Hur länge kommer intresset för vk2 vara så stort?

[Marcus]

Grille tog upp en intressant fråga i en annan tråd:

Visst är WWII intressant men hur länge skall mediaintresset fortsätta att vara så här starkt? Igår hade tex Aftonbladet minst två nyheter relaterade till det. Provsmakningshistorien och att gamla lägervakter skall komma att åtalas. Och så rullar det på snart 70 år efter freden. Dag efter dag. Alltid finns det något att ta upp. Jag skulle vilja säga att man i princip dagligen hittar något om man läser flera tidningar.

/Marcus

[Markus Holst]

Den dagen vi ser en lika stor konflikt med lika kraftiga efterverkningar kommer ww2 nog långsamt falla in i glömskan på samma sätt som de tidigare stora konflikterna gjort.

[Grille]

Fast det som förvånar mig är att intresset närmast eskalerar. Det poppar upp nya historiska magasin ständigt. Vart och vartannnat är prytt med ett hakkors eller Himmler elakt bligande = dessa omslag måste sälja allra bäst.

Minns hur svältfödd jag var i slutet av 1970-talet. De böcker som fanns det var de som fanns. Kom knappt några nya. Idag har jag för länge sedan slutat följa bokfloden utan väljer mer med omsorg. WWII genren är uppe i samma utgivningssiffor som kokböcker skulle jag tro.

Det finns ett program på P1 med bla Johanna Koljonen som ägnar hela programtiden åt detta. Hann bara lyssna en kvart och sedan glömde jag bort det men inledningen kändes seriös så kanske skulle man podda ner det?

"Långsamt falla i glömska". Javisst blir det så. Frågan är när? Först måste intresset "peaka". Och enligt min bedömning är vi bara i början av denna period ännu. Och naturligtvis skulle ett nytt storkrig släcka intresset för WWII. Frågan är om ett krig i den skalan skulle lämna några intresserade kvar?

Mina gissningar är WWII har skarpa skiljelinjer. Gott - ont. Det är dokumenterat redan på plats på ett vis vi aldrig sett innan. Vissa är nog fascinerade över tyskarnas disciplin och stora "shower". Kartor ritades om. Folk förflyttades. Förföljelsen av vissa folkgrupper. Jag har inte funderat så mkt över detta utan slänger spontant ut några gissningar bara

Tillägg: en av dagens många artiklar med anknytning till andra världskriget. Läsvärt.


http://mobil.svd.se/c.jsp;jsessionid=55 ... new%3dtrue

[gnikam4]

Mina gissningar är WWII har skarpa skiljelinjer. Gott - ont.

Vad säger det då om folk att den "onda" sidan tycks locka mest?

Fast egentligen är det förstås inte så enkelt. Stalin som "good guy" funkar ju inte helt idealiskt och på nazisternas sida fanns inte bara andra fascistiska diktaturer utan även lilla Finland som så framgångsrikt kämpade för sin överlevnad.


Själv hoppas jag hur som helst att folk snart börjar intressera sig för lite annat istället.

[Marcus]

Vad säger det då om folk att den "onda" sidan tycks locka mest?

En lång tråd i ämnet: viewtopic.php?f=6&t=39297

/Marcus

[Grille]

Mina gissningar är WWII har skarpa skiljelinjer. Gott - ont.

Vad säger det då om folk att den "onda" sidan tycks locka mest?

Fast egentligen är det förstås inte så enkelt. Stalin som "good guy" funkar ju inte helt idealiskt och på nazisternas sida fanns inte bara andra fascistiska diktaturer utan även lilla Finland som så framgångsrikt kämpade för sin överlevnad.


Själv hoppas jag hur som helst att folk snart börjar intressera sig för lite annat istället.

Din fromma förhoppning torde vara helt fruktlös

Kanske ett delsvar. Här finns något för den "gode" och den "onde". Skämt å sido så vet jag inte vad det är som lockar så otroligt. Det gavs ut kopiösa mängder minnes/memoarböcker åren efter andra världskriget. Många usla. Många bra men glömda och här väntar väl den nya explosionen - nyutgåvor. Tycker att det börjar bli svårt att hitta nya vinklar men lita på mig det går. Fast vete tusan. Just läst Guido Knopps nya "tredje rikets Hemlighter". Tyckte inte att det kom fram speciellt mkt nytt. Kanske att Speer var en fulare fisk än man hittills trott?

[tommyjonason]

Eftersom det hela tiden dyker upp nya fakta från arkiven lär nog intresset hänga i.

Jag köpte en bok av den utmärkte Martin Middlebrook, Convoy, publicerad 1976. Den handlar om konvojerna SC 122 och HX 229. (Middlebrook har skrivit en utmärkt serie böcker om brittiskt bombflyg, som The Peenemunde raid, The Berlin raids med mera)
MEN, boken var skriven utan att han hade haft tillgång till hemligheten med Ultra, dvs britternas knäckande av fr a Enigma, vilket hade en mycket viktig roll i U-båts kriget. På så vis faller liksom halva boken på något sätt. (Detta avslöjades ju 1974 och han nämner detta helt kort i boken. Han hann förstås aldrig studera det materialet när han skrev manuset)

Tyskarnas aktiviteter i Sverige är ett annat exempel. Detta har bara skummats på ytan. När STASI arkiven öppnades dök massor av okänt material upp. Om jag fattat Christopher Anderssons Operation Norrsken rätt.

Bara som några exempel på nya sanningar som dyker upp och som förändrar vår tolkning av olika skeenden.

[Grille]

Jag håller med dig att det visst kommer ut en del nya fakta och att mkt ännu är höljt i dunkel. För oss historieintresserade är det förstås bra. Men det förklarar ju inte det massiva intresset ute "hos vanligt folk". Här är det mkt som tröskas som varit känt i evigheter. Det måste vara nya generationer som kommer ut helt enkelt. Läser man en vanlig dagstidning antingen på nyhetplats eller kulturdelen kunde man tro att Vk2 tog slut ganska nyligen.

[Marcus]

Det tråkigaste är att det är så mycket myter som kommer upp igen och igen fast de motbevisats, det kan vara allt från att Hitler hade en son i Frankrike, att Wiking var en oskyldig enhet till att Röda armén vann bara tack vara överväldigande antal.

/Marcus

[FNP]

Jag håller med dig att det visst kommer ut en del nya fakta och att mkt ännu är höljt i dunkel. För oss historieintresserade är det förstås bra. Men det förklarar ju inte det massiva intresset ute "hos vanligt folk". Här är det mkt som tröskas som varit känt i evigheter. Det måste vara nya generationer som kommer ut helt enkelt. Läser man en vanlig dagstidning antingen på nyhetplats eller kulturdelen kunde man tro att Vk2 tog slut ganska nyligen.

Ja, detta vågar jag påstå, beror till del på historieämnets nedgång i skolan de senaste 40 åren.
För många är historien "ny" eller "nyss".

Hur många har haft förmånen att på lektionstid utförligt och i detalj få gå igenom världskriget?

Det andra världskriget är dessutom "den stora berättelsen" - ofattbar ondska mot oskyldig oskuldsfullhet, utopier av sällan skådat slag, aldrig har de goda varit så självuppoffrande etc etc. Vad vi bevittnar är hur världskriget i folkdjupet långsamt håller på att transformeras från en historisk händelse till mytologi eller saga.

[järnbäraren]

År 1962 fick invånare i Hessen i en enkät rangordna de största katastroferna i tysk historia. Trettioåriga kriget kom på första plats som den svåraste katastrofen. (Wolke, larsson,Villstrand, Trettioåriga kriget).
Det är nog svårt för oss svenskar (världens mest ohistoriska folk) att förstå att historien lever och betyder något i andra länder i Europa, som Polen, Tyskland och Irland. Under en lång vistelse på Irland för ett tiotal år sedan upptäckte jag till min förvåning att engelsmännens framfart på ön under 1600-talet fortfarande väcker starka känslor hos många irländare.
Hur många svenskar bryr sig om trettioåriga kriget?
Och Indien! Här betraktas händelser som inträffade för över tusen år sedan som fullt relevanta.

[a81]

Den dagen vi ser en lika stor konflikt med lika kraftiga efterverkningar kommer ww2 nog långsamt falla in i glömskan på samma sätt som de tidigare stora konflikterna gjort.

Falla i glömska är kanske lite överdrivet, men i övrigt håller jag med. Att vi inte har jag några riktigt stora konflikter efter Andra världskriget håller säkert intresset uppe. Sedan tror jag intresset kommer av att nästan alla hört äldre släktingar prata med kriget. Kriget hade stor inverkan på Sverige också, trots att vi hade fred här. Sådant väcker intresse.

[patrik blom]

Jag har länge trott att jag är en typisk representant för åtminstone en kategori 2VK-intresserade. Dick Harrison hävdar ju att det främst är 55+iga män som står för intresset. Jag var intresserad av historia i ungdomen och skolåldern men på universitetet var det självklart att välja en "lönsam" utbildning och dit räknades inte humaniora. Yrkesverksamhet, familjeliv och avkoppling blev sedan under lång tid vad som fick plats i hjärnan. Först på senare tid har där funnits utrymme för historia, och det har till stor del blivit 2VK därför att det på ett avgörande sätt påverkat min samtid. Nu inser jag att min "löpande" förståelse av min samtid har haft brister p g a otillräcklig eller obefintlig historisk kunskap. Det försöker jag rätta till nu.

Om jag är en typisk 2VK-intresserad kommer intresset att mattas när efterkrigstiden, den historiska period som i hög grad påverkades av 2VK (och som numera ofta anses ha upphört i och med Sovjetunionens upplösning 1991), inte längre betraktas som en (förfluten) samtid av särskilt många, dvs när 2VK "bara" är historia.

Händelsevis har samhällsdebatten också haft en sådan utveckling att 2VK-kunskaper nu är värdefulla. Jag är glad att jag har god kunskap om vad nazismen och fascismen stod för och hur de fungerade i praktiken, liksom även den rasism som var en del av nazismen. Som Eva Kingsepps avhandling visade har bilden av nazismen i populärkulturen till stor del tappat kontakten med verkligheten och blivit myt, där Hitler har tagit Djävulens plats som sinnebild för det absolut onda. Vissa personers föreställningar kan därför behöva korrigeras. Förhoppningsvis bortfaller så småningom även denna anledning att vara 2VK-intresserad.

[sonderling]

Jag har länge trott att jag är en typisk representant för åtminstone en kategori 2VK-intresserade. Dick Harrison hävdar ju att det främst är 55+iga män som står för intresset. Jag var intresserad av historia i ungdomen och skolåldern men på universitetet var det självklart att välja en "lönsam" utbildning och dit räknades inte humaniora. Yrkesverksamhet, familjeliv och avkoppling blev sedan under lång tid vad som fick plats i hjärnan. Först på senare tid har där funnits utrymme för historia, och det har till stor del blivit 2VK därför att det på ett avgörande sätt påverkat min samtid. Nu inser jag att min "löpande" förståelse av min samtid har haft brister p g a otillräcklig eller obefintlig historisk kunskap. Det försöker jag rätta till nu.

Om jag är en typisk 2VK-intresserad kommer intresset att mattas när efterkrigstiden, den historiska period som i hög grad påverkades av 2VK (och som numera ofta anses ha upphört i och med Sovjetunionens upplösning 1991), inte längre betraktas som en (förfluten) samtid av särskilt många, dvs när 2VK "bara" är historia.

Händelsevis har samhällsdebatten också haft en sådan utveckling att 2VK-kunskaper nu är värdefulla. Jag är glad att jag har god kunskap om vad nazismen och fascismen stod för och hur de fungerade i praktiken, liksom även den rasism som var en del av nazismen. Som Eva Kingsepps avhandling visade har bilden av nazismen i populärkulturen till stor del tappat kontakten med verkligheten och blivit myt, där Hitler har tagit Djävulens plats som sinnebild för det absolut onda. Vissa personers föreställningar kan därför behöva korrigeras. Förhoppningsvis bortfaller så småningom även denna anledning att vara 2VK-intresserad.

Ja jag har nog varit inne på det i en annan tråd, att Hitler och nazisterna till slut kommer förvandlas till mytiska figurer som tex Vlad pålspetsaren blev Greve Dracula.
55-åriga män? Nja lite yngre kanske, jag tror intresset är störst bland 60-talisterna. Vi kan relatera till denna period mer, man hade mor och far föräldrar som levde då.
En sak jag märkt är att yngre inte har den här perioden som ...hur ska jag säga historisk referens.
(Fast det var så du sa kanske?)
Jag reagerade förresten själv en dag när en nyhets uppläsare sa: Inte sedan kriget... Vadå för krig?: tänkte jag.

Men som brasklapp ska jag lägga till att det kommer alltid finnas ett intresse bland somliga som det är idag med olika Special Intresst Groups för ACW, Napoleon m.m.

Sonderling

[jörgen b]

Vet inte om detta är OT men själv har jag grubblat en del på intresset för vk2 och jag har lite tankar om varför jag själv är såpass
intresserad. Är ingen expert på vk2 och är heller ingen supernörd, men jag läser gärna om "kriget" och ser ofta dokumentärerna på TV o nätet.
Här listar jag orsakerna till mitt intresse.
1.Vet inte hur jag ska beteckna detta. Känslomässigt??
Alltså att det känns nära, det var under mina föräldrars barn och ungdomstid. I min släkt, särskilt på pappas sida så har
berättandet om gamla tider varit viktigt, och jag växte upp med historier om arbete och personligheter som även om dom
inte direkt handlade om kriget (som ändå var märkligt avlägset) så utspelade dom sig ofta under den tiden med gengas
och ransonering och beredskap.När jag ser dom gamla journalfilmerna är det som om jag ser min pappa och andra släktingar och grannar i filmerna eftersom frisyrer
och klädsel är samma som i våra gamla fotoalbum.

2. Kulturellt.
När jag var barn så gick såväl En värld i krig och Någonstans i Sverige på TV och det gjorde stort intryck på mig.

3. Estetiken.
Kanske det här egentligen hör i hop med punkt 1? Fyrtiotalet var så snyggt, modet, bostäderna, möblerna mm, tom militärutrustningen var snygg! Flygplanen, stridsvagnarna osv osv. Det låter ju sjukt, men så är det!
Är säkert inte ensam om att tycka så, annars skulle det väl inte finnas så många modeller att bygga från vk2.

3. Omfattningen av kriget.

Att det var så enormt stort! Att så många länder samtidigt la en så stor produktion på att föra krig. Att en flygoperation kunde innefatta 1000 flygplan. När man vet hur mycket personal som krävs för att ett enda bombplan ska genomföra ett uppdrag så svindlar ju tanken inför dom enorma bombanfallen som genomfördes!
I dag så skickar man iväg några hundra eller några tusen man till konflikter, jämför då bara med Finska vinterkriget som bara var en liten liten del av vk2.

4. Soldaternas situation, och risken att själv hamna där.

Man var ju under kalla kriget medveten om risken att själv hamna i krig på ett helt annat sätt än idag då folk nuförtiden tycks tro att krig inte kan inträffa längre (ungefär som man trodde före både första o andra världskriget).
Detta gjorde ju att man verkligen funderade över hur man själv skulle fungera och agera om det värsta skulle hända. Det funderar jag nog fortfarande på när jag tänker på dom helt vanliga männen som ställdes inför omänskliga situationer.

Detta är nog huvudorsakerna till mitt eget intresse och jag tror att andra kanske kan ha liknande skäl.