Snarare ämnade freden att för all framtid beröva Tyskland möjligheten att genomföra aggressioner - vi ska trots allt inte glömma att Tyskland enades genom att man själv angrepp Danmark, Österrike och slutligen Frankrike. Att dessutom större delen av kriget utspelade sig på fransk mark gjorde troligen inte saken bättre utan ökade troligen främst det franska kravet på en helt avmilitäriserad Tysk stat.J von B skrev:Freden efter första världskriget syftar till att försvaga Tyskland som en säkerhetspolitik. Tyskland tillåts inte hålla sig med ett tillräckligt försvar.
Nu vet du, lika bra som jag, att Reichwehr ganska omgående bröt mot bestämmelserna - iofs spelade det mindre roll eftersom varken britterna eller fransmännen verkade nämnvärt intresserade av att kontrollera att bestämmelserna efterlevdes vilket förstås gjorde hela freden tandlös.
Tyskland bryter ganska omgående mot fördragen genom att mer eller mindre öppet trotsa fredsfördraget genom att t.ex. inleda ett samarbete med Sovjet för att t.ex. utveckla det tyska luftvapnet. På tyska varv färdigställs ritningar o.s.v. för tyska ubåtar, den tyska kemiindustrin går samman för att kunna så effektivt som möjligt utveckla nya produkter för ett kommande krig o.s.v.Och det är efter detta som jag anser Tyskland bli sin egen herre igen.
På många (jag säger inte dig) låter det som Hitler själv är masterminden bakom hela den tyska upprustningen (både militärt och delvis ekonomiskt, även om den tyska ekonomin innan kriget faktiskt börjar gå in i en svacka) - vad man glömmer är att allt stod redan klart. Planerna för hur den tyska armén skulle upprustas, utrustning o.s.v. fanns redan klar - det var bara för Hitler att ta klivet och helt öppet trotsa fredsfördraget.
Problemet är bara att ingen - när det kanske kunde har betytt något - brydde sig om att kontrollera vad tyskarna sysselsatte sig med.
Som sagt, du får gärna förtydliga vad du menar med ockuperas av främmande makt. Om du hänsyftar till den tyska minoriteten i Polen fanns det som jag redan skrivit både geografiska, etniska och politiska grunder för en återförening med Tyskland.Att tyskar vill enas i en nation. Att tyskar på tysk mark som ockuperas av främmande makt, men inte tillåts enas anser jag i allra hösta grad vara betydande för början till konflikterna.
När det gällde de sk. folktyskar som bebodde t.ex. Transylvanien är läget svårare eftersom de aldrig (efter de utvandrade) de facto tillhört Tyskland - de kan knappast heller räknas som ockuperade.
Vad jag däremot vänder mig emot är din deterministiska syn på tyskarna som folk, vaddå tyskarna vill enas i en nation? Det låter som du talar om en främmande ras - eller någon form av djur - vars enda syfte är att enas under en flagga. Om vi tittar på den tyska historien så har Tyskland som enad stat knappt existerat innan 1871 - även på medeltiden under t.ex. Fredrik Barbarossa var landet en enad nation i likhet med t.ex. England eller Frankrike.
Visst Tyskland reser sig - men Tyskland reser sig inte utan hjälp. Det är tack vare det kalla kriget som extrema idéer (tack och lov) aldrig genomförs av de allierade.Det är ovanstående som jag syftar till när jag sa: För att återknyta till huvudämnet, att Tyskland reser sig och gör upp med detta tänker jag aldrig, oavsett mängden hjärntvätt acceptera Nürnberg rättegångarna.
Jag personligen är dock av den åsikten att hade segermakterna agerat annorlunda - och agerat mer i linje med hur man agerade efter andra världskriget - hade troligen mycket av de elände som med start 1939 drabbade inte bara Europa utan även Asien.
Vi kan sitta och spåna i diverse "what if" scenarion tills vi trillar av pinn utan att det lär leda till något.Jag tror att Stalin ämnade expandera, därför tror jag han satte igång att rusta under början av 30-talet.
Jag kan bara dra slutsatsen att Sovjet efter fiaskot med invansionen av Polen vände sig innåt för att konsolidera sin makt. Med tanke på den sovjetiska arméns "framgångar" mot Finland 1939 så tycker jag du övervärderar den sovjetiska arméns möjlighet att genomföra en sådan aggression.
Dessutom skulle ett sovjetiskt angrepp mot Tyskland (med undatag för Königsbergs fickan) innebära angrepp mot Polen, Tjeckien, Rumänien o.s.v.
Jag är skeptisk till att den sovjetiska armén skulle ha både möjlighet och makt att genomföra en invasion av Tyskland under 30-talet.
Stalin inledde upprustningen av den ryska armén av olika skäl - för det första var Sovjet - precis som Tyskland - en paria i Europa - troligen därför också som de två länderna samarbetade stundtals ganska intimt med varandra.
Huvudorsaken till den sovjetiska upprustningen under 30-talet var förstås att den sovjetiska armén dels var extremt efter utvecklingsmässigt. Även om den ryska armén på vissa punkter varit inovativ, så led dock Röda Armén av ineffektivit och uråldrig utrustning.
Förstås spelade också den politiska situationen in - Sovjet hade stora intressen i Asien, ett intresse man delade med Japan, ett land som Ryssland/Sovjet hade haft ett horn i sidan med allt sedan Rysk-japanska kriget. Den allt mer aggressiva japanska politiken i Kina - samt den växande anarkin i Kina innebar förstås att Sovjet kunde dras in i en konflikt i detta område.
Inledningsvis ansåg - vad jag förstått - Stalin inte Hitler som ett hot, man såg Hitler som bara en fas efter vilken en kommunistisk revolution skulle avsluta. Men allt eftersom Hitler stärkte makten, rustade upp armén o.s.v. kom Tyskland att utgöra ett hot om inflytandet över länderna i Öst Europa.
Till skillnad mot de både Storbritannien och Frankrike - som genomsyrades av en allmän krigströtthet och stark anti-militäristisk stämmning - så behövde knappast Stalin (eller Hitler för den delen) bry sig om sådana stämningar.