Minkar, sillar och andra ubåtar

[Stighult]

Tycker att ett Uttalade av Stig Synnergren om ett samtal som han hade med Olof Palme belyser det ganska bra.
"Stig Synnergren, ÖB 1970–78, har vittnat om hur Palme riktade följande uppmaning till honom: ”Nu när jag bråkar med amerikanarna så se för Guds skull till att vi har goda relationer på det militära området.”
Från Mikael Holmströms Den dolda alliansen.
http://www.svd.se/kultur/understrecket/ ... 085727.svd
Så att kalla eventuellt samarbete med USA/Nato för spioneri kanske är att gå för långt.
Det jag menar är att när en organisation får leva sitt eget liv så kanske den blir för självständig.

[Ola Frithiofson]

Så att kalla eventuellt samarbete med USA/Nato för spioneri kanske är att gå för långt.

´
Bobby Inman avgick för att han accepterade teknisk underrättelseverksamhet och liknande men motsatte sig "Covert actions".

Synnergren sa inför NPK att närmre samarbete med Väst bara fanns inom FRA:s verksamhet. Samarbete mellan underrättelsetjänster är helt OK, att låta sig bli agent för en främmade makt, oavsett vilken detta är, är däremot inte alls OK i mina ögon. Om jag medvetet döljer mitt samarbete med USAs underrättelsetjänster för min egen organisation och dess ledning kan det inte accepteras.

Om hela ledningen eller större delar av denna är involverad i främmande makts "covert actions" på svenska vatten är det mycket allvarligt. Det om något tycker jag är landsförräderi. Det tyckte kanske Bobby Inman också, så agentrekryterare han nu var.

[Stighult]

När man ser till att organisationer får leva ett eget liv utan styrning uppifrån, så kan riskerar man att det blir problem.
Organisationen tror kanske att det uppfyller önskemål från de styrande som officiellt påstår sig vilja något annat.
Påstår inte att det är sanningen, men tror att flottan och flygvapnet är de organisationer som haft mest samarbete västerut.
Med lite folk på rätt plats kan man styra som man vill ganska bra. Blandar sig andra i leken utan styrningen kan det röra ihop det hela.

Ola en kanske dum fråga men vad står "NPK" för?

[Ola Frithiofson]

Stighult,

borde skrivit ut det.

NPK uttyds Neutralitetspolitikkommissionen

[Wedman]

Man kände misstro till den politiska ledningen /Thule

Där tror jag att du har helt rätt. Vad gör man då som tjänsteman (exempelvis officer) i statlig verksamhet? Säger man upp sig, gillar läget eller börjar man att i hemlighet motverka den politiska (för övrigt demokratiskt valda) ledningen?

Sveriges säkerhetspolitik bestod av utrikespolitiken och försvarspolitiken. Problemet var att utrikespolitiken följde den officiella linjen som slagits fast av regeringen och riksdag; alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig medan den hemliga försvarspolitiken i praktiken följde linjen hemlig allians i fred syftande till öppen allians i krig. Militärledningen verkar ha resonerat enligt följande: givet att riket hamnar i krig, vilka förberedelser bör vi då ha gjort i fred? Det rimliga borde i stället ha varit: vilka förberedelser bör vi göra i fred för att minimera sannolikheten för att riket hamnar i krig? Genom att Sovjetunionen fick kännedom om, det för det svenska folket hemliga, samarbetet med NATO-länder så undergrävdes trovärdigheten för den officiella linjen fullständigt. Det verkar ändå ha funnits en acceptans för dubbelspelet i den högsta politiska ledningen (Erlander, Palme) som verkar ha överskattat förmågan att hålla detta hemligt.

[Stighult]

Det blir lätt rörigt när den ena myndigheten inte vet vad den andra gör. Typ när "spökflygarna" i Värmland huserade.
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/svens ... 034765.svd

[koroshiya]

Ola och Kent,

Jag har också i alla år funderat över U-137 och varför den hamnade där den gjorde.

Efter att ha läst "Blind Mans Bluff" och Tommy Lindfors "Under ytan" så har jag provat hypotesen i mitt huvud att U-137:
a. Lurades på grundet.
b. var där för att hämta upp något mycket värdefullt som inte tillhörde dem,..

USA var/ är besatta av att kunna följa Sovjets Ubåtar eftersom det var nyckeln till deras och Väst Europas säkerhet, och om det nu var så att US Navy kunde följa alla Sovjetiska ubåtar under hela dess livscykel så gäller detta även för Östersjön. Hade Sovjet åkt in på och ut från Svenskt territorium som vi trodde på 80-talet, för att lämna och hämta mini ubåtar, då hade USA/ NATO kunnat följa dessa företag i detalj.

För att kunna följa Sovjets Ubåtar behövdes utrustning, och enligt den hypotes jag nu prövar lades SOSUS utrustning ut i början på 1970 talet på Svenskt vatten,... Frågar är om det skedde med eller utan vår vetskap? Eller snarare,. vem visste,.. och när,..

Ovanstående passar in med de bandspår som ni beskriver fanns nära U-137, Kanske pågick underhåll eller ny utplacering av Sosus innan u-137s grundstötning. Ovanstående passar även in med de spår man hittade i Kappelhamnsviken sommaren 1987. Där såg den övergripande spårbilden ut som om den kom från en byggarbetsplats.

Bill.

Bergman,

Jag borde ha refererat till detta inlägg av dig i mina tidigare kommentarer här ovan. Vi är inne på samma spår, som det verkar.

Bob Woodwards uppgift att Bobby Inman vid amerikanska ambassaden i Stockholm lyckats rekrytera en agent inom marinen i mitten av 1960 talet, en agent som CIA tyckte var så värdefull att även de försökte få denna att jobba för dem, det är en intressant uppgift i sammanhanget som kan leda vidare i frågan hur mycket som var dolt för svenska politiker.

Över åren har det infångats agenter som spionerat i Sverige för Sovjetunionens räkning. Anställda vid Sovjetiska ambassaden har utvisats för saker som liknar det Bobby Inmnan gjorde.

Men några agenter för Naval Intelligence eller liknade har aldrig påträffats, inte heller har ambassadetjänstemän från väst utvisats. Det senare tycker jag och nog en majoritet av svenska folket hade varit underligt om det inträffat. Vi visste under kalla kriget var Sveriges fiende fanns, och det var inte i Väst. Men om agenter rekryterats är det något som jag hoppas att om det hade upptäckts fått återverkningar för dessa.

Jag har tidigare skrivit att internationella relationer bara är nationella intressen klädda i internationella relationer. Som oftast sammaföll svenska och amerikanska säkerhetspolitiska intressen under kalla kriget, men inte alltid, inte som en regel att följa. Ändå är det nog så att det fanns och finns de inom försvarsmakten som känner sig så samstämmiga med USA:s och Natos säkerhetspolitik att de utan problem kan göra denna till sin egen. Om den svenska regeringen och riksdagen skulle ha en annan uppfattning kan den personliga övertygelsen leda dessa till att ta ställning för USA:s intressen istället för de som regering och riksdag för fram som Sveriges intressen.

Landsförrädare i deras ögon är inte de själva utan Sveriges folkvalda regering.

Under decennier styrde socialdemokraterna Sverige, särskilt under kalla kriget. Neutralitetspolitiken var omstridd, den politiska värdegrunden, demokratisk socialism, som Olof Palmes generation socialdemokrater uttryckte sig, var inget som automatiskt var officerarers eller andras bild av hur det svenska samhället skulle formas. Trots ständig politisk kamp och återkommande val, fortsatte socialdemokraterna regera med svenska folkets stöd år efter år, decennium efter decennium och arbetarrörelsen i övrigt tog för sig den med, allmännyttan, kollektivavtal, kooperativa butiker, ja på i stort sett samtliga samhällsområden fanns arbetarrörelsen och ibland på ett dominerande sätt.

Det här är grunden för politisk frustration och kanske för bristande tilltro till vad den egna rösten i valurnan på valdagen kan göra för skillnad. Har jag då en position i mitt arbete där jag själv kan göra politisk skillnad tror jag det ligger nära till hands att använda mig av det. Inget som jag själv någonsin skulle acceptera, men jag tycker mig kunna förstå bevekelsegrunderna.

Jag är inte förvånad om det inom marinen fanns övertygelseagenter, som fann det helt OK att samarbeta med USA:s underrättelsetjänster i konflikt med den svenska regeringens intressen och som inte fann någon som helst anledning att berätta för dessa svenska ministrar vad som överenskommits med USA:s underrättelsetjänster.

Vi har talat om plausable deniability också. Det finns förstås möjligheten att politiker inte ville veta, men gillade vad de inte visste. Kanske inte minst dessa USA agenter som lär ha funnits i svenska försvaret kunde tro att förhöll sig så och finna stöd för sitt agerande i en sådan tanke.

Tack för ett bra inlägg med enkla och klara redogörelser för hur människor skulle ha kunnat tänkt.

Säkerligen skulle man som värvare också ha anpassat sina önskningar på ett sådant vis att sådana eventuella agenter hade tyckt det vara ok att arbeta med främmande makt.

Men, som en hypotetiskt fråga, kan man inte gå längre ändå - och kanske även en inte så ringa bit längre? Anta att västmakter skickar ubåtar hit för övnings skull, eller för att få till någon form av politisk effekt, måste inte även befäl på mellannivå - exempelvis, ha förstått sådant, eller fått indikationer på sådant?

Eller kan man ha styrt det uppifrån så kraftigt med generella direktiv?

På något vis känns det som att inte så få svenskar sitter på intressanta berättelser, men vem vet.

[Bergman]

Personligen tycker jag att man skall vara mycket försiktig att komma med anklagelser mot hur Politiker och tjänstemän agerade under Kalla Kriget!! Ha i åtanke att det övergripande målet var att hålla Sverige och NATO fritt från totalirismen. Vi stod under ett ständigt hot från öster under en lång tid och vi fick lägga avsevärda resurser på att utbilda manskap och anskaffa matriel. Studera gärna tex Erlanders agerande för att få mer bakgrunds förståelse.

Att vara nyfiken och vilja bena ut vad som hände under den här tids persioden är en sak,.. att komma med beskyllningar mot någon/ några utan att veta bakgrunden eller orsaken till deras agerande är en annan.

Ola:

Ja vi är inne på ett liknande spår. Jag uppskattar din "intellectual honesty" på forumet.


Richard:

Håll i minnet att vi eventuellt kan vara utsatta för desinformation på den här tråden,.. Några av de inlägg som du lägger ner tid och möda att genast svara på,.. tycker jag inte verkar vara seriöst menade. (En av deltagarna har ju tagit avsked av den här tråden tre gånger för att sedan återkomma inom en vecka,...)

Bill.

[Ola Frithiofson]

Men, som en hypotetiskt fråga, kan man inte gå längre ändå - och kanske även en inte så ringa bit längre? Anta att västmakter skickar ubåtar hit för övnings skull, eller för att få till någon form av politisk effekt, måste inte även befäl på mellannivå - exempelvis, ha förstått sådant, eller fått indikationer på sådant?

Eller kan man ha styrt det uppifrån så kraftigt med generella direktiv?

På något vis känns det som att inte så få svenskar sitter på intressanta berättelser, men vem vet.

Jag tror också att inte så få svenskar sitter på intressanta berättelser, men att de känner sig förpliktigade att inte säga något om det de känner till. Börjar de berätta istället för att hålla tyst blir det lättare att förstå sammanhangen. Med tiden kommer nog sanningen att bli tydligare ändå.

Vi är alla förgängliga varelser. När de som utgjorde ledningen på svensk sida för dessa ubåtsföretag på 1980-talet inte längre är kvar bland oss tror jag att en del kommer vilja och våga avslöja vad de vet. Likaså om ubåtsmännen från de nationer som var här börjar tala, då kan nog också de som jagade dem i de svenska vattnen tycka det är okej att öppna upp sig. Jag kan tycka att redan de "erkännanden" som kommit från marin och försvarsministrar m.fl. personer i ansvarsställning i de inblandade länderna bör få en och annan att tycka att kan de tala så kan väl också jag.

Att sitta och vänta är tålamodsprövande. Så trots att det kan handla om att allvarliga fel och brott har begåtts så vill jag att alla som var involverade ges frihet att tala utan risk för påföljder, sådana som samhället kan lägga på dem. Vad vanligt folk tycker måste alla tåla. En sådan "fri lejd" kopplat till att en sanningskommission med betrodda personer tillsätts och att alla arkiv som har att göra med ubåtsjakterna på 1980-talet verkligen görs tillgångliga för sanningskommissionen, det hoppas jag någon riksdagsmajoritet snart kan besluta om, men då måste nog trycket i den här frågan bli större än vad den är idag. Nu när Newsmill lagts ned är det väl i stort sett bara här på Skalman som den här diskussionen förs? Annat än mellan skål och vägg vill säga. Frågan måste in i samhällsdebatten på riktigt igen, då räcker varken nedlagda Newsmill eller Skalman riktigt till.

[FNP]

....och å andra sidan att bli rövknullad av ledande personer i den egna marinen i 15 års tid. Det är ju det som verkar vara fallet här. Landsförräderi är vad det handlar om isåfall, inget annat.

Den här tråden fortsätter verkligen att gå från klarhet till klarhet.

FNP, vad har du för uppfattning i sakfrågan?
(1) Det finns bevis för sovjetiska ubåtskränkningar, men de utredningar som granskat bevisen har haft orimligt högt ställda krav.
(2) Det finns bevis för sovjetiska ubåtskränkningar, men Försvarsmakten kan inte visa dessa på grund av sekretess.
(3) Det finns bevis för sovjetiska ubåtskränkningar, men Försvarsmakten har av regeringen hindrats av visa dessa.
(4) Det finns bevis för sovjetiska ubåtskränkningar, men ...
(5) Det finns inga bevis för sovjetiska ubåtskränkningar.
(6) Det finns inga bevis för ubåtskränkningar.

Om det nu är så att Caspar Weinberger, Sir Keith Speed och John Walker talade sanning om att ubåtar från USA och Storbritannien opererade i svenska vatten efter överenskommelse med företrädare för den svenska marinen, hur ska man då se på det?

Jag duvades för längesedan i källkritik av professorerna i historia Stig Ekman och Pehr Thullberg, sedan av professorer i juridik och stasvetenskap bl a Olof Ruin. Jag har därigenom kanske en något annan syn på vad som i denna och andra trådar presenteras såsom "varande ett faktum" eller "ställt utom allt rimligt tvivel".

35 års studier av historia och statsvetenskap särskilt med inriktning på östeuropa, juridik och säkerhetspolitik gör ju att jag har en ganska god insikt i politikens möjligheter, begränsningar och mekanismer.

Till skillnad från i princip alla andra på detta forum (ingen nämnd, ingen glömd) så vet jag faktiskt av dyrköpt erfarenhet både hur och var ubåtar och miniubåtar opererar och kan operera och hur de låter i svenska vatten och jag vet vilken prestanda olika ubåtsjaktsystem har och hade.

Till yttermera visso vet jag också hur det marina (militära) systemet fungerade inifrån dvs jag betraktar det inte ur ett "utifrånperspektiv" eller på grundval av begränsade militära erfarenheter.

Jag ser därför frågan ur flera perspektiv t ex det vetenskapligt-akademiska, det marint professionella och det medborgerliga för att nämna några.

På grundval av det, så är det klart att jag har en mycket tydlig uppfattning i sakfrågan.

Men, nu var det inte primärt i själva sakfrågan mitt senaste inlägg skulle ses.

[Thule2]

VADÅ DESINFORMATION ? Jag gjorde misstaget att tro på en bilduppgift utan att kolla den , och det beklagar jag. Det var mycket orutinerat, och beklagligt.Men tror Herr Bergman att han driver en privat underrättelse byrå av något slag, som blivit utsatt för desinformation . Och sedan måste Herr Bergman hänvisa till den ledande personen på byrån? Detta är ett diskussion forum Herr Bergman, ingen privat tillställning där fel inte kan uppstå. Är Herr Bergman felfri själv ? Jag lämnar en tråd eller diskussion när det passar mig, och återkommer om jag har en åsikt . Det är inte liktydigt med att jag inte kan återkomma inom en vecka, dag eller fler. Om Herr Bergman har problem med det, får han vända sig till vederbörande moderatorer.

Jag har från första början vidhållit att Sverige har haft ett nära väst samarbete , militärt och troligen också politiskt inom vissa kretsar. Det kan vara en av anledningarna, förutom expansionspolitik i sin ideologi som gav forna Sovjet anledning att kränka våra vatten. Wedman uttrycker det mycket väl. Herr Ola Fritiofsson säger för någon vecka sedan att västsamarbetet var nog inte så omfattande som vad te.x Mikael Holmström skriver i sin bok. Nu är det så besvärligt så han vill ha tillsatt en sannings kommision. Problemet är nog att det funnits både politiker och försvarsanställda som inte litat på det socialdemokratiska regeringarna som suttit, och man har garderat sig i händelse av en kris. Även socialdemokratin har varit tve eggad i denna fråga.
Te.x Palme som flirtat både med Hoenecker, och Usa om behov funnes. Med en sån ledning i toppen, finns stora möjligheter att någon eller några bryter sig ur, och skapar sin egen agenda för att mota Olle i grind" om det behovet skulle uppstå. Men att kalla de för agenter är att hårdra det, för vad skall vi då kalla tidigare ledande socialdemokrater ? Thule

[Wedman]

[---]

Till yttermera visso vet jag också hur det marina (militära) systemet fungerade inifrån dvs jag betraktar det inte ur ett "utifrånperspektiv" eller på grundval av begränsade militära erfarenheter.

Jag ser därför frågan ur flera perspektiv t ex det vetenskapligt-akademiska, det marint professionella och det medborgerliga för att nämna några.

På grundval av det, så är det klart att jag har en mycket tydlig uppfattning i sakfrågan.

Men, nu var det inte primärt i själva sakfrågan mitt senaste inlägg skulle ses.

FNP, jag har den största respekt för dig och just därför skulle jag värdesätta om du ville dela med dig av din uppfattning i sakfrågan.

[Marcus]

Flera inlägg har varit inne och trampat i politiken och flera av dem har plockats bort, lämna de diskussionerna utanför detta forumet, tack. Dessutom vill jag understryka att vi förväntar oss en lämplig nivå på inläggen.

/Marcus

[Kent]

´
Om hela ledningen eller större delar av denna är involverad i främmande makts "covert actions" på svenska vatten är det mycket allvarligt. Det om något tycker jag är landsförräderi. Det tyckte kanske Bobby Inman också, så agentrekryterare han nu var.

Det behöver inte vara fråga om många personer som samarbetade med NATOs folk för att det skall fungera bara de sitter på rätt poster..

Det är ju skillnad på att å ena sidan ha ett samarbete inom olika områden på tex underrättelsesidan där inte den politiska ledningen vet precis alla detaljer men i stora drag känner till "ramarna" och å andra sidan att bli rövknullad av ledande personer i den egna marinen i 15 års tid. Det är ju det som verkar vara fallet här. Landsförräderi är vad det handlar om isåfall, inget annat.

Enligt lagtexten är det säkert så i flera fall.

Landsförräderi är ett starkt ord. Om det nu är så att det ligger något bakom misstankarna? Att ledande personer inom marinen spelade ett dubbelspel, så blir frågan vem gav dem mandatet?

Ingen behöver ge mandat om den person som först skulle lämna landet vid ofred är samma person som samarbetat med NATO och han är säker på att det är han som kommer leda landet om det blir kritisk läge. ÖB skulle säkerligen vara utslagen eller inte gå att nå ganska fort utan vi skulle få lita på NATOs linjer och flygspaning och sonarsystem.

Om låt säga Per Rudberg och Bror Stefenson var två utav dem som jobbade med NATO så skulle det förmodligen räcka mycket långt med tanke på vilka poster dessa personer satt på under de år vi talar om.

Till skillnad från i princip alla andra på detta forum (ingen nämnd, ingen glömd) så vet jag faktiskt av dyrköpt erfarenhet både hur och var ubåtar och miniubåtar opererar och kan operera och hur de låter i svenska vatten och jag vet vilken prestanda olika ubåtsjaktsystem har och hade.

Till yttermera visso vet jag också hur det marina (militära) systemet fungerade inifrån dvs jag betraktar det inte ur ett "utifrånperspektiv" eller på grundval av begränsade militära erfarenheter.

Jag ser därför frågan ur flera perspektiv t ex det vetenskapligt-akademiska, det marint professionella och det medborgerliga för att nämna några..

FNP, om du nu har alla dessa kunskaper om ämnet, hur kommer dig sig att du anser att "1995 års utredning framstår fortfarande som den ur alla aspekter mest trovärdiga".?

[Ola Frithiofson]

Herr Ola Fritiofsson säger för någon vecka sedan att västsamarbetet var nog inte så omfattande som vad te.x Mikael Holmström skriver i sin bok. Nu är det så besvärligt så han vill ha tillsatt en sannings kommision. Problemet är nog att det funnits både politiker och försvarsanställda som inte litat på det socialdemokratiska regeringarna som suttit, och man har garderat sig i händelse av en kris. Även socialdemokratin har varit tve eggad i denna fråga.
Te.x Palme som flirtat både med Hoenecker, och Usa om behov funnes. Med en sån ledning i toppen, finns stora möjligheter att någon eller några bryter sig ur, och skapar sin egen agenda för att mota Olle i grind" om det behovet skulle uppstå. Men att kalla de för agenter är att hårdra det, för vad skall vi då kalla tidigare ledande socialdemokrater ? Thule

Politiker väljs i allmäna och hemliga val av de svenska medborgarna och de avsätts också av de svenska medborgarna. Det är dessa politikers uppgift att för det allmänas bästa, för våra liv och säkerhet, utforma Sveriges försvars och utrikespolitik, vår säkerhetspolitik. En agent har definitivt inget uppdrag från svenska folket, agenten har en annan uppdragsgivare, ett annat lands regering, ett annat lands säkerhetspolitik. Om det förekommit ett samarbete, så som Caspar Weinberger, Sir Keith Speed och andra sagt och den svenska reringen inte informerats och godkänt detta samarbete är det inte alls okej och kan inte jämföras med att politiker, oavsett partifärg upprätthållit diplomatiska förbindelser med såväl demokratier och diktaturer. Det är en helt annan sak.

Att det ska ha skett en politisk ledning av ubåtsjakterna är osannolikt för oavsett partifärg på regeringen gällde följande.

I vanlig myndighetsutövning är det mesta av vad som händer synligt för allmänheten, även regeringskansliets möjligheter att styra myndigheternas verksamhet. Det skrivs myndighetsinstruktioner, ges regeringsuppdrag, skrivs regleringsbrev, antas förordningar och myndigheterna utformar föreskrifter och riktlinjer för förordningarnas tillämpning. Offentlighetsprincipen tillämpas, den svenska arkivlagen - som gäller för såväl konsumentverket och försvarsmatken - efterlevs lagenligt. Om en minister lägger sig i myndighetsutövningen anmäler oppositionen i riksdagen detta till konstitutionsutskottet och det har hänt att ministrar fått kritik därifrån, någon har fått avgå. Tidigare har de svenska myndigheternas självständighet gentemot ansvarig minister och departement varit något som det talats med stolthet om, den självständiga ställningen är inte bara lagfäst, det är också en del av en svensk statlig verksamhetskultur.

Jag tycker detta har förändrats något under senare tid i takt med att mediastrategier för regeringskansli och dess myndgheter utformats, men under den tid vi diskuterar här var det definitvt så som jag beskriver ovan

Det gällde inte minst för försvarsmakten. Där skulle inte någon politiker komma och lägga sig i myndighetsutövningen. Jag är övertygad om att det var en myndighetskultur och en lagfäst ordning som både försvarmaktens företrädare och regeringens tjänstemän och politiker höll hårt på. Det är en av anledningarna till att jag utgår från att försvarsmaktens företrädare inte förankrade sin myndighetsutövnig hos ansvarig minister så länge som de bedömde att det det gjorde rymdes inom ramen för de regler myndigheten hade fått från regeringen. Men försvarsmaktens myndighetsutövning är inte synlig för utanförstående på samma sätt som för civila myndigheter. Det går inte på samma sätt ha koll på vad som händer när generalerna och amiralerna beslutar, som det gör när generaldirektören eller landshövdingen beslutar. Det går att under sken av den självständiga myndighetutövningen göra saker som i själva verket inte alls godkänts av uppdragsgivaren, regeringen, om det blvit känt för denna.

Den dolda myndighetsutövningen understöds av möjligheten att hemligstämpla handlingar och en kultur som har drag av "vad du inte vet om mår du inte illa av". Ingenting på papper när det gäller överenskommelser med de svenska generalerna och amiralerna, det har mer än en utländsk samarbetspartner uttalat var det som var förutbestämt i kontakterna med svenskarna. Handlingar arkiverades i "det gröna arkivet" dvs de arkiverades inte.

Ubåtskränkningarna pågick i mer än ett decennuim och under minst fyra olika regeringar, Ullstens regering, Fälldins regering, Olof Palmes regering och Ingvar Carlssons regering. 2800 observationer av "ubåtar" registerades 365 av dessa var nivå 1 och 2 observationer. Det konstiga mötet i Genéve med amerikansk underrättelsetänst och militärmakt samt Italiens militärmakt, beordrade eldförbud, öppnade spärrar, otillräckliga spärrar, outnyttjad försvarspotential, försvunna fotografier, föremål, olje- och färgprover, hemligstämplade vittnesmål, unika vägar runt vanliga ordervägar, försvunna krigsdagböcker, försvunna handskivna och maskinskrivna anteckningar ur ÖB:s krigsdagbok och försvunna utredningar över de försvunna fotografierna, föremålen, proverna är så en så omfattande verksamhet i avsikt att dölja sanningen att det om det mot all förmodan skulle tillämpats ministerstyre över marinens amiraler hade varit helt omöjligt att upprätthålla en så nära styrning över marinens verksamhet och dessutom under en så lång tid.

Utredningarna av denna märkliga myndighetsutövning spänner i tid från 1983 över 1995 och till 2001. Även Göran Perssons regering berörs då. Utredningarnas resultat svarar de ansvariga utredarna för, ingen annan. Detta har vi diskuterat tidigare.

Mot den här bakgrunden och det jag skrivit tidigare här om att det kan ha funnits en politisk frustration inom marinen har jag landat i att marinledningen agerat på egen hand när de lät främmade makts ubåtar finnas på svenskt vatten och när de agerat för att de inte skulle komma till skada och heller inte infångas. Jag styrks i det av vad jag läser Bob Woodward skriver om att Bobby Inman lyckats engagera en agent till Naval Intelligence, en agent hämtad från den svenska marinen och med möjlighet att medverka till att sonarer kunde placeras ut på svenska vatten. Jag styrks i det av vad Ola Thunander beskriver om av vad Robert Bathurst hade för uppgifter, att alla alla ubåtsrörelser i Österjsön var kända för USA och av att Bobby Inman avgick av de skäl han gjorde och vid den tidpunkten han gjorde det.

Nu handlar din argumentation Thule om att det inte var så farligt, att det inte kan beskrivas som agentverksamhet. Du tycker det är konstigt jag vill ha en sanningskommission. Jag har inte någonsin i min argumentation här på Skalman sagt annat än att det var Väst som var här med sina ubåtar och att det fanns ett samarbete med dem. Det jag inte är med på är att detta var styrt av de svenska regeringarna. Jag vill att sanningen ska få bättre förutsättningar att flyta upp till ytan och därför vill jag att alla inblandade ska kunna tala om vad de har för information utan att detta får några efterverkningar för dem och att alla arkiv öppnas för en sanningskommssion.