Rickard skrev:
Nej, självklart har jag inte några "bevis" för att filmerna framkallades, det faktum att de helt enkelt är spårlöst borta är ju därför vi överhuvudtaget diskuterar.
JohnT skrev:Så då vet du inte om de ligger i något annat arkiv heller?
Eller har rapporten från Kustbevakningen hamnat någon annanstans, i ett annat arkiv?
Det är klart att ingen kan svara på detta. Rapporterna och fotografierna kan självklart rent teoretisk befinna sig exakt var som helst på jorden. Därför är uppmaningar om att bevisa att de inte är
någonstans omöjliga att svara på.
Men åter, både t.ex. Rolf Ekéus och Bengt Gustafsson har noterat att det uppenbarligen saknas material i analysgruppens arkiv. Det gäller ju inte bara fotografierna och rapporterna på den nu diskuterade färgfläcken utan också samtliga oljeprover, färgproverna och rapporten över metallföremålet på botten vid Mälsten.
JohnT skrev:
Och när du då säger att det är borta och har "städats" bort så bygger inte det på fakta.
Att jag sagt att något "städats" har du nog hittat på. Däremot är det ju mycket riktigt borta från den plats där de borde vara - vilket är fakta - och har inte heller återfunnits under de senaste tolv åren då diskussionen om den misstänkta gröna fläcken blev publik.
Vid ubåtsutredningen 2001 gjordes omfattande försök att reda ut vad denna fläck kan ha varit och man lyckades inte hitta ett enda dokument, så om någon förlagt samtlig dokumentation i något grannarkiv har det uppenbarligen inte varit enkelt att återfinna.
JohnT skrev:Vid vilket tillfälle har analysgrupper och dess företrädare hävdat att det inte uppstod "ett färgfenomen" i vattnet efter minsprängningen?
Nu var det ju inte frågan om något allmänt "färgfenomen" utan om det uppträdde en gröngul fläck som liknade en nödsignal och där har det redan nämnts i tråden att Emil Svensson skriver följande i Svd 2007:
"
Tunander påstår att det efter en minexplosion kom upp en separat grön fläck som han påstår är en amerikansk nödsignal. Fel – därför att platsen flögs över fyra gånger av kustbevakningsflygplan och helikoptrar."
Vilket inte enkelt går ihop med att vi nu får höra att kustbevakningsplanets besättning såg något som de uppfattade som just en nödsignal, och till och med kände igenom fenomenet, och både fotograferade och skrev en rapport om det. Emil Svensson hänvisar däremot till och med till att kustbevakningen flög över området som ett bevis för att inget fanns där.
JohnT skrev:
För att citera SOU 2001:85 sidan 149
"Den 22 oktober 1982, dagen efter Ubåtsskyddskommissionens tillsättande, hade Palme sålunda uttalat att regeringen hade möjlighet beordra militären sänka en främmande ubåt, och att den som övervägde en kränkning borde ta detta med i beräkningen."
Vilket för mig är ett bevis för att IKFN var politiskt förankrat.
Och att man inte tidigare hade till avsikt att döda sjömän i fred.
Fast du måste ju skilja på vad som är offentligt och vad som är internt. Att Palme gjorde ett skarpt publikt uttalande efter hårsfjärdsincidenten har inte nödvändigtvis någon direktkoppling till vilka befogenheter som militären hade haft under själva jakten vilket var hemligt då. Saken är ju att minlinjen hade eldtillstånd under incidenten dagtid samt även nattetid efter mörkerutrustning införskaffats. Även om det var meningen att detonera minorna strax intill ubåten så måste det varit uppenbart för alla att det fanns en stor risk för dödsfall ombord på de främmande ubåtarna.
Noterbart är också att det sprängdes flera minor mot misstänkta passager redan den första dagen (den 7:e) som minorna aktiverades, som i efterhand visade sig bero på ostabila mätinstrument i minorna. Sedan sprängdes det en mina mot misstänkt ubåt den 11:e och i överbefälhavarens privata dagbok finns en kort kommentar kring detta:
"Minsprängning Mälsten - mitt under - grön fläck."
Även efter detta behåller minlinjen sitt eldtillstånd dagtid och som strax därefter utvidgas till nattetid. Och även om uppgiften absolut var att "hejda" och inte i första hand sänka så är 600-kilosminor som detonerar strax intill en undervattensfarkost uppenbart potentiellt dödande för de besättningsmän som finns ombord.
Min huvudsakliga poäng är dock att bara närvaron av den aktiva minlinjen innebär att en främmande farkost bör göra sitt yttersta för att undvika att segla den vägen - men ändå är det just den minlinjen som stängs av och det är där som något strax därefter förefaller passera.
Rickard skrev fre jun 08, 2012 10:32 am skrev:
Han vet att han är misstänkt för att på eget bevåg släppt ubåten - vilket inte kan klassas som annat än landsförräderi och skriver för övrigt själv så sent som år 2007 om sin fortsatt starka övertygelse att ubåtarna i Hårsfjärden var sovjetiska.
Kan någon ge en något så när rimlig förklaring till varför Stefensson hellre fortsätter bli misstänkt för förräderi (knappast trivialt för någon, men allra minst för en militär) än att "avslöja" vad en socialdemokratiskt regering skulle gjort 1982?
JohnT skrev:Sedan väljer du att bortse från alla förklaringar som skulle kunna tyda på att Stefensson följer svensk lag och inte släpper hemliga dokument bara för att det skulle på något sätt skulle gynna hans ego?
Även om vi diskuterat detta vid ett flertal tillfällen tidigare så menar jag fortfarande att din gentlemannateori inte håller. Den förutsätter en närmast extrem lojalitet av Bror Stefenson mot Olof Palme att just frivilligt låta sig offentligt anklagas för förräderi och aldrig vika från att dölja att Olof Palme skulle valt att släppa ut en sovjetisk ubåt ur Hårsfjärden.
Vilket ärligt talat inte vore det mest halsbrytande avslöjande som gjorts om det varit så. De flesta skulle ju bara nicka och säga att ja då stämde ju den offentliga protestnot som just Olof Palme och Sverige lämnade till Sovjet 1983.
Men - för att få ihop din teori räcker ju det inte med att Bror Stefenson enbart är tyst. För han har ju även skrivit en bok vars centrala delar handlar just om Hårsfjärden.
(Som ren kuriosa är det i övrigt en rätt bra bok med en hel del både intressanta och dråpliga episoder från det kalla kriget skriven av en till synes sympatisk person.)
Men gällande just Hårsfjärden då och eldförbudet. Det naturliga för en officer som hade tvingats av Palme att rigoröst utfärda ett eldförbud för att släppa ut en sovjetisk ubåt hade kanske varit att skriva något i stil med att kring eldförbudet har jag inga kommentarer eller att jag som militär lyder mina order eller kanske utelämna det helt.
Dock, så trasslar Bror Stefenson in sig i diverse märkliga förklaringar kring att något eldförbud överhuvudtaget inte gavs av honom. Han utelämnar en stor mängd viktiga och kända delar av historien och lyckas till och med få med två olika versioner som inte stämmer ens med varandra. Vad som är ännu mer märkligt är att den version som finns i hans dagbok (som skall ha skrivits eller talats in direkt i anslutning till incidenten) är den som stämmer minst med kända fakta.
JohnT skrev:Eftersom du säger att han är misstänkt för landsförräderi och i andra ledet sedan bortser från den enklaste av förklaringar, att Officeren följer svensk lag.
Och skulle alltså begå landsförräderi för att visa att han inte begått landsförräderi.
Och till sist, nåja, förräderi är ju att verka åt främmande makt på ett eller annat sätt. Om Bror Stefenson 20-30 år efter incidenten skulle avslöjat att han blev beordrad att släppa en sovjetisk ubåt är det självfallet inte "förräderi", men möjligen röjande av hemlig uppgift om han hade gjort det på eget bevåg.
Men nu hade det ju förstås inte behövas något sådant överhuvudtaget eftersom
landets regering år 2001 beordrade att all tillgänglig muntligt och skriftlig information i ubåtsfrågan skulle delges utredningen.
Vi kan ju bara återigen konstatera att inte en lättad Bror Stefenson till slut berättade att han blev beordrad att släppa en ubåt och därmed fått saken ur världen. Tvärtom bibehölls historien om att ingenting egentligen hade hänt med hans påverkan den kvällen och det är också detta han skriver omfattande om i sin bok en fem år senare.