powniac skrev:goddag mina skalman:are
Det är så att jag håller på att göra några instuderingsfrågor till ett prov som jag ska ha om ca 2 veckor - det provet inkluderar källkritik som ett moment! Jag har några frågor vad gäller källkritiken, och jag undrar om någon skulle kunna hjälpa mig lite med dem?
Dessa frågor står/finns givetvis inte med i boken då min lärare givit mig dem och sagt att de är lite högre nivå detta - hon gav mig 12 frågor, jag har klarat av 7 frågor hittills men skulle som sagt behöva lite hjälp med dessa två nedanstående frågor!
1-I det moderna samhället har informationsmängden ökat kraftigt. Hur tror du nyheterna förmedlades innan förekomsten av radio, TV, tidningar och internet? Fundera över möjliga vägar! Vilka källkritiska problem kan människorna ställts inför? Hur hanterade de dessa?
2- Varför är källkritiken inte ett tillräckligt verktyg för att nå fram till sanningen om det förflutna?
Tacksam för alla hjälpande svar =)
Det finns otroligt mycket att säga om båda frågorna, men för lite hjälp om fråga 2. Vad man måste inse är att de bevarade källorna inte är det förflutna. Det är därför det är så extremt viktigt att försöka komma fram till just vad det är för typ av text man läser.
Typexempel är Stresemanns korrespondens och diplomati, såsom den framkommer i sammanfattande bokutgivningar.
I en tysk version handlar det mesta om hans förhandlingar med "väst". I en översatt engelsk och nedkortad version är det än mer så. Översättaren ville inte syssla med ointressanta saker som Sovjet. Nu råkar det emellertid vara så att Stresemanns korrespondens finns bevarad. Den visar att han var mycket intresserad av diplomati med Östeuropa. Han ägnade sådan avsevärt mer text än annan diplomati.
Kort sagt - de tryckta alstren ger inte alls en korrekt bild.
Man kan gå vidare. Stresemanns korrespondens är i sin tur redigerad. Läser man den kommer man finna att Stresemann nästan alltid uttalade sig välgenomtänkt och vist. De som han samtalade med var inte alls i hans nivå.
Det är uppenbart att man utifrån en viss given källa inte alltid kan nå sanning.
Ofta är det så att den sanning man kan finna är av en typ av derivatakunskap, "så här ville Stresemann att korrespondensen skulle se ut", och så vidare - givet att man kan få gissa sådant, förstås.
