Fast ungefär samma sak kan man ju säga om Tyskland. De enades ungefär samtidigt. Stora skillnader mellan syd (katoliker) och norr (protestanter).Der Löwe skrev:Jag delar inte din bedömning fullt ut. Vi får inte glömma att Italien skapades sent 1800tal. Innan det är det stor skillnad på de insatser som "nord Italien" har preserat, bla under renäsansen, spanska tronförldskriget, Napoleon krigen mm.
Nu är du lite elak mot fransmännem. Själv hyser jag inga tvivel om att tyskarna enkelt segrat vid Marne ifall det varit den italienska armen som stått vid Marne.Der Löwe skrev:De Italienska insatserna under VK 1 skiljde sig inte nämnvärt mot tex de franska. Skillnaden var att den "själsliga kolaps" som den italienska armén fick, fick större följder än den franska kolapsen, eftersom den italienska följdes av en operativ kolaps vid Isonzo när Tysk Österikiska styrkorna anföll. Den franska "själsliga kolapsen" var mer utdragen men ledde inte till någon operativ kolaps eftersom den inte avslöjades av tyskarna.
Med tanke på italienarnas facit i de krig de deltagit i så är väl inte mina slutsatser särskilt uppseendeväckande. Jag känner mig definitivt inte färgad av någon hollywoodbild. Det är bara att se hur de presterat för att inse att det är något som gör att italienarna underpresterar något fruktansvärt när det gäller krigföring.Der Löwe skrev:Sorry OT, men svepande omdömen om "Italien", ofta skapade i Hollywood, är för mig altför svepande för att få bli oemotsagda.
Inte ens när det gällde att försvara det egna hemlandet så visade de någon större kämpaanda.
Mina funderingar är väl egentligen ganska allmängiltiga men man förstår hur viktigt det är när ett krig planeras, planer ska ritas upp, rätt vapen ska anskaffas, fienden ska kartläggas, utbildning och övning, det är ett långsiktigt projekt om man vill bedriva anfallskrig och sedan är det nog av största vikt att det finns ett folkligt stöd för företaget annars riskerar man ganska snart problem. Förutom att Italien var ett relativt tungt industriland som var självförsörjande med vapenteknologi så hade man egentligen inga förutsättningar överhuvudtaget att driva ett anfallskrig, varken militärerna eller någon annan var beredd på Il Duces nycker och hade inte en ärlig chans att planera de fälttåg som Benito krävde med kort varsel.
Hitlers ledande generaler (Beck och Von Blomberg främst) var ju dessutom övertygade om att ett krig med västmakterna skulle sluta i gråt och tandagnisslan, kanske ett tysk debacel egnetligen hade varit ett mera realistiskt utfall av fälttåget i maj 1940 trots den tyska generalstabens goda förberedelser? Men som det nu blev så framstår ju Italien i kontrast till sin vapenbroder som en ren skämtarmé i jämförelse med det tyska urverket som kanske inte heller var så fantastisk egentligen som många vill göra gällande pga omständigheterna.
) Till och med Dönitz kallade Todado för någon sorts "havets Don Quijote".