde man skroven ännu oftare. Då var det vanligt med en enklare rengöring även under resa. Man lade fartyget längs emd en lämplig strand. Så krängde man det så mycket man kunde och gjorde rent den yta som avtäcktes, varefter man krängde åt andra sidan. Det är att observera att det mesta av beväxningen sker i vattenlinjen och några meter nedöver.