Ljuva 60-tal, härliga 70-tal

[apersson850]

...så låg Sverige hästlängder efter USA.

Idag är det väldigt olika. I USA har man en filosofi att ta vara på de bästa genierna. De får allt stöd de behöver för att bli framgångsrika, något som ofta innebär att de hittar på nya, "coola" ting som iPadar och liknande.
Däremot fäster man mycket lite vikt vid att vidareutveckla det som redan är uppfunnet. Roligare att ge sig på något helt nytt istället. Därför finns det också en förvånansvärt stor andel saker och företeelser där USA verkligen ligger långt efter Sverige. Lösflakssystem för lastbilar, vattenkranar, ytterdörrar och elinstallationer är några exempel. Det finns åtskilliga fler där man i USA hittar lösningar som man kan dra sig till minnes ha sett här för 20, 30, 40 och ibland till och med 50 år sedan.
Sak samma i Japan. Diverse roliga och intressanta nya tekniska lösningar utvecklas, men i den bransch som jag är verksam ligger de på ungefär samma nivå och använder samma lösningar som vi gjorde i Sverige 1995. De kan inte se skillnad på aktivitet och effektivitet.

Inte fasiken var det heller hela Sveriges undomskår som i slutet av 60 och början av 70-talet var kommunister eller på annat sätt förvirrade. Jag minns ett skolval 1976, där moderaterna fick ensam majoritet i klassen. En röst på socialdemokraterna (vi visste alla vem han var) och ingen på VPK, som kommunisterna kallade sig på den tiden. Däremot en flock på centern. Det var ju ändå en landsbygdsskola och centern var pigga det året.

[Donkeyman]

När jag tänker tillbaka på 60- och 70-talen så är det några ting som jag tänker på. Utmålat med någon liten överdrift.

- Politiskt så såg man det mesta i Svart-Vitt. Eller om man så vill i Rött-Blått. Den ena sidan var god - den andra var ond. Om du bekämpade de onda så var du automatiskt god.

Det finns många exempel på den saken. Jag skall bara nämna ett par. De allra flesta önskade att de Europeiska länderna skulle ge kolonierna frihet. Alltså var alla - och då menar jag absolut varenda - motståndsrörelse god och värd att stödja. Ett annat exempel är att eftersom USA drev ett orättfärdigt krig i VietNam med omnejd så var alla guerillarörelser goda och värda att stödja, även de Röda Khmererna.

Samtidigt var det ytterst få som kritiserade både USA och Sovjetunionen. Om man såg USA som ett stort och hungrigt imperialistiskt land så var Sovjetunionen frihetens beskyddare. Och såg man Sovjetunionen som en diktatur och en fara för världsordningen så var USA frihetens beskyddare. Att hjältarna inte alltid var så hjältemodiga var man beredda att ha överseende med för den goda sakens skull. Slutligen kunde man se Maos Kina som framtidslandet och då (men bara då) kunde man kritisera både USA och Sovjet.

- Ungdomen hade ett enormt politiskt intresse. Och man var politiskt kunnig. Det gällde för alla. Både de som stod till vänster och de som stod till höger. Däremot var man (speciellt på vänstersidan) splittrade på en mängd med organisationer. De rent politiska organisationerna kompletterades med kamporganisationer för en enstaka fråga. Sådana som FNL-rörelsen och Palestinarörelsen men det fanns många fler. När man sedan kom långt in på 70-talet tog en växande miljörörelse och anti-kärnkraftrörelse över mycket av engagemanget. Som jag ser dagens landskap så har ungdomen inte ett politiskt engagemang som ligger i närheten av den tiden. Och de som är engagerade är det i huvudsak genom de politiska partierna.

- Eftersom "Perfetto" frågar så rakt ut skall jag svara, även om vi då riskerar att debatten hamnar lite Off Topic: Min egna politiska åskådning har svängt en del genom åren. Ursprungligen var jag ganska så konservativ men framför allt VietNamkriget fick mig att "vakna". Nästa skakande insikt var staten Israels politik. Men det fanns många andra stora händelser också. Sedan hamnade jag en bit ut till vänster (vpk) men den absoluta oviljan inom partiet till att också kritisera Sovjetunionen fick mig att avsluta mitt engagemang. Hade det då funits ett mer obundet och trovärdigt Socialistiskt alternativ så skulle jag nog ha anslutit mig till detta. I dag har jag blandade åsikter. I vissa frågor sympatiserar jag med vänstersidan, i vissa med högern.

Vilket parti jag röstar på beror på vilka "heta" politiska frågor som avgörs vid just det valet. Samt av dagsformen hos de politiska alternativen. Rent taktisk röstning många gånger. Någon gång röstar jag egentligen "mot" något framför att rösta "för" något. På senare tid har jag röstat: Miljöpartiet, Piratpartiet, Socialdemokraterna och Moderaterna. Utan att kanske helt sympatisera med något av dem men just den gången har det känts som viktigt att just de skall ha framgång.

I regeringsfrågan just i dag så vill jag fortsätta med Alliansen, men jag kan också leva med en regering som baseras på Högersossarna. Däremot vill jag absolut inte ha en regering med bas hos Vänstersossarna. Och där ligger problemet - SAP är så brett att man inte vet vad man får om man röstar på dem. Sedan gjorde det mig inte något som helst om (v), (kd), (c) och (sd) åkte ur Riksdagen. Jag skulle helst se att politiken orienterade sig mot ett nytt och obundet Socialistiskt parti baserat på (v) och delar av (s). Så vill jag se ett klassiskt (s)-parti med rötterna hos de pragmatiska högersossarna och de gamla mittenpartierna. Ett parti som står nära "De Nya Moderaterna" i många frågor. Vågmästare blir (mp) medan högersidan och fronten mot (sd) hanteras av (fp).

Som synes har jag gjort en ganska lång resa från 60- och 70-talets (vpk). Jag är inte heller politiskt aktiv på något sätt, däremot sitter jag nästan varje dag och debatterar politik på puben. Huvudsakligen med mina goda vänner som inte alls tycker som jag.

(Inom parentes: En principiell sak som irriterar mig enormt är att man inte längre kan stryka namn på valsedeln. Jag har flera gånger egentligen önskat rösta på ett visst parti men så har de en typ på listan som jag upplever som så osmaklig + att jag inte kan tänka mig att lägga min röst på denne.)

[LasseMaja]

De rent politiska organisationerna kompletterades med kamporganisationer för en enstaka fråga. Sådana som FNL-rörelsen och Palestinarörelsen men det fanns många fler. När man sedan kom långt in på 70-talet tog en växande miljörörelse och anti-kärnkraftrörelse över mycket av engagemanget.

Det fanns ju en hel del andra rörelser som uppstod ur denna allmänna vänstergryta. Fredsrörelsen till exempel, eller kvinnorörelsen som blev både radikal och stark. Sen fanns det en fri musikrörelse, som ville komma bort från de kommersiella skivbolagen och vilket ledde till att det framkom en hel del independentskivbolag och dyligt. Sexualiteten kom i fokus, det skulle upplysas om hur naturligt det var och RFSU skrev om det mesta (jag minns en gammal arbetskamrat som berättat om en föreställning med samlag på scen i upplysningssyfte i folketshus någonstans i norrland). Till detta kom en homosexuell rörelse som kämpade för acceptans samt även ett förespråkande av porr. En hel del alkohol- och drogliberalism fanns inom vänsterrörelsen. Förutom stöd för befrielserörelser så fanns också mycket starka ställningstaganden för "U-hjälp" och begynnelsen av rörelser som ville underlätta för politiska flyktingar att få ett skydd i vårt land. Miljörörelsen fick en utstickare i "gröna vågen" där folk ville återvända till naturen och självhushållning på landet. Kollektiv skulle man bo i, den gamla kärnfamiljen sågs som föråldrad. Till detta kan man koppla ett förespråkande av kollektiv barnpassning, som blev till våra dagis. Ja det finns en hel del som uppstod ur denna starka ungdomsrevolt.

[Markus Holst]

festligt är att hippierörelsen i Sverige ses som en vänster-grej, av såväl deltagare som betrakatare, medan det väl i USA ses som en liberal grej och är starten till dagens nyliberalism?

Det är faschinerande att vänsterrörelsen pratade så mycket om frihet, när vänstern i sig är en kollektiv politisk inriktning. Det har alltid faschinerat mig hur man dels pratade om frihet och samtidigt hyllade Sovjetunionen. Jag fick aldrig ihop det då och får inte ihop det nu heller. Ändå var jag lite hangaround till palestinaschalsfolket, på den tiden det begav sig.

[perfetto]

text...Som synes har jag gjort en ganska lång resa från 60- och 70-talets (vpk). Jag är inte heller politiskt aktiv på något sätt, däremot sitter jag nästan varje dag och debatterar politik på puben. Huvudsakligen med mina goda vänner som inte alls tycker som jag."

- Tack för svar, Donkeyman

Du låter lite som en opportunist som agerar på sakfrågor och tidsanda snarare än med en djupt förankrad övertygelse, vad gäller politik och "partier". Ungefär som jag själv kanske...OCH så ramlar jag inte sällan in i politiska diskussioner trots att jag trumpetar ut att jag är politisk vilde och obunden. I nästan samtliga diskussioner får jag liksom försvara USA/västvärlden på en eller annan punkt. Kanske för att så många är gnällspikar och soffhjältar ; )

[varjag]

Det är faschinerande att vänsterrörelsen pratade så mycket om frihet, när vänstern i sig är en kollektiv politisk inriktning. Det har alltid faschinerat mig hur man dels pratade om frihet och samtidigt hyllade Sovjetunionen. Jag fick aldrig ihop det då och får inte ihop det nu heller. Ändå var jag lite hangaround till palestinaschalsfolket, på den tiden det begav sig.

Fann jag med då. I Himlens namn - på 60-talet pågick Kulturrevolutionen i Kina - oskrivbara excesser av mord och våldsamheter...Och svenska ungdomar hyllade Bolsjevikerna
Jag fann det både obegripligt - och avseende ''Ho-ho-Ho-chi-Min''-hojtarna på gatorna - imbecillt!
Och förlät aldrig de ljusblåa ögon - som lät sig förföras av den ytterst genomskinliga Moskvapropagandan.
Varjag

[sonderling]

Det är intressant att höra, från de gamla rävarna, att det inte var sådan allmän vänster uppslutning som man kan få att förstås om man lyssnar på media (journalister drömmer ofta om den tiden) eller om man som jag växte upp i den miljön.

Själv ville jag vara Vietcong när vi lekte krig som barn och i ungdomen drömde jag om att slåss med Sandinisterna.

Efter 11 september då säkert över 90% av vänstern, plötsligt gick och fick för sig att al-Qaida var nya FNL, så har jag fått ovärdera många gamla sanningar. (Läser Christopher Hitchens självbiografi nu och det känns skönt att veta att man inte var ensam om, med den bakgrunden, att tycka att det är ren idioti att tex demonstrera mot USA för en diktatur i Irak).
Tyvärr är säkert också 90% av journalist kåren uppfostrad i den andan (68) så rapporteringen om USA är där efter. Jag brukar tänka att ungdomen av idag måste ha en jäkla märklig bild av USA.

Sonderling

Ps det är mycket som är back wards i USA men jag tror att det dels beror på att om man har nått som funkar så ändrar man det inte gärna. Mina kollegor på skogsavdelningen var i Oregon på studiebesök och häppnade över att sågverket drevs av en ångmaskin från förra 10-talet.

Ps2 Jag är nog fortfarande av åsikten att Vietnam-kriget var dåligt. USA skulle kastat ut Fransmännen istället och de hade fått ha sina flottbaser där för Ho Chi Minh. Då hade de sluppit ett långt och onödigt krig, för flottbaser i Vietnam verkar det som om USA kommer få låna i framtiden som det ser ut nu.

[Lasse O]

Efter 11 september då säkert över 90% av vänstern, plötsligt gick och fick för sig att al-Qaida var nya FNL, så har jag fått ovärdera många gamla sanningar. (Läser Christopher Hitchens självbiografi nu och det känns skönt att veta att man inte var ensam om, med den bakgrunden, att tycka att det är ren idioti att tex demonstrera mot USA för en diktatur i Irak).
Tyvärr är säkert också 90% av journalist kåren uppfostrad i den andan (68) så rapporteringen om USA är där efter. Jag brukar tänka att ungdomen av idag måste ha en jäkla märklig bild av USA.

Undrar om det inte är något typiskt svenskt. I Sverige har många väldigt starka åsikter om USA och då det gäller Israel går de flesta nästan i spinn i sina fördömanden av MÖ enda parlamentariska demokrati.
Här i Finland är USA/Israel inte lika kontroversiella. För något år sedan genomfördes i Helsingfors en proisraelisk demonstration och den skedde utan störningar. Hade motsvarande ägt rum i Sverige hade det blivit upplopp och kravaller.
Anledningen till Finlands mer västvänliga attityd är förmodligen att finländaren har praktisk erfarenhet av socialismens makthunger och därför inte lika lätt låter sig tjusas av slagord om "orättvisor" och röda fanor.

Med några års avstånd till Sverige kan jag konstatera att 70-talets svenska revolutionsromantik och den svenska grandiosa självbilden fortfarande lever, åtminstone hos några inflytelserika politiska partier och hos de flesta journalister.

[perfetto]

Efter 11 september då säkert över 90% av vänstern, plötsligt gick och fick för sig att al-Qaida var nya FNL, så har jag fått ovärdera många gamla sanningar. (Läser Christopher Hitchens självbiografi nu och det känns skönt att veta att man inte var ensam om, med den bakgrunden, att tycka att det är ren idioti att tex demonstrera mot USA för en diktatur i Irak).
Tyvärr är säkert också 90% av journalist kåren uppfostrad i den andan (68) så rapporteringen om USA är där efter. Jag brukar tänka att ungdomen av idag måste ha en jäkla märklig bild av USA.

Undrar om det inte är något typiskt svenskt. I Sverige har många väldigt starka åsikter om USA och då det gäller Israel går de flesta nästan i spinn i sina fördömanden av MÖ enda parlamentariska demokrati.
Här i Finland är USA/Israel inte lika kontroversiella. För något år sedan genomfördes i Helsingfors en proisraelisk demonstration och den skedde utan störningar. Hade motsvarande ägt rum i Sverige hade det blivit upplopp och kravaller.
Anledningen till Finlands mer västvänliga attityd är förmodligen att finländaren har praktisk erfarenhet av socialismens makthunger och därför inte lika lätt låter sig tjusas av slagord om "orättvisor" och röda fanor.

Med några års avstånd till Sverige kan jag konstatera att 70-talets svenska revolutionsromantik och den svenska grandiosa självbilden fortfarande lever, åtminstone hos några inflytelserika politiska partier och hos de flesta journalister.

- Jag tycker att en grandios självbild är befogad vad gäller Sverige. Om något land, så helt klart Sverige. Här fungerar samhället jämförelsevis bra, vi har en hög levnadsstandard, god sjukvård, och väldigt låg korruption om man jämför med omvärlden i stort. Kort sagt inte mycket att klaga på.
I övrigt håller jag med dig helt. Västföraktet som lever kvar i många - främst vänsteranhängare förstås - beror i stort på att vi aldrig upplevt kommunism/fascism på nära håll och i verkligheten.

[Lasse O]

- Jag tycker att en grandios självbild är befogad vad gäller Sverige. Om något land, så helt klart Sverige. Här fungerar samhället jämförelsevis bra, vi har en hög levnadsstandard, god sjukvård, och väldigt låg korruption om man jämför med omvärlden i stort. Kort sagt inte mycket att klaga på.
I övrigt håller jag med dig helt. Västföraktet som lever kvar i många - främst vänsteranhängare förstås - beror i stort på att vi aldrig upplevt kommunism/fascism på nära håll och i verkligheten.

Sant till viss del, men jag tror att man har hybris om man uppfattar sig som ett föredöme för resten av världen. De flesta andra länder bryr sig inte ett vitten om vad Sverige tycker och tänker. Sedan må svenska politiker hur mycket som helst påstå att "vi måste visa världen...", "vi kan vara ett föredöme i vad avser.." o s v.
70-talstänket går igen ännu i dag. Fortfarande vill man vara ett föredöme för t ex u-länder och tror sig kunna spela en huvudroll i de stora grabbarnas teaterpjäs. Problemet är att man inte ens kommer in till auditionen, eftersom man inte ens vill erkänna att man spelat under täcket med NATO samtidigt som man predikat neutralitetens välsignelser.

Ibland önskar jag att svenska politiker och journalister kunde bry sig lite mer om sitt eget land, ungefär som finska makthavare gör här. Fast de har ju aldrig haft förmånen att av njuta av 70-talets vänstervåg...

[perfetto]

- Jag tycker att en grandios självbild är befogad vad gäller Sverige. Om något land, så helt klart Sverige. Här fungerar samhället jämförelsevis bra, vi har en hög levnadsstandard, god sjukvård, och väldigt låg korruption om man jämför med omvärlden i stort. Kort sagt inte mycket att klaga på.
I övrigt håller jag med dig helt. Västföraktet som lever kvar i många - främst vänsteranhängare förstås - beror i stort på att vi aldrig upplevt kommunism/fascism på nära håll och i verkligheten.

Sant till viss del, men jag tror att man har hybris om man uppfattar sig som ett föredöme för resten av världen. De flesta andra länder bryr sig inte ett vitten om vad Sverige tycker och tänker. Sedan må svenska politiker hur mycket som helst påstå att "vi måste visa världen...", "vi kan vara ett föredöme i vad avser.." o s v.
70-talstänket går igen ännu i dag. Fortfarande vill man vara ett föredöme för t ex u-länder och tror sig kunna spela en huvudroll i de stora grabbarnas teaterpjäs. Problemet är att man inte ens kommer in till auditionen, eftersom man inte ens vill erkänna att man spelat under täcket med NATO samtidigt som man predikat neutralitetens välsignelser.

Ibland önskar jag att svenska politiker och journalister kunde bry sig lite mer om sitt eget land, ungefär som finska makthavare gör här. Fast de har ju aldrig haft förmånen att av njuta av 70-talets vänstervåg...

- Att vissa länder inte bryr sig om vad Sverige har att komma med - vilket många ändå har, och anser att Sverige på många områden är ett föregångsland - betyder inte nödvändigtvis att Sverige är sämre än de du kallar "stora grabbarna"...kanske tvärtom. Inte många länder har en lika stabil ekonomi och ett lika allmäntäckande socialt skyddsnät som vi. Dessutom har vi inte varit i krig på över 300 år. Vilka stora grabbar kan skryta med det? ; )

[Lasse O]

- Att vissa länder inte bryr sig om vad Sverige har att komma med - vilket många ändå har, och anser att Sverige på många områden är ett föregångsland - betyder inte nödvändigtvis att Sverige är sämre än de du kallar "stora grabbarna"...kanske tvärtom. Inte många länder har en lika stabil ekonomi och ett lika allmäntäckande socialt skyddsnät som vi. Dessutom har vi inte varit i krig på över 300 år. Vilka stora grabbar kan skryta med det? ; )

Nja, jag menade inte att Sverige var sämre än något motsvarande land i västvärlden men många länder har faktiskt ett ett fungerande socialt skyddsnät. Sverige är inte unikt på det sättet.
Däremot tror jag inte att svenskar borde skryta allt för högt med sin månghundraåriga fred. Vare sig Norge, Finland, Danmark, Estland, Belgien, Lettland, Polen m fl bad om att få bli ockuperade och indragna i något av världskrigen.
Sverige hade helt enkelt tur.

[MD650]

I syfte att undvika diskussioner så påminner jag samtliga skribenter att forumets regler ej tillåter politiska diskussioner.

[Donkeyman]

För något år sedan genomfördes i Helsingfors en proisraelisk demonstration och den skedde utan störningar............. Anledningen till Finlands mer västvänliga attityd är förmodligen att finländaren har praktisk erfarenhet av socialismens makthunger

Men just Israel är intressant i det här sammanhanget. När staten Israel etablerades år 1948 var det Sovjetunionen som var den stora internationella stöttepelaren medan Västvärlden inklusive UK och USA var betydligt mer ljumma.

Går vi fram till 1960-talet så var Israel ett socialdemokratiskt projekt. Mängder av Svenska ungdomar reste till Israel för att jobba gratis på Kibbutz. Av ungefär samma skäl som Svenska ungdomar senare reste till Cuba för att arbeta i kollektivjordbruk. Men nu hade USA och Väst ändrat sin inställning och ersatt Sovjet som den stora stöttepelaren.

Donkeyman minns mycket väl den retorik (som de allra flesta Svenskar anslöt sig till) som gick ut på att Judarna behövde ett eget land, dessutom var Palestina i det närmaste obebott och Araberna klarade inte av att sköta landet. Medan Judarna odlade upp det och gjorde trädgård av öken.

Går vi ytterligare en bit fram så framstod det Palestinska flyktingproblemet som en stor (och växande) fråga. Vilket gjorde att fler och fler ungdomar engagerade sig på den motsatta sidan. Nu var det Palestinarörelsen som växte på hemmabana. Och i dag bedömer jag saken som att det är Palestinierna som har majoritetens stöd, medan nästan inte någon i min generation stödde dem i mitten på 60-talet. I dag har dessutom det socialdemokratiska partiet försvunnit i Israel och Kibbutzerna har lagts ned eller ombildats till företag.

[Lasse O]

I syfte att undvika diskussioner så påminner jag samtliga skribenter att forumets regler ej tillåter politiska diskussioner.

Känns lite hämmande eftersom 70-talets politik påverkar oss även i dag men ok, vi kan nog diskutera 60- och 70-talen utan att beröra politik, fast det blir lite som att diskutera svensk försvarspolitik utan att beröra politiken.