Så kan man absolut kalla det. Dåligt hanterande, eller brist på långsiktighet - det ena tenderar ge det andra. För om man haft ett mer långsiktigt perspektiv i synen på placeringar är det svårt att se hur någon kan undgått att se problemen med att spekulera i värdepapper som baseras på en fastighetsbubbla. I synnerhet som man gjort samma misstag vid upprepade tillfällen de senaste decennerna. Nu gynnades placerare med kortsiktigt bra avkastning, de anställda som skötte placeringarna med högre löner och bonusar, det politiska systemet med förstärkt konjunktur. För mig framstår det här som en kortsiktighet i det ekonomiska systemet. Det är lite förvånande att om man ser på de svenska marknaden så verkar aktörer som var inblandade i förra fastighetsbubblan trillat dit igen!Markus Holst skrev:Du menar att med ett lågsiktigt (var går förresten gränsen för långsiktighet) affärsagerande, så hade sup preeme (stavning?) -lånen inte blivit ett problem? Det förefaller mig fortfarande som om det är ett dåligt hanterande från alla håll av dessa, som drog igång det hela.
Av de två orsaker Du pekar ut anser jag att det bara är den senare som är ett egentligt felgrepp.Blixten skrev:Är inte detta bakgrunden till krisen: Amerikanska bolåneinstituten lånade ut pengar billigt, inte för den kortsiktiga vinstens skull utan för att fler skulle ha chans att äga sitt boende och att Fed satte en (så här i efterhand har det visat sig) onaturligt låg styrränta.
För låg ränta leder till överbelåning leder till krasch.
Att det går att subventionera bostäder utan att det resulterar i att ekonomin kollapsar är bl.a. Sverige ett bevis på. Tanken är rätt gammal, har fungerat förut och jag har svårt att se att det skulle vara just det som orsakat de problem vi nu har.
Då är det snarare Fed's lågt satta ränta som blir boven. Som jag vill minnas sattes synnerligen lågt för att hindra en väntad lågkonjuntur 2001-2002. Det här i kombination med att man lånade ut till presumtiva bostadsköpare som man visste inte skulle kunna betala räntor och amorteringar. Det gjordes för att det kortsiktigt gynnade aktörerna på marknaden, och i förlängningen den politiska sfären - som jag skrev ovan.
Nu kan man kalla det dumhet med. Eller mänskligt beteende. En god vän till mig berättade en gång att han såg IT-bubblan komma. Det var uppenbart att några ungdomar med datorer i en källare och inga intäkter utan bara utgifter inte kunde vara värt mer än SKF. Oavsett aktiekurser. Marknaden borde snart fatta att det här var sanslöst. Så han lät bli att spekulera i IT-aktiernas uppgång. Bekanta gjorde det och 'tjänade' massor med pengar. Min vän sa -'visst, men snart är IT-aktierna värdelösa'. Bekanta LÅNADE till spekulationer och 'tjänade' ännu mer. Osv. Till sist sa min vän: -'Ok, varför ska alla andra utom jag bli rik?! Visserligen är det en bubbla, men jag hinner tjäna en hacka jag med' Det sa han våren 2000... Och blåste alla sina sparpengar.
Ekonomin är kanske summan av de människor som agerar i den. Så det är inte konstigt att det blir riktigt tokigt emellanåt. Men jag kan inte hjälpa att tycka att om man hade ett historiskt perspektiv så skulle vi kunna undvika en hel del problem. Kanske måste man lagstifta in det på något vis. Hindra kortsiktighet - jag vill minnas att George Soros efterlyst just det. Fast hur det ska gå till rent praktiskt kan man fråga sig. Keynes modell med att staten jämnar ut konjunkturerna verkar bra i teorin, hur det fungerar med människor vid rodret är en annan fråga.
