Min farbror har somnat in.

[sonderling]

Min farbror Eldred avled i helgen. På slutet så var han senil dement och gick i barndom eller ungdom.
farsan kunde höra i telefonen när han talade med hans fru, hur han orerade om "those damm krauts".

Han var med i 54th Armored Infantry Regiment , company A som hörde till the 10th Armored Division known as "Tiger". (ursäkta svengelskan.)

Han sårades under slaget vi Crailsheim:

5 April to 21 April, 1945


The Battle of Crailsheim. Crailsheim's railroad and airfield were heavily defended by the Waffen-SS in World War II. Following an American Army assault in mid-April 1945 the town was occupied briefly by US forces before being lost to German counter-offensive. Intense US bombing and artillery shelling during a second US conquest destroyed much of the city, with subsequent fires consuming its historic inner city. Only the Johanneskirche (St. John's Church) escaped unharmed. Crailsheim became the postwar home to the U.S. Army's McKee Barracks until the facility closed in January 1994.



En veteran som skrivt ner sina berättelser har med hur det gick till:

Fateful day at Crailsheim

7 April 1945 –

"All at once there was the terrible scream of an anti-tank projectile coming in. It hit the halftrack behind us, coming in one corner and going out the other, killing a couple of the fellows. Jacque Betz, a replacement that had just arrived, was one of these men. (The new recruit, unknowingly, had taken the seat that Eldred normally used right at the rear. Instead of telling him to move, Eldred went farther in and sat three seats down. That saved his life.) Then another gun report came from the other end of the row of houses. The so-called straw stacks there were camouflaged tanks."

Farsan har saxat detta från olika veteran sidor, så jag är osäker på ursprungs källan men kan ta reda på det om nån vill.

Jag ångrar att jag inte talade mer med honom men man ville ju inte tvinga sig på minnen. En gång föll han i gråt och det var när han efter kriget (i ETO) beskrev hur han låg ensam på en lassarettssal och patienter bars in som bara bestod av skinn och ben. tillslut var salen full av dessa mänskliga skelett som var fångar som befriats ur japanska fångläger.

Men annars kunde han vara lite lakoniskt berättande om hemska saker som att det bara var nybörjare som gick i skydd bakom Sherman tanksen, för så fort en panserfaust avlossandes så backade tanksen och körde då över sina egna.

Ja jag har flera brottstycken man borde kanske skriva ner dem innan man glömmer dem själv.

Jag gillade min farbror, han var cool och väldigt icke religiös, den biten hade han tappat i kriget sa han.

Sonderling

[Hans]

Beklagar sorgen. Tack för att du delar med dig.

MVH

Hans

[Lasse O]

Min far gick bort för fyra veckor sedan. Han hade inte en lika dramatisk tjänstgöring som Sonderlings farbror men tjänstgjorde dock 1939-45 som stamanställd vid I 3 och I 33 och var med vid norska gränsen 1940 och finska gränsen 1944 där han trots sin ungdom var kommendant i Junosuando för 5000 finska flyktingar 1944 . Den officer som egentligen skulle innehaft befattningen rymde nämligen med en underskön finsk kvinna och greps av fältpolisen först i Hallsberg

Precis som i fallet med Sonderlings farbror ångrar jag att jag inte nedtecknade hans minnen. Man tänker att det finns gott om tid men tiden går fort.

[sonderling]

Tack för kondoleanserna och jag får be att beklaga sorgen Lasse.

Jag såg att farsan tagit nått från Wikipedia när jag kollade lite igår.http://en.wikipedia.org/wiki/CrailsheimJ

Men en källa var det här: http://www.wartimememories.co.uk/allied ... iment.html

Sedan kollade jag upp det här: http://en.wikipedia.org/wiki/Battle_of_Heilbronn_(1945)
Verkar som om de kom ett riktigt Nazi-fäste och mötte: http://en.wikipedia.org/wiki/17th_SS_Pa ... rlichingen

Jag slås av att han var så ung, runt 18-19 år (han blev 87) och jag vet att han själv var ersättningsmanskap och kom till kompaniet tillsammans med 2 andra i Trier vår vintern 45. Så redan i april var han "veteran".

Jag vet att han berättade att när halvband vagnen träffades så sköts snubben som snodde hans plats itu. Skottet gick in i sidan och ut genom dörren (som den tog med sig). Förutom de som dog så blev alla sårade i sittutrymmet, min fabror blev full av splitter och fick ena armen sönder trasad och blev av med flera fingrar. En infektion tog sedan hans ena öga.
Han sa att det var en tiger stridsvagn som skjutit.
Han berättade att halvbandvagnen fortfarande kunde köra och att han gick in och ut ur medvetandet medan vagnen körde bakåt och sedan framåt och bakåt. '
(Får nog bli ett modellbygge och diorama till våren 15?)

Sedan fick han första hjälpen i ett dike och sedan till fältsjukhus. På sjukhuset blev han sedan av med sina tillhörigheter, detta har ju alltid retat mig för de trofeer han hade innehöll en luger och ett järnkors som han plockat av en officer som de dödade genom att skjuta hans stabsbil sönder med en bazooka.
Nu var det väl nån remf/ hobbit * som snodde den.

Sonderling

* Vet inte vad de kallades under vk2 men i vietnam "rear echelon mother fucker" och har för mig hobbitar nu under GWOT.

[Kai Robert]

Tack för att du delar med dig, fortsätt gärna att notera innan det faller i glömska.
För mig är sådana här personliga minnen betydligt intressantare än vad general den o den gjorde under kriget.

Mvh Kai