Westrobothnian skrev:Intressant! Jag hade inte reflekterat över hur räntesänkningar även kan ses som syftande till devalveringar. Jag tänkte mer på finansministrar som på statstelevisionen förklarade att kronan skrivits ner med si och så många procent. Pre 1985 typ. Vilket visar hur gaggig jag håller på att bli
Men det är egentligen samma sak. Vad det handlar om är att man reglerat bort den naturliga utbudskurvan för pengar. Det har skett genom diverse lagar som försvårar och helt enklet förbjuder användningen av alternativa valutor samt att man släppt guldmyntfoten föt kronan (och nästan alla andra valutor).
Konkret så innebär en reglering av dagsräntan på det vis som sker idag att riksbanken ersätter den naturliga utbudskurvan med en helt horisontell dito på den nivå staten egenmäktigt beslutar. Gör man då en kraftig och plötslig sänkning så flyttas skärningspunkten med efterfrågekurvan åt höger. Den sträcka den flyttar motsvarar den ökade penningmängden, dvs devalverings storlek. Den metod man använde på åttiotalet var att man först talade om hur långt åt höger man tänkte flytta skärningspunkten och sedan justerade man räntan (och finjusterade med valutareserven) tills man nådde exakt denna punkt. Det är ingen principiell skillnad på de båda metoderna bara en teknisk.
En teknisk fördel med det nuvarande systemet är att eftersom själva devalveringen också påverkar efterfrågekurvan (som förskjuts uppåt höger, men med tidsfördröjning) så är det enklare att bara definiera räntan. Det är också denna tidsfördröjning som gör att systemet inte omedelbart kollapsar när man reglerar det och alls är möjligt att hålla i balans i den meningen att riksbanken ges ett mål på hur snabbt man skall låta efterfrågekurvan glida, inflationsmålet.
Ett i dagsläget väldigt konkret problem med dagens system är dock att detta mål inte sätts direkt mot penningmängdsökningen utan mot något så flummigt som KPI, vilket leder till attt själva penningmängdsökningstakten blir väldigt ryckig. Något som i sin tur leder till kraftiga konjunktursvägningar.
Å andra sidan vill staten troligen ha det just så. Eftersom man ser abetskraften som sin statliga tillgång så vill man som pengar använda något slags derivat på just denna. Dvs något som är kopplat till BNP och lokalt KPI även om det inte är optimalt att använda som pengar egentligen. En parallell skulle kunna dras till tiden då svenska staten gav ut stora kopparplåtar som pengar, istället för de ur flera aspekter mer optimala penningmetallerna guld och silver, eftersom man hade stora fyndigheter av just koppar.
Det finns också en mycket stor fara med svängningarna i KPI-systemet utöver den skada för ekonomin de medför i sig och det är att om man samtidigt får en relativt hög inflation räknat "på riktigt", i guld, och en mycket låg ränta, som nu. -Då riskerar man att passera den tröskel som gör att det blir omedelbart lönsamt att låna pengar och placera dem i fasta värden, tex guld. Sker det kommer alla att försöka göra det och man riskerar att hamna i hyperinflation om man inte omedelbart överger systemet och höjer räntan. Obama och Bernankle är farligt nära just nu.
I det naturliga systemet däremot så får man en skärningspunkt som ligger relativt stilla i horisontell led, i varje fall på global nivå. Den påverkas visserligen av omvärdsfaktorer som påverkar låneviljan och viljan att sälja sitt guld, men eftersom totalmängden är nästan konstant så kommer också mängden tillgängliga pengar att vara det. Eftersom även utbuds och efterfrågekurvorna därmed inte påvekas av en förändelig penningmängd så kommer också dessa att ligga betydligt mer still i tiden. Det gör att det inte heller blir så stora svägningar i räntenivån. (skärningspunktens läge i vertikalled)
För enskilda länder däremot så kommer fortfarande mängden pengar/guld att variera beroende på hur rika de för tillfället är i förhållande till andra länder. I hur hög utsträckning beror förstås också på hur hårt reglerade de internationella marknaderna är för tillfället. Man får förstås mindre nytta av sina pengar om de på grund av regleringar måste användas i det egna landet.
Westrobothnian skrev:Olof Trätälja skrev:Resultatet av en devalvering blir en således kortsiktig penningbrist på samma sätt som det uppstår bostadsbrist och arbetslöshet på grund av reglerade bostads och arbetsmarknader.
Här är jag inte säker att jag förstår jämförelsen. Menar Du att det på en subventionerad marknad uppstår en konstlat stark efterfrågan? När det gäller bostäder kan jag se att människor efterfrågar så stora, lyxiga och välplacerade bostäder som möjligt - en subvention kan då ge att man har råd till mer varför efterfrågan stiger, men inte nödvändigtvis produktionen. Men hur tänker Du med arbetsmarknaden? Finns det för övrigt någon oreglerad arbetsmarknad i västvärlden?
Det handlar inte så mycket om subventioner som att man är inne och definierar hur utbudskurvan skall se ut. (I arbetsmarknades fall både efterfråge och utbudskurvan). När sedan dessa definierade kurvor inte stämmer med verkligheten så går det inte ihop utan vi får bostadsbrist, arbetslöshet och penningbris.
Men för penningmarknaden är det som nämndes bara av kortvarig natur. Staten trycker ju nya "pengar" och problemet är tekniska svårigheter att förlänga kurvan horisontellt åt höger i den takt staten önskar som jag tog upp i mitt förra inlägg. (Man överdriver affärsbankernas roll om man tror att de är så mycket mer än administratörer av statens penningpolitik i den reglerade penningmarknad vi har idag.)
Under "normala" omständigheter, dvs med den inflation vi vant oss vid, är det inga problem för affärsbankerna att hinna med i den takt staten önskar utöka penningmängden, men använder kort och gott de löpande vinsterna till att utöka det egna kapitalet. Men vid en kraftig devalvering blir alltså förhållandena något annorlunda. Häri kan man också finna förklaringen till det behov finansministern kände att snabbt skylla eventuella tekninska svårigheter på affärsbankerna direkt efter devalveringen. Tex att räntesänkningen skulle
komma låntagarna till del och att inte bankerna skulle "talla" på dessa, samt andra floskler.
Westrobothnian skrev:Jag misstänker att Anders Borg inte instämmer i den här beskrivningen!
-Inte den nya heller kanske...
Här är i varje fall en länk till den tidigare refererade intevjun med statsministern som försöker vända på i princip varje begrepp och händelse på DiTV.
http://di.se/Avdelningar/TillDiTVSite.a ... Provider=6
Det är väl bara att konstatera att Reinfelt här talar som om inte förste represantant för staten, så åtminstonne som dess tredje, uppenbarligen med PR-uppdrag.
Westrobothnian skrev:Ett återkommande problem med det västerländska finans- och banksystemet - hur man effektivt ordnar krediter till småföretag. Själv är jag helt övertygad om att devalveringar inte leder till fler jobb. Däremot dämpar de de värsta konsekvenserna i lågkonjunkturer för exporterande företag. Vilket i bästa fall bevarar befintliga jobb. Det sker dock till priset av stora kostnader för samhället och att exportföretagen förlorar en del av incitamentet till omstruktureringar och effektiviseringar. Därmed står troligtvis företagen sämre rustade inför nästa lågkonjunktur - och behovet av devalveringar återkommer.
Nej jag tycket att det är oerhört svårt att se några fördelar med devalveringar för samhället som helhet. Det är staten som eget subjekt som har nytta av dem, eftersom man hjälp av dem skriver ned statsskulden. Problemet är väl bara att alla politiker talar unisont som representanter för staten och beklagligtvis många journalister också.
Det är bara att studera den absurda rapporteringen från Lettland de senaste dagarna där en devalvering framställs som något för folket, men mot bankerna. I verkligheten handlar det om att en devalvering skadar folks ekonomi så mycket att bankerna riskerar kreditförluster. De är alltså på samma sida. Den enda som kortsiktigt kan tjäna på en devalvering är den Lettiska staten och möjligen vissa statsanställda. Som tur är har Lettlands politiker hittills visat ett lite större ansvarstagande än så.
