Språkbruk och kulturkonsumtion inom försvarsmakten.

[NIL]

Jag lumpade mig lite i mitten av åttiotalet och då fanns det mer svängrum när det handlade om SÄKI (eller om det endast var tillämpningen som var annorlunda?), disciplinära åtgärder (har huggit en del ved) och det som tråden egentligen handlar om...språkbruk och kulturyttringar.

När det handlar om språkbruk så var följande begrepp allmänt vedertagna (och accepterade):
Invandrarkamera (truppmina 12).
Bögavstånd.
Ludermässigt.
Knullputs.

På markan kunde mina kamrater *host* köpa porrisar.
När det skulle tittas på film så tittade mina kamrater *host* *host* ofta på porrfilm och vid vakt och beredskap så kom VB (Yrkesofficer) alltid och lånade porrfilm som mina kamrater hade tittat på.

Vad jag vet så är denna typ av språkbruk och kulturkonsumtion numera ett minne blott och min undran är egentligen om detta beror på fattade beslut eller om det handlar om en gradvis kulturförbättring...finns det kopplat till detta några tydliga brytpunkter på tidslinjalen?

Jag är också nyfiken på hur utvecklingen var/är i våra grannländer.

[Hans]

Hmm, intressant frågeställning, fråga på SoldF också.

Genusfrågan.

En tydlig brytpunkt i Armén måste väl ha varit när man fått in tillräckligt många kvinliga officerare så att de inte bara betraktades som något exotiskt.

Jag var i Armén när man öppnade upp arméofficersyrket för kvinnor och någon mindre klok general drog slutsatsen att om vi har 1 000* kvinnliga sökande första året så kommer vi att ha det framtida år också. Utifrån det skall vi ha som målsättning att 2000* skall 20%* av officerskåren vara kvinnor. Vad den inte så kloke generalen tänkt på var att det fanns ett uppdämnt behov och när detta uppdämda behov var uttömt så var antalet kvinnor som ville till Armén ganska litet.

Men nu var ju målsaättningen satt så nu skall kvinnor in till varje pris. Om dom klarar några krav eller inte, sk*t samma - vi måste fixa siffrorna. IG, inga problem. Ingen behörighet, klart du skall få gå skolan.

Jaha, vad fick det för följd. Jo de flesta manliga officerare hade absolut inget emot kvinnliga officerare men när de mött flera som alla har varit kassa - ja då tror de naturligtvis att alla kvinnor är kassa som officerare. De riktiga förlorarna var de dugliga kvinnliga officerarna som faktiskt fanns där.

Sedan kan man ta en egen tråd för om samtliga befattningar i Krigsmakten skall vara öppen för de bägge könen - jag ignorerar fullständigt HBT personer i detta sammanhang.

MVH

Hans

*Alla siffrorna är påhittade - kommer inte ihåg de riktiga

[tryggve]

När det handlar om språkbruk så var följande begrepp allmänt vedertagna (och accepterade):
Invandrarkamera (truppmina 12).

Man tycker ju att detta borde ha upphört rätt naturligt när fler personer med invandrarbakgrund började göra lumpen? Uttrycket förekom fortfarande 1994-95 när jag gjorde lumpen, men jag minns att det upplevdes som rätt negativt då....

[Hans]

Invandrarkameran, jag har hört det - eller så var det inte kamera utan TV - men det var inte allmänt använt från 80-93. De sexuella uttrycken var dock allmänt använda.

MVH

Hans

[G:son]

Fanns inga kvinnor i det finska försvaret när jag gjorde min värnplikt i Dragsvik. Nylands brigad är det enda svenskspråkiga förbandet i Finland, och inte särskilt representativt i den meningen, men några trevliga uttryck kommer jag ihåg:

blåpitt - övningspatron
lingonpitt - kanonjär (med röda kragspeglar)
massgrav - helstekt strömming (radad i ugnsformar)
mensbiff - biff à la Lindström

Smaklig måltid!

/G:son

[Schwemppa]

Att inte förglömma elefantsperman - russinsoppan som brukade serveras som dessert på söndagar.

I något sammanhang har de helstekta strömmingarna också kallats för taggtrådshinder (pga benen) eller är det jag som undermedvetet översätter från finskan...

[MD650]

Vad jag vet så är denna typ av språkbruk och kulturkonsumtion numera ett minne blott och min undran är egentligen om detta beror på fattade beslut eller om det handlar om en gradvis kulturförbättring...finns det kopplat till detta några tydliga brytpunkter på tidslinjalen?

Det beror på ett antal faktorer. Bl.a. så är det en attitydförändring bland befälen, ett medvetet värdegrundsarbete ocd en anpassning till övriga samhället.
Framför allt har förändringen skett under 2000-talet.
Självfallet kan det finnas fortfarande de som inte har förmåga att uttrycka sig på ett vettigt sätt.

[millgard]

Vi hade ett etablerat språkbruk vid min lumpartid vid I5.

1. Eftersom fysiska disciplinära åtgärder för smärre förseelser var avskaffade fick man inte längre dela ut armhävningar. Detta löstes smidigt med ett införande av s.k. "bananer" som det ju inte fanns förbud mot. "50 bananer" var tex en vanlig påföljd vid sen ankomst. I praktiken var det förstås armhävningar även det.

2. "Fri marsch" innebar att simulanten i fråga inte skulle behöva bära sin packning om det var längre förflyttning än 800m. Detta innebar att sträckan I5-Dagsådalen officiellt var 785 "Fältjägarmeter" vilket innebar packning på och marsch även för den slöe simulanten ifråga. Möjligen kunde han slippa jägarmarsch.

3. "Ludermässigt" var allt som inte var perfekt, tex att halsduken inte syntes 10mm ovanför kragen runtom eller att stridsbältet satt något snett. Bananer och åtgärd.

4. "Löka till" ansågs alla göra efter någon vecka utan alltför många bananer. Då blev det "uppställning om tre minuter på kaserngården i permisuniform!" Efter snabb visitation "uppställning på Pampas med full stridspackning om fem minuter - SPRÅNG!", väl därute 50 bananer på knogarna och sedan "uppställning på kasern i permisuniform igen om fem minuter".



Det finns väl ungefär hundra till som jag märkligt nog minns mycket väl...

[B Hellqvist]

Invandrarkamera (truppmina 12).

Vi kallade den "ryss-TV"

Ludermässigt.

Fp-ledaren Jan Björklund lär ha använt uttrycket ofta och gärna under sin tid som officer.

[Hans]

Fp-ledaren Jan Björklund lär ha använt uttrycket ofta och gärna under sin tid som officer.

Absolut inte mer än andra officerare, tvärtom. Det behöver jag ingen källa till då vi råkar vara kursare. Utan att vara indiskret så hade han munläder redan då men definitivt inget överdrivet av vad som idag skulle kallas icke PK. Och nej, vi har inte samma partibok.

MVH

Hans

[Torbjörn J]

Jag gjorde lumpen 97-98 på IB12 och måste säga att språkbruket var mycket städat. Inget av det som beskrivits ovan hörde jag nämnas och inte heller användes nedvärderande termer av något slag. Givetvis fanns det ett undantag i en löjtnant (Inga soldater var ju bättre än hans PV-robotsoldater!) men han utgjorde mest ett komiskt inslag i vardagen.

Grannkompaniet hade en kvinnlig sergeant och hon var mycket kompetent i sin ledarroll och den pluton hon var med och ledde utmärkte sig ofta. Dock vet jag att andra sergeanter hade svårt att se sig slagna av en tjej, tävlingsinriktade som de var.

[Hexmaster]

KA 4 Käringberget 1994-95. Språket var relativt städat; rasistiskt verboten, sexistiskt OK. (Som vid första kompaniuppställningen då KN frågade någon vpl varför han hade björnfittan på sig.)

Men detta känns ytterst märkligt: Värnpliktsrådet vill stoppa tidningen Slitz. Tyvärr är det nog heller inte artiklarna de rynkar på näsan åt.

[Ornellaia]

Jag gjorde min värnplikt på I4 i Linköping ungefär i mitten av 90-talet. Språkbruket känns igen väldigt väl, det var väldigt grovt språk, svordomar och till viss del rasism. Den var ibland märkligt riktad, inte bara mot invandrare utan även mot Trängregementet som kallades för "sittkissare", skyttesoldater var ju inte vatten värda och pansar som hade bland de första kvinnliga officerarna jag hörde talas om var ju inte värda mycket heller. "I en svensk hederlig infanteripluton hade de fan inte stått ut 1 minut och uträttat mindre än vad en idiot hade gjort."
Minornas namn kommer även jag väl ihåg, "invandrarpuck" för trampminan och "flyktingkamera" eller "invandrartv" för truppminan.

Mest märkligt var ju befälens vana att använda svåra ord som de inte fattade någonting av vad de betydde, redundans och hybris var vanliga ord som användes hej vilt i de mest roliga sammanhang. Jag började ibland att skratta/småfnissa och fick då en utskällning. Inte för att jag avbrutit eller förolämpat mina befäl utan för att jag var "en jävla akademiker och det är ju inte speciellt konstigt att du ville sitta i b-plats din jävla plugghäst ". Samma befäl hjälpte jag senare med engelsk grammatik som jag förhörde honom på, han läste in kunskapen som tydligen behövdes för kaptenskursen på Karlberg.

Missförstå mig inte! Jag tyckte mina befäl var bra och jag hade en bra tid som värnpliktig som jag ibland kan sakna. Dock så tycker jag att den kulturförändring som kommit är bra och om samma tillmälen används i mindre utsträckning är det något som jag tycker är bra.

[G:son]

Den var ibland märkligt riktad, inte bara mot invandrare utan även mot Trängregementet som kallades för "sittkissare", ...

Tydligen ett universellt fenomen, det fick mig att minnas, att Underhållskompaniet (Uhk) vid Nylands Brigad kallades "utan hand och kuk".

/G:son

[Sarvi]

Vid sekelskiftet (herrejävlar vad man låter fornstor) var det värre jargong i lunchrummet på Volvo än på S3 i Boden.

Men en del minnesvärda uttryck, ibland av *istisk natur, hade helt enkelt ett pedagogiskt syfte. Den 19-årige (manlige) signalist som t.ex. fick höra att "en bra sändplats har samma kännetecken som ett bra venusberg - högt, kalt och blött" hade en tendens att inte glömma bort just den biten kunskap.

Men jag tror att dom exemplen är utrensade ur Pedagogiska Grunder nuförtiden.