Det Tyska Minkriget 1939-1940

varjag var en fantastisk berättare. Här samlar vi alla hans berättelser.
varjag
Saknad medlem †
Inlägg: 48101
Blev medlem: 24 april 2002, 12:53
Ort: Australien

Re: Tyska Minkriget 1939-40 Stridskontakt!

Inlägg av varjag » 7 februari 2013, 03:16

Hans skrev:
varjag skrev:Lody's torpedsalva blev verkningslös.
Fanns det några problem liknande de de hade för ubåtstorpeder?

MVH

Hans
En bra fråga som jag inte vet svaret på. Eftersom torpederna var mycket lika i konstruktionen förefaller det troligt att felen med djuphållning uppenbarade sig även på ytfartyg. Men - som sagt, jag vet inte :roll:
Däremot tycks ytfartygen mest ha använt kontaktpistoler - i motsats till ubåtarna som länge dabblade med magnet d:o's.

Varjag

varjag
Saknad medlem †
Inlägg: 48101
Blev medlem: 24 april 2002, 12:53
Ort: Australien

Tyska Minkriget 1939-40 En Svart Dag

Inlägg av varjag » 7 februari 2013, 03:50

fortsättning.....

Mindre än en vecka senare – natten till Luciadagen 1939, görs den första jagarmineringen av
Tyneside (Newcastle on Tyne). Företaget leds igen av Kdr. Bonte, vars bekantskap läsarna redan gjort
tidigare i tråden. Med ’’sin flagg’’’i Künne, har han med sig Ihn, Steinbrinck, Beitzen och Heinemann.
Samt sådär 300 minor. Allting går ’’som på räls’’ – efter fullgjort värv ställs kosan hemåt.

Minfältet de lägger skördar redan samma morgon sitt första offer, den lilla belgiska ångaren
s/s ROSA om 1150 ton sjunker. Inte mindre än 11 fartyg, varav fyra är trålare – går förlorade inom
en vecka. Bland dem den svenska ångaren s/s MARS (1877GRT).
Dessutom skadades en åttatusentons tanker, AHELTEMPLAR.

Totalt tonnage minerat på detta fält blir 20125 GRT. Det största fartyget var motortankern INVERLANE på över 9000 ton. Någon läsare kanske erinrar sig att INVER-tankbåtarna figurerat i sjöfartstråden tidigare. Dom var byggda i Tyskland strax före kriget och – hela klassen om sju
fartyg skulle alla bli krigsoffer före 1943. INVERLANE’s förskepp bärgades, bogserades till Scapa Flow
och sänktes där som ’’blockskepp’’. Hennes ’’näsa’’ var synlig ovan vattnet till 1996 – då den försvann för gott i en storm.
mt INVERLANE ännu 1996.jpg
mt INVERLANE ännu 1996.jpg (183.67 KiB) Visad 5120 gånger
Men – allting som går ’’som på räls’’ spårar ju ur förr eller senare. Och denna 13:e december blev ingen bra dag för Kriegsmarine.

Sedan den 12:e november, hade Sjökrigsledningen tagit sig för att skicka ut en ’’mottagningskommitté’’ – för att eskortera de hemvändande minjagarna till den trygga hamnen.
Kommittén bestod oftast av 1-2 kryssare, med några torpedbåtar som eskort.

Normalt, skall ju jagare eskortera kryssare – och inte tvärtom. Priset, för sådana dumheter – fick
betalas i fullt mått den dagen.....

Konteramiral Günther Lütjens kommenderar den 13:e ’’kommittén’’ bestående av kryssarna NÜRNBERG, LEIPZIG & KÖLN, men utan lätta eskortfartyg.
Klockan 11.22 anländer s.k. flygsäkring i form av två lågflygande He 115, den en Heinkeln
börjar omedelbart morsera med lampa – U-U-U!!! (betyder att den siktat en ubåt i undervattensläge) Men varningen kommer för sent – 11.24 torpederas LEIPZIG midskepps
på babordssidan. Lütjens beordrar omedelbar 90-graders styrbordsgir för NÜRNBERG & KÖLN – han står själv ute på styrbords bryggvinge.....när giren påbörjats ser han och utkikarna två torpedbanor till! Som hans kryssare i giren bjuder sin bredsida till. Desperat beordrar han ’’hårt babordsroder’’ med innan reverseringen tar effekt, tre minuter senare – 11.27 skakas även NÜRNBERG av en torpedträff i förskeppet.

LEIPZIG är svårt skadad, två pannrum vattenfyllda, ett tredje tar in vatten, elförsörjning och telefoner är utslagna, däcket bucklat uppåt över pannrummen. Hon ligger med 8 graders
Slagsida och omkring 1700 ton av Nordsjön inombords.....Men, hon sjunker inte.
(LEIPZIG’s skador går inte helt att reparera.....som en vingskjuten and, blir hon skolfartyg
för restenav kriget och deltar aldrig mera in någon ’’skarp’’ operation.)

NÜRNBERG har fått en perfekt ’’uppercut’’ – hela hennes haka är bortsprängd !
My Documents0002.JPG
T.v. Flottenbegleiter F 9 - t.h. Nürnbergs tappade haka....

Det är den engelska ubåten HMS SALMON som siktat och torpederat kryssarna.
Till denna förvirrade och sorgliga scen, anländer Kdr Bonte och hans jagare från Themsen
en timme senare.

NÜRNBERG och KÖLN eskorteras av fyra jagare, två avdelas för LEIPZIG tills tillkallade
förstärkningari form av minsvepare och ett par Flottenbegleiter (snabba eskortfartyg) kan ta över.

[Under den senares långsamma hemfärd siktas hon av ubåten HMS URSULA – som skjuter
fyra torpeder....som går för om kryssaren då ubåten grovt överskattat LEIPZIG’s fart. Men
en av dom träffar Flottenbegleiter No. 9 – som ’’slits sönder’’ och försvinner inom sekunder.
Bara ett halvdussin män kan räddas]

Amiral Raeder skriver i Krigsdagboken: ...’’användningen av kryssare som eskort för jagare
eller andra lätta styrkor, har visat sig vara felaktigt....’’
Det kan man minsann skriva under på!
Den observante läsaren erinrar sig kanske – att det var den Luciadagen – på andra sidan Jordklotet, som Panzerschiff GRAF SPEE kom in till Montevideo för att slicka sina sår.
Hon skulle heller aldrig mera gå till sjöss.
Den 13:e december 1939 – var sannerligen en svart dag för Kriegsmarine!


Här går jag lite OT med en Solskenshistoria om ubåten SALMON som torpederat två kryssare

När nu ändå ubåten HMS SALMON kom upp på tapeten, tar jag mig friheten med en rad
om Cpt. Bickford, hennes fartygschef och hur han kom att befinna sig i grannskapet.
Dagen före, alltså den 12:e december – hade SALMON fått det fetaste tänkbara byte i sikte.
Nordtyska Lloyds jätteångare s/s BREMEN kom forsande framför hans torpedtuber med
modiga 28 knop! Hon hade lämnat Murmansk den 10:e för att slå sig igenom till Tyskland.
ss BREMEN 52000 ton.jpg
ss BREMEN 52000 ton.jpg (78.67 KiB) Visad 5120 gånger
Dags nu att jag erinra om vad jag skrev i början av tråden om Det Inskränkta Ubåtskriget.
BREMEN var ett civilt fartyg – och måste varnas före sänkining så att besättningen kan
överge fartyget i livbåtar.....
Så vår gode Capt. Bickford – går upp till ytan, i akt och mening att ’’skjuta prejskott
för om bogen’’, tvinga BREMEN stoppa – få tyskarna lämna jätten – och sedan torpedera den :lol:

Alltnog – britterna hinner knappt mera än öppna tornluckan, då en Dornier 18 flygbåt
dyker ned mot dem......dom smäller raskt igen luckan – och dyker.
Vilket var synd!
Det hade varit skojigt läsa om den tyska reaktionen – då ubåtens lilla 76mm’s ärtbössa
knallade till! Antagligen hade en eller annan tysk skrattat ihjäl sig - :milwink:

Men Captain Bickford – blir minsann Commander Bickford för bedriften att ha vingskjutit
Tysklands två modernaste lätta kryssare.


forts. följer

Varjag

varjag
Saknad medlem †
Inlägg: 48101
Blev medlem: 24 april 2002, 12:53
Ort: Australien

yska Minkriget 1939-40 Flygoffensiv

Inlägg av varjag » 7 februari 2013, 04:17

''Kanske ''vår man i Luftwaffe"" - sveahk - kan amplifiera om deltagande flygförband, typer och eventuella förluster?''

Jag slopade hela posten då den var faktuellt fel i tiden. sveahk rättade till det förhållandet - se nedan....

Varjag
Senast redigerad av 1 varjag, redigerad totalt 7 gånger.

Användarvisningsbild
Hans
Redaktör och stödjande medlem 2026
Inlägg: 33321
Blev medlem: 11 juli 2002, 12:52
Ort: Utrikes

Re: Tyska Minkriget 1939-40 En Svart Dag

Inlägg av Hans » 7 februari 2013, 09:19

Litet sidospår innan vi återgår till minor.
varjag skrev:DKM Nürnberg


Fast jag tror inte på det där med danska partisaner.

MVH

Hans

varjag
Saknad medlem †
Inlägg: 48101
Blev medlem: 24 april 2002, 12:53
Ort: Australien

Re: Det Tyska Minkriget 1939-1940

Inlägg av varjag » 7 februari 2013, 10:27

Fast jag tror inte på det där med danska partisaner....
In't ja heller! Det finns bilder av henne på Langelinie i Köpendanmark i mitten av maj. Kajen är avspärrad och handfasta
tyska matroser med gevär på axeln - håller nyfikna på behörigt avstånd'.

Och stort tack Hans för den fina filmen om kryssaren NÜRNBERG's historia!
En liten detalj i hennes och LEIPZIG's konstruktion, är inte så allmänt känd......dom hade fyra seriekopplade dieselmotorer. Det var med dessa LEIPZIG tog sig hem då ångtryck/pannor och turbiner - fallerade.

Med tre propelleraxlar - var det turbindrift på de två yttre. Men dieseldrift på mittaxeln. 12400 MAN-pållar!
F.ö. hade K-klassen, KÖLN. KARLSRUHE & KÖNIGSBERG samma arrangemang - fast bara en diesel på mittaxeln - igen en MAN med 1800 hk.

Det var därför URSULA's torpeder gick för om målet - ingen ubåtschef med självrespekt väntar en kryssare skall göra mindre än 22 knop. LEIPZIG - gjorde tio :P

Varjag

Användarvisningsbild
sveahk
Redaktör och stödjande medlem 2026
Inlägg: 12343
Blev medlem: 3 februari 2005, 15:28
Ort: Klockrike

Re: yska Minkriget 1939-40 Flygoffensiv

Inlägg av sveahk » 7 februari 2013, 15:58

varjag skrev:Natten till den 13:e fäller 93 flygplan hela 183 minor. Följande natt släpper 45 flygplan
89 minor och fram till den 19:e släpps ytterligare 28. Alltså totalt 300 minor.Varjag
Det var huvan 8O ! Jag har andra informationer - från den första flygburna LM-insatsen 18 november till den sista, 7 december fallskärmades blott 86 minor i engelska kustvatten (till i slutet av 1939 stod blott 292 "Luftminen" av typ LM/A och LM/B till förfogande).

Den sista insatsen skedde som sagt natten 7 december. Tre Küstenfliegerverbände, 3./106, 3./906 och 3./506, alla Heinkels utrustade med var sin LMB (1.000 kg) mina skickades iväg i nattens mörker. Två kraschade i varandra, till slut var det bara 10 He 59:or som kunde lägga sina 10 ägg i Downs.

Enligt mina informationer skulle detta bli den sista minläggningen med flygetyg under 1939. Dåligt väder och isläggning hindrade vidare insatser. Men kanske varjag har andra data...?

Minläggningarna utfördes i huvudsak av He 59:or, där det fanns plats för antingen två 500 kg minor eller en 1.000 kg dito. Om Heinkels He 115:or sattes in under 1939 för samma syfte är mig ej bekant och jag tvivlar på att 111:orna sattes in under detta tidiga skede för minläggningar. 1940 på våren såg det naturligtvis annorlunda ut - och dit kommer varjag säkert också snart med sin intressanta berättelse... :D

F.ö. förlorade tyskarna få av sina plan under dessa operationer - sex 59:or sammanlagt i början av december, därav blott en på grund av fiendebeskjutning.

Hans K

varjag
Saknad medlem †
Inlägg: 48101
Blev medlem: 24 april 2002, 12:53
Ort: Australien

Re: Det Tyska Minkriget 1939-1940

Inlägg av varjag » 7 februari 2013, 22:56

Tack of Lov att sveahk rättade mig! Och med korrekta uppgifter.....
varjag skrev:
Natten till den 13:e fäller 93 flygplan hela 183 minor. Följande natt släpper 45 flygplan
89 minor och fram till den 19:e släpps ytterligare 28. Alltså totalt 300 minor.Varjag
Det var huvan ! Jag har andra informationer - från den första flygburna LM-insatsen 18 november till den sista, 7 december fallskärmades blott 86 minor i engelska kustvatten (till i slutet av 1939 stod blott 292 "Luftminen" av typ LM/A och LM/B till förfogande).

Den sista insatsen skedde som sagt natten 7 december. Tre Küstenfliegerverbände, 3./106, 3./906 och 3./506, alla Heinkels utrustade med var sin LMB (1.000 kg) mina skickades iväg i nattens mörker. Två kraschade i varandra, till slut var det bara 10 He 59:or som kunde lägga sina 10 ägg i Downs.
Jag tvivlade själv på siffrorna - då antalet insatta fpl & minor - verkade groteskt högt.
Vad jag helt enkelt gjort - var ett årslångt klavertramp - mina siffror gäller nästa december -1940! :oops:

Den källa jag använder för mycket av denna tråd -

http://www.wlb-stuttgart.de/seekrieg/chronik.htm

anger helt korrekt för 7:e december 1939:
Seeflugzeuge des F.d. Luft West (3./K.Fl.Gr.106, 3./506 und 3./906) werfen in der Humber- und Themsemündung sowie in den Downs 27 Minen.
Fast ''sjökrigskrönikan'' - förvandlat sveahk's 10 x LMB - till hela 27!

Antagligen Alzheimers fel - att varjagen trasslar ihop både jagare - och hela ÅR :x

Tack igen sveahk - och jag får säkert anledning återkomma för att be om flera rättelser :) - Varjag

Användarvisningsbild
sveahk
Redaktör och stödjande medlem 2026
Inlägg: 12343
Blev medlem: 3 februari 2005, 15:28
Ort: Klockrike

Re: Det Tyska Minkriget 1939-1940

Inlägg av sveahk » 7 februari 2013, 23:43

varjag skrev:
http://www.wlb-stuttgart.de/seekrieg/chronik.htm

anger helt korrekt för 7:e december 1939:
Seeflugzeuge des F.d. Luft West (3./K.Fl.Gr.106, 3./506 und 3./906) werfen in der Humber- und Themsemündung sowie in den Downs 27 Minen.
Fast ''sjökrigskrönikan'' - förvandlat sveahk's 10 x LMB - till hela 27!

Varjag
"Sjökrigskrönikan" har nog fått det riktigt - den har helt enkelt fört ihop den nästsista och sista insatsen och så hamnat på 27 minor, sjutton den 6 december och tio den 7 december...

...och för övrigt, den minima promillesatsen fel som varjag råkar ut för någon gång, är en utmärkt drivkraft för oss skalmaniter att hjälpa till att hitta rätt bland historiens kringelkrokar. Det håller oss på hugget :wink: !

Hans K

varjag
Saknad medlem †
Inlägg: 48101
Blev medlem: 24 april 2002, 12:53
Ort: Australien

Tyska Minkriget 1939-40 Nyårspresenter

Inlägg av varjag » 8 februari 2013, 23:04

Tack för dom orden sveahk. Jag skall försöka hålla ''mina promilletal'' :D

fortsättning....

Natten till den 7:e januari 1940 seglar 1:a Zerstörerflottiljen under F/Kpt Berger mot Themsenmynningen med Eckholdt, Steinbrinck, Ihn – och omkring 200 minor.
’’Säkring’’ levereras av F.d.Z. Kdr Bonte med Heidkamp, Beitzen och Schoemann. Det är nog
det oväntade mötet mellan Bey och de engelska jagarna JUNO & JERSEY i december som
lett till ökad försiktghet. De minläggande jagarna, kan inte trimma sina torpedtuber tvärskepps
eller skjuta torpeder, medan de har majoriteten av minorna ombord. Därför bär ’’säkrings’’-
jagarna inga minor.

Bergers ’’fält’’ bär frukt redan innan läggningen är färdig, hör dom en detonation
långt akteröver – det är 80-tons trålaren ETA som sprängts. Den 7:e blir ångarna CEDRINGTON
COURT (5160GRT) och TOWNLEY (2888GT) offer för samma minfält och den 9:e en storslam –
Union Castle Line’s ss DUNBAR CASTLE om 10 000 ton sänks.
ssDUNBAR CASTLE.jpg
En liten ‘’holländsk träsko’’ –
TRUIDA samma dag och den 16:e den belgiska ss JOSEPHINE CHARLOTTE (3310GRT).
Den 19:e januari – en Jordgubbe på tårtan – jagaren HMS GRENVILLE!
GRENVILLE going down.jpg
Till nyårspresenterna per ubåt hör även U 30 Lemp’s – nästan - lyckade försök (se tidigare i tråden) att ’’stänga’’ hamnen i Liverpool. U 34 lägger den 19:e in spärr utanför Falmouth på vilken den
engelska ångaren ss CARONI RIVER sjunker.
Ett minfält med 12 minor, lagt av U 31 framför Loch Ewe (där slagskeppet NELSON skadats i
december) förblir dock verkningslöst.

ENGELSKT KONTRASLAG

På något vis har britterna fått väderkorn på v a r den minfria rännan genom det tyska ’’Martha-
minfältet’’ går.
Natten till den 10:e – och igen den 14:e januari – skickas jagarna HMS INTREPID och IVANHOE ut med full minlast. Och minerar flaskhalsen, sådan britterna uppfattat den. Dom har gissat bra!
På de engelska minorna går den 12-13 februari ubåten U 54 förlorad. Vidare, natten den 22 februari
Jagarna Z 3 MAX SCHULTZ och troligen också Z 1 LEBERECHT MAAS, bägge sjunker. Händelserna
den natten, som inte har med minläggning att skaffa, är motsägande. En perfekt villervalla där
alla famlar i mörker, paniken sprids – och katastrof följer på katastrof. Efter, att Maas hade träffats av en tysk bomb (!) från en Heinkel 111 antags jagaren ha gått på en engelsk mina, brutits i två delar och sjunkit. Av 343 man räddas bara 60. :(
Z 1 Leberecht Maas.jpg
Z 1 Leberecht Maas.jpg (19.56 KiB) Visad 4994 gånger
Ingen – vet exakt vad som hände med Schultz – en explosion och hon försvann för evigt. Med
hela besättningen - 308 man. 8O

forts. följer....

Varjag

varjag
Saknad medlem †
Inlägg: 48101
Blev medlem: 24 april 2002, 12:53
Ort: Australien

Tyska Minkriget 1939-40 Kulmen nås

Inlägg av varjag » 11 februari 2013, 11:52

fortsättning....

Det första engelska minfältet som lagts av INTREPID och hennes kompis IVANHOE, var bara timmar gammalt ---
HMS_Intrepid.jpg
- när våra gamla bekanta, Kdr Bonte och ’’Achmed’’ Bey, styr västerut mot England med inte mindre än nio jagare.

Bonte med sin flagg i Heidkamp och Galster, Schmidt, Eckholdt, Beitzen och Ihn – styr mot
Newcastle-on-Tyne.
Bey med Heinemann, Zenker och Koellener styr mot Cromer.
Iallt har dom med sig omkring 480 minor! Vad beträffar antalet medförda minor – är detta,
mig veterligt - den största mängd som medförs under hela minoffensiven mot England.

Resultatet utanför Tyne – blir en besvikelse. Bara en trålare, LUCINDA om 250 ton sänks.

För Bey’s tre jagare går det bättre. På den minspärren sänks italienska TRAVIATA (5124GRT)
engelska GRANTA (2718 GRT)) och den grekiska ASTERIA (3313 GRT).

Ett par veckor tidigare, den 26 januari - fick U-57 en framgång med sänkningen av HMS DURHAM CASTLE, en f.d. Union Castle-liner som just inköpts av Amiralitetet för att blir logementsfartyg i Scapa Flow.
U 57's mina satte stopp för dessa planer men sänkningen blev bekant bara i början av februari.
DURHAM CASTLE 8600 ton.jpg
DURHAM CASTLE 8600 ton.jpg (42.23 KiB) Visad 4930 gånger
En annan försenad minträff blir också bekant den 10:e februari - den brittiska tankern m/t INVERDAGLE gick den 16:e januari på en mina lagd av U 33 (von Dresky som inom två dagar skall kapitulera i Firth of Clyde/se ovan) i Bristolkanalen.
Tankern hade last av 11 000 ton högoktanig flygbensin........
bensinlastad.jpg
bensinlastad.jpg (48.83 KiB) Visad 4930 gånger
Ingen av 49 mans besättning överlevde 8O

forts. följer, Varjag

varjag
Saknad medlem †
Inlägg: 48101
Blev medlem: 24 april 2002, 12:53
Ort: Australien

Tyska Minkriget - I England: navigare neccesse est!

Inlägg av varjag » 12 februari 2013, 03:49

fortsättning....

Innan engelsmännen hade bond-turen - att få en oskadad LMA-mina ''levererad av Luftwaffe'' till en lerbank i
Themsenmynningen, stod Royal Navy och regeringen helt handfallna inför den tyska minoffensiven.

Man hade föga aning om minornas beskaffenhet, kunde inte ens enas om tändningsmekanismen...magnetisk - eller
ngt annat fanstyg. Man var naturligtvis väl rustad för svepning av vanliga ankrade kontaktminor. Men eftersom
magnetminorna låg på botten, kammade alla paravansvep - noll. Utom att en och annan minsvepare gick åt :roll:

Utan kunskap om minornas mekanism eller den eventuella magnetiska influens som avfyrade dem - var det i
praktiken litet som kunde göras.
Englands livsviktiga sjöfart stod inför ett dödligt hot!
Ja t.o.m. Marinministen Churchill talade om - en kompassnål som pekar mot ruinens brant....

Det var därför jag ovan kallade fyndet och desarmeringen av denna enda mina - som ''Englands Största Kap 1939''.
(det k a n ha varit två minor.....en del rapporter påstår att en mina till - hittades på samma lerbank?)


Lt. Commander John Ouvry, assisterad av högbåtsman Charles Baldwin - under uppenbar livsfara -
Ouvrys_Mine_Nov_1939.jpg
- lyckades efter 12 timmar ''till knäna i leran'', desarmera minan. Det, var ''en risk som måste tas'' - lydde deras
order!

När jobbet var klart vidtog ett febrilt arbete med att hitta motmedel mot det tyska vapnet.
Man kan lätt påstå, att efter den 23:e november fanns det INGET projekt i England som hade högre prioritet.

Instrumentell i att finna lösningar var Lt. Cdr. Charles Goodeve (RCNVR), en kanadensisk reservofficer som
var ''ett rivjärn'' i sin applikation till jobbet och därtill hade universitetsgrad i fysik.
Goodeve var uppfinnaren av det s.k. ''Double-L Sweep'' för aktiv minbekämpning. Två minsvepare - manade
akteröver ut en 500 meter lång, grov, isolerad kopparkabel -
LL-kabel manas ut.jpg
LL-kabel manas ut.jpg (16.2 KiB) Visad 4897 gånger
(notera att båten är byggd av trä!)

- som matades med 200-ampere's elström genom en 75 kh's bilmotordriven generator. Minsveparna styrde
parallella kurser med ungefär 125-150 meters avstånd och med kablarna släpande på havsbotten. Varje båt
hade ngt kallat Venner Time Control - med vilken kablarnas elektriska impulser synkroniserades.
Double -L svepning.jpg
Double -L svepning.jpg (23.82 KiB) Visad 4897 gånger
Och - den första framgången kom den 10:e februari 1940, då man lyckades detonera en magnetmina f.f.g
gången.
Detta hände vid ''The Sunk''-fyrskeppet utanför Harwich (bara i England kan man komma på att kalla ett fyrskepp - för The Sunk :D ) och fyrskeppets alla elproppar sägs ha blåst vid explosionen......

Vilket säger en del om hur fräckt nära den jagare hade varit - som lagt minan :lol:

I mars detonerades 74 minor och i slutet av juni, hade nära 300 oskaldiggjorts.

forts. följer.....

Varjag

varjag
Saknad medlem †
Inlägg: 48101
Blev medlem: 24 april 2002, 12:53
Ort: Australien

Tyska Minkriget I England: navigare neccesse est!

Inlägg av varjag » 12 februari 2013, 04:39

forts.....

Goodeve's nästa idé - var att göra målfartygen immuna mot minans mekanism.
Cdr Charles Goodeve RCNVR.jpg
Cdr Charles Goodeve RCNVR.jpg (10.33 KiB) Visad 4894 gånger
Magnetminan fungerade genom att ett fartygsskrov koncentrerade jordens magnetiska fält - nedåt,
(s.k. N-Pol down). Applicering av ett tillräckligt starkt reverserat magnetfält till skrovet ''i fel riktning'' -
skulle motverka impulserna till minan.

Metoderna att göra detta var två - den enklare kallades ''wipe'' (torka av) skrovet. Den mera påkostade
kallades ''degauss'' (avmagnetisera) skrovet.
(Ordet ''degauss'' härrör från den tyske 1800-talsfysikern K.F. Gauss och myntades av Goodeve själv.
Och ordet fortlever än idag i engelska språket)

Med ''wipe'' omgavs skrovet med en strömförande kabel som långsamt drogs från kölen upp till relingen.
Wipe, var enklare och billigare och gav skrovet en (viss) immunitet mot magnetminor i några månader.
Sedan måste proceduren upprepas.

''Degauss'' krävde en fast kabling av koppartrådar (antalet berodde på skrovets storlek) som matades av en
eller flera generatorer på fartyget i konstant verksamhet, men gav permanent skydd mot magnetminorna.
I praktiken kablades i början bara de största och dyrbaraste fartygen, främst naturligtvis Flottans.
Först 1943, hade degaussing spritts ned till jagare och eskortfartyg - och naturligtvis dyrbarheter som
trupptransportfartyg.
degausskablar runt RMS QUEEN MARY.jpg
degausskablar runt RMS QUEEN MARY.jpg (35.03 KiB) Visad 4894 gånger
...här ses fet degausskabling runt midjan på QUEEN MARY

Det bör också nämns att svepningstekniken kom att senare omfatta även flygplan. 1942-43 byggdes ett antal
äldre Vickers Wellingtons om, med en extra bilmotor/generator och en stor rund impulsring som sände vertikala
N-Pol magnetimpulser ner i havet, när flygplanet flög cirka 25 meter över havsytan.
Förfarandet fungerade ibland - men var mindre muntert för flygarna. Inte sällan, flög flygplanet rakt in i den
vattenpelare som den detonerande minan skapat.....med krossat cabinglas och kallsupar i flykten s.a.s. - som resultat.
Dwi_wellington_front.jpg
Dwi_wellington_front.jpg (45.6 KiB) Visad 4883 gånger
Den otroliga snabbhet med vilken britterna bemästrade dessa svåra problem, tillskrivs i mycket just Goodeve's goda förhandlingsförmåga och ''drive'' i hans relationer med Flottan, industrin och vetenskapsmännen.
Väl förtjänt - fick han ett pärskap som belöning; han blev Sir Charles Goodeve!

I periferin kan jag tillägga att från slutet av 1940 fick minorna också en akustisk tändare, som detonerade minan
genom det buller som ett fartygs maskiner och propeller/propellrar - orsakar i vattnet.
Men, när dessa insattes - hade Englands ''minkris'' redan övervunnits.

När magnetminans teknologi blivit känd och den kunde svepas, tappade Tysklands Hemliga Vapen det mesta av sin
udd.

England började tillverka egna magnetminor 1941, de flesta avsedda släppas från flygplan. De blev inte vanliga
förrän sent 1942. Majoriteten av dom lades utanför de franska, belgiska, holländska och tyska kusterna till
krigets slut. Med en god ranson även i Kattegatt och södra Östersjön.

Med flygmineringar, tyska som brittiska - försvann den sista pretensen att kartlägga de egna minfälten.
Det var fritt fram för minfällning var som helst och hur som helst.

forts. följer.....

Varjag

Användarvisningsbild
sveahk
Redaktör och stödjande medlem 2026
Inlägg: 12343
Blev medlem: 3 februari 2005, 15:28
Ort: Klockrike

Re: Det Tyska Minkriget 1939-1940

Inlägg av sveahk » 12 februari 2013, 08:58

Apropos minornas bekämpande dök i St Galler Tagblatt följande notis upp den 5 december 1939:
DSC04536-1.jpg
Notisen berättar i stort om en svensk ingenjör i USA, Henry Hallberg, som har uppfunnit en apparat som radikalt kan lösa minproblemet. Apparaten är enkel och billig och kan användas på alla sorters fartyg. Den engelska ambassaden i Washington har, enligt "Dagens Nyheter", erhållit planerna...

Är detta bekant? Vem var Henry Hallberg?

Hans K

varjag
Saknad medlem †
Inlägg: 48101
Blev medlem: 24 april 2002, 12:53
Ort: Australien

Re: Det Tyska Minkriget 1939-1940

Inlägg av varjag » 12 februari 2013, 10:44

Tack för den intressanta biten sveahk - och nu är det min tur tappa hakan :?

Nej, har aldrig hört om Henry Hallberg eller hans revolutionerande uppfinning. Men noterar i texten - att det är Pläne - alltså ritningar, han vänligen överlämnat till brittiska ambassaden. Av vilket jag drar slutsatsen - att Mr. Hallberg
inte hade byggt ngn protoyp eller utfört några prov själv.
Som jag berättat i tråden, befann sig England i december 1939 i yttersta nöd vad gällde de tyska minorna.
Och i nödens stund i krig, brukar Uppfinnarjockar med de mest befängda idéer dyka upp överallt.
Dagens Nyheter har nappat på att mannen var svensk - och St Galler Tagblatt följer uppenbarligen noga sjökriget mot England - och hoppar på nyheten med egen notis.
Eftersom Hallberg hävdar att hans ''apparat kan oskadliggjöra alla minor inom en viss omkrets från fartyget'' - men denna idé, ännu 73 år senare inte förverkligats må vi kanske dra slutsatsen - att hans tankar var utopiska :)

Tack igen sveahk!

mvh, Varjag

varjag
Saknad medlem †
Inlägg: 48101
Blev medlem: 24 april 2002, 12:53
Ort: Australien

Tyska Minkriget 1939-40 Den Sista Jagar-raiden

Inlägg av varjag » 13 februari 2013, 12:28

forts......

Den 12:e februari är 1:a Zerstörer-flottiljen i verksamhet igen. F/Kpt Berger tar Eckholdt, Beitzen och Schultz
till Shipwash. (Shipwash är en serie bankar med fyrskepp, söder om Clacton-on-Sea)
Eftersom Berger varit med hela tråden - förtjänar han nog också sin bild .....
Fregattenkapitän Fritz Berger.jpg
Fregattenkapitän Fritz Berger.jpg (7.1 KiB) Visad 4819 gånger
http://www.ritterkreuztraeger.info/rk/b ... -Fritz.pdf

Framstöten mot Shipwash blir en succé! Inte mindre än 11 fartyg plus en 165 tons trålare sänks.
Sammanlagda förintade tonnaget blir hela 38630 ton! Det näst högsta på något minfält.

Ett av de största, m/t BRITISH TRIUMPH på 8501 GRT fick sin dödskamp fångad på kamera från en Avro Anson
som utgjorde ''flygskydd'' över området.....
flygskydd med Avro Anson.jpg
flygskydd med Avro Anson.jpg (21.42 KiB) Visad 4819 gånger
- den 13:e då tankern minsprängdes.
tankern BRITISH TRIUMPH sjunker.jpg
tankern BRITISH TRIUMPH sjunker.jpg (18.42 KiB) Visad 4819 gånger
Avro Ansons -
http://en.wikipedia.org/wiki/Avro_Anson

var det enda flygskydd RAF kunde erbjuda sjöfarten - runt kusterna 1939-40. Deras uppgift var egentligen ubåtsspaning
men vare sig det gällde ubåtar eller minor - var flygarna i stort sett maktlösa. Deras huvuduppgift blev att surra omkring och visa sig för sjömännen och därmed stärka moralen.

En följande framstöt med jagare från 2:a Zerstörerflottiljen den 15:e februari med Jakobi, Schoemann och Maas -
uppskjöts p.g.a. sträng köld och hårda vindar.

Och därmed - var det slut med jagarvapnets minoperationer mot England.

Jag har aldrig läst någon förklaring till avbrytandet. Vädret kan ha varit bidragande - vintern 1939-40 den kallaste under
kriget (jmfr Finska Vinterkriget som pågick...) Tyskarna hade issvårigheter t.o.m. i Nordsjöhamnarna och fartyg som jagare är ''tunnskaliga ägg'' vilka måste hanteras varsamt - även i issörja.

Dessutom hade de deltagande fartygen slitits ganska hårt sedan oktober och var säkert i behov av större reparationer och översyner. Dessa tyska jagare, överlägsna det mesta på papperet - var i verkligheten mera rashingstar - än pålitliga
arbetshästar. Uppvisade svagheter i maskineriet - och behövde mycken omtanke och kärlek för att fungera.

Av de 22 tillgängliga, deltog tre aldrig i ngn minoperation. Åtta stycken gjorde bara en minoperation var. Fyra stycken
deltog i två mineringar.
''Veven'' i minkriget - drogs faktiskt mest av bara fyra jagare - BEITZEN, KÜNNE och HEIDKAMP med fyra vardera och
ECKHOLDT med hela fem. Vilket ger en aning om deras fältmässighet.

Till sist var säkert den viktigaste orsaken till avbrytandet av minkriget med jagare - att Hitler, den 20:e februari
beordrade Generaloberst von Falkenhorst att förbereda angreppet mot Norge & Danmark.

Kriegsmarine väntade nya uppgifter och hade inte mera resurser att ägna åt England.


forts. följer....

Varjag

Skriv svar