Mannerheim och hans staty

[Anne G]

När jag läste vad Arnstad skrev om statyn av Mannerheim (”udda monument”), undrade jag om han verkligen har tittat på den. Det finns ju statyer av krigiska soldater i alla europeiska huvudstäder (också i Stockholm), men Mannnerheims staty är inte alls sådan. Därtill är statyn av president Paasikivi just på andra sidan av gatan.

I dag skriver Jukka Tarkka skrev om hjältestatyer i Finland och Polen som han har nyligen besökt:

Minnesmärken är soldater i Polen är annorlunda än våra. Officerare rider svärd utsträckta, och hästen åtminstone travar, om inte stegrar sig. Statyer av frontlinjesoldater domineras av ett gevär, ofta bajonetten monterade på udden.

Mannerheims staty visar en häst i fritt körs, riddarens svärd är vid sedan,och även marskalkstången är inte höjd som salut. I finska kyrkogården ser statyer där levande soldater är stumma efter att ha förlorat sina vapenbröder eller sörjande kvinnor och barn. Bildspråket berättar efter kristendomens budskap om nåden och uppståndelsen.

Att Finlands hjältestatyer är så humanistiska är kanske inte spontant, eftersom risken för politiska påtryckningar tvingade åren för att hålla känslorna i schack. Polska monument ohämmat stridslystnad är ett politiskt budskap: Vi kommer aldrig att glömma.

http://personal.inet.fi/koti/jukka.tarkka/23-06-10.htm

Också Timo Vihavainen (som är känd för sin bok om finlandiserung Kansakunta rähmällään) skriver i sin nya bok Länsimaiden tuho (Västerländernas förfall) om Mannerheim:

Det finska folket som har demokratiska sinnelag har ytterst sällan övat personkulten. Förutom Miss Universum 1952 Armi Kuusela och ett par sportsmän av världsklass har objektet varit just Mannerheim, som till det yttre är inte alls “typisk finsk”, och som aristokrat även är till synes “ofinsk”.
Idealen är, som Egon Friedell skrev, på samma gang det man är och det man inte är. Ingen väljer en ideal som inte är gömd inom sig. Men inte heller sådan man har redan har nått eller åtminstone kan nå. Idealen är vår jag och samma gang inte-jag, vår fullbordande motpol, vär platonisk andra halva som vi under vårt hela liv utan framgång försöker nå.
Mannerheim kom till Finland i år 1917 efter att ha tjänstgjort 30 år i tsarens armé – saken som glömdes snabbt i Finland. Mot alla sannolikhet nådde Mannerheim auktoritetet också bland jägarna fastän de hade kömpat över 3 år mot varandra under värdskriget. Paradoxalt nog arbetade Mannerheim efter inbördeskriget med aktivisterna som ville förstöra Petrograd medan han ville rädda staden från bolsjevikerna. Under andra världskriget blev den pro-entente Mannerheim vapenbroder med tyskar och efter kriget började den urgamla antikommunisten även samarbete med bolsjevikerna, nar landets bästa krävade det. På alla hall lyckades Mannerheim väcka förtroende och hans forna karrier var inget overträäfligt hinder för samarbete. Även om det fanns smutskastare, fästade smutsen inte.
Resultatet måste hålla avsevärt eftersom de krig Mannerheim deltog i var ytterst blodiga och därför väckte väldiga passioner. Efter bara 20 år efter inbördeskriget väckte sovjetpropagandan om “bödell Mannerheim” inte resonans bland finska vänstern.
Mannerheim var en fadersgestalt för många i krigsgenerationer. Opinionsrapporterna vittnar att soldaterna litade på honom även då när vapen vändes mot den forna vapenbroder. Varpå grundade detta? Kanske representerade Mannerheim pålitligheten, som stärktes av hans orubblig och värdig stil. Nationalist var han inte och detta förstod även hans mest russobofiska förundrare. Hans rum att handla som Tysklands medkrigförande var ringa men han lyckades utnyttja den skickligt. Han underskattade aldrig ryssarna liksom tyskarna gjorde, och på sätt och vis lyckades han gå i ett begränsat krig under tiden av totala kriget. Allt detta kunde bottna i kalla nyttokalkyler, men faktum är att han kunde titta på sakerna från ett bredare perspektiv än de flesta beslutsfattare.
Mannerheims ryttarstaty var länge den sista ryttarstatyn i Europa. Nu finns Zhukovs ryttarstaty i Moskvas centrum. När man tittar på den, ser man att Zhukov var en ytterst hård man som strävade efter sitt mål utan att bry sig om offer. I stället har Mannerheims staty en fredlig värdighet som säger till tittaren att man måste göra sin plikt – utan skrodiget och med värdighet.
Det var därför finska folket fann under Mannerheims aristokratiska yta någonting om sina egna idealer, tycker Vihavainen.

[varjag]

En mycket balanserad och bra post Anne G, Tack för den - Varjag

[Schwemppa]

Och själva statyn har vi här. Jag har alltid beundrat den för det att den är så behärskad och värdig, precis som gamle Marsken. Konstnären Aimo Tukiainen har själv sagt att det var vad han strävade efter.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Marskalk_M ... yttarstaty

[Stellan Bojerud]

Marskalken rider "Kate" som var passgångare! Hennes rygg bar honom under YH-perioden.

Glöm inte att Marsken arbetade hårt för att försona vita och röda. 1939 uppvaktades han av fd rödgardister som ville bilda en avdelt bataljon för att kämpa mot Sovjetunionen.

Moskva 1944:
Stalin: Hur mår marskalken?
Paasikivi: Som man kan förvänta sig av en gammal man.
Stalin (med hotfull och väsande röst): Glöm inte att ni har mycket att tacka er gamle marskalk för!

[Torbjörn Aronsson]

Det kan tilläggas att statyerna av Mannerheim i Lahti från 1959, och i Helsingfors från 1960, var Finlands första ryttarstatyer. En viktig impuls var Einar Utzon-Franks ryttarstaty över Christian X i Köpenhamn (1954). Den över Mannerheim i Helsingfors är placerad på den plats där M. 1918 i spetsen för den vita armén togs emot av stadens borgmästare.

Källa: Nordens ryttarstatyer (1998) av Carl Felding.

[Schwemppa]

Det finns också andra statyer av Mannerheim i Finland, i Tammerfors (staty 1), St Michel (staty 2), Seinäjoki (staty 3).

[Schwemppa]

Ävenså Lahtis (staty 4) som nämndes tidigare och Åbo (staty 5).

[Schwemppa]

För att ha på bokhyllan förekommer dessa...

[Torbjörn Aronsson]

Bra bilder, tack.

Någon som har en Mannerheim-statyett i bokhyllan? Var köper man sådana?

[Torbjörn Aronsson]

Egentligen är det lite märkligt att inte Wäinö Aaltonen fick utföra Mannerheims ryttarstaty, med tanke på hans ställning som "landets främste skulptör". Han deltog i tävlingen, men hamnade på andra plats. Hans bidrag kanske var för heroiserande? Någon som sett tävlingsbidraget? Det finns inte avbildat i museikatalogen Wäinö Aaltonen 1894-1966.

[Schwemppa]

De här statyetterna har sålts för olika ändamål, huvudet har jag inte hittat något om, men den stående Mannerheim säljs fortfarande av Vapaussodan perinneliitto (Frihetskrigets traditionsförbund).

http://www.perinneliitto.fi/tuote_patsas.htm

Killarna bakom den nya Mannerheimfilmen (om den någonsin blir gjord ) har visst låtit göra statyetter till försäljning, den här gången baserad på statyn i St Michel. Åtminstone syns en sådan bredvid producenten Marcus Selin på den här bilden:

[Anne G]

Jag fann talet vid Mannerheims begravning av riksdagens talman K. A. Fagerholm (socialdemokrat), på svenska.

http://www.mannerheim.fi/valokuva/01/bb2.jpg
http://www.mannerheim.fi/valokuva/01/bb3.gif
http://www.mannerheim.fi/valokuva/01/bb4.gif

Jukka Tarkka skrev om detta tal: "Fagerholm kunde att uttrycka nationens respekt för marskalken att tiga de rödas bitterhet mot honom. Han förirrade sig inte varken att kränka de förlorare eller smickra de vinnare."

http://personal.inet.fi/koti/jukka.tark ... ki-KAF.htm

Man mäste också märkas hur Fagerholm framhävar Mannerheims insats under freden: först, hur han (efter Tyskland hade förlorat det första världskriget som riksföretåndare 1918-9) lyckades åstadkomma goda förbindelser med västmakterna, och främst av allt, hur kan ledde Finland till freden i 1944.

[Leo V]

Kul att se Mannerheimstatyn i Tammerfors, som ju sargades hårt under 1918. I en bok om minnesmärken i Finland (A. Tuomisto från 1980-talet) kan man läsa att statyn flera gånger blivit vandaliserad.
Någon som vet hur det förhåller sig idag med detta?

[Schwemppa]

Jo, Tammerfors har ju alltid haft en stor arbetarbefolkning, och bland dem har man kanske inte alltid hållit honom för någon hjälte. Statyn stod klar 1939, men kunde resas först efter krigen, och då på en mer undanskymd plats än ursprungligen tänkt. Åtminstone 2004, efter att Mannerheim valts till "Störste Finländaren", hade någon målat över statyn med röd färg och skrivit "slaktare" på den...

[laitman]

Ett tack till Stellan Bojerud som nämnde Stalins kommentar! Men nog var det väl statsminister Pekkala som sade detta om Mannerheim och som fick Stalin att rätta honom? Stalin sade dessutom att Mannerheim var en mycket stor statsman ( större än många västliga stormakters ledare ) som Finland har mycket att tacka för. General Heinrichs fick ju rätten att bära uniform tillbaka då Stalin berömde honom och höjde en skål åt Finlands armé. Stalin sade ungefär så här: Ett land som försvarat sig så hårt som Finland förtjänar all respekt.

Laitman