I ett traditionellt, skråmässigt ordnat borgerligt samhälle uppskattas inte konkurrens. Företagande är inte ett sätt att bli rik, utan ett sätt att leva. Familjen är inbäddad i systemet och den som försöker slå sig in uppfattas som ett hot. Det finns ett givet antal företag/familjer.
Kan man inte tänka sig att det i det etablerade tyska samhället inte fanns utrymme för de stora ungdomskullar som kom upp i vuxen ålder i början av 1900-talet. Dessa omfattade traditionella värderingar, men kom inte till att få något eget. En lösning är då territoriell expansion enligt punkt 3 i programmet:
Och rasismen är inte en idé som man försöker förverkliga, utan ett urvalsinstrument - det finns inte plats för alla, vilka skall sorteras ut?3.Vi kräver land och mark (kolonier) för att föda vårt folk och till bosättning för vårt befolkningsöverskott.
För att citera en känd ekonom:
Enligt samma källa hade Tyskland år 1870 en befolkning på omkring 40.000.000. Till 1892 hade denna ökat till 50.000.000, och den 30 juni 1914 omkring 68.000.000. Den årliga ökningen åren som omedelbart föregick kriget var på cirka 850.000, av vilka en obetydlig andel utvandrade. När dessa sedan kom upp i vuxen ålder och skulle bilda familj blev det trångt.J.M. Keynes, The Economic Consequences of the Peace skrev:The great events of history are often due to secular changes in the growth of population and other fundamental economic causes, which, escaping by their gradual character the notice of contemporary observers, are attributed to the follies of statesmen or the fanaticism of atheists. Thus the extraordinary occurrences of the past two years in Russia, that vast upheaval of Society, which has overturned what seemed most stable—religion, the basis of property, the ownership of land, as well as forms of government and the hierarchy of classes—may owe more to the deep influences of expanding numbers than to Lenin or to Nicholas; and the disruptive powers of excessive national fecundity may have played a greater part in bursting the bonds of convention than either the power of ideas or the errors of autocracy.
Nazister - människor med konservativa värderingar som inte ryms inom det traditionella samhället?
Hamnar i något av ett sidospår men detta låter varken individualistiskt eller konservativt i mina öron. Jämfört med det tidigare framförda 25-punktsprogrammet känns det riktigt radikalt, även om särskilt de politiska ståndpunkterna kom att omprövas efter Mussolinis regeringsbildning.
Men trots olika grader av radikalism finns det en tydlig röd tråd över det socialliberala-socialistiska-i ytterkanten kommunistiska spektrat. Skiljelinjen kommer förstås när demokratin plötsligt är en fasad som måste avskaffas för att bereda väg för det klasslösa samhället. På "högerflanken" däremot samsades (om man ska se till spanska inbördeskriget) en rad heterogena rörelser; Falange Española var ju ursprungligen åtminstone till namnet ett nationalistiskt och socialradikalt (men likafullt "högerextremt") parti, som hur som helst stod i kraftig motsättning till de övriga "nationalisterna".