Domarringar

[elRappo]

Ni kanske inte tycker detta är världens intressantaste diskussionsämne
Men ändock jag som glad amatör undrar lite över hur ni ser på domarringar.
Det finns nyare teorier om att domarringarna bara är vanliga gravar, ev. för hövdingar.
Tror ni domarringar var platser där man höll ting?

[Sarvi]

Utesluter de båda varandra? Domarringar som ursprungligen bara var gravplatser kan väl ha nyttjats av senare generationer som tingsplatser.

[Leonidas]

Men frågan kanske skall preciseras till vad syftet var för de som anlade domarringarna. Bara vårt namn på dem antyder en bestämd uppfattning.

[elRappo]

Utesluter de båda varandra? Domarringar som ursprungligen bara var gravplatser kan väl ha nyttjats av senare generationer som tingsplatser.

de flesta domarringar har väl ett udda antal stenar, meningen med det ska vara att det är alla domare skulle sitta på varsin sten så man inte kan rösta jämnt. Om ringarna först användes som gravar, varför är det då udda antal? har man rullat dit en extra sten om domarringen haft ojämnt antal när det var ting?
Självklart kan det udda antalet haft en religiös mening. Men att det udda antalet stenar först haft en religiös mening och sedan det udda antalet stemar varit viktig i ting .. är det troligt?
använde susning.nu som källa.. så ni vet.

[MrMR]

På rak arm kan jag komma på två tal, båda udda, som anses ha stor religös betydelse. Nämligen tre och sju taget som av (vissa?) kristna ses som heliga.
För att sedan komma till tingtanken är det väl bara logiskt att ett udda antal domare är bäst. Förutsatt att ingen lägger ner sin röst kommer alltid ett majoritetsbslut att nås vilket troligen var det man eftersträvade vid tinget.

Personligen är jag dock anhängare till tanken att domarringar bara är gamla gravar över viktiga sammhällsindivider. Efterkonstruktionen med tingsplats låter lite för mycket som ett försök att skapa en civiliserad förhistoria à la Rudbeck och hans Atlantisteorier. Eftersom det finns så pass många.
Dock utesluter jag inte att en sådan gammal grav vid något eller några tillfällen kan ha använts som tingsplats.
/Martin

[Hexmaster]

Återupplivar denna tråd...

Här är en bekräftelse på tingsplatsen. Jag är osäker på hur man tänker sig kult och offrande under medeltiden, var det hedendom i lönndom?

Domarringar förekommer nästan bara i Norden och de flesta tillkom under folkvandringstid. Sannolikt var ringarna från början gravar. Under medeltiden kunde gravarna sedan användas både som kult- och offerplatser samt vid rättsliga förhandlingar. Språkforskare tror att uttrycket "svära på sin fars och mors grav" kommer från just detta fenomen. Vi vet att domarringar användes vid ting, framför allt i Västergötland under medeltiden. Att domarringar ofta har ett ojämnt antal stenar anses bero på att varje sten representerades av en nämndeman, så att en omröstning aldrig kunde bli oavgjord.

RAÄ: Pilane gravfält (Tjörn)

Att stenarnas antal skulle spela någon särskild roll tvivlar jag på. Även när de utgörs av färre större och mer "sittvänliga" stenar än i nämnda exempel där det kan se ut så här:

Kanske antalet stenar är udda i ungefär hälften av fallen?

Så språkfrågan: Vilka språkforskare tror sig kunna härleda "svära på sin fars och mors grav" från domarringar, och på vilka grunder?

[Stefan Lundgren]

Språkfrågan kan jag skriva så där, om det är ortnamnet bör man nog vända sig till ortnamnsarkivet i Uppsala (www.sofi.se) och möjligen leta reda på den publicerade arkivet över ortnamnstolkningar. Om det är någonting annat så bör man nog ta kontakt med någon institution som håller på med sådan typ av språkforskning. Ursäkta om mina svar låter lite aviga, men jag har kört natt och kopplar nu av framför arbetsdatorn.

Domarringars största utbredning finns i Västra Götalands län och det är inte så överraskande egentligen. Enligt fornlämnigsregistret finns det 6 034 domarringar i Sverige och i Västra Götaland län blev det 2 560 träffar på domarringar.

OT: Försökte hitta Pelane gravfält i fornlämningsregistret och fick 33 träffar, men eftersom jag inte känner till Tjörn så bra så vet jag inte vart den ligger nånstans.

Stefan

[herulen]

Domarringar innehåller ofta 7 eller 9 stenar i cirkelformation. I ringarna finns i regel rester efter brända ben och inom forskningen uppfattar man domarringar primärt som gravar, men det finns flera olika indikationer som visar att domarringar används för andra ändamål än som begravningsplats. Gravtypen har brukats ca 2000 år, från bronsålder till vikingatid med fokus på sen romersk järnålder och folkvandringstid. Det är också under romerskjärnålder och folkvandringstid som vi ser ett varierat gravspråk med treuddar, kvadratiska stensättningar, rösen, järnåldersdösar, högar etc. Då domarringar har funnits under så lång tid så kan de inte uppfattas som en enhetlig grupp. Olika riter med varierande idéinnehåll måste ha funnits under denna långa tidsrymd. De största ringarna är de äldsta och de ligger ofta intill rösen och stora flacka stensättingar medan de ungre ringarna är mindre och de ligger oftast intill resta stenar, treuddar och mindre stensättningar.

Domarringar förekommer främst i ett stråk över södra Sverige: från Östergötland, Öland, blekinge genom Småland till Halland och upp mot Bohuslän och Västergötland, Dalsland. Utbredningen har en tydlig Västlig dominans, men det den största koncentrationen finns vid vissa lokaler i Småland där också treuddar är vanliga. Domarringar finns även i Mälardalen. Fast dessa dommarringar är dock alla resta under vikingatid, vilket då faller utanför den egentliga domarringstraditionen. Åke Hyenstrand menar att domarringar är en "ledfosil för den äldre järnålderns hela gravstruktur". Det är också så som denna gravtyp används i dateringshänseende.

Det ska också sägas att domarringar används som tecken på att goterna ursprungligen kom från skandinavien. Vid de platser i Polen där den gotiska kulturen först uppkom finns domarringar och stenrösen. Gravarna dateras till det första århundradet före kristus vilket betyder att de är yngre än flera av dem som finns i skandinavien.

[Markus Holst]

Återupplivar denna tråd...

Här är en bekräftelse på tingsplatsen. Jag är osäker på hur man tänker sig kult och offrande under medeltiden, var det hedendom i lönndom?

Domarringar förekommer nästan bara i Norden och de flesta tillkom under folkvandringstid. Sannolikt var ringarna från början gravar. Under medeltiden kunde gravarna sedan användas både som kult- och offerplatser samt vid rättsliga förhandlingar. Språkforskare tror att uttrycket "svära på sin fars och mors grav" kommer från just detta fenomen. Vi vet att domarringar användes vid ting, framför allt i Västergötland under medeltiden. Att domarringar ofta har ett ojämnt antal stenar anses bero på att varje sten representerades av en nämndeman, så att en omröstning aldrig kunde bli oavgjord.

Detta låter inte rimligt. Kan ett tingsplatsanvändande under medeltiden, påverka vilket antal stenar gravbyggarna långt tidigare släpade dit? Tvärtom kan jag tänka mig att ringarna ansågs lämpliga för tingsplatser, på grund av sitt udda antal stenar. men om vi då ponerar att tanken var att domarna skulle sitta på stenarna, faller ju detta lite på att de flesta domaringar inte är särdeles sittvänliga. Stenarna är oftast för små, även om undantag finns. kanske är det undantagen som användes som tingsplatser?

Kanse användes de som tingplats inte beroende på antalet stenar, utan beroende på kultplatsens "kraft"?

[Hexmaster]

Kan ett tingsplatsanvändande under medeltiden, påverka vilket antal stenar gravbyggarna långt tidigare släpade dit?

Hur menar du nu?

Tanken är väl att redan de som byggde gravarna använde dem som tingsplatser - "domar"-ringar. Just det har jag svårt att tro. Vi vet att de var gravar, allt annat är gissningar.

Att de under medeltiden kunde användas både som kult- och offerplatser har jag fått avfärdat av en arkeolog och jag förstår inte hur RAÄ tänkt.

Att uttrycket "svära på sin fars/mors grav" skulle komma från dommarringar som tingsplatser hänför jag till folketymologiernas värld, tills motsatsen bevisats. (Att svära på något heligt och fint har man gjort ett tag, jag har inte hittat några som helst indikationer på att just gravarna skulle ha en särskild härledning. F.ö. verkar det vanligare i engelskspråkiga sammanhang trots att ringarna som sagt är skandinaviska.)

[herulen]

Kan ett tingsplatsanvändande under medeltiden, påverka vilket antal stenar gravbyggarna långt tidigare släpade dit?

Hur menar du nu?

Tanken är väl att redan de som byggde gravarna använde dem som tingsplatser - "domar"-ringar. Just det har jag svårt att tro. Vi vet att de var gravar, allt annat är gissningar.

Att de under medeltiden kunde användas både som kult- och offerplatser har jag fått avfärdat av en arkeolog och jag förstår inte hur RAÄ tänkt.

Att uttrycket "svära på sin fars/mors grav" skulle komma från dommarringar som tingsplatser hänför jag till folketymologiernas värld, tills motsatsen bevisats. (Att svära på något heligt och fint har man gjort ett tag, jag har inte hittat några som helst indikationer på att just gravarna skulle ha en särskild härledning. F.ö. verkar det vanligare i engelskspråkiga sammanhang trots att ringarna som sagt är skandinaviska.)

Jag har lite svårt att förstå vad medeltidsmänniskors uppfattning om domarringar har att göra med domarringarnas faktiska funktion. I så fall kan vi ju lika gärna beakta vad de hade för betydelse under 1600-talet eller för dagens newagare.