Mina problem med KGB

[annmari]

Hej!
Under hela den tid sm Juri Andropov var KGB chef blev det hetsjakt på dissidenter i hela sovjetblocket. Dom baltiska dissidenterna jagades över hela Baltikum. Återkommer /






/ Ann-Mari

[annmari]

Hej!
Jag ska berätta lite om dissidenten Tiit Madisson som jag träffade i Stockholm 1981, då han var på besök. Här berättar Tiit.


"Vi kämpar också för svenskarnas skull"


Varje svensk borde få veta om vår situation i Baltikum. kampen för vår frihet. om vi inte får vår frihet tillbaka, kan också svenskarna när som helst förlora sin. Sovjetambassaden har säkert listorna klara med namn på svenskar som ska skickas till Sibirien när "Befrielsens" timme slår...
Sibirien eller Sverige var valet som 38-årige Tiit Madisson själv ställdes inför, sedan han lett den historiska demonstrationen i Tallinn den 23 augusti 1987. För första gången under sovjetisk tid samlades tusentals männiksor till en spontan protest mot Molotov-Ribbentrop-pakten, som blev början för de baltiska staternas dåvarande självständighet. För Titt Madisson som redan flera år i sibiriska läger, var valet inte svårt. Det blev Sverige. Men innan vi går in på hans nya liv i sverige, ber jag honom berätta lite om sin bakgrund och varför han blev dissident.
Jag föddes i Juni 1950, samma år då massdeportationerna av fria bönder gick in i sitt slutskede och "borgerliga nationalister" utrensades ur det estländska kommunistpartiet. Jag blev tidigt intresserad av historia, läste mycket och skrev en del vid sidan av mitt kroppsarbete.
Den verkliga vändpunkten för Titt Madisson, kom när estniska lettiska och litauska demokrater för första gången skrev ett gemensamt protestbrev. De krävde att Molotov-Ribbentrop-pakten skulle ogiltigförklaras på sin 40-årsdag, den 23 augusti 1979.
-jag bodde på Ösel då. men for till Tartu och träffade Mart Niklus och Juri Kukk.
Som nyväckt dissident hörde Tiit Madisson till de mest aktiva. Han skrev under alla dokument från den demokratiska rörelsen i Estland: den baltiska apellen mot Molotov-Ribbentrop-pakten (Som Andrej Sacharov ställde sig bakom och spred till västjournalister). Den verksamheten ledde till att jag aresterades nuder segel-OS. Säkerhetspolisen fruktade att jag annars skulle ta kontakt med västjournalister. Och i maj 1981 dömdes jag till sex års frihetsstraff för min medverkan i den estnisak Helsingforsgruppen.

Tiit Madisson han knappt bli frigiven och återvända till Estland, förrän han återupptog sin demokratiska verksamhet. Han var med under den historiska demonstrationen i Riga i juni 1987, då tusentals letter protesterade mot stalins massdeportationer av tiotusentals balter under andra världskriget.

På årsdagen av Molotov-Ribbentrop-pakten beslöt Tiit attm ordna en liknande demonstration i Tallinn. Hur många demonstranter räkande han med ?

Jag var den störste optimisten av oss alla, så jag hoppades att tusen människor skulle ställa upp. Det skulle i så fall ha blivit den största icke-officiella demonstrationen i sovjetestnisk historia. Andra trodde på hundra människor. Några var glada bara det kom tillräckligt många för att bära de plakat vi gjort i ordning.
När Tiit Madisson begav sig till centrum av Tallinn den 23 augusti 1987 visste han inte om han skulle koma tillbaka till familjen eller skickas till ännu ett sibiriskt läger eller mentalsjukhus. Han visste inte heller om några fler än de närmaste vännerna skulle våga sig ut och demonstrera.- När jag kom till Rådhusplatsen mitt i stan sjönk modet, för där var inte många männiksor. Men sedan jag gått ut på den öppna platsen fylldes den på bara några få minuter. Vi lär ha varit mellan 5000 och 7000 tusen människor. När säkerhetspolisen såg folkmassan gav man order att torget skulle utrymmas.
Trafiskskäl sade man, fast torget var bilfritt. Demonstranterna fick i alla fall tåga till Lindastatyn på Harjuberget några hundra meter länge bort. Där fick de lägga ner blombuketter.

De församlade sjöng nationella sånger och lyssnade till Tiit Madisson som berättade om Molotov-Ribentrop-pakten och dess hemliga tilläggsprotokoll.- Människorna applåderade allra mest, när jag krävde att de stalinistiska krigsförbrytarna ska straffas- precis som de nazistiska. De applåderade också, när jag påpekade att den sovjetestniska grnudlagen ger Estland rätt att utträda ur sovjetunionen. Det var första gången på 48 år som det estniska folket fick möjlighet att fritt uttrycka sin mening. Det var en dag, som nog ingen av oss kommer och glömma!

Banderollen blev rena chocken för KGB, ler Tiit. Något sådant har aldrig förekommit tidigare. Den estniska säkerhetspolisen hade velat arrestera Tiit Madisson redan före den 23 augusti-demonstrationen. Tiis räddning blev kanske att tjugo amerikanska senatorer krävde att han-- och demonstrationsledarna i Riga respektive Vilnius-inte fick fängslas, om Gorbatjov menade allvar med sitt tal om ökad öppenhet och förändringar. Tiit Madisson bor idag utanför Tallinn och har ett eget lantbruk, /






/ Ann-Mari

[annmari]

Hej!
Jag vill också säga att när man träffar dessa dissidenter märker man en oerhört trötthet, men samtidigt en mycket stor ödmjukhet och vördnad inför frihet ,rättvisa, och andra människor sätt och tänka. jag har träffat dessa dissidenter med respekt och vördnad inflr deras oerhörda mod mot en dikaturstat och dess terroriserande hemliga polis. Dessa Baltiska frihetskämpar kämpade också för vår sak, många gånger tänker inte vi i väst på detta, men hela den samlade oppositionen i öst kämpade också för att sovjetdiktaturen inte skulle spridas till väst. Många gånger tänker vi inte på det men så är det. Återkommer /





/ Ann-Mari

[annmari]

Hej!
Har precis talat med frihetskämpen Mart Niklus, som suttit 20 år i olika sovjetiska arbetläger och fängelser. han sa till mig att rädslan för rysslands krigsmakt uppbyggnad inte är bra, i Estland har kommunisterna ökat igen och en oro finns bland balterna att ryssland ska ockupera igen, /







/ Ann-Mari

[annmari]

Hej!
Jag har fått höra att när KGB tog mig i Tallinn 1980 så kan dom ha lagt ett metallföremål i min kappa för och kunna föjla efter mig, det är inte helt otroligt
att dom gjorde det, /







/ Ann-Mari

[annmari]

Hej!
Jag återkommer med att senare berätta om rättegången mot Katoliken Nijole Saduniate i Vilnius i Litauen. Det försvarstal som Nijole höll är bland det starkaste man kan höra, det spreds underjordiskt inom sovjetblocket, talet heter " Den vackraste visan om kärleken" /









/ Ann-Mari

[annmari]

Hej!
Jag glömde att tilllägga att när Nijole var förvisad till Krasnojarski Bogutjani i Sibiren så hade jag brevkontakt med henne hon skickade brev och foton samt kort. KGB undersökte hennes brev till mig samt mina brev till henne. Både NIjole och jag fick vara väldigt försiktiga i vår brevkorrespondens pga KGBs kontroll /









/ Ann-Mari

[annmari]

Hej!
Jag håller nu på och samla ihop material från rättegången mot min vän Nijole , jag återkommer så snart det är klart , då berättar jag ingående om denna rättegång som spreds som samizdat litteratur i hela sovjetblocket , /









/ Ann-Mari

[johjoh68]

Hej Ann-Mari
jag tycker också dina KGB berättelser är väldigt intressanta och skriv gärna mer ... tänk på att detta är ett historiskt forum och när du väl är publicerad här kommer många att återkomma till denna tråd .... för ju längre tiden går ifrån den tid då KGB var verksam desto mer historisk betydelse får din berättelse ....

[annmari]

Hej!
Tack Johan för dina fina ord, ja jag söker efter ett material som handlar om Nijole Sadunaite så fort jag hittar det återkommer jag , /









/ Ann-Mari

[annmari]

Hej!
Jag har nu fått tag på det material jag behöver. idag kommer jag och skriva om rättegången mot min vän Nijole Sadunaite. Jag kommer också och skriva om min gode vän Gunars Rodhe från Lettland som fick lida pga KGBs terror, Gunars gick tyvärr bort förra året, han och jag var nära vänner och vi hade mycket kontakt. Gunars bodde i södra Stockholm och var kroppsligt sjuk pga alla år i läger och fängelser. Han var ofta på Huddinge sjukhus pga dålig hälsa.Det är med sorg men även med stor vördnad jag skriver om honom./ Återkommer under dagen








/ Ann-Mari

[annmari]

Hej!
Jag ska här berätta om min vän Katoliken Nijole Sadunaite som betytt mycket för mig också om rättegången mot henne.


" Den vackraste visan om kärleken..."

Om rättegången mot Nijole Sadunaite


Nijole Sadunaite föddes 1938 i den litauiska staden Dotnuva.
Fadern var docent vid lantbrukshögskolan. Både han och Nijoles mor var troende. De uppfostrade sin dotter i samma anda. Troende skolungdomar utsattes då som nu för spott och spe från ateistiska kamrater och lärare. Men Nijole trotsade och uteblev aldrig från mässan om söndagarna. När klassen besökte kyrkor under skolutflykter, brukade Nijole knäböja vid altaret och be till sin Gud , medan lärarna och kamraterna såg på.
Nijole Sadunaites vänner och bekanta har berättat om hur hon i flera år skötte sin sjuka mor, tills modern dog 1970. Fadern var då död sedan sju år tillbaka. Nijole såg också till en sjuk, gammal präst. För egen del sökte hon inget materiellt överflöd utan nöjde sig med att tjäna andra.

Den 27 augusti 1974 arresterades Nijole Sadunaite. UNder en husundersökning hemma hos henne fann KGB_männen, att nr 11 av de litauiska katolikenras krönika höll på att skrivas ut på hennes maskin. Undersöknigsdomaren hotade henne med mentalsjukhus, om hon vägrade besvara frågor som ställdes till henne. Under ett par månader fick hon inte ta emot några matpaket från vänner och bekanta. I slutet av januari n1975 skrev Nijole Sadunaite till statsåklagaren i Litauen. Hon protesterade mor undersökningsdomarens godtycke och hot om psykiatrisk tvångsvård.

Rättegången mot Nijole Sadunaite inleds den 16 juni 1975 nför Litauens Högsta domstol. Rättens ordföradne är Kudriasovas, åklagaren är Bakuciensis. När rättegången börjar klockan tio på förmiddagen, finns bara sex soldater och fem säkerhetsmän som åhörare i salen. Rättens ordförande tilllåter också Nijoles bror Jonas Sadunas, att ta plats. Alla andra avvisas.

Nijole Sadunaite vägrar besvara rättens liksom tidigare förundersökarnas frågor.
- Det är inte jag, utan ni som är de skyldiga, förklarar hon. Ni bryter mot de mest grundläggande mänskliga rättigheter, som garanteras av grundlagen och överenskommelsen om mänskliga rättigheter. Ni stöder lögn, våld och terror, för ni pinar oskyldiga männiksor i fängelser och läger, sedan ni förtalat och dömt dom. Därför kommer jag inte, lika lite som under förundersökningen, att besvara några av era frågor. Därmed protesterar jag mot denna rättegång! Nijole Sadunaite förklarar också, varför hon avstår från en försvarsadvokat.
Rättegången mot fader Sesekvicius år 1970 öppnade mina ögon. Han dömdes därför, att han uppfyllde sina prästerliga plikter och eftersom jag skaffade honom en advokat, hotade mig en KGB- anställd löjtnant Gudas, med en likadan rättegång som mot fader Sesekevicius och med fängelse. KGB-mannen Kolgovas, som befann sig i samma rum 225. ställde i utsikt att också min bror och mina släktingar skulle straffas om jag inte slutade bry mig om Sesekvicius försvar. Det räknas tydligen som ett "Svårt brott" att försöka skaffa advokat åt en präst. Eftersom jag enligt er mening begått ett för staten särsklit farligt brott, avstår jag från en försvarsadvokat, för jag vill inte åt er terror utlämna dom som skulle skaffa en sådan advokat åt mig.
- Det är den ena sidan av medaljen. Den andra är att man inte behöver försvara sanningen, den är allsmäktig och går inteatt besegra. Bara falskhet och lögn behöver vapen, soldater och fängelse, för att de ska kunna bevara sitt låga herravälde, men bara tills vidare, för mot sanningen står de vanmäktiga.

-Man säger med rätta att en partisk regering gräver sin grav med egna händer. Jag har rätt och är beredd att för rättvisans skull inte bara förlora friheten utan också med glädje ge mitt liv. Det finns ingen större lycka än att lida för rättvisan och mänskligheten. Därför behöver jag ingen försvarare. Jag för själv min talan.
Nijole Sadunaite fortsätter med att understryka , att hon älskar alla som sina bröder och systrar. Hon försvarar stolt de litauiska katolikernas krönika. Den visar enligt henne som en spegel ateisternas övergrepp mot de troende.

- Därför hatar ni alla, som river av er lögnens och den dubbla tungans slöja. Men därigenom förlorar inte spegeln sitt värde. En tjuv tar ifrån människorna deras pengar, men ni berövar människorna de som de håller dyrast-- troheten mot deras övertygelse och möjligheten att överlämnas detta höga goda till deras barn.


När förhandlingarna återupptas den 17 juni får Nijole Sadunaite tillfälle till ett slutanförande.

- Idag är den lyckligaste dagen i mitt liv, förklarar hon. Jag kommer att dämas för den litauiska katolska kyrkans krönika. som kämpar mot andligt och kroppsligt förslavande. Det betyder att jag döms för sanning och människokärlek. Vad kan väl vara viktigar i livet än att älska människorna, deras frihet och ära? Kärleken till människorna är den högsta kärleken och kampen för mänskilga rättigheter är den vackraste visan om kärleken. Må denna visa klinga i alla hjärtan och aldrig få ett slut!

- Mig har tillfallit en avundsvärd lott, ett ärofullt öde- att inte bara kämpa för mänskliga rättigheter och rätvisa utan också dömas därför. Mitt straff blir min seger! Jag beklagar bara att jag kunnat göra så lite för människorna. Med glädje går jag in i slaveriet för andras frihet och är beredd att dö för att andra ska få leva!
Idag ställer jag mig på den eviga sanningens sida- minns Jesus kristus och hans fjärde saligprisning "Saliga äro de som hungra och törsta, ty de skola bliva mättade" Hur kan man låta bli att glädjas, när Herren GUd själv sade att ljuset ska segra över mörkret och sanningen över både misstag och fel. För att det ska ske snabbare är jag beredd till både fångenskap och död.

Nijole Sadunaite slutar med några diktrader, som hon skrivit i fängelset.

Ju svårare väg du har att vandra,
desta tydligare anar du livet.
Vi måste brinna av längtan efter rättfärdighet,
att besegra det onda, hur svårt det än må vara.
Våra korta dagar på jorden är inte till för vila,
de är till för kamp om många hjärtans lycka.
Blott den som satsar allt i kamp,
kommer att känna att han gått den raka vägen.
Ingen kan känna större lycka
än beredskapen att dl för människorna.
Då råder fest i hjärtat,
varken fängelse eller lägerkyla kan då bedröva!


Nijole blir tyst ett, ögonblick, innan hon åter vädner sig til rätten.
- Låt oss därfär älska varandra, och vi ska bli lyckliga.
Olycklig blir blott den som icke älskar. Igår förvånades ni över mitt lugn i en svår stund. Det är beviset för att människokärlek brinner i mitt hjärta, ty bara för den som älskar blir allt lätt. Det onda måste vi fördöma med all skärpa, men människorna måste vi älska-också de vilseföra. Det kan man bara lära i Jesu Kristi skola, han som ensam för alla är vägen, Sannigen och Livet. Gode Jesus tillkomme Ditt rike i alla våra hjärtan!

Nijole Sadunaite ber till sist rätten att ur fängelser , läger och mentalsjukhus släppa ut alla människor som kämpat för mänskliga rätigheter och rättvisa.
-Därmed kan ni visa er goda vilja. Det vore ett vacker bidrag till större harmoni och godhet i livet, och det vackra ordet " Den ena människan är den andras broder" skulle bli verklighet.

När rätten återvänder från sin slutöverläggning, döms Nijole Sadunaite till tre års straffarbete i läger med hård regim och därefter tre års landsförvisning för brott mot atikel 68;1 i den sovjet-litauiska strafflagen.

-Varför ger ni mig en så lindrigt straff? är Nijoles enda fråga efter domen.

Nr 24 av den Litauiska kröniakn berättar om Nijoles Sadunaites resa till arbetslägret i Mordovien, Resan tog en hel månad. Nijole vägrades varma käder och medicin, fast hon blev sjuk under resan. Hon hölls i fuktiga celler, filtarna var fulla av loppar och löss på en del håll,medan andra fängelser under resan inte ens hade filtar. När Nijole kom fram till lägret, fick hon varken ta emot brev eller paket. Ett chokladpaket fårn Norge sändes tre månader senare vidare till hennes bror.


Nijole bor nu i Vilnius jag kommer och träffa henne så snart jag åker dit, /








/ Ann-Mari

[annmari]

Hej!
Jag kommer senare idag och berätta om när KGB arresterde Biologen Sergei Kovalev. Jag kommer också och berätta om "Tallin fyran" bestående av bla min vän Kalju Mätik, Sergei Soldatov, Artem Juskevich, samt Mati Kiirend. Återkommer /







/ Ann-Mari

[annmari]

Hej!
Jag kommer också att berätta om den baltiska demokratiska oppositionens kamp för mänskliga rättigheter. Kampen mellan KGB och denna rörelse kommer och beskrivas , /







/ Ann-Mari

[Hans]

Hej igen Ann-Mari,

1) Intressant läsning - tack för att du tar dig tiden att berätta.

2) Ursäkta kritiken, berätta inte vad du tänker skriva om, skriv bara. Då blir det mer lättläst.

Hej!
Jag har fått höra att när KGB tog mig i Tallinn 1980 så kan dom ha lagt ett metallföremål i min kappa för och kunna föjla efter mig, det är inte helt otroligt
att dom gjorde det, /
/ Ann-Mari

3) Det räcker inte med ett metallföremål för att följa dig. Det måste vara en liten sändare av något slag.

4) De långa inläggen är mycket mer lättlästa nu med olika stycken.

MVH

Hans