Sänkningen av Belgrano

[tryggve]

Och ja, Argentina hade ett hangarfartyg ur den brittiska Colussus-klassen, benämnd 24 de Mayo i argentinsk tjänst. Utrustad med A-4Q Skyhawks attack/jaktflygplan och S-2 Tracker ubåtsjaktsplan. Då maskineriet var i krassligt skick krävdes det att fartyget stävade mot vinden som skulle ha en viss hastighet för att planen skulle kunna starta. Vindarna var dock för svaga vid det aktuella tillfället för att planen skulle kunna lyfta. Efter sänkningen av Belgrano drogs hon tillbaka till hamn. Hennes flygplan gjorde sedan många insatser mot britterna, men då från baser i land.

Britterna hade väl HMS Spartan ute för att försöka lokalisera 25 de Mayo, där hade det också kunnat hända en del saker...

[Sarvi]

Artikeln har renderat en hel del mer eller mindre (oftast mindre) verserade kommentarer i SvD:s kommentarsfält. Författaren till artikeln har valt att gå i svaromål beträffande en del av kritiken och jag tycker att svaret är såpass intressant att det förtjänar att citeras i sin helhet:

En understreckare är inte ett debattforum där skribenten kan framföra en personligt färgad mening. Min understreckare av idag är en beskrivning och analys av ett skeende baserad på odiskutabla fakta i den mån dessa finns tillgängliga.
Jämte fyra år under 1970-talet var jag bosatt i Storbritannien mellan januari 1982 till juni 1984. Jag följde Falklandskriget på nära håll. För mina undersökningar om Faklkandskriget har jag samtliga viktiga böcker i ämnet, den dåtida brittiska debatten i Parlamentet och i medierna och intervjuer med en rad experter på temat utöver mina egna observationer. Vidare kan man inte ta med varje detalj i en artikel med begränsat utrymme.Det är naturligtvis positivt med många reaktioner men det vore önskvärt om vissa av kommentatorerna kunde läsa ursprungstexten som den är i stället för att hitta på.

1. Så t.ex. skulle jag aldrig skriva att Falklandsöarna borde tillhöra Argentina på grund av sin närhet dit. Detta vore absurt. Vid tidpunkten för en brittisk landstigning på öarna räckte det med att ta öarna i besittning, hissa den brittiska flaggan och förklara att öarna nu var brittiska för att även i fortsättningen kunna göra anspråk på öarna. Detta är vad som skedde även om kontinuiteten bröts vid några tillfällen.1774 drog sig britterna tillbaka några år - de gillade inte tillvaron på öarna - men innan de seglade iväg lämnade de en plakett efter sig med inskriften att öarna var britttiska. Med anledning av detta yttrade hertigen av Wellington (25.7. 1829) "jag har granskat handlingarna beträffande Falklandsöarna och det är ingalunda klart för mig om vi någonsin haft suveränitet över dessa öar".Men alltsedan 1833 är det ingen fråga om annat än att öarna är brittiska. Icke desto mindre har suveränitetsfrågan varit uppe till debatt vid många tillfällen och det har rått delade meningar i den offentliga debatten.Allt detta är belagt och bevisat.

2. Eftersom öarna är brittiskt territorium med en brittisk befolkning stred den fientliga argentinska invasionen 1982 i syfte att erövra öarna mot folkrätt och mot varje form av rättsmedvetande. Detta väpnade överfall var en oerhörd handling där jag skulle vilja använda ordet pirateri.

3. De brittiska reaktionerna - att omedelbart mobilisera för en motattack - var hundraprocentigt legitim. Jag är övertygad om att ingen brittisk regering hade handlat annorlunda. Inte bara för britterna utan för de flesta i Europa - t.ex. EG - var det självklart att inte vika sig för en aggressor.Major Mike Norman som ledde marinsoldaterna stationerade på Falklands då argentinierna angrep konstaterade: "We've never surrendered before. It is not part of our training". Hur gammaldags kriget än var måste naturligtvis britterna försvara sitt territorium. På de brittiska fartygen fanns endast brittiska journalister. En av dem var Max Hastings, reporter för London Standard ombord på Canberra (ett passagerarfartyg omgjort till trupptransportfartyg). I en kommentar i år säger han att Falklandskriget var "a freak of history, almost certainly the last colonial war that Britain will ever fight."

4.Fram till sänkningen av Belgrano handlade konflikten om en invasion och ockupation. Först efter sänkningen kan vi tala om öppet krig, dvs. krigshandlingar utförda av två beväpnade parter.

5. Britternas bombning den 1 maj av flygfältet i Stanley däremot kan inte sägas utgöra en krigshandling. Enligt den brittiske utrikesministern Francis Pym som vid tillfället befann sig i Washington i förhandlingar med amerikanske utrikesminister Haig var bombningen en del av en påtryckningsstrategi för att få de argentinska trupperna i Stanley att dra sig tillbaka. Då brittiska flottan seglade ut var detta inte i det uttalade syftet att föra ett krig utan att utgöra ett hot för att få Argentina att dra sig tillbaka.

6.Sänkningen av Belgrano har under 30 år varit utsatt för rykten. Vad som verkligen låg bakom kommer vi först att få veta då samtliga dokument öppnas senare i år.Enligt avlyssnad kommunikation var verkligen Belgrano på väg hem. Redan 1983 påpekade militärexperten Paul Rogers (i en intervju med mig) att man med Mark 24 torpeder kunnat utsätta Belgrano för en proximity detonation med färre offer. Kryssaren hade blivit manöveroduglig men hade inte sänkts. Jämfört med 15 brittiska fartyg utrustade med surface-to-surface Exocet-missiler hade Belgranos kanoner 12 km kortare räckvidd. Belgrano som under namnet Phoenix hade ett ärofullt förgånget som del av den amerikanska flottan under andra världskriget och som överlevt Pearl Harbour skulle lagts i malpåse 1983 för att omgestaltas till museum.

7.En spekulativ fråga som aldrig kan besvaras är - vad hade hänt om fredsförhandlingarna lyckats och Belgrano inte sänkts och inget öppet krig ägt rum. Hade då general Galtieri och juntan kunnat fortsätta att regera. Som det nu är fick övergången till öppet krig en positiv politisk konsekvens: ett snabbt slut på juntan vilket inledde Argentinas väg till demokrati.

Klargörande och bra skrivet, även om jag inte delar bedömningen i punkt 4 och 5, då respektive sida gjorde vad man kunde för att tvåla till varandra redan innan sänkningen av Belgrano och endast slumpen gjorde att det inte blev några större förluster i manskap eller fartyg. Öppet krig rådde åtminstone från det att den brittiska stridsgruppen anlänt till vattnen runt Falklandsöarna, oaktat att man inte hunnit få ihjäl så många människor ännu.

Punkt 6, torpedvalet med Mk 8 istf Mk 24 gjordes för att de nyare torpederna var otillförlitliga (vilket är mycket väl belagt). Hotet från stridsgrupp TG 79.3 med Belgrano kom inte främst från kryssaren utan från dess Exocetbeväpnade jagareskort.

[sonderling]

Nä, begriper mig inte heller på punkt 4, Krig blir det väl i samma sekund som de Argentinska soldaterna landstiger?
Sedan att det tar ett bra tag pga avståndet för Britterna att reagera är en helt annan sak.

Sonderling

[Per Andersson]

Jag noterar att hon inte kommenterar det faktum att det brittiska eldupphöravtal som hon i artikeln påstår att argentinarna övervägde, tydligen var peruanskt. En tämligen viktig bit fakta.

Angående punkt fyra så skadades väl en liten argentinsk korvett av GRG-eld vid invasionen av Grytviken? Att välja Belgrano-sänkningen som den händelse som får läget att glida över från det härligt luddiga 'konflikt' till 'krig' känns ganska godtyckligt.
Däremot så känns det rimligt att se den som en 'point of no return'. Efter sänkningen så var chansen att kriget skulle föras till en förhandlingslösning i det närmaste obefintlig.

[FredH]

Om man ska tro wikipediasidan om sänkningen:
http://en.wikipedia.org/wiki/ARA_Genera ... A_Belgrano

Så stod det redan 23 april klart för alla parter att det inte fanns någon zon:

In announcing the establishment of a Maritime Exclusion Zone around the Falkland Islands, Her Majesty's Government made it clear that this measure was without prejudice to the right of the United Kingdom to take whatever additional measures may be needed in the exercise of its right of self-defence under Article 51 of the United Nations Charter. In this connection Her Majesty's Government now wishes to make clear that any approach on the part of Argentine warships, including submarines, naval auxiliaries or military aircraft, which could amount to a threat to interfere with the mission of British Forces in the South Atlantic will encounter the appropriate response. All Argentine aircraft, including civil aircraft engaged in surveillance of these British forces, will be regarded as hostile and are liable to be dealt with accordingly. (Martin Middlebrook, The Fight for the "Malvinas", the Argentine Forces in the Falklands War)

Vidare enligt Middlebrooks bok:

... intent of the message was to indicate that any ships operating near the exclusion zone could be attacked. Argentine Rear Admiral Allara, who was in charge of the task force that the Belgrano was part of, said "After that message of 23 April, the entire South Atlantic was an operational theatre for both sides. We, as professionals, said it was just too bad that we lost the Belgrano".

Vilket Lindeborg totalt utelämnar också.