Sverige i WWII?

[Haegg]

[quote="Tänker vi oss tillbaka till krigsutbrottet och de därpå närmst följande åren ser jag det för självklart att vi skulle ta parti för Tyskland. Har även du endast "Förintelsen" på näthinnan? [/quote]

Ceder
Tror du verkligen det? Den socialdemokratiska majoriteten av befolkning såg det nog annorlunda. Synen på Tyskland blev nog inte bättre efter den 9 april. Man kan väl inte alliera sig med ett land som ockuperar två av de närmsta samarbetsparterna. Folk som dessutom står oss nära på de flesta sätt. Visst fanns det sympatier för Tyskland men inte på långt när så starka att de räckt till för ett aktivt deltagande på Tysklands sida.

Kan man ge Förintelsen ett för stort utrymme? Jag vet inte det, då de rådande ideologin kretsade kring rastänkande är det något som präglade Tyskland redan långt innan det industriella mördandet började. Det var väl en starkt bidragande orsak till att även traditionellt tysklandsvänliga grupper drog öronen åt sig.

[J von B]

Sverige var och bör i fortsättningen vara neutrala om inte herr Rosengren ser till att vårt försvar har nåt att sätta emot... vilket vi inte haft dom senaste 100 åren...

Herr von Sydow menar du?
Om jag uppfattat det du skrivit korrekt så anser du att Sverige bör stå neutralt men bara om försvaret är för svagt?

MVH
/Johan

[SuperIre]

Oj oj, det var inte populärt att tilläga "fega" i min fråga, glöm det! Ni har så rätt så rätt! Sverige hade nog inte kunnat påverka särskilt mycket!!! Förlåt mej!!! Jag är bara en historieintresserad usel amatör så, skit i det. Det var fel av mig att skriva "fega"....


Jag ska tänka mig före innan jag skriver i fortsättningen!!

[Haegg]

Sverige var och bör i fortsättningen vara neutrala om inte herr Rosengren ser till att vårt försvar har nåt att sätta emot... vilket vi inte haft dom senaste 100 åren...

Vet inte riktigt vad du menar med att vi inte haft något att sätta emot de senaste hundra åren. Det är ganska naturligt att vi som ett litet land inte kunnat upprätthålla en krigsmakt av samma storlek och styka som stormakterna, senare supermakterna. Jag för min del anser dock att det svenska försvaret, under åtminstone 50-talet och början av 60-talet , kunnat visa upp en för vårt lands storlek imponerande krigsmakt. Flygvapnet var om jag inte minns fel det fjärde största i världen.

[Martin Tunström]

Glöm inte att Norge och Danmark förklarade sig neutrala i början av kriget, precis som Sverige. Danmark gjorde inte ett skit(förutom några slottsvakter som började skjuta på tyskarna), för dom kapitulerade efter några timmar, hade dom slagits till siste man så hade Weserübung kanske gått fel. Dessutom skickade vi Trupper och vapen till Finland för att hjälpa vårt broder folk. Hade Sverige gått med i Kriget mot Tyskland så skulle alla danska och norsk judar försvunnit upp i skorstenarna i Auswitch och våra egna för den delen (vi skulle inte ha ett bokförlag som hette Bonnier idag) och andra judar som hit skulle också ha dött.

Och man får inte glöm dom judar som fick svenska skyddspass av Raul Wallenberg, dom hade dött om Sverige hade gått med i kriget. Alla svenska kommunister, socialdemokrater, journalister, handikappade och homosexuella skulle hamna i koncentrations läger nere i Tyskland (om nu inte tyskarna hade byggt ett antal här). Tyskarna skulle få mer frivilliga i Waffen-SS, som skulle ha kämpat mot dom Allierade och Sovjet (kanske några tusen mer än, dom få hundra). Tyskarna skulle kunna effektivisera malmgruvorna och ta all järnmalm för sig själva + alla andra metalliska råvaror som hade gått till den tyska industrin. Bofors och svenska krigsuppfinningar skulle bli tyska.

och så alla svenska soldater som hade fått dö när tyskarna hade anfallit Sverige. Kanske jag inte hade suttit här och skrivit det här, för att min morfar hade kunnat dö, eftersom han var under kriget inkallade i Helsingborg och hade nyckeln för att spränga infarten till hamnen.
och om nu dom allierade och sovjet skulle vunnit kriget, så hade Sverige varit lika skadad av kriget som andra länder och varit tvungen och ta några lån som Norge och Danmark.

Allt det för att neka tyskarna infarten i Sverige.

[Jonteman]

Oj färlåt tog fel person menade von Sydow så klart Och J von B jag menar att Sverige inte har nåt annat att göra än att vara neutrala efterssom vi inte har nåt att försvara hos med, och om vi blir en supermakt som USA så kommer vi också få ta baksmällar som World Trade Center....

Vet inte riktigt vad du menar med att vi inte haft något att sätta emot de senaste hundra åren. Det är ganska naturligt att vi som ett litet land inte kunnat upprätthålla en krigsmakt av samma storlek och styka som stormakterna, senare supermakterna.

Självklart men det ligger i att vi tappade Finland,Norge och områdena i baltikum.... och jag menar inte att Sverige bör vara nån stormakt bara att vi skulle kunna varit det...

[Dalmas]

Frågan hur det hade gått för Sverige i andra världskriget hänger mycket på vilket år Sverige hade kommit med i kriget:
1939- 9.4.1940
Låg beredskap och extremt ont om vapen, även gevär och kulsprurot. Uselt flyg och pansarvärn. Hyfsad flotta och kustartilleri. Strålande luftvärn.

Från 9.4.1940
Hög beredskap och långsamt ökande förmåga. I slutskedet av kriget finns det t o m planer på att angripa tyskarna i Norge.

Svensk politik under kriget var i sitt hela lyckosam. Den höll ju oss utanför kriget. Det går naturligtvis att diskutera detaljer som var mindre lyckade.

Idag skulle Sverige aldrig kunna stå utanför ett ev. storkrig i Centraleuropa. Vi är så integrerade med Europa idag. Å andra sidan är ett krig mer avlägset än någonsin i Centraleuropa. Den svenska förmågan i ett ev. krig är avsevärt större idag än för 60 år sedan, relaterat med vad dåra grannländer kan. Man får inte glömma att för 60 år sedan gick det bra att vinna ett krig med att vara flest. Idag vinner man ett krig med att vara bäst.

[jeger]

Takk til Sverige
Som nordmann ser jeg det slik at man i Sverige under WWII gjorde det som var bra for Sverige, og det var også rett.
Det situasjonsbetingede lederskap er aldri lett, spesielt når det gjelder et land og et folk, men prioriteringen må være klar og det var den fra svensk side! Det var også den som gjorde det mulig for Sverige å gi nordmenn et fristed og gradvis også et nytt militært utgangspunkt i og med oppsetningen av nær 15.000 mann under våpen på nøytral grunn,dvs en divisjon infanteri lett forkledd som "Polititropper" i tillegg til den humanitære hjelpen. Selv husker jeg best "svenske-suppen" vi fikk på skolen, og spesielt et par varme støvler en kald vinterdag i 1943.
Jeger

[Stellan Bojerud]

Det var omöjligt för Sverige att 1940 ingripa till Norges hjälp. Det var inte en fråga om vilja, utan transportkapacitet.

Den 9 april 1940 hade Sverige två färdigmobiliserade fördelningar (divisioner) inkallade. En hade till en tredjedel avrustat och hemsänts, en tredjedel höll på att avrusta på fredskasernerna och en tredjedel befann sig på järnvägstransport.

Den andra fördelningen befann sig i Tornedalen och bedrev vinterövningar i avvaktan på att järnvägskapacitet skulle bli ledig.

1940 fanns det få bilar i Sverige. Armén förflyttades per järnväg och från urlastningsstationerna per fotmarsch. 4 km/tim. Trossar och artilleri drogs av hästar. Det fanns blott smala grusvägar förutom några kilometer "autobahn" mellan Malmö och Lund.

En militär tågresa från Haparanda till Malmö tog tre dygn och lika lång tid tillbaka samt ett dygn för översyn av lok och vagnar. D v s en vända per vecka. En fördelning krävde ca 150 tågsätt.

Efter Unionsupplösningen 1905 var Värmlandsgränsen en demilitariserad zon, där Sverige inte fick ha någon trupp stationerad. Gränsen mot Norge var därför militärt obevakad den 9 april 1940. Polisen fick improvisera en gränsbevakning och den 12 april började de första svenska militära enheterna nå gränsen.

När svenska förband av bataljonsstyrka nådde gränsen, hade Kongsvinger redan fallit i tyskarnas händer. När svenska armén hade fått tre fördelningar (divisioner) till gränsen, kuriöst nog på Norges nationaldag 17 maj, hade striderna i södra Norge redan upphört. Det fanns därför inga norska förband att hjälpa.

Sverige ville hjälpa, men transportkapaciteten var låg och långsam. Det förstår inte dagens tyckare, som tänker i termer av motorvägar och jetflygplan.

Norges sak var för svår.

[jeger]

Takk Stellan, du peker på noe som dagens unge debatanter ikke helt forstår, jeg selv er fra 1937.
Forholdene i både Sverige og Norge var i 1940 helt annerledes enn idag, både rent kommunikasjonsmessig (Tlf/radio/veier etc) og rent mentalt var man også på lavt bluss.Sagt på en annen måte; det måtte en krig til, trist,men sant
Jeger

[TomTop]

här är en sida med lite trevlig intervjuer

http://www.tidsresan.se/WW.html

scrolla ner lite så hittar ni detta

Lyssna på hur mobiliseringen gick till vid Värmlands regemente i Karlstad den 9 april 1940 genom att klicka här. Intervju med Sven Heijbel, Arne Bornehag och Sten Hanes om händelser i Karlstad och vid norska gränsen våren 1940. Läs deras berättelse Alarm vid gränsen. Klicka här för del 1 och fortsätt genom klicka här för del 2.

(Källa: FA. 3. kompaniet I 2 Nordanskog 1940)

[Sören F]

Så här 9 april i Danmark slår det mig - i går började också en dokumentärserie om Skandinavien under kriget - vad förekom av konkret svensk sabotageverksamhet/"motståndsrörelse", civil eller annan, individer eller flera, för att få t ex någon tysk transport att spåra ur e l?