Tilldelning av mat under ransoneringen

[Maskirovka]

Så ransonering av salt infördes alltså 1 jan. 1945? Varifrån fick då Sverige sin salt under i stort sett hela kriget? För vi har väl aldrig haft någon inhemsk saltproduktion såvitt jag vet...

[varjag]

Så ransonering av salt infördes alltså 1 jan. 1945? Varifrån fick då Sverige sin salt under i stort sett hela kriget? För vi har väl aldrig haft någon inhemsk saltproduktion såvitt jag vet...

Enbart datumet, 1/1/45, leder till att det måste ha varit Tyskland vars slut man då klart kunde skönja.

[varjag]

Som sagt, några minnesbilder..........

Några till; dagstidingarnas radannonser hade egen spalt för 'kupongbyten''. Man bytte helt enkelt ransoneringskortens kuponger...'kött mot textil' eller tobak mot tvål o.s.v. Tobakskupongerna var de vanligast utbjudna då många inte rökte.

En proteinrik vara, som vad jag minns inte var ransonerad - var blod. Vilket resulterade i blodpudding, blodplättar och blodpalt i stora mängder. Min morfar var 'fabrikör'i slakteribranschen så på oss gick det ingen nöd, tack och lov. Men stora barnfamiljer hade det knepigt speciellt med en pojkskara i tidiga tonår då 'de äter som hästar'

Bristen på matfett ledde till att stekning - blev sällsynt, kokad mat var det vanliga, eller halstring/grillning på glödande kol. Fläsksvål ersatte ofta margarinet som stekfett - man gned helt enkelt en varm stekpanna med en bit svål.

Faderskapet hade civiluniform (Lotsverket) och när han behövde en ny, inkluderande en varm och präktig överrock - gick nästan alla familjens 'klädkuponger' till denna

Det sagt - har jag läst någonstans att 'kristiden och beredskapen' gjorde underverk för folkhälsan...svenska folket var friskare och spänstigare än någonsin tidigare......när freden bröt ut , Varjag

[Jurgen Wullenwever]

Det sagt - har jag läst någonstans att 'kristiden och beredskapen' gjorde underverk för folkhälsan...svenska folket var friskare och spänstigare än någonsin tidigare......när freden bröt ut

Det sades även om Sarajevos befolkning när belägringen hävdes förra decenniet.

[Westrobothnian]

...läst någonstans att 'kristiden och beredskapen' gjorde underverk för folkhälsan...svenska folket var friskare och spänstigare än någonsin tidigare......när freden bröt ut , Varjag

Även jag har läst och hört det. Men bara för att vara motvalls undrar jag om det verkligen är sant? Om det är en faktoid? Dvs borde inte bristen på t.ex. C-vitaminer i kosten vara så pass allvarlig att det uppvägde ev. fördelar av ett lägre kaloriintag? Jag har svårt att värdera hur levnadsvillkoren förändrades för befolkningen i och med beredskapen. Det var säkert ett påtagligt stressmoment att vara inkallad. Fast många som var inkallade hade möjligen en bättre tillvaro - åtskilligas tillvaro i vardagslivet var trots allt präglade av väldigt hårt och skadligt arbete. Frågan är vad nettoeffekten blev? Var är Hexmaster när vi behöver honom?

Det sades även om Sarajevos befolkning när belägringen hävdes förra decenniet.

Inte helt jämförbart, men säger man det även om Leningrads belägring?

[varjag]

ett påtagligt stressmoment att vara inkallad

Lyckligtvis för Sverige var så fina termer inte uppfunna då Man fogade sig under nödvändigheterna....
Gnällspikar fick på käften eller föraktades.

och traskade Riksmarschen!
http://sv.wikipedia.org/wiki/Riksmarschen
som 'Lilla Finland' - vann 1941 - oh fasa!
Här skulle minsann marscheras - och marscherades.....av millioner

och när det inte marscherades så stampades takten till Obligationsmarschen....

http://sv.wikipedia.org/wiki/Obligationsmarschen

I kristiden - växte svenskarna med uppgiften - offren var ringa jämfört med Kriget!

[Westrobothnian]

ett påtagligt stressmoment att vara inkallad

Lyckligtvis för Sverige var så fina termer inte uppfunna då Man fogade sig under nödvändigheterna....
Gnällspikar fick på käften eller föraktades.

Det är jag övertygad om. Men min farfar fick blödande magsår av att försöka hinna med att sköta gården, kola och försörja familjen under de korta ledigheter de hade... Vilket sedermera för övrigt kostade honom livet då han som så många andra fick magcancer av behandlingen.

Min morfar har livfullt berättat om hur det var att ligga under primitiva förhållanden i fjällvärden - liksom hur flera av hans kamrater fick frostskador och förlorade tår och fingrar på grund av att uniformspersedlar och annat saknades. Det här bör ha varit under den första beredskapsvintern 1939/40.

Att ingen av dem skulle erkänt det då, innebär knappast att det i realiteten inte var stressfullt. Stress är en naturlig reaktion på svåra yttre omständigheter, inget som nyligen uppfunnits. Och jag återkommer till att det förefaller som om man i vart fall kan fundera över hur verklighetsrelaterat det var att befolkningen blev friskare av matbrist och ransoneringar liksom beredskap för männen och dubbelarbete för kvinnorna.

I kristiden - växte svenskarna med uppgiften - offren var ringa jämfört med Kriget!

Det är utan tvivel sant. Massdöd är alltid sämst.

[Stilleben]

...läst någonstans att 'kristiden och beredskapen' gjorde underverk för folkhälsan...svenska folket var friskare och spänstigare än någonsin tidigare......när freden bröt ut , Varjag

Även jag har läst och hört det. Men bara för att vara motvalls undrar jag om det verkligen är sant? Om det är en faktoid? Dvs borde inte bristen på t.ex. C-vitaminer i kosten vara så pass allvarlig att det uppvägde ev. fördelar av ett lägre kaloriintag? ----------------.

Faktiskt förekom vitaminbristrelaterade sjukdomar knappast under WW2, i motsats till under WW1. Den fruktade engelska sjukan motverkades med den av barnen ( inklusive undertecknad! ) avskydda torskleveroljan med dess rika innehåll av vitamin A och D, som tidvis t.o.m. delades ut i skolan. Det sägs också att t.ex. morotsodlingen (vitamin A) ökade högst väsentligt. C-vitamin finns i rikliga mängder i potatis, grönsaker och i bär och Vitamin B bl.a. i fisk , som var en vanlig maträtt under kriget.

[Westrobothnian]

Faktiskt förekom vitaminbristrelaterade sjukdomar knappast under WW2, i motsats till under WW1.

Så det är då sant att nettoeffekten av brist och ransonering var ett friskare folk? Var då den ökade friskheten jämt fördelad över befolkningen? Över landet? Orsaken att jag undrar är att det är väldigt stora skillnader i förutsättningarna för odlande i södra respektive norra Sverige. Liksom mellan människor som hade tillgång till odlingsbar mark och inte. Var det inte därtill missväxt i början av kriget?

En egen spontan iaktagelse med all avsaknad av vetenskapligt djup och som enbart baseras på snävt lokala studier, är att de som vax upp under 2:a VK ofta verkar ha korta krumma ben - deras barn, däribland jag själv, förefaller mer lång och rakbenta.

[varjag]

att befolkningen blev friskare av matbrist

Verklig brist på mat - är en överdrift. Däremot så var det ovanligt att 'äta sig proppmätt' som det hette och bristen på matfett befordrade nog hälsan. I motsats till vad vi ser idag med kärlsjukdomar....

torskleveroljan

- minsann! Det fanns en vitaminlösning som kallades Abcd-al som skedades ut till oss barn (och hade svag apelsinsmak för att göra den aptitligare ). Potatisen koktes med skal - och skalades vid bordet då det sades att 'det allra nyttigaste' satt just under skalet..(?)
I varenda täppa odlade man bl.a. rabarber, vinbärsbuskar och just det - morötter. Bärplockning - var mycket utbredd också fast jag har ett minne av mycket sura sylt- och krämrätter p.g.a. sockerbristen.
Inmat - lever, njure, juver, lungor - som idag mest slutar som hund-och kattmat på burk - togs noggrant till vara som tjänlig människoföda. Fast lungmos - var inte precis nån kulinarisk fullträff...

Varjag

[Westrobothnian]

Verklig brist på mat - är en överdrift. Däremot så var det ovanligt att 'äta sig proppmätt' som det hette och bristen på matfett befordrade nog hälsan. I motsats till vad vi ser idag med kärlsjukdomar....

Det är även jag helt övertygad om. I synnerhet när människors arbeten blev mindre ansträngande under efterkrigsepoken samtidigt som mängden fett och socker inte reducerades i samma grad. Även dagens stora fett och sockerintag är otvivelaktigt skadligt för oss. Men var verkligen ransonering och beredskap ett optimium för folkhälsan? Om man jämför med 1938-39 till exempel? Var verkligen folkhälsan sämre då än 1944-45?

Edit. För övrigt kommer jag just ihåg att min mormor berättade att hon ofta lade sig hungrig under kriget. Men att barnen mer sällan fick göra det. Jag misstänker att tillgången på mat delvis var ojämnt fördelad - arbetarfamiljer och mindre bemedlade stadsbor hade möjligen svårare att få tag på tillräckligt med mat.

Potatisen koktes med skal - och skalades vid bordet då det sades att 'det allra nyttigaste' satt just under skalet..(?)

Hävdades även på min skola 1972 när potatisskalarmaskinen gick sönder... Fast det är helt säkert sant att det är nyttigast att äta hela potatisen, med skal.

I varenda täppa odlade man bl.a. rabarber, vinbärsbuskar och just det - morötter. Bärplockning - var mycket utbredd också fast jag har ett minne av mycket sura sylt- och krämrätter p.g.a. sockerbristen.

Jo under 1944/45 bör rutiner för alternativ livsmedelsinförskaffning varit väl utvecklade. Men hur var det under svagåren under början av kriget? Det bör ha varit kärvare då.

Inmat - lever, njure, juver, lungor - som idag mest slutar som hund-och kattmat på burk - togs noggrant till vara som tjänlig människoföda.

Det faktum att husdjur som hundar och katter inte åts upp är en klar indikation på att Sverige inte hade hungersnöd. Men hur värderar man att hungriga tonårskillar inte fick äta sig mätta och därmed antagligen inte nådde sin fulla längd? Är det bra folkhälsa?

Fast lungmos - var inte precis nån kulinarisk fullträff...

Inte min favorit heller. Men lever kan man göra mycket gott med!

För att delvis återknyta till ursprunget för tråden; min mor har en större samling ransoneringshäften och kuponger. Är det något som var vanligt att folk sparade på? Användbarheten blev ju så småningom ingen och värdet lika så...

[varjag]

Men var verkligen ransonering och beredskap ett optimium för folkhälsan? Om man jämför med 1938-39 till exempel? Var verkligen folkhälsan sämre då än 1944-45?

Vet inte. Men många samtida obeservatörer hävdar det. Ransoneringarna var ju nödvändiga i kristidens bristsituation - och hade kanske en god inverkan på - om inte optimum - för folkhälsan. Avmagringsindustrin som florerar idag - hade i alla fall rena 'hälleberget' att arbeta på , Varjag

[Westrobothnian]

Avmagringsindustrin som florerar idag - hade i alla fall rena 'hälleberget' att arbeta på , Varjag

Jo jo, då var det inga light-produkter och lavemangspiller!

[G:son]

Men hur värderar man att hungriga tonårskillar inte fick äta sig mätta och därmed antagligen inte nådde sin fulla längd? Är det bra folkhälsa?

Det är väl rätt vanskligt att säga i vilken mån det förekom sådana negativa effekter, men det är nog fullt möjligt, att de positiva effekterna på folkhälsan var större än de negativa. Förutom den fysiska hälsan, påverkas den psykiska hälsan av krig och elände. Under krigstid, och t.o.m. under den förra recessionen i Finland i början av 90-talet, kunde man konstatera en förbättrad mental hälsa hos befolkningen. De egna sorgerna blir lättare att bära när alla har det eländigt.

/G:son

[Westrobothnian]

Men hur värderar man att hungriga tonårskillar inte fick äta sig mätta och därmed antagligen inte nådde sin fulla längd? Är det bra folkhälsa?

Det är väl rätt vanskligt att säga i vilken mån det förekom sådana negativa effekter

Det är det minsta man kan säga, att det är ett vanskligt påstående. Å andra sidan äter tonåriga grabbar oerhörda mängder mat - som de antagligen använder till något. Det finns även en trend med ökande medellängd för män under 1900-talet. Möjligen har den trenden ett samband med mattillgång och matkvalité. Något som veterligen försämrades under 2:a VK.

...men det är nog fullt möjligt, att de positiva effekterna på folkhälsan var större än de negativa.

Men jag personligen har aldrig sett annat än tyckande i stil med 'folkhälsan har aldrig varit så god som under 2:a VK'. Sådant gör mig lite misstänksam. Att det handlar om hälsan för specifika grupper som inte utsattes för påtagliga umbäranden och hade näringsriktig mat, och tillräckligt av den - i kontrast då till civilbefolkningen i områden som norra Sverige (sämre klimat) och fattiga i städerna (saknade tillgång till odlingsbar mark). Att det senare uppstod ett folkhälsoproblem för allt större grupper med riklig tillgång till fett och socker fick kanske dietister och läkare att nostalgiskt se tillbaka på kriget då de själva inte kunde frestas av sådant som saknades. Nu spekulerar jag vilt utan att ha ett smack på fötterna! Tyckande är bara förnamnet!

Förutom den fysiska hälsan, påverkas den psykiska hälsan av krig och elände. Under krigstid, och t.o.m. under den förra recessionen i Finland i början av 90-talet, kunde man konstatera en förbättrad mental hälsa hos befolkningen. De egna sorgerna blir lättare att bära när alla har det eländigt.

Där ser man. Jag har annars hört att det finns de som hävdar motsatsen. Att dåliga tider, som Finlands recession, leder till ökad psykisk ohälsa hos utsatta grupper som t.ex. barn och arbetslösa. Så har man med bestämdhet hävdat att det fungerar för arbetslösa och socialt utslagna - psykisk ohälsa i ökande grad ju kärvare samhällsekonomin är. Fast möjligen är inte det ena exkluderande det andra. Dvs den psykiska ohälsan hos stora grupper blir något bättre av kampen mot gemensamma fiender och mål, samtidigt som att de som är utsatta mår sämre än annars?