Efter kriget kom många stora ledare: de Gaulle, Adenauer, Tito. Den jag själv vill framhålla finns på nära håll: Urho Kekkonen, som enligt min uppfattning är den störste finnen överhuvud taget. (Den störste svensken är Oxenstierna.) Kekkonen, en auktoritär herre som begagnade åtskilliga tjuvtricks, är förstås omstridd i Finland. Vad jag vill betona är den mycket långsiktiga och klarsynta strategin att sakta men säkert vricka Finland loss ur det sovjetiska järngreppet, som såvitt jag har förstått var både realistisk och klarsynt, och tycks ha involverat en del smått halsbrytande dubbelspel bl a i nedkämpandet av Honkafronten.
Förutsättningarna var mycket speciella. Finland fick en överraskande hedersam fred, med gränser som i stort sett sammanföll med de historiska; kom ihåg att de landområden man förlorade historiskt erhållits genom det semiautonoma inlemmandet i Ryssland och alltså varit villkorade till dessa. Vid krigsslutet hade Finland vunnit Stalins respekt för sitt hårda motstånd, vilket gav en gynnsam utgångspunkt. Mannerheims farhågor för rysk ockupation, som föranledde ett intressant växelspel mellan Alpo K. Marttinen och Harry Järv i upplägget av finska depåer och föranledde dessas landsflykt till USA resp. Sverige, besannades inte. Repressionen efter kriget blev måttlig och rehabilitering av landsförrädare drevs inte för långt, och med tiden blev Finland allt friare. Kekkonens hårda nypor synes mig just vad Finland behövde med hänsyn till det svåra läget. Jag tycker han var en fantastisk man. Nu vet jag att det finns många ytterst kunniga personer här på Skalman, som vet mer i sakfrågan än jag, och jag ser fram mot en förutsättningslös och givande diskussion.
Kekkonen
Re: Kekkonen
Jag ska återkomma till frågan senare, men en första snabb kommentar;
Sakligt sett har du förmodligen rätt på många punkter, men instinktivt tyckte jag mycket illa om Kekkonen när det begav sig. I synnerhet 70-talet, från det famösa återvalet med hjälp av en undantagslag fram till de pinsamma sista åren, var svåra att uthärda.
/G:son
Sakligt sett har du förmodligen rätt på många punkter, men instinktivt tyckte jag mycket illa om Kekkonen när det begav sig. I synnerhet 70-talet, från det famösa återvalet med hjälp av en undantagslag fram till de pinsamma sista åren, var svåra att uthärda.
/G:son
Re: Kekkonen
Jag vet inte om man kan tala om ”den mycket långsiktiga och klarsynta strategin att sakta men säkert vricka Finland loss ur det sovjetiska järngreppet”. Enligt min mening blev finlandisierung djupare under Kekkoneneran. Paaskivi var till exempel mycket noga med att sköta östrelationerna via utrikesministeriet medan Kekkonen litade på sina personliga kontakter. På detta sätt blev utrikespolitiken mycket mindre transparent och Kekkonen kunde använda sina östkontakter som vapen inom inrikespolitiken och samtidigt öppnade han dörren till ryskt inflytande på många områden.
Re: Kekkonen
Det beror på hur pass långt tillbaka i historien man tittar. Det som Finland fick tillbaka efter 1809 var det som man blivit fråntagna 1721 och 1744...Kraxpelax skrev:Förutsättningarna var mycket speciella. Finland fick en överraskande hedersam fred, med gränser som i stort sett sammanföll med de historiska; kom ihåg att de landområden man förlorade historiskt erhållits genom det semiautonoma inlemmandet i Ryssland och alltså varit villkorade till dessa.
Re: Kekkonen
Har Kekkonen sagt att om krig skulle bryta ut under kalla kriget så skulle sovjet få använda alla finlands hamnar?
Re: Kekkonen
Angående hamnarna gav jag ett personligt svar på en fråga.
Synd att Jukka Seppinens bok "Paasikiven aikaan" inte, vad jag vet, finns i svensk översättning. Seppinen analyser ingående Paasikivis ageranden under kriget, som förhandlare och intrigmakare. Han är mera kritisk mot Paasikivi än mot Kekkonen och anser att "finlandisering" om sådan förekom närmast kan ses som en följd av Paasikivis handlingar.
Kekkonen var en mycket handlingskraftig och stark personlighet. Redan som tonåring gav han bevis på både hårdhet och ledaregenskaper i Kajaanit sissit 1918. På forumet har det ju redan talats om hur han år 1918, som 17-åring var chef för en exekutionspluton, som avrättade röda. Som Alpo Sailos närmaste man under expeditionerna mot Vita havet 1918-1919 visade han en oförsonlig inställning till ryssar och kommunister. Likaså som förhörare av kommunister i Detektiva centralpolisen.
Under det Kalla kriget gjorde han klart för kommunisterna att deras inflytande inte tillåts vara större än det stöd de får i fria val. Juhani Suomi har ju skrivit en stor serie om Kekkonen och hans politik. En intressant faktor i Kekkonens umgänge med öst är ju att personkemin fungerade förträffligt med Chrusjtjov men inte alls lika bra med Bresjnev.
I den miniserie som visades i TV för en tid sedan finns en intressant scen. Dagen före elektorsvalet 1956 besöker kommunisternas Ville Pessi sovjetiska ambassaden för att diskutera hur kommunisterna bör agera. Pessi utbrister med hetta i rösten, om Kekkonen "Vi kommer inte att stöda en bödel och slaktare från 1918". KGB-mannen Viktor Vladimirov, en gentleman ut i fingertopparna, reagerar mycket lugnt "Jag fick i dag ett telegram från Moskva, skall jag läsa upp det?"
Kekkonens privatliv efter kriget var ju mycket kontroversiellt och minst sagt färgstarkt! Mången gång var det som om han enbart ville mobba sitt eget partis religiöst konservativa kretsar. Riklig alkoholanvändning och älskarinnor i långa rader. Skandaler och rubriker, men dessa rubbade inte hans väg mot toppen.
Laitman
Synd att Jukka Seppinens bok "Paasikiven aikaan" inte, vad jag vet, finns i svensk översättning. Seppinen analyser ingående Paasikivis ageranden under kriget, som förhandlare och intrigmakare. Han är mera kritisk mot Paasikivi än mot Kekkonen och anser att "finlandisering" om sådan förekom närmast kan ses som en följd av Paasikivis handlingar.
Kekkonen var en mycket handlingskraftig och stark personlighet. Redan som tonåring gav han bevis på både hårdhet och ledaregenskaper i Kajaanit sissit 1918. På forumet har det ju redan talats om hur han år 1918, som 17-åring var chef för en exekutionspluton, som avrättade röda. Som Alpo Sailos närmaste man under expeditionerna mot Vita havet 1918-1919 visade han en oförsonlig inställning till ryssar och kommunister. Likaså som förhörare av kommunister i Detektiva centralpolisen.
Under det Kalla kriget gjorde han klart för kommunisterna att deras inflytande inte tillåts vara större än det stöd de får i fria val. Juhani Suomi har ju skrivit en stor serie om Kekkonen och hans politik. En intressant faktor i Kekkonens umgänge med öst är ju att personkemin fungerade förträffligt med Chrusjtjov men inte alls lika bra med Bresjnev.
I den miniserie som visades i TV för en tid sedan finns en intressant scen. Dagen före elektorsvalet 1956 besöker kommunisternas Ville Pessi sovjetiska ambassaden för att diskutera hur kommunisterna bör agera. Pessi utbrister med hetta i rösten, om Kekkonen "Vi kommer inte att stöda en bödel och slaktare från 1918". KGB-mannen Viktor Vladimirov, en gentleman ut i fingertopparna, reagerar mycket lugnt "Jag fick i dag ett telegram från Moskva, skall jag läsa upp det?"
Kekkonens privatliv efter kriget var ju mycket kontroversiellt och minst sagt färgstarkt! Mången gång var det som om han enbart ville mobba sitt eget partis religiöst konservativa kretsar. Riklig alkoholanvändning och älskarinnor i långa rader. Skandaler och rubriker, men dessa rubbade inte hans väg mot toppen.
Laitman
Re: Kekkonen
Upplys mer de okunniga bröderna västerut (vi dumma svenskar i klartext), tack.laitman skrev: Riklig alkoholanvändning och älskarinnor i långa rader. Skandaler och rubriker, men dessa rubbade inte hans väg mot toppen.
http://www2.hs.fi/english/archive/news. ... 0010907IE2
http://vaali.yle.fi/svenska/author.php?id=4946
MVH
Hans
Re: Kekkonen
Hej!
Ett helt kort svar i brådskan. I Paasikivis dagböcker kommer det ju fram att han var mycket frustrerad över Kekkonens privatliv. Kekkonen var begåvad och hade ledaregenskaper men hans eskapader var en verklig skröna. Det grundades ju en tidning för att enkom redogöra för Kekkonens förehavanden. Typiska löpsedelrubriker var "Kekkonen på kärlekssemester med sin nya älskarinna!" Det var alltså fråga om Anne-Marie Snellman, änka till den stupade, mycket hårdföra divisionskommendörern Gösta Snellman. Anne-Marie Snellman misstänktes förresten av Paasikivi för att var USA-agent. Andra älskarinnor var Tabe Slior och främst Anita Hallamaa, diplomatfru, vars mycket sjuklige make var ambassadör i Moskva.
Viljami Kalliokoski, bibelbältets representant i agrarförbundets ledning var mycket frustrerad över Kekkonens beteende. Han kunde skriva i sin dagbok: "Partistyrelsens möte, Kekkonen kom försenad och luktade brännvin och parfym. Tillbringat natten hos någon av sina damer, stackars Sylvi"
Sylvi som ordnade en litteraturklubb i deras hem måste ha känt en ganska stor frustration. När medlemmarna anlände kunde de läsa från löpsedlarna ungefär så här "Kekkonen har en ny flickvän. Heta kärleksnätter i Tölö!" Toppen var nog då hon fick höra en tidningspojke ropa "Extra nummer, Kekkonen knivhuggen! Svartsjukedrama på sommarstuga! Känd affärsmän hittade naken Kekkonen i sin frus säng!"
Den som sades ha knivhuggit Kekkonen var Kalle Kaihari, en gammal vän till Kekkonen och stavhoppare då Kekkonen hoppade höjd.
Ungefär sådant var Kekkonens privatliv.
Laitman
Ett helt kort svar i brådskan. I Paasikivis dagböcker kommer det ju fram att han var mycket frustrerad över Kekkonens privatliv. Kekkonen var begåvad och hade ledaregenskaper men hans eskapader var en verklig skröna. Det grundades ju en tidning för att enkom redogöra för Kekkonens förehavanden. Typiska löpsedelrubriker var "Kekkonen på kärlekssemester med sin nya älskarinna!" Det var alltså fråga om Anne-Marie Snellman, änka till den stupade, mycket hårdföra divisionskommendörern Gösta Snellman. Anne-Marie Snellman misstänktes förresten av Paasikivi för att var USA-agent. Andra älskarinnor var Tabe Slior och främst Anita Hallamaa, diplomatfru, vars mycket sjuklige make var ambassadör i Moskva.
Viljami Kalliokoski, bibelbältets representant i agrarförbundets ledning var mycket frustrerad över Kekkonens beteende. Han kunde skriva i sin dagbok: "Partistyrelsens möte, Kekkonen kom försenad och luktade brännvin och parfym. Tillbringat natten hos någon av sina damer, stackars Sylvi"
Sylvi som ordnade en litteraturklubb i deras hem måste ha känt en ganska stor frustration. När medlemmarna anlände kunde de läsa från löpsedlarna ungefär så här "Kekkonen har en ny flickvän. Heta kärleksnätter i Tölö!" Toppen var nog då hon fick höra en tidningspojke ropa "Extra nummer, Kekkonen knivhuggen! Svartsjukedrama på sommarstuga! Känd affärsmän hittade naken Kekkonen i sin frus säng!"
Den som sades ha knivhuggit Kekkonen var Kalle Kaihari, en gammal vän till Kekkonen och stavhoppare då Kekkonen hoppade höjd.
Ungefär sådant var Kekkonens privatliv.
Laitman
Re: Kekkonen
Tack laitman,
Innan jag hoppar isäng, var fru Snellman släkt med 'the Snellman' ?
MVH
Hans
Innan jag hoppar isäng, var fru Snellman släkt med 'the Snellman' ?
MVH
Hans
Re: Kekkonen
Hans, det finns en hel del Snellmän i Finland... 
viewtopic.php?f=34&t=36338
Dessutom så, whatever Laitman hävdar, var pressen på den tiden ganska diskret. Jag vågar inte säga någonting definitivt (jag var 11 år när Kekkonen avgick) men det var kutym vid den tiden att inte dissekera Kekkonens affärer offentligt.
Alla "visste" kanske vad som pågick, men någon offentlig diskussion om det hela gick man nog inte.
viewtopic.php?f=34&t=36338
Dessutom så, whatever Laitman hävdar, var pressen på den tiden ganska diskret. Jag vågar inte säga någonting definitivt (jag var 11 år när Kekkonen avgick) men det var kutym vid den tiden att inte dissekera Kekkonens affärer offentligt.
Alla "visste" kanske vad som pågick, men någon offentlig diskussion om det hela gick man nog inte.
Re: Kekkonen
Hej!
Anne-Marie Snellman, f. Frostell, var änka till överste Gösta Snellman, stupad kommendör för 18.Divisionen sommaren 1944. Generalmajor Arne Snellman var 17. Divisionens kommendör år 1941-42 innan han stupade. Dessa två var inte nära släkt. Gösta var inte adlig medan Arne tillhörde den adliga ätten Snellman, där Johan Vilhelm är mest känd.
På 1950-talet var åtminstone inte Erkkos press så diskret beträffande Kekkonen. Kekkonen var mycket bitter på Erkko för att hans tidningar skrev så mycket om hans kvinnoaffärer. Likaså så var Kekkonen ett allmänt samtalsämne bland folket. En ilsken Kalle Kaihari har berättat att "knivhuggningsaffären" varit det allmänna samtalsämnet så långt borta som i Rovaniemi samma veckoslut som den inträffade i Tammerfors. Niilo Tarvajärvi och Tapio Rautavaara hade kommit direkt från Ounasvaaras skidtävlingar hem till Kaihari och berättat i Ounasvaara talade ingen om tävlingarna, alla talade om hur Kaihari hade knivhuggit Kekkonen.
Laitman
Anne-Marie Snellman, f. Frostell, var änka till överste Gösta Snellman, stupad kommendör för 18.Divisionen sommaren 1944. Generalmajor Arne Snellman var 17. Divisionens kommendör år 1941-42 innan han stupade. Dessa två var inte nära släkt. Gösta var inte adlig medan Arne tillhörde den adliga ätten Snellman, där Johan Vilhelm är mest känd.
På 1950-talet var åtminstone inte Erkkos press så diskret beträffande Kekkonen. Kekkonen var mycket bitter på Erkko för att hans tidningar skrev så mycket om hans kvinnoaffärer. Likaså så var Kekkonen ett allmänt samtalsämne bland folket. En ilsken Kalle Kaihari har berättat att "knivhuggningsaffären" varit det allmänna samtalsämnet så långt borta som i Rovaniemi samma veckoslut som den inträffade i Tammerfors. Niilo Tarvajärvi och Tapio Rautavaara hade kommit direkt från Ounasvaaras skidtävlingar hem till Kaihari och berättat i Ounasvaara talade ingen om tävlingarna, alla talade om hur Kaihari hade knivhuggit Kekkonen.
Laitman