Quiz: Andra världskriget

[gostap]

Och vart för oss denna vägen? (Den verkliga)
Vad kallas den?

[Nimrod-S]

Stairway to heaven är det ju i alla fall, men det kanske finns många sådana på jorden.
Jag gissar på Oahu?

[gostap]

Njet, fel "himmel"...

[varjag]

Treblinka????

[gostap]

Treblinka????

ingår också i op.Reinhardt men inte det jag var ute efter. Nu torde det vara lätt?

[Nimrod-S]

Sobibór memorial avenue?

[gostap]

Sobibor var det jag tänkte på....
Nimrod-S traskar vidare på quizzens oändliga väg..

[Nimrod-S]

Tack.
För enkel kanske men jag kom inte på något bättre just nu:

[Stellan Bojerud]

Det är en del av en karta över Tysklands indelning i Wehrkreise. XX och XXI organiserades efter Polenfälttåget. Siffrorna med bokstäver, t ex II A, tror jag är underavsnittet Wehrbezirk vad avser vita rutor. Bruna rutor kan jag bara gissa. Truppövningsläger? Alternativt filial till Werbezirksstab.

Vid närmare eftertanke slår det mig att krigsfånglägren var numrerade efter Wehrkreis. Vita rutor bör då beteckna Stammlager och bruna Offizierslager.

[Nimrod-S]

Helt riktigt.
De vita är Stalag och de bruna Oflag.
Stellan öppnar grindarna och tar oss vidare...

[Stellan Bojerud]

Då söker vi namnet på en särdeles bråkig och rymningsbenägen krigsfånge, som var personlig god vän med tyske jaktflygaren Adolf Galland. Dessutom: Vilket läger satt han i?

Byggt 1046.jpg (16.47 KiB) Visad 206 gånger

[Nimrod-S]

Douglas Bader som satt i Colditz Castle?

[Stellan Bojerud]

Jovisst, Wing Commander (Övlt) Douglas Bader (1976 Sir Douglas Bader) satt i Oflag IV C.
Din fråga!

[Nimrod-S]

Tack.
Sverige lyckades med bedriften att vid en och samma tidpunkt få tre tyska fartyg att gå till botten med man och allt.
Vilka tre var det och vad har händelsen fått för namn?

[Battler]

Tyskarna krävde vid starten av operation Barbarossa, angreppet mot Sovjetunionen 1941, att vi skulle lägga ut en minering som kompletterade deras då proklamerade minspärr - Wartburgspärren - från baltiska kusten till svenskt territorialvatten och den 27 juni 1941 utlades en minering om 50 minor ost södra Öland vid Östby. Den utlades av jagarna Norrköping och Karlskrona och sedan fick bl a 3. msvpdiv (Sandön, Holmön och Bremön) till uppgift att bevaka den. Minsveparen Sandön med löjtnant Stig Axelson som fartygschef svarade för bevakningen den 9 juli. Kl 17.45 siktades i nord tre stora tyska fartyg, närmare bestämt hjälpminkryssarna Tannenberg (5.506 brt), Preussen (2.529 brt) och Hansestadt Danzig (2.431 brt).

Dessa gick på linje från land räknat, styrande ungefärlig kurs 170´. Framför och på båda sidor om fartygen gick åtta Räumboote (R-båtar). Sandön, som låg vid Östby dubbelballongprick, styrde nu mot de västligaste R-båtarna och lade sig i vägen för dem med den internationella signalen `Minfält i eder väg, dreja bi och avakta förhållningsorder´. Intet av fartygen iakttogs besvara signalerna. Den annalkande styrkan höll en fart om femton knop, högre än vad Sandön kunde prestera med en panna. Den västligaste R-båten varnades nu muntligen om mineringen och ombads meddela sjöstyrkechefen om nödvändigheten att genst gira babord. Löjtnant Axelson ansåg sig därför ha anledning förmoda att meddelandet hade förståtts.

Strax efter 18.00 passerade transportfartygen på cirka tre distansminuters avstånd från land och Sandön följde efter på sydlig kurs mot seglingsrännan. Sjöstyrkan syntes nu ha ändrat kursen till syd, vilken måste föra dem rätt mot mineringen. Sandön avgav då ett långdraget sirentjut med signalerna fortfarande blåsande men utan synbar verkan. Kl 18.10 stötte fartygen i tur och ordning på minor.

Fartygen erhöll omedelbart slagsida. Med stoppade maskiner gled de av farten in i den andra minlinjen varvid de erhöll ytterligare minst en träff per fartyg, Tannenberg säkerligen två. Av detonationerna att döma torde dessutom krutdurken på Danzig ha exploderat. Sandön, som styrt ned genom seglingsrännan, befann sig kl 18.20 cirka 200 m söder om Tannenberg och erbjöd sig lämna assistans. Omkring kl 18.30 gick Tannenberg och Preussen till botten, medan Danzig drev cirka åtta sjömil norrut innan även detta fartyg sjönk.

Under tiden hade samtliga Räum-Booten samlats kring Sandön som slutligen fick ta emot sexton svårt skadade jämte tysk vårdpersonal, en läkare och en sjukvårdare. Sandön avlämnade tyskarna sent samma kväll i Kalmar. R-båtarna fortsatte däremot mot Tyskland med de överlevande och en del döda. Samtliga fartygschefer och övriga tyska officerare hade först varit av den uppfattningen att de blivit torpederade. Mineringen hade emellertid bekantgjorts vid upprepade tillfällen i såväl radio som press samt i Underrättelser för Sjöfarande (UFS 1739: 1941). Uppskattningsvis torde 150 á 200 personer förolyckats vid denna minkatastrof.
För att undersöka möjligheterna att bärga de minsprängda fartygen blev mineringen svept den 20 aug sedan en ny, nordligare minering lagts ut. Vid en i september företagen undersökning genom Neptunbolaget visade sig fartygen vara alltför skadade för att en bärgning skulle bli lönsam.

?