Det kan inte vara på riktigt!
En av mina favoriter...från det 'hopplösa' ritbordet hos Blackburns, ett Blackburn 'Roc' flottörjaktplan! Inte bara belastat med samma idiotiska ksp-torn som 'Defiant' - men med flottörer därtill......Startsträcka: oändlig (utan stark motvind) Toppfart: 270 km/t
stigtid till 3000 meter: omkring en förmiddag, spinegenskaper: dramatiska, popularitet: Noll. (Behovet av flygplan översteg förnuftet, man tog av flottörerna - och de överlevande flygplanen slets ut som målbogserare, Varjag
stigtid till 3000 meter: omkring en förmiddag, spinegenskaper: dramatiska, popularitet: Noll. (Behovet av flygplan översteg förnuftet, man tog av flottörerna - och de överlevande flygplanen slets ut som målbogserare, Varjag
- Bilagor
-
- Float-fighter.jpg (10.68 KiB) Visad 2002 gånger
Här ett intressant exempel på aerodynamiska beräkningar som gick åt skogen(Var inte så lätt på den tiden med räknesticka och tabeller
):

Några (ickeflygande)exemplar byggdes, bl. a. av E A Schroeder, San Francisco.

S1 Cyclogyro
Mer om Cyclogyros:http://www.dself.dsl.pipex.com/MUSEUM/T ... logyro.htm
Mvh, Sören

Några (ickeflygande)exemplar byggdes, bl. a. av E A Schroeder, San Francisco.

S1 Cyclogyro
Mer om Cyclogyros:http://www.dself.dsl.pipex.com/MUSEUM/T ... logyro.htm
Mvh, Sören
Re:
Lyfter upp denna för att se om någon har något mer skojigt att komma med.
MVH
Hans
MVH
Hans
Re: Det kan inte vara på riktigt!
Gyrojet
Ett rent science fiction vapen för fyrtio år sedan. Avfyrar små raketer som toppmatas ned i vapnet, lite som en gammal mauser c96:a.
Ronald Reagen sades ha en. Togs med, rent privat, utav minde än en handfull soldater till Vietnam.
Men vapnet led lite utav diverse problem. Som att det det röksvaga krutet som fanns i de små raketerna lätt blev lite fuktigt och inte ville avfyras samt att träffsäkerheten inte var den allra bästa.
TP-82
Om Gyrojet kunde tänkas vara ett utomordentligt rymdvapen så var faktiskt TOZ TP-82:an ett rymdvapen.
Skrönan förtäljer att ett gäng kosmonauter trillade ned ute i ödemarken och att innan/under upphämtningen utav dom så sågs en björn i närheten utav kapseln.
Nu kan jag inte styrka det påståendet men vapnet togs ivarjefall fram, kunde skjuta en liten serie utav varierande ammunition och låg allt som oftast stuvad i en liten plåtcylinder, bortglömd och oanvänd under rymdfärderna.
Kosmonauterna och även diverse astronauter tränades dock att använda vapnet ifråga som till sist plockades bort från inventarielistan där kring 2006-2007 pågrund utav att det började bli knapert att hitta all ammunition till den.
Ett rent science fiction vapen för fyrtio år sedan. Avfyrar små raketer som toppmatas ned i vapnet, lite som en gammal mauser c96:a.
Ronald Reagen sades ha en. Togs med, rent privat, utav minde än en handfull soldater till Vietnam.
Men vapnet led lite utav diverse problem. Som att det det röksvaga krutet som fanns i de små raketerna lätt blev lite fuktigt och inte ville avfyras samt att träffsäkerheten inte var den allra bästa.
TP-82
Om Gyrojet kunde tänkas vara ett utomordentligt rymdvapen så var faktiskt TOZ TP-82:an ett rymdvapen.
Skrönan förtäljer att ett gäng kosmonauter trillade ned ute i ödemarken och att innan/under upphämtningen utav dom så sågs en björn i närheten utav kapseln.
Nu kan jag inte styrka det påståendet men vapnet togs ivarjefall fram, kunde skjuta en liten serie utav varierande ammunition och låg allt som oftast stuvad i en liten plåtcylinder, bortglömd och oanvänd under rymdfärderna.
Kosmonauterna och även diverse astronauter tränades dock att använda vapnet ifråga som till sist plockades bort från inventarielistan där kring 2006-2007 pågrund utav att det började bli knapert att hitta all ammunition till den.
- Bilagor
-
- TOZ TP-82
- Tp-82.png (48.03 KiB) Visad 1531 gånger
Re: Det kan inte vara på riktigt!
Gyro-Jetpistolen overtraffades nastan i dumhet - av Dardick's inhopp med Dardick-pistolen.
Vapnet laddades med patroner inkapslade i en TREKANTIG plasthylsa - och var ngt mellanting mellan revolver och pistol.
Patronerna kallades for 'trounds' istallet for 'rounds' och var dyra som tusan.....
Inte ovantat, gick forsaljningen mycket trogt
Den amerikanska fackpressen 'anmalde' Dardickpistolen med skrattet i halsen. Man vande ut och in pa sig - for att kunna hitta paa naagon fordel alls med systemet. Utan att lyckas!
En som kande igen Kejsarens Nya Klader - nar han saag dem skrev;
Man kan bara haalla med! Varjag
Vapnet laddades med patroner inkapslade i en TREKANTIG plasthylsa - och var ngt mellanting mellan revolver och pistol.
Patronerna kallades for 'trounds' istallet for 'rounds' och var dyra som tusan.....
Inte ovantat, gick forsaljningen mycket trogt
En som kande igen Kejsarens Nya Klader - nar han saag dem skrev;
as versatile as a six-armed monkey"...(lika anvandbar som en sexarmad apa....)
Man kan bara haalla med! Varjag
- Bilagor
-
- Dardick pistol.jpg (53.94 KiB) Visad 1519 gånger
-
- Dardick 'tround'.jpg (8.08 KiB) Visad 1516 gånger
Re: Det kan inte vara på riktigt!
Youtube är en tacksam källa för både information, reklam och allt annat som går att fånga med en videokamera.
Här är en liten genomgång av Dardickpistolen, förlåt, revolvern, eller vad det nu är.
Här är en liten genomgång av Dardickpistolen, förlåt, revolvern, eller vad det nu är.
- Kai Robert
- Medlem
- Inlägg: 322
- Blev medlem: 30 april 2004, 09:48
- Ort: Katrineholm
Re: Det kan inte vara på riktigt!
3:dje inf. div. provade att dra slädar efter stridsvagnar i Italien, det funkade inte så bra. De kom på snedden och välte så detta övergav de snabbt.
- Bilagor
-
- släde.jpg (202.66 KiB) Visad 1162 gånger
Re: Det kan inte vara på riktigt!
Även tyskarna provade.Kai Robert skrev:slädar
Mer läsning.
http://forum.axishistory.com/viewtopic.php?f=47&t=13924
MVH
Hans
Re: Det kan inte vara på riktigt!
Vem kommer inte ihåg Vintersoldat från 52 där stridsvagnar med slädar bakom visas som en del av hotbilden vintertid.
Re: Det kan inte vara på riktigt!
Det tycks som det även dög med en gammal traktorskopa eller vad det nu är. 
Re: Det kan inte vara på riktigt!
(Rätt tråd att posta i?)
Under kalla krigets tid såg jag en tvdokumentär om vapen byggda för att stoppa pansarvågen genom Fulda-gapet.
Ett vapen var en gigantisk badboll som mha raketer fick fart över stock och sten. När raketen brunnit ut tändes en ny så att bollen rullade iväg åt något annat håll. Passerade bollen en stridsvagn så var det något som gjorde ka-boom!
Är det någon på forumet som vet vad jag snackar om?
Under kalla krigets tid såg jag en tvdokumentär om vapen byggda för att stoppa pansarvågen genom Fulda-gapet.
Ett vapen var en gigantisk badboll som mha raketer fick fart över stock och sten. När raketen brunnit ut tändes en ny så att bollen rullade iväg åt något annat håll. Passerade bollen en stridsvagn så var det något som gjorde ka-boom!
Är det någon på forumet som vet vad jag snackar om?
Re: Det kan inte vara på riktigt!
Ringer ingen klocka, har du mer detaljer?Blixten skrev:Är det någon på forumet som vet vad jag snackar om?
'Bat bomb'

http://web.archive.org/web/200805310828 ... 90bat.htmlAir Force Magazine skrev:The Bat Bombers
By C. V. Glines
Illustrations by Chris Fauver
DR. Lytle S. Adams, a dental surgeon from Irwin, Pa., was vacationing in the southwestern US on December 7, 1941. Like millions of Americans, he was shocked at the news from Pearl Harbor and couldn't believe Japan had been able to mount such an attack. In those days, "Made in Japan" meant cheap, shabby, and inferior. Americans' image of Japan was of crowded cities filled with paper-and-wood houses and factories.
Dr. Adams pondered how the US could fight back. In a 1948 interview with the Bulletin of the National Speleological Society, Dr. Adams recalled: "I had just been to Carlsbad Caverns, N. M., and had been tremendously impressed by the bat flight. . . . Couldn't those millions of bats be fitted with incendiary bombs and dropped from planes? What could be more devastating than such a firebomb attack?"
Dr. Adams went back to Carlsbad and captured some bats. At home, he read everything he could find about the tiny flyers. He learned that there are nearly 1,000 species around the world and that each bat lives up to thirty years. The most common bat in North America is the free-tailed, or guano, bat, a small brown mammal that may catch more than 1,000 mosquitoes or gnat-sized insects--a load twelve times its own size--in a single night. Weighing about nine grams, it can carry an external load nearly three times its own weight.
On January 12, 1942, Dr. Adams sent to the White House a proposal to investigate the possible use of bats as bombers. In those days, well-meaning citizens were proposing all kinds of warfare ideas, most of them impractical. However, this idea, after being sifted through a top-level scientific review, became one of the very few given the green light. It was passed to the Army Chemical Warfare Service (CWS) for further inquiry in conjunction with Army Air Forces. The official CWS history states simply: "President Roosevelt OK'd it and the project was on."
Dr. Adams and a team of field naturalists from the Hancock Foundation, University of California, immediately set to work and visited a number of likely sites where bats would be available in large quantities. Bats are found mostly in caves, though great numbers roost in attics, barns, and houses, under bridges, and in piles of rubbish. "We visited a thousand caves and three thousand mines," Dr. Adams later related. "Speed was so imperative that we generally drove all day and night when we weren't exploring caves. We slept in the cars, taking turns at driving. One car in our search team covered 350,000 miles."
A Choice of Bats
The largest bat found was the mastiff, which has a twenty-inch wingspan and could carry a one-pound stick of dynamite. However, the team found there weren't sufficient numbers available. The more common mule-eared, or pallid, bat could carry three ounces, but naturalists determined it wasn't hardy enough for the project.
Finally, the team selected the free-tailed bat. Though it weighed but one third of an ounce, it could fly fairly well with a one-ounce bomb. The largest colony of freetailed bats found by Dr. Adams' naturalists, some twenty to thirty million, was in Ney Cave near Bandera, Tex. The colony was so large, according to a report by CWS Capt. Wiley W. Carr, that "five hours' time is required for these animals to leave the cave while flying out in a dense stream fifteen feet in diameter and so closely packed they can barely fly."
Collection of the bats was not difficult. Three nets, about three feet in diameter, on ten-foot poles were passed back and forth across the cave entrance as the bats flew out. As many as 100 could be caught on three passes. They were removed from the nets and placed in cages in a refrigeration truck. Dr. Adams took some to Washington, releasing them in the War Department building to show Army officials how they could each carry a dummy bomb.
In March 1943, authority to proceed with the experiment came from Hq. USAAF. Subject: "Test of Method to Scatter Incendiaries." Purpose: "Determine the feasibility of using bats to carry small incendiary bombs into enemy targets."
The bats' habits were studied intently. Meanwhile, Dr. L. F. Fisser, a special investigator for the National Defense Research Committee, began to design bombs light enough to be carried by bats. He did not find it difficult, because there was a precedent for miniature incendiaries. England's principal firebombs, used in World War I, were called "baby incendiaries." Filled with a special thermite mixture, these bombs weighed 6.4 ounces each.
Arming the Bats
Dr. Fisser designed two sizes of incendiary bombs for the bomber-bat experiments. One weighed seventeen grams and would bum four minutes with a ten-inch flame. The other weighed twenty-eight grams and would burn six minutes with a twelve-inch flame. They were oblong, nitrocellulose cases filled with thickened kerosene. A small time-delay igniter was cemented to the case along one side.
The time-delay igniter consisted of a firing pin held in tension against a spring by a thin steel wire. When the bombs were ready to use, a copper chloride solution was injected into the cavity through which the steel wire passed. The copper chloride would corrode the wire; when the wire was completely corroded, the firing pin snapped forward, striking the igniter head and lighting the kerosene. Small time-delay smokebombs were also designed so test flights of bats could be traced by ground observers. They burned for thirty minutes with a yellowish flame that could be seen several hundred yards away at night; white smoke was also emitted.
To load a bomb aboard a bat, technicians attached the case to the loose skin on the bat's chest by a surgical clip and a piece of string. Groups of 180 were released from a cardboard container that opened automatically in midair at about 1,000 feet, after which, says the CWS history, "bats were supposed to fly into hiding in dwelling and other structures, gnaw through the string, and leave the bombs behind."
In May 1943, about 3,500 bats were collected at Carlsbad Caverns, flown to Muroc Lake, Calif., and placed in refrigerators to force them to hibernate. On May 21, 1943, five drops with bats outfitted with dummy bombs were made from a B-25 flying at 5,000 feet. The tests were not successful; most of the bats, not fully recovered from hibernation, did not fly and died on impact. The bat-bomber research team was transferred a few days later to an Army Air Forces auxiliary airfield at Carlsbad, N. M.
Newly recruited bats were placed in ice cube trays and cooled to force them into hibernation. They were then transported to the airfield to await test mission assignments. Captain Carr explains how the test cartons were prepared for the drop tests: "Bats were taken from the refrigeration truck in a hibernated state in lots of approximately fifty. They were taken individually by a biologist, and about a one-half inch of loose chest skin was pinched away from the flesh. While this operation was being done, another group was preparing the incendiaries. One operator injected the solution in the delay [mechanism], another sealed the hole with wax, and another placed the surgical clip that was fastened to the incendiary by a short string. . . . The incendiary was then handed to a trained helper who fastened it to the chest skin of the bat." Drops were made from a North American B-25 and a Piper L-4 Cub.
Complications Arise
There were many complications. Many bats didn't wake up in time for the drops. The cardboard cartons did not function properly, and the surgical clips proved difficult to attach to the bats without tearing the delicate skin. When these problems were somewhat resolved, new bats were taken up for drop tests with dummy bombs attached. Many simply took advantage of their freedom to escape or refused to cooperate and plummeted to earth.
The Army tests were called off on May 29, 1943, and Captain Carr prepared a final report. "The bats used at Carlsbad weighed an average of nine grams," he wrote. They could carry eleven grams without any trouble and eighteen grams satisfactorily, but twenty-two grams appeared to be excessive. The ones released with twenty-two-gram dummies didn't fly very far, and three returned in a few minutes to the building where we were working. One flew underneath, one landed on the roof, and one attached itself to the wall. The ones with eleven- gram dummies flew out of sight. The next day an examination of the grounds around a ranch house about two miles away from the point of release disclosed two dummies inside the porch, one beside the house, and one inside the barn."
More than 6,000 bats were used in the Army experiments. In his secret report, dated June 8, 1943, Captain Carr concluded that a better time-delay parachute type container, new clips, and a simplified time-delay igniter should be designed if further tests were to be carried out. He also recommended a six-week controlled study of bats during artificial hibernation. After this, he said, another test should be conducted with 5,000 bats.
Captain Carr reported tersely that "testing was concluded . . . when a fire destroyed a large portion of the test material." He did not mention that, in one test, a village simulating Japanese structures burned to the ground. Nor did he state that a careless handler had left a door open and some bats escaped with live incendiaries aboard and set fire to a hangar and a general's car. Records do not reflect the general's reaction, but he could not have been pleased. Shortly thereafter, in August 1943, the Army passed the project to the Navy, which renamed it Project X-Ray.
The Sea Services Take Over
In October 1943, the Navy leased four caves in Texas and assigned Marines to guard them. Dr. Adams designed screened enclosures that were prefabricated at Hondo Army Air Field and placed over the cave entrances to capture the bats. A million could be collected in one night if necessary. By that time, the Navy had handed the project off to the Marine Corps.
The first Marine Corps bomber-bat experiments began on December 13, 1943. In subsequent tests, thirty fires were started. Twenty-two went out, but, according to Robert Sherrod's History of Marine Corps Aviation in World War II, "four of them would have required the services of professional firefighters. A new and more powerful incendiary was ordered."
Full-scale bomber-bat tests were planned for August 1944. However, when Fleet Admiral Ernest J. King, Chief of Naval Operations, found that the bats would not be combat-ready until mid-1945, he abruptly canceled the operation. By that time, Project X-Ray had cost an estimated $2 million.
Dr. Adams was disappointed. He maintained that fires generated by bomber bats could have been more destructive than the atomic bombs that leveled Hiroshima and Nagasaki and ended the war. He found that bats scattered up to twenty miles from the point where they were released. "Think of thousands of fires breaking out simultaneously over a circle of forty miles in diameter for every bomb dropped," he said. "Japan could have been devastated, yet with small loss of life."
MVH
Hans
Skam den som ger sig.
Dardick revolvern/pistolen trodde jag bara var ett kort inhopp i historien.
Tydligen så såg den amerikanska flottan en viss nytta in en sexarmad apa.
Det här videoklippet måste vara från slutet utav 1980 till tidigt 1990 tal, bedömt utifrån kvalitén på videoklippet.
http://www.youtube.com/watch?v=MTh0EMAH99A
Tydligen så såg den amerikanska flottan en viss nytta in en sexarmad apa.
Det här videoklippet måste vara från slutet utav 1980 till tidigt 1990 tal, bedömt utifrån kvalitén på videoklippet.
http://www.youtube.com/watch?v=MTh0EMAH99A