Från Libau till Tsushima – en Flottas Golgatavandring

[varjag]

hade hoppats att berättelsen skulle fortsätta tills den på väg varande ryska flottan hade expedierats av japanerna

Tyvärr - är det mesta av färdens detaljer bara publicerat på ryska språket, viket jag inte behärskar. Men nödvändigt - för en
beskrivning som ger rättvisa åt svårigheterna.

......kom att tänka på ett tidigare lästips signerat varjag ''Från Libau till Tsushima'' av E.S. Politovsky ’’

Eugene S. Politovsky, var chefsingenjör för den ryska, under viceamiral Zinovy Rozhestvensky ledda 2:a Stillahavseskadern, på dess
långa och mödosamma resa från Östersjön (och Svarta Havet) – till dess slutliga öde i Tsushimasundet mellan Japan och Korea
den 27-28 maj 1905.

Politovsky kommenderades till amiralens flaggskepp, KNIAZ SUVOROV och hans tjänsteställning medförde talrika besök på de flesta
andra av flottans fartyg med tekniska problem, som det var hans uppgift att avhjälpa i ord, råd och handling. Detta gav honom också
djupare insikter i stämningar, tankar, moral, förplägnad och problem i hela flottan. Ett frihjulande arbete, som inte var möjligt för de flesta
andra av hans officerskamrater – och ger hans skildring både bredd och djup som imponerar.

Hela ’’hans bok’’

Boken, eng. upplaga.jpg (17.02 KiB) Visad 7287 gånger

t r o r jag, publicerades på ryska språket omkring 1910-12 eller så....? Jag skrev ’’hans bok’’ för ehuru texten är hans egna ord – var dessa
aldrig avsedda för publicering. Tvärtom är de alla privata brev till hans fru, Sophie – i St. Petersburg, i mycket liknande en dagbok med
kopiöst verbiage – breven, handskrivna, är ofta på 25-40 sidor. Han skriver nästan varje dag, om inte plågas han av samvetskval...
Av narturnödvändighet, var den postgång som stod honom till buds under resan – minst sagt bristfällig. Hans skriver ofta och mycket - om
svårigheterna att både avsända – och emotta breven till och från hemorten.

Mig veterligen, är Politovsky’s skildring, den enda kompletta, som överlevt till eftervärlden och som publicerats i bokform på ryska språket.
Exakt hur och när boken föll i händerna på dess översättare – den engelske Majoren F.R. Godfrey R.M.L.I. (Royal Marines Light Infantry)
vet jag inte men gissar det var på 20-talet.
Och vi skall vara denne major evigt tacksamma – då texten finns tillgänglig på internätet – på engelska.
Hela verket är omkring 27000 ord......(!) Det återfinns även i lösryckta delar på otaliga andra sites, av varierande kvalité – och översättningar...

Politovsky’s text använder dateringar enligt ’’den gamla ryska kalendern’’ – 13 dagar efter vår egen moderna. Många av de ’’lösryckta delar’’
jag refererade till ovan – hoppar mellan den enda och den andra dateringen – vilket leder läsaren till stor förvirring.
I det följande har jag angivit alla datum enligt ’’modern kalender’’ för att underlätta läsandet.

Politovsky är en riktig ’’landkrabba’’, före denna resa var han knuten till Amiralitetets tekniska avdelning – med bara korta utflykter till sjöss.
Därför anger han alltid avstånd i ryska ’’verst’’ – ett numera avskaffat ryskt längdmått (1,067 km = 1067 meter) i.s.f. de Nautiska Mil (1,852 km)
som var/är förhärskande inom sjöfarten. Alla hans ’’verst’’ – har jag översatt kilometrar....

Temperaturer – när ’’dom svettas blod’’ i tropikerna, anger Politovsky enligt Réaumur-skalan, till exempel 180R. Jag översätter alla dessa til Celciusgrader.

Den ödesdigra fredagen den 27:e maj vid Tsushima, befinner sig Politovsky på KNIAZ SUVOROV, som i egenskap av flaggskepp, attraherar mera japansk eld än något annat ryskt fartyg. Vid halvtvåtiden, beskjuts det ryska slagskeppet av tre japanska, tar svåra träffar, aktra kanontornet slås ut, eld utbrister på flera platser. Strax före klockan 15.oo låser en träff rodermaskineriet under styrbordsgir.....amiralen är medvetslös av splitterträffar och flaggskeppet återtar aldrig sin tätposition i den ryska slaglinjen.

Strax efter klockan 16.oo rapporterade en brittisk observatör på kryssaren IDZUMA att SUVOROV liknade en ’’vulkanö under eruption...

Klockan 17.3o kommer jagaren

Jagaren BUYINI.jpg (42.49 KiB) Visad 7287 gånger

....långsides för att ta av amiralen och de sårade ur hans stab, ett 20 tal personer....
Klockan 19.2o skjuter flera japanska jagare torpeder. Av vilka två eller tre träffar – en orsakar en magasinsdetonation....och under ett väldigt gult rökmoln
kantrar och sjunker det ryska slagskeppet snabbt tio minuter senare. 908 man följer henne i djupet, det hittas ingen enda överlevande.

Eugene Politovsky, född i Tashkent den 12:e november 1874 – var en av dem. Han blev 30 år gammal.

(f.f.)

Varjag

[Hans]

(f.f.) =

MVH

Hans

[Amund]

(f.f.) =

MVH

Hans

I agree!

[Markus Holst]

Att ha inspirerat varjag till en uppföljare är i sanning smickrande! Med stor glädje och förväntan ser jag fram mot den följetong som är under vardande - förvissad om dess läsvärdhet.

[Sarvi]

Semesterläsningen räddad.

[varjag]

(f.f.) =

MVH

Hans

Man måste ju ''förnya sig'' -
Markus Holst skrev:

Att ha inspirerat varjag till en uppföljare är i sanning smickrande!

Lätt gjort Markus - då jag själv faktiskt varit intresserad av resans detaljer i många år. Men först blev bekant med Politovsky's skildring
anno 2015 -
Och - den gode Eugene blir Den Röda Tråden som underlättar storyn!

mvh, Varjag

PS - Notera, att han omkom den 27:e maj! Vilket befriar mig från skildring av själva förintelseslaget den dagen - DS

[varjag]

Innan vi lättar ankar för den långa och svåra resan till Fjärran Östern – kanske på plats med en liten orientering om företagets omfattning och den Ryska Marinen 1904.
Efter de svidande nederlagen i Gula Havet och speciellt förlusten av amiral Makarov och slagskeppet PETROPAVLOVSK till en japansk mina den 13:e april förelades Tsar Nicholas II förslag att man kunde sända iväg den Baltiska Flottan till östern för att lyfta blockaden av Port Arthur, förinta den japanska – och därmed tvinga Japan till fred och utrymning av Korea, vilket var hela krigsorsaken.
Den ryska flottan där, hade fortfarande sex slagskepp, fast två – befann sig under reparation efter torpedskador de fått vid krigsutbrottet i februari.
Den japanska, hade förlorat två – av sina sex i maj genom ryska minor och hade bara fyra kvar. Denna tid, var ju i mycket – slagskeppens, alla styrke-förhållanden räknades nästan enbart i antalet slagskepp. Vilka som vi sett i Gula Havet-tråden, var de avgörande fartygen – pansarkryssare var bara ’’brudtärnor’’ till dem – och jagarnas torpeder hade visat sig osäkra i funktion och verkan i målen.

Den Baltiska Flottan disponerade fem nya slagskepp, fyra av BORODINO-klassen

Flaggskeppet, KNIAZ SUVOROV.jpg (110.88 KiB) Visad 7143 gånger

- (en hembyggd rysk variant av den franskbygga TZESAREVICH)
plus OSLYABYA. (Eugene Politovsky hade för avseglingen, varit kommenderad till BORODINO som inspektör för hennes färdigbyggnad –
och ansågs väl förtrogen med fartygsklassen)

Därtill två äldre, NAVARIN och -

Man beräknade att om dessa kunde skickas till Port Arthur/Vladivostok, skulle dess samlade styrka tillsammans med de i Port Arthur befintliga – med lätthet besegra den japanska flottan – och, vinna kriget. På papperet.........

Tsar Nicholas var entusiastisk för planen, liksom hans hovnarrar och sykopanter. Men det fanns även sundare vätskor vid Amiralitetet, ja även i Tsarens omgivning – som klart insåg svårigheterna och problemen i denna fantastiska plan och ställde sig tveksamma.

För fantastisk – var precis vad den var.
Ryssland – en kontinentaljätte på lerfötter, i motsats till England och Frankrike – saknade helt hamnar eller baser på den långa vägen. England, i fördrag med Japan, hade ett världsomspännande Imperium vars hamnar vore stängda för ryssarna.
Än värre – var att det brittiska inflytandet över de många neutrala staterna på vägen – gjorde även dessa avoga mot att på minsta sätt hjälpa ryssarnas företag.

Som om detta enorma logistiska problem inte var nog – hade den olycklige amiral som gavs uppgiften, Zinovy Rozhestvensky – ett annat stort problem... besättningarnas kvalité.
Den ryska flottan hade expanderat starkt under 1890-talet och det fanns helt enkelt inte nog med pojkar ur kustbefolkning med sjövana och ’’båtar i blodet’’ att bemanna de nya fartygen med. Majoriteten av de nya rekryterna var bondpojkar från skogar och stepper, som aldrig sett mera vatten än en flod-eller sjöstrand.
Dessutom, var Rysslands hamnar – i Östersjön, Svarta och Stilla haven – isbundna flera månader varje år. Vilket starkt begränsade den tillgängliga tiden för utbildning och övning till sjöss.
Artilleriofficeren på flaggskeppet, KNIAZ SUVOROV –beskrev sina kanonbetjäningar sålunda;

Hälften måst läras allting för dom vet ingenting. Den andra hälften för att dom glömt allting, om dom kommer ihåg någonting – är det föråldrat....

f.f.

Varjag

[varjag]

Dessutom var detta en tid då det jäste bland Rysslands folk och det skulle senare visa sig att besättningarna innefattade olika revolutionära grupper – som försökte skapa oro och missnöje bland sina skeppskamrater.

Det hjälpte inte heller, att amiral Rozhestvensky hade en mycket låg uppfattning om sina underbefälhavare. Amiral Dmitry von Folkersam, chef för 2:a Slagskeppsdivisionen

Dmitry_von_Fölkersam.jpg (46.18 KiB) Visad 7143 gånger

beskrev han som ’’en överviktig Gödselsäck’’........
Chefen för hans kryssardivison – Amiral Oskar Enkvist

Amiral Oskar Enkvist.jpg (13.9 KiB) Visad 7143 gånger

- kallade han ’’ett gigantiskt Vacuum’’

Det enda stöd Ryssland kunde påräkna i detta gigantiska företag – var från Tysklands Kaiser Wilhelm, som hade ’’ett gott öga’’ till England.....
Det välenommerade tyska rederiet Deutsche Amerika-Linie (numera Hamburg-Amerika eller HAPAG), kontrakterade med det ryska Amiralitetet om leverans av 340 000 ton (!) av ’’goda Cardiff-kol’’ och 60 stycken kolångare för bunkring på ’’tid och plats som anvisats’’.
DAL – hade inte självt så många fartyg, utan inchartrade ungefär trettio stycken för fullgörande av kontraktet. Hälften av fartygen var tyska, de övriga torde varit av andra nationaliteter.

Som läsaren förstår var detta ett logistiskt jätteproblem i en värld där långdistansradio inte existerade, kabeltelegram var den snabbaste kommunikationsformen men i detta fall bromsad av ryssarnas önskan att om möjligt – hemlighålla flottans färdväg och positioner.

Enbart avståndet Kronstadt till Vladivostok via Godahoppsudden – 29000 kilometer (!) –motsvarar nästan 3/4-delar av Jordens omkrets

Redan fartygen, slagskepp och kryssare, för att inte ens nämna jagare – var aldrig byggda eller avsedda för sådana distanser. Utan möjlighet till dockning, reparationer och underhåll. Därtill problemen med bunkers, färskvatten och proviant för kolslukande ångpannor och 9000 besättningsmän......

Hela företaget, har med rätta beskrivits som en Marin version av Hannibals Tåg över Alperna!

(Hannibal hade i alla fall fast mark under fossarna – det hade inte

Admiral_Rozhestvensky.jpg (31.82 KiB) Visad 7143 gånger

Alla motigheterna, förseningarna och fatalistiska uttröttade besättningar till trots – förde han sin Flotta i 258 dagar och över 15700 sjömil – utan att förlora ett enda fartyg, till Tsushimasundet......

DET var ett Storverk i det tysta, som ingen kan ta ifrån honom!

f.f.

Varjag

[Per Andersson]

Alla motigheterna, förseningarna och fatalistiska uttröttade besättningar till trots – förde han sin Flotta i 258 dagar och över 15700 sjömil – utan att förlora ett enda fartyg, till Tsushimasundet......

DET var ett Storverk i det tysta, som ingen kan ta ifrån honom!

Det är detta som gör hela historien så förbaskat tragisk. Efter en fullkomligt övermänsklg ansträngning, så lyckas Ryssarna med det nästan omöjliga, bara för att sedan möta ett snöpligt slut.
Jag tror att även betydligt mer erfarna flottor, med märkbart bättre logistik, i ryggen skulle ha svårt att hålla en styrka någorlunda stridsduglig efter en sådan seglats.

[varjag]

Alla motigheterna, förseningarna och fatalistiska uttröttade besättningar till trots – förde han sin Flotta i 258 dagar och över 15700 sjömil – utan att förlora ett enda fartyg, till Tsushimasundet......

DET var ett Storverk i det tysta, som ingen kan ta ifrån honom!

Det är detta som gör hela historien så förbaskat tragisk. Efter en fullkomligt övermänsklg ansträngning, så lyckas Ryssarna med det nästan omöjliga, bara för att sedan möta ett snöpligt slut.
Jag tror att även betydligt mer erfarna flottor, med märkbart bättre logistik, i ryggen skulle ha svårt att hålla en styrka någorlunda stridsduglig efter en sådan seglats.

Ryssland har ju rykte om sig att på ett ''naturligt sätt'' - kräva det omöjliga av sitt folk.....oavsett hur slutet blir -

''Betydligt mer erfarna flottor......'' hade troligen avstått från företaget. Men rysk tjurskallighet - drev det igenom.......

mvh, Varjag

[Markus Holst]

Alla motigheterna, förseningarna och fatalistiska uttröttade besättningar till trots – förde han sin Flotta i 258 dagar och över 15700 sjömil – utan att förlora ett enda fartyg, till Tsushimasundet......

DET var ett Storverk i det tysta, som ingen kan ta ifrån honom!

Det är detta som gör hela historien så förbaskat tragisk. Efter en fullkomligt övermänsklg ansträngning, så lyckas Ryssarna med det nästan omöjliga, bara för att sedan möta ett snöpligt slut.
Jag tror att även betydligt mer erfarna flottor, med märkbart bättre logistik, i ryggen skulle ha svårt att hålla en styrka någorlunda stridsduglig efter en sådan seglats.

Vi kanske skall definiera "stridsdugligt skick" då. Vad jag begriper så blev flottan ett rätt enkelt byte för japanerna.

[varjag]

Fast faktiskt inte, titeln till trots – i Libau (nuvarande Liepaja i Lettland) – utan i Kronstadt hela fem veckor tidigare. Kronstadt är en ö utanför
St Petersburg och än idag ryska flottans huvudbas i Östersjön.

Jag låter E.S.P. berätta:
Den 10:e september – saker händer så snabbt att minnet blir omtumlat. Kom hem från klubben tidigt i morse, möts av uppskakad fru med ett
telegram i handen, snabbresa till Kronstadt brådskande telefonsamtal – kommendering till SUVOROV. Adjön och Farväl – ny tjänsteställning etc.
Jag är ännu ej van vid de nya omständigheterna.
Idag tog jag adjö av kaptenen och officerarna på BORODINO och av förmän och varsvarbetare. Dom önskade mig lycka till, drack min skål, hurrade
och orkestern spelade.....Jag har tydligen varit omtyckt.
Avskedet från arbetarna blev artigt. Det var sorgligt se deras besvikna ansikten, alla grät under Farvältalen. Jag kysste och tackade dem.
Dom välsignade mig med en St. Nicholas-ikon...jag lovade dem ett fotografi av mig som motgåva – kunde inte hitta på något bättre.

Den 11:e september – Vi avgår från Kronstadt. Tsaren själv kör om Flottan i sin yacht ALEXANDRIA

och ångar runt alla skeppen. Alla orkestrarna spelar hela tiden, skeppen flaggar över top

– hurraropen skallar och salutkanonerna dånar ideligen. Det var en fantastisk syn –
Ibland är kanonröken så tät att man knappast kan se fartygen.......[/i]

Men den resan blev mycket kort.

Den 12:e september – Vi anländer till Reval (Tallin idag) klockan sju på morgonen. Det ryktas att vi skall bli liggande här – nästan en månad.....

Det blir en lång väntan. Till ankars! Det finns inte kajplatser för mer än kanske jagarna....inget av slagskeppen kommer någonsin mera att ligga vid kaj uder de ryska färgerna.....
Olika transport och specialfartyg skall ansluta bl.a. i Reval. Provianterng pågår fortlöpande, ammunition och ny personal tas ombord efterhand.
Flottan är långt ifrån avseglingsklar.
Med dagen innan – kanske passade den upptagne Tsaren bäst för att vinka av dem.....?

E.S.P igen: Orolig. Kan inte finna mig tillrätta. När jag arbetade på BORODINO, som du kan förstå, tröstade jag mig hela tiden med tanken på vila
och permission. Nu är BORODINO färdig. Jag kunde nu varit fri, kunde bott hemma med min fru..Men Ack – ödet....
Jag har en otäck känsla att jag inte kommer tillbaka. Min föregångare i hytten jag bor i – blev vansinnig och avskedades....

Det månde vara vidskepelse, men är icke destomindre obehagligt. Det går rykten om att kaptenen på ASYA (ett transportfartyg) tappade huvudet –
och styrde sitt fartyg för att ramma APRAXIN (äldre slagskepp)! Det vara bara ingripande av en alert styrman – som hindrade att bägge skeppen skadades.

Nyhetstelegram: England varnar Tyskland mot att stödja Ryssland i kriget mot Japan......

f.f.

Varjag

[Lars A]

Som ett litet komplement till den säkert spännande historia som Varjag just påbörjat bifogar jag ett fotografi från Imperator Aleksandr III. I gunrummet före avresan ser vi en märkbart avslappnat prins Boris Kantakuzen, i fonden de två bröderna Ellis (med brittiskt påbrå) och längst fram till höger fartygsläkaren.

Källa: Russia against Japan, 1904–05: A New Look at the Russo-Japanese War av John N. Westwood.

[varjag]

Härlig bild Lars A - tusen tack för den! Slagskeppet IMPERATOR ALEXANDR III var för övrigt ett av flottans problemfattigaste...
Hennes Fc, Kapitan 1: Ranga - N. M. Bukhvostov körde vad man i Royal Navy kallar ''a tight ship''.....Materiel och besättning -
fungerar som avsett och missöden, avhjälps innan dom blir problem -
(För den som inte vet vad ''gunrum'' betyder; det är = Officersmässen. Kapitan 1:a Ranga = Kommendörkapten av 1:a Graden motsv. överste)

mvh, Varjag

[varjag]

Från Reval seglar flottan bitvis – vidare till Libau som skall bli avgångshamn – mot Det Stora Företaget. Jag vet inte individuella avseglingsdatum, men
den 30:e september är det slagskeppet OREL’s tur...eller otur. Under bogsering ut, kommer hon på sidan om farledsrännan – och går på grund....
Det är oklart varför eller vad som hände – men Politovsky antyder ett roderhaveri.......

E.S.P: .....ännu ett missöde med OREL som går på grund under bogsering. Vid ett kritiskt moment i den smala farleden, skadades hennes roder.
Hon ankrade. Skadorna är inte ännu fastställda....men det finns antagligen någon usling ombord som försökt sabotera fartyget.....Det lär vara
någon av besättningsmännen.................

(Stalinistisk misstro mot ’’sabotörer och fördärvare’’ existerade tydligen redan 1904 - )

Man skickar ett mudderverk och flera bogserbåtar, som efter några timmar får slagskeppet flott.

OREL lättar ankar – och följer efter Flottan.....skrev Politovsky

Slagskeppet OREL, under K/Kaptenen N.V. Yung visar sig vara lite av ett problemfartyg under resan, inget ’’tight ship’’ – som ALEXANDR III
som jag skrev om ovan.

Den 4:e oktober; Tyskland deklarerar att det kommer under alla omständigheter att fylla sina kolningskontrakt med Ryssland
Även till priset av krig med England och Frankrike.....

Under de första två oktoberveckorna görs i Libau de sista förberedelserna för resan.
Flera transport- och specialfartyg anländer eftersom. Jag nämner här de jag känner till och deras funktion, då deras namn kommer att figurera i det följande.

KAMCHATKA (ett verkstadsfartyg) som blev världskänt redan vid Doggerbankarna bara veckor senare. ANADYR, en bjässe på 12000 ton är

12000-tonnaren ANADYR.jpg (28.01 KiB) Visad 6897 gånger

ett depåfartyg, KOREYA (ammunitionsfartyg) , CHINA/ZHINA (?), PRINCE GORCHAKOV, METEOR, RUS (oceanbogserare) och YERMAK
(en 8000-tons isbrytare, bäst känd för svenskar i samband med Nobileexpeditonen 1928). Slutligen också lasarettsfartyget OREL om 4500 ton.

Lasarettsfartyget OREL.jpg (33.18 KiB) Visad 6897 gånger

Notera att två fartyg, ett lasarettsfartyg och ett slagskepp – har samma namn – OREL, vilket kan leda till förvirring för läsaren.....

Den 13:e oktober;Tysklands ambassadör i London varnar det ryska Amiralitetet att ’’japanska krigsfartyg är aktiva i Nordsjön.....’’

Denna ’’varning’’ är intressant och kan delvis förklara den psykos för att inte säga hysteri – som plågar den ryska flottan under dess färd
genom Östersjön, danska farvatten och vidare.....Eftersom ambassadören vidarebefordrade Londonskvaller, förefaller det ligga nära till hands
att det med Japan förbundna England, viskat en ’’anka’’ i ambassadörens öra. Men att denne – liksom ryska marinstaben - svalde betet utan
vidare reflektioner.......
Hur i Herrans namn, skulle japanska krigsfartyg, 30 000 kilometer från hemlandet – kunna operera i skandinaviska och Nordsjövatten –
UTAN att ett enda ord eller fysisk observation inrapporterats från sjöfarande på väldens mest trafikerade innanhav....??????

Det är alltså en armada om 30+ fartyg (7 slagskepp, 6 kryssare och 7 jagare) plus ovanst. hjälpfartyg som går till sjöss från Libau den 16:e oktober 1904.

E.S.P: 16:e oktober – till sjöss på väg mot Bornholm. Tiden flyger...Dagligen nya intryck, orosmoment, rykten och arbete.
Vid avseglingen hölls Korum (skeppsgudstjänst), igår kväll var det Aftonbön och orkestern spelade till lunchen – mycket triumferande och ’’showy’’.

Det är lätt att glömma det grepp religionen, hade om det ryska folket vid denna tid. Politovsky skriver mycket om Gudstjänster och
Vespers (aftonböner) ombord. Varje slagskepp och kryssare hade egen skeppspräst, jagarna med små besättningar – hade det inte.
Men när Korumsignal hissas i den ankrade flottan, ställer även jagarbesättningarna upp på de diminutiva däcken och frammumlar böner när
ceremonier med ikoner och vattenstänk (vigvatten – inte sjövatten ☺) pågår på de större skeppen. Det är skeppsprästernas skyldighet
att också, tid och väder tillåtande – besöka de mindre för andlig spis.....

ortodox skeppspræst i full ornat.jpg (131.06 KiB) Visad 6897 gånger

.....Mitt upp i maten, rapporteras att jagaren BUISTRY har kolliderat med OSLYABYA (slagskepp), sprungit läck och skadat torpedtuberna....
BUISTRY kommer långsides och amiralen talade med dem med en megafon. Dom har lyckats plugga hålen. Det blir mitt jobb att reparera dem...

Vi skall ankra vid Bornholm, där jag hoppas kunna reparera jagaren. Ikväll blir det farligt. Vi sover alla med kläderna på och kanonerna är laddade.Vi skall passera ett trångt sund (???? Min anm.) Vi är rädda stöta på japanska minor i dessa vatten. Kanske finns där inga minor men; för längesedan --besökte japanska officerare Sverige och, sägs det - svor att förinta vår flotta – vi måste vara på vår vakt. Detta sund är perfekt lämpat för torpedbåtar och att mineras. När du får detta brev har vi passerat det farliga stället så du behöver inte oroa dig om det.

Vi har passerat Bornholm utan att stoppa. Den svenska kusten är synlig. På vägen möter vi flera ångare. Vi är ytterst försiktiga. Flottan är uppdelad i flera Divisioner med visst avstånd emellan. Varje division omges av jagare, när en ångare eller seglare ses föröver kör jagarna i förväg och föser undan dom....
Det är en härlig syn – jagare med full fart glider snabbt som en orm fram över havsytan – dom är låga och kan knappast ses på längre avstånd.

Den 17:e oktober: Till ankars utanför Danmarks kust, mittemot ön Langeland......

Dom har gått igenom Fehmarn-bält - och ankrar i nordligaste delen av Kiel-bukten, vid Langelands sydspets.

E.S.P igen -
...jag är ombord på KAMCHATKA....Ack vilken dag det varit! Vi har knappast hunnit ankra innan jag går ombord på jagaren BUISTRY – hann inte ens dricka mitt kaffe. Jag tog mina sjöstövlar och regnrock, BUISTRY kommer långsides med KAMCHATKA och arbetet kan börja. Jag blev svart som en djävul nere i jagarens kolbunkers, måste ha ny overall! Skall köpa tyg nånstans och ge det till skräddaren på flaggskeppet.
Höga stövlar är en nödvändighet – synd att mina inte går över knäna....var tvungen krypa och kravla och förstörde mina byxor....Arbetet på jagaren är otroligt. Vinden friskar, jagaren rullar. Vi borde arbetat utombords men vågorna är för höga – hon rullar däcket under.....Teknikerna arbetar hela natten inombords. Kanske kan dom reparera skadorna utombords imorgon.....
Mot kvällen blåste det så hårt att det var meningslöst försöka ta sig tillbaka till SUVOROV. Det är oerhört trångt på BUISTRY och hon rullar svårt.
Jag klättrade ombord på KAMCHATKA, jag vet inte om jag kan få en hytt att sova i. Har mycket få cigaretter kvar med mig.. Sitter i officersmässen – fått tag på papper och penna. Om vädret inte bättrar sig kan jag bli kvar här till nästa ankarplats...dom har inga extrakojer – jag får sova på en soffa här. Jag kan nog somna – jag är mycket trött...

f.f.

Varjag