Hårsfjärden 1982: släpptes en ubåt vid Mälsten?

[millgard]

Inne i Rigabukten. Min källa var med ombord, men jag har inget mer att berätta än så.

[Robert Lindqvist]

Inne i Rigabukten. Min källa var med ombord, men jag har inget mer att berätta än så.

iskallt tack för infon

[Rickard]

Händelseförloppet kan svårligen förklaras på annat sätt än att Amiral Stefenson medvetet hjälpte en ubåt från främande makt att ta sig ur fällan. Hans agerande den här kvällen och natten är mycket märkligt och borde ha utretts ordentligt.

Direkt efter Hårsfjärdenincidenten skulle detta faktiskt utredas. Det hade redan då börjat gå rykten om att försvarsstaben beordrat eldförbud så att ubåten undkom och nu skulle en statlig utredning (SOU 1983:13) gå igenom hela händelseförloppet, inklusive detta.

Kommissionen sattes samman av ett mindre antal politiker samt en militär expert. Den som Försvarsmakten utsåg till det sistnämnda var just försvarsstabschefen Bror Stefensson själv. Han utredde sedan sina egna åtgärder och kommissionen slutsats angående misstankarna om svensk hjälp till ubåtsflykt blev, kanske inte överraskande, att dessa helt enkelt var "ogrundade".

Alldeles oavsett hur det ligger till med en eventuell utsläppning så kan man ju konstatera att det sällan är lämpligt att ha sådant jäv i en utredning.

[Robert Lindqvist]

Den som Försvarsmakten utsåg till det sistnämnda var just försvarsstabschefen Bror Stefensson själv. Han utredde sedan sina egna åtgärder

men... säg att du driver med oss nu

[Rickard]

men... säg att du driver med oss nu.

Nix, så var det.

[JohnT]

Dessutom har C Fst bettet sig märkligt på Fst under kvällen. Så pass att andra där har reagerat över hans beteende.

det finns som jag se det två alternativ.

1. Bror Stefensson hjälper på egen hand en främmande makt. Alltså landsförräderi.

2. Bror Stefensson agerar på direkt order från regeringen. Frågan blir då vad regeringen får eller inte får göra. Och
vad de svenska skattebetalarna skulle tycka om en sån order från regeringen.

Och

Den som Försvarsmakten utsåg till det sistnämnda var just försvarsstabschefen Bror Stefensson själv. Han utredde sedan sina egna åtgärder

men... säg att du driver med oss nu

och det får mig att dra slutsatsen att NN hade regeringens fulla förtroende.

mvh
/John

[millgard]

Ingen agerar i sådana politiskt extremt brännande frågor utan regeringens vetskap. Så det blir alternativ 2 på listan. Regeringen får göra allt för att värna svenska intressen. Och Regeringen får faktiskt göra det utan att informera svenska folket (och hela omvärlden) om vad som gjorts, och varför.

[Perman]

Bror Stefenson tar upp just frågan om en främmande ubåt avsiktligen släpptes ut vid Mälsten i sin bok Från periskop och brygga (ISBN 978-91-633-1527-5):

Att använda minor, slapp någon ubåt ut?

Användningen av det fasta minsystemet vid Mälsten har diskuterats livligt, bl a därför att det påstås i en konspirationsteori att en ubåt släpptes ut. Även om detta vederlagts av kommissionerna och de ingående undersökningarna finns det anledning för mig att ta upp detta, särskilt när det gäller min roll och att "kriga i fred".

Ända fram till några dagar in på Hårsfjärdenjakten hade de tunga minorna i fasta minsystem endast använts som magnetiska indikatorer. De var avsedda att användas i invasionsförsvaret och då i större inloppsleder, t ex stora leden förbi Mälsten in till Nynäshamn där minor fanns utlagda i fred. De passade inte in i IKFN-förordningens regelverk, framförallt inte för att TVINGA UPP en passerande ubåt. Dessutom fanns andra leder in och ut till Stockholms skärgård utan minor, som ubåtar mycket väl kunde utnyttja. Man kan fråga sig varför en främmande ubåt just skulle använda den passage där det var allom bekant att det fanns minor.

Före Hårsfjärdenjakten hade rapporter kommit in från flera håll om magnetiska störningar i likadana minsystem. Men frågan kom ändå upp om vi inte skulle använda minorna nu när vi ändå använde vad vi hade, trots svårigheterna att få vapeninsatserna att passa in i IKFN-sammanhanget. ÖB fick medgivande från regeringen, och därmed höll han själv i insatsen med minorna. Vissa säkerhetskrav meddelades. Vid uppkopplingen av minsystemet vid Mälsten inträffade två oavsiktliga minsprängningar och vid andra tillfällen registrerades magnetiska utslag och enstaka minor avfyrades. Undersökningar av anledningen till de inledande vådasprängningarna, eller om någon ubåt skadats (bottenundersökning efter sprängning) gav inget resultat. Eftersom dessa frågetecken fanns och att minsystemet skulle fås att verka i en helt ny och oförberedd situation var det nödvändigt med säkerhetsrestriktioner med hänsyn till all övrig verksamhet. Det var därför vi genomförde en särskild chefsgenomgång (jmf dagboken) den 9/10 då ÖB bestämde att eldtillstånd (tillstånd att avfyra på magnetiska indikationer) endast gällde under den ljusa delen av dygnet. Valet var lätt mellan å ena sidan full säkerhet för skärgårdsbefolkningen och våra ubåtsjägare och å andra sidan chansen att hejda eller sänka en främmande ubåt.

Detta till trots gavs eldtillstånd av Militärbefälhavaren natten 13/10 och av mig, delegerat av ÖB, natten 14/10, i det förra fallet ÖB och mig ovetande, i det senare efter telefonsamtal från platschefen på Mälsten. Han hade redogjort för att han hade säker kontroll över läget och var övertygad om att en ubåt närmade sig. Genom att eldtillståndet måste kontrolleras och meddelas genom alla instanser tog det tid, under vilken man erhöll magnetiska indikationer, som senare sades ha inneburit att en ubåt slapp ut. Ingående undersökningar av detta förlopp har gjorts bl a av de tre stora kommissionerna utan att man kommit fram till att påståendet har något fog för sig.

Man kan diskutera: Var det rätt eller fel att använda minorna över huvud taget?

Var det rätt eller fel att lägga restriktioner på användningen av minor?

Var det rätt eller fel att ge eldtillstånd natten 14/10? Det är emellertid mycket svårt, att med hänsyn till den bristande tillförlitligheten vid magnetiska indikationer diskutera hypotesen att en ubåt slapp undan.

Att märka är också att eldtillståndet som gavs natten 14/10 och som, genom att det kom sent, sägs vara något slags bevis för att en ubåt slapp ut, i själva verket inte påverkade om en ubåt undslapp eller ej. Det var ju nämligen så att eldtillstånd inte var för handen nattetid, och hade detta nu diskuterade eldtillstånd inte givits, skulle ju i vilket fall en eventuell ubåt ha undsluppit. Det har också ifrågasatts av ubåtskommissionerna och experterna att indikationerna i minsystemet verkligen betydde en ubåtspassage.

Under hela ubåtsjaktperioden jagades kränkande ubåtar helt oberoende av nationalitet. Vi ägnade oss över huvud taget inte åt nationalitetsbestämning förrän i efterhand. Varifrån den än kom så skulle ubåten om möjligt tvingas upp.

Om det stämmer, som Stefenson skriver, att det bara fanns eldtillstånd under den ljusa delen av dygnet, att det förekommit vådasprängningar tidigare vid Mälstenstationen, samt att det även fanns andra leder utan minor som ubåtarna lika väl kunnat använda, så faller väl mer eller mindre hela den här diskussionen?

/Per

[Rickard]

Om det stämmer, som Stefenson skriver, att det bara fanns eldtillstånd under den ljusa delen av dygnet och att det även fanns andra leder utan minor som ubåtarna lika väl kunnat använda, så faller väl mer eller mindre hela den här diskussionen?

Gällande andra leder så fanns mig veterligen inga ominerade vägar ut från Mysingen. Östra delen spärrades av minlinje Lång Bälling och norra delen av Gålö ("norra spärren"). I södra delen de omdiskuterade minlinjerna kring ön Mälsten. Andra mindre leder var spärrade med ubåtsnät.

Stefensson skriver om vådasprängningar och att minorna var otillförlitliga, men den uppfattningen fanns inte hos kustartilleriförbanden. Som beskrivet tidigare i tråden så ställdes minorna (den 7:e) först i automatiskt läge på order från högre instans. Minspärrtropparna visste att detta ej var lämpligt då ett mindre antal av minorna var av en typ som kunde vara instabila och två av dessa detonerar mycket riktigt direkt. Man ställer då omgående tillbaks till manuellt och inga problem finns efter det. Den ansvariga befälhavaren på plats var dessutom chef för KA:s minskola, så det fanns mycket god kompetens kring detta lokalt.


Som också redovisats tidigare så var normaltillståndet att man hade eldtillstånd dagtid, så det är helt riktigt som Stefensson skriver. Sedan ett par dagar fanns dock mörkerutrustning och natten 12-13 hade man på grund av detta fått eldtillstånd även under mörker. Det var KA-förbandets uppfattning att denna order även skulle gälla för nästkommande natt.

Vad som händer här vid mörkrets inbrott den 13:e kunde vi läsa om tidigare berättat inifrån försvarsstaben: Stefensson dyker plötsligt upp, ger order om att eldförbud måste ut och detta snabbt, ger en åthutning till den som ifrågasätter hur den ordern är beredd. Man ser sedan till att eldförbudsordern via fyra olika instanser når minstationen på Mälsten. Det vill säga man ser mycket aktivt, och specifikt, till att just Mälstens minlinjer definitivt har eldförbud.

"i det senare efter telefonsamtal från platschefen på Mälsten. Han hade redogjort för att han hade säker kontroll över läget och var övertygad om att en ubåt närmade sig. Genom att eldtillståndet måste kontrolleras och meddelas genom alla instanser tog det tid, under vilken man erhöll magnetiska indikationer, som senare sades ha inneburit att en ubåt slapp ut."

Detta är en intressant beskrivning av fortsättningen av kvällen, i sak riktig, men dock tidsmässig mycket märklig. Minbataljonchefen Sven-Olof Kviman har berättat att han efter ha fått eldförbud från försvarsstaben ringer Stefensson någon gång efter klockan 20 och under ett långt samtal förgäves försöker övertala denne om att ge eldtillstånd.

Stefensson skriver här ovan i sina memoarer att han efter samtalet med Kviman måste kontrollera saken genom alla instanser. Dessa "alla" var Militärbefälhavaren och Chefen Stockholms Kustartilleri, båda hade bemannade staber och båda hade tidigare på kvällen uttryckt att man ville ge eldtillstånd till Mälsten. Stefensson menar ändå att det tog honom närmare fem timmar att kontakta dessa via telefon/radiosamband. Ingenting finns för övrigt i deras krigsdagböcker att någon kontakt överhuvudtaget togs i frågan.

Han skriver också att eldordern sedan måste "meddelas genom alla instanser". Detta är sant och här kan man också få en uppfattning om de faktiska tidsfördröjningarna. Klockan 01.00 nås Stockholms KA av eldtillståndet och 01.06 får Mälsten beskedet från dem. Det vill säga runt sex minuter för denna signalering att gå igenom, men som innan påstås tagit nästan fem timmar.

Enligt min uppfattning så är beskrivningen i hans bok inte fullständig. Han utelämnar helt att han personligen mycket rigoröst utfärdat eldförbud för Mälsten tidigt på kvällen och hänvisar bara till normaltillståndet. Han är dessutom mycket vag gällande de "kontroller" han ansåg sig behöva göra. Noterbart är att detta är en bok skriven av någon som då i 25 år misstänkts för att släppt ut en kränkande ubåt, men som ändå inte ens försöker redogöra för varför ordern fördröjdes i fem extremt kritiska timmar.

[Robert Lindqvist]

Regeringen får göra allt för att värna svenska intressen. Och Regeringen får faktiskt göra det utan att informera svenska folket (och hela omvärlden) om vad som gjorts, och varför.

jo i princip har du rätt. Men det beror på VAD dom gör och VARFÖR. Och om ett regeringsbeslut tagits enligt grundlagen. Som jag förstår det får tex inte Statsministern ensam ta några sådana beslut och ge order till Försvarsmakten. Det blir i så fall ministerstyre.Vilket är mot vår grundlag. Om jag inte är helt snett ute så krävs minst 5 st ministrar för att kunna fatta ett regeringsbeslut. Men det finns ett litet kryphål. Nämligen lagen 1974:613 om handläggningen av vissa regeringsärenden Där sägs att försvarsministern under överseende av statsministern kan fatta vissa självständiga beslut om saker som gäller försvarsmakten. Men det är svårt att få den bestämmelsen att passa in på eldförbudet vid MÄLSTEN. Men det beror väl på hur man tolkar saker och ting.

Hur som helst. NÅGON bestämde att en ubåt skulle släppas ut ( för mig förefaller det i alla fall klart ) men vem och varför får i bästa fall våra barnbarn reda på

[millgard]

Det beror sannolikt på att alla ev uppgifter om eldförbudet är sekretessbelagda, med hänsyn till främmande makt och rikets säkerhet etc.

[Rickard]

Bror Stefenson tar upp just frågan om en främmande ubåt avsiktligen släpptes ut vid Mälsten i sin bok Från periskop och brygga (ISBN 978-91-633-1527-5)

Jag köpte förresten denna Bror Stefenssons självbiografi för något halvår sedan i syfte att se just vad han själv framför. I en bok har man dessutom gott om plats att verkligen lägga fram sina egna förklaringar. Eldförbudsfrågan blev dock snarare ännu mer oklar efter den genomläsningen, inte minst eftersom han framför två helt olika versioner i samma bok.

Han skriver dels det som redan citerats: (sid 81-82)

"i det senare efter telefonsamtal från platschefen på Mälsten. Han hade redogjort för att han hade säker kontroll över läget och var övertygad om att en ubåt närmade sig. Genom att eldtillståndet måste kontrolleras och meddelas genom alla instanser tog det tid, under vilken man erhöll magnetiska indikationer, som senare sades ha inneburit att en ubåt slapp ut."

Dessa indikationer han skriver om här är minlinjens magnetiska sensorer som kraftigt tydde på ubåtspassage exakt klockan 23.00. Det viktiga här är att han skriver om samtalet från Sven-Olof Kviman och att det kom innan 23.00. (Kviman har senare berättat att det var någon gång efter klockan 20 då minstationen nåddes av eldförbudet från Försvarsstaben.)

Det som är märkligt är att Bror Stefensson i samma bok även citerar sin egen dagbok som är från de aktuella dagarna under hårsfjärdsjakten oktober 1982 och där har han helt andra uppgifter om samma händelse: (sid 77-78)

"Redan på natten ungefär vid 24.00-tiden började indikationer ge vid handen att en ubåt befann sig vid Danziger Gatt [dvs Mälsten, min anm.] Indikationerna blev starkare och starkare, hydrofoneffekter, helikopterhydron, meddoppler och magnetslingorna i minorna. Mineringarna hade då ett förbud och det blev naturligtvis en snabbrundringning för att klara ut eldtillstånd, vilket jag gav efter gjort denna rundringning och sedan meddelade jag omedelbart ÖB."

Detta som är alltså vad Stefensson har fört in i sin personliga dagbok redan 1982 stämmer väldigt lite med övriga vittnesmål och krigsdagböcker osv. Det stämmer ju inte heller med sin egen text här ovan. Här menar han att indikationerna börjat komma klockan 24.00, det vill säga exakt en timme efter att ubåten redan gått över minlinjen. Här berättar han att han då gör en snabbrundringning och gav sedan eldtillstånd. Efter ha givit detta meddelar han omedelbart ÖB, vilket stämmer med anteckningar som finns i ÖB Lennart Ljungs personliga dagbok - C FST ringer till honom klockan 01.00 och berättar att han nu givit eldtillstånd. Tiden 01.00 stämmer också med signaleringarna ned till förbanden som vi sett tidigare.

Att han själv på ett kraftfull sätt utfärdat eldförbud för just minlinjerna vid Mälsten hamnar inte i dagboken och inte heller samtalet från Sven-Olof Kviman. Istället blir det här olika tekniska indikationer (som sägs äga rum 24.00, men hände 23.00) som blir anledningen till att han börjat med snabbrundringningen.

[Robert Lindqvist]

Det beror sannolikt på att alla ev uppgifter om eldförbudet är sekretessbelagda, med hänsyn till främmande makt och rikets säkerhet etc.

Exakt vad jag menade med att våra barnbarn i bästa fall får reda på sanningen. För saken är väl kvalificerat hemligt i 70 år eller nåt sånt.

[Rickard]

Det beror sannolikt på att alla ev uppgifter om eldförbudet är sekretessbelagda, med hänsyn till främmande makt och rikets säkerhet etc.

Exakt vad jag menade med att våra barnbarn i bästa fall får reda på sanningen. För saken är väl kvalificerat hemligt i 70 år eller nåt sånt.

Det problematiska med detta är att Ubåtsutredningen 2001 hade i sin uppdragsbeskrivning från regeringen att all information, muntlig och skriftlig, i hela ubåtsfrågan skall ges till dem. Det innefattar allt relevant hemligt och kvalificerat hemligt material.

Trots denna befogenhet lämnades ingen klargörande information om eldförbudsfrågan ut, utan den officiella förklaringen från marinen var fortfarande att inget särskilt hade hänt den aktuella natten.

Utredningen gjorde också omfattande intervjuer med regeringsmedlemmar från den specifika tiden och hittade ingenting som tydde på en politisk inblandning i ett sådant eventuellt beslut.

Och om det var så att en order om eldförbud faktiskt gavs av socialdemokratisk regering eller statsminister 1982 (och på så sätt ändå var laglig), så hade försvaret alltså ingen rätt att ej delge utredningen detta år 2001.

[Robert Lindqvist]

Och om det var så att en order om eldförbud faktiskt gavs av socialdemokratisk regering eller statsminister 1982 (och på så sätt ändå var laglig), så hade försvaret alltså ingen rätt att ej delge utredningen detta år 2001.

jag har inte studerat saken så djupt som du Rickard, men det är ändå min uppfattning att regeringen inte var inne och fingrade med eldförbudet. Om dom skulle ha gjort det skulle det hade saken lett till en kolossal ryktesspridning eller snudd på revolt inom officerskåren. Vissa påståenden har ju förekommit under åren som gått om att Palme släppte ut en ubåt och osv. men det finns liksom ingen substans i det. inte som jag har sett i alla fall.

Däremot är det intressant att du har lyckats visa att Bror Stefenson säger emot sig själv. mycket intressant.

Och jo, jag håller förstås med dig. Om utredningar har fullt godkännande från regeringen om att få se ALLT så ska dom få se allt också. man brukar ju säga att det är svårt att lära gamla hundar att sitta. jag skulle tro att gamla generaler är ännu svårare att lära