Hej!
Okej Artus jag ska skriva lite tydligare. Jag tycker det är riktigt intessant detta forum här kan man dela med sig av sina erfarenheter. Jag återkommer senare med en riktig rysare som handlar rom när jag fotograferade arbetslägret Tisleri då var jag oerhört nervös för att bli upptäckt,Kippar sände ut mig på det updraget, jag kommer också berätta om när KGB jagade mig nerför Domberget i Tallinn,återkommer,/ Ann-Mari
Mina problem med KGB
Re: Läs om "Mina problem med KGB"i samlarforum
Hej!
Vill också tilllägga att jag skickat mail till Forum för levande historia om mina erfarenheter, hoppas på föredrag hos dom,/ Ann-Mari
Vill också tilllägga att jag skickat mail till Forum för levande historia om mina erfarenheter, hoppas på föredrag hos dom,/ Ann-Mari
Re: Läs om "Mina problem med KGB"i samlarforum
Hej!
Jag kommer här och fortsätta min berättelse om hur jag fotograferade Arbetslägret Tisleri i Tallinn, uppkallat efter den estniske kommunisten Anna Tisleri,här fortsätter berättelsen.
Jag fick på sensommaren åter åka upp till Ants Kippar i Stockholm inte så länge efter mitt möte med Robert, Kippar ringde och bad mig komma upp. När jag kom hem till honom tog han som vanligt emot mig i hallen glad över att se mig,hans fru hälsade också.Ants berättade att fotona jag tog på förra resan på kommunistpartiets högkvarter och KGBs högkvarter nu hade skickats ut till exilestniska organisationer över hela världen,man var mycket nöjd med mitt arbete,oppositionen i Estland tackade mig också via Ants kippar fick jag veta av Ants, Ants och jag satt oss ned som vanligt i rummet och han frågade åter om jag kunde göra ett uppdrag? jodå det kan jag vad gäller det nu ? han svarade, det gäller arbetslägret i Tisleri där sitter estniska frihetskämpar pga sin oppositionella verksamhet mot sovjetmakten,du måste var mycket mycket försiktig när du tar dig dit,det ligger centralt i Tallinn och jag ber dig var mycket försiktig jag är faktiskt förvånad Ann-Mari att KGB ännu inte låtit arrestera dig. Jag instämmde med Ants det var lite märkligt att dom ännu inte låtit arrestera mig.Jag fick adressen till Tisleri och jag fick återigen låna Minoltakamerna av Ants,det låg nu en ny rulle i kameran. Jag tackade för kaffet och åkte sen hemåt. Nästa dag skulle min resa börja samma vanliga resväg via Helsingfors. Jag åkte så iväg, når båten följande morgon kom til hamnen i Helsningfors låg som vanligt Georg Ots inne, efter incheckning var jag återigen på ett sovjetflaggat fartyg. Efter några timmar såg man Tallinns siluett, jag gick åter igneom kontrollen och Nelli mötte mig som vanlig,vi åkte tillsammans till Viru hotell och sen bestämde vi för att träffas utan Viru på kvällen. Jga tog en promenad mot gamla stan det var mycket folk ute,hela tiden slängde jag blickar åt alla håll lite försiktigt för och se om KGB var i närheten,jag tog en promenad upp mot Domberget via gamla stan. När jag var ca 200 meter framför Alexander Nevski Katedralen kom helt lpötslig utan förvarning ett grupp civiklädda män emot mig på avstånd,dom leddes av en äldre man som viftade åt dom och följa efter mig. Jag vände snabbt gick med snabba steg nerför Domberget och mot Viru Välja,jag gick in i folkvimlet och höll hela tiden blicken fäst framåt men tittade bakåt ibland,jodå dom var bakom mig.Var detta ett skrämskott från KGB skulle jag nu bli arresterad????? Tankarna for genom huvudet i samma takt som jag gick fort jag ökade tempot och det gjorde dom också. I slutet på Viru Väljak brydde jag min inte ens om att titta bakåt jag måste bara till hotellet och mitt rum,jag gick snabbt över gatan och med full fart mot hotellet, väl framme öppnade dörrvakten dörren och jag fort in i hissen med KGB bakom mig,när jag väl kom in i hissen kom en man efter som höll ett paraply i handen,han tittade på mig med studerande blick jag stod blixtstill. Så var hissen uppe jag gick förbi nyckelpigan och in i mitt rum,satte mig ner på en stol andfådd och mycket orolig. Jag lyssnade utåt korridoren utanför mitt rum om någon eller några skulle vara på väg. Nu visste jag att jag riskerade att bli arresterad,vad skulle jag säga om jag fick frågor?: Jag kunde i mitt inre se Gulag och hoppades verkligen inte att jag skulle få se Gulag i verkligheten. Jag satt tyst i en time och lyssnade beredd på att KGB skulle komma in och arrestera mig. OJ tänmkte jag hur ska jag kunna göra mitt uppdrag för Ants???Frågorna var många,vad hände nu? skkulle Robert och Kylli åka fast? skulle Nelli få problem? skulle alla min vänner i Tallinn få massa problem av KGB???????? Jag visste inget svar på dessa frågor jag visste bara att sovjetunionens fruktade säkerhets polis alldeles nyss jagat mig nerför Domberget och väntade bara på att slå in klorna i mig.Jag visste inte riktig hur jag skulle lägga upp jobbet med och fotografera Tisleri,jag kunde ju inte låta KGB följa mig dit det vore ju enkel biljett till Sibirien. Efter lite vila beslöt jag mig för och ta kameran och gå ut ändå,jag lämnade mitt rum allt såg lugnt ut i korridoren nyckelpigan satt vid sitt skrivbord vid hissdören och skrev,jag åkte ner med hissen, väl nere såg allt lugnt ut,jag började så att gå mot hotellfoajen allt såg lugnt ut,väl framme vid ytterdörren så gick jag ut stod utanför ett tag och tittade åt alla håll,jag misstänkte att KGB ville skrämma mig rejält och det hade dom lyckats med. Så gick jag till höger om hotellet mot Tisleri hela tiden höll jag uppsikt mot eventuelle skuggor. Det tog en stund att komma till Tisleri,jag fick också åka buss i 10 minuter inan jag var där. Så var då bussen framme vid en huuvudgata,jag gick av och gick in mot ett lugnt område,hela tiden kollade jag bakåt framåt ja åt alla väderstreck,ingen skugga.Jag kände nerverna ligga på helspänn skulle dom slå till mot mig när jag minst anade?? jag hade tusen frågor som gick runt i huvudet. Så kom jag då in på Tisleri och jag gick mot den adress jag fått av Ants, så såg jag på avstånd en stor järndörr med vakter i torn,jag gick in i en skogsdunge ungeför ca 250 meter till huvudingången,jag tittade omkring mig för och slippa uptäckt, ingen såg mig vad jag kunde se,jag tittade mot den stora järndörren och sovjetiska bilar åkte in där,jag kunde se bilder på Lenin och marx på stor tavlor innanför ingången,jag såg vakter också med Kalasnikovs,jag tog fram kameran och väntade på rätt tillfälle.så öppnades dörrarna igen och jag såg vakter därinne som gick i patrull jag tog snabbt flera bilder och även på vakterna i vakttornet,även militärbilarna fotade jag,totalt tog stående bakom dettta träd ca 25-30 bilder på Tisleri,när allt var klart såg jag mig omkring och var mycket mycket nervös jag väntade att KGB i princip skulla kunna dyka upp precis när som helst och arrestera mig. Jag gick så lugnt mot busshållplatsen,efter några minuter var jag där och klev på bussen mot Tallinn centrum,så var jag äntligen på hotellrumemt allt hade gått bra,jag träffade Nelli på kvällen och vi promenerade jag nämde inte ett ord til henne om mitt arbete för hjälpcentralen och Ants Kippar helt av säkerhetsskäl. Nästa dag skulla jag så åka till Stocholm igen och Nelli skulle följa med mig till hamnen,så kom resedagen och jag packade mitt bagage och gick åkte ner till hotellfoajen för busstur till hamnen Nelli väntade utanför och vi gick in och satt oss i bussen,i hamnen tog jag adjö av Nelli och vi kramade om varandra och jag såg tårarna i hennes ögon jag sa att jag ringer när jag kommer till Stockholm,efter någon dag var jag så tillbaka till Stockholm,dagen efteråt så ringde jag Ants och kom så upp till honm han blev eld och lågor över mitt arbete och slog ut med händerna och ropade fantastiskt du har gjort ett jättejobb för oss Ann-Mari/ Fortsättnig följer då jag berättta om hur KGB körde ut mig ur centralfängelset då jag skulle besöka dissidenten Herbert Murd / Ann-Mari
Jag kommer här och fortsätta min berättelse om hur jag fotograferade Arbetslägret Tisleri i Tallinn, uppkallat efter den estniske kommunisten Anna Tisleri,här fortsätter berättelsen.
Jag fick på sensommaren åter åka upp till Ants Kippar i Stockholm inte så länge efter mitt möte med Robert, Kippar ringde och bad mig komma upp. När jag kom hem till honom tog han som vanligt emot mig i hallen glad över att se mig,hans fru hälsade också.Ants berättade att fotona jag tog på förra resan på kommunistpartiets högkvarter och KGBs högkvarter nu hade skickats ut till exilestniska organisationer över hela världen,man var mycket nöjd med mitt arbete,oppositionen i Estland tackade mig också via Ants kippar fick jag veta av Ants, Ants och jag satt oss ned som vanligt i rummet och han frågade åter om jag kunde göra ett uppdrag? jodå det kan jag vad gäller det nu ? han svarade, det gäller arbetslägret i Tisleri där sitter estniska frihetskämpar pga sin oppositionella verksamhet mot sovjetmakten,du måste var mycket mycket försiktig när du tar dig dit,det ligger centralt i Tallinn och jag ber dig var mycket försiktig jag är faktiskt förvånad Ann-Mari att KGB ännu inte låtit arrestera dig. Jag instämmde med Ants det var lite märkligt att dom ännu inte låtit arrestera mig.Jag fick adressen till Tisleri och jag fick återigen låna Minoltakamerna av Ants,det låg nu en ny rulle i kameran. Jag tackade för kaffet och åkte sen hemåt. Nästa dag skulle min resa börja samma vanliga resväg via Helsingfors. Jag åkte så iväg, når båten följande morgon kom til hamnen i Helsningfors låg som vanligt Georg Ots inne, efter incheckning var jag återigen på ett sovjetflaggat fartyg. Efter några timmar såg man Tallinns siluett, jag gick åter igneom kontrollen och Nelli mötte mig som vanlig,vi åkte tillsammans till Viru hotell och sen bestämde vi för att träffas utan Viru på kvällen. Jga tog en promenad mot gamla stan det var mycket folk ute,hela tiden slängde jag blickar åt alla håll lite försiktigt för och se om KGB var i närheten,jag tog en promenad upp mot Domberget via gamla stan. När jag var ca 200 meter framför Alexander Nevski Katedralen kom helt lpötslig utan förvarning ett grupp civiklädda män emot mig på avstånd,dom leddes av en äldre man som viftade åt dom och följa efter mig. Jag vände snabbt gick med snabba steg nerför Domberget och mot Viru Välja,jag gick in i folkvimlet och höll hela tiden blicken fäst framåt men tittade bakåt ibland,jodå dom var bakom mig.Var detta ett skrämskott från KGB skulle jag nu bli arresterad????? Tankarna for genom huvudet i samma takt som jag gick fort jag ökade tempot och det gjorde dom också. I slutet på Viru Väljak brydde jag min inte ens om att titta bakåt jag måste bara till hotellet och mitt rum,jag gick snabbt över gatan och med full fart mot hotellet, väl framme öppnade dörrvakten dörren och jag fort in i hissen med KGB bakom mig,när jag väl kom in i hissen kom en man efter som höll ett paraply i handen,han tittade på mig med studerande blick jag stod blixtstill. Så var hissen uppe jag gick förbi nyckelpigan och in i mitt rum,satte mig ner på en stol andfådd och mycket orolig. Jag lyssnade utåt korridoren utanför mitt rum om någon eller några skulle vara på väg. Nu visste jag att jag riskerade att bli arresterad,vad skulle jag säga om jag fick frågor?: Jag kunde i mitt inre se Gulag och hoppades verkligen inte att jag skulle få se Gulag i verkligheten. Jag satt tyst i en time och lyssnade beredd på att KGB skulle komma in och arrestera mig. OJ tänmkte jag hur ska jag kunna göra mitt uppdrag för Ants???Frågorna var många,vad hände nu? skkulle Robert och Kylli åka fast? skulle Nelli få problem? skulle alla min vänner i Tallinn få massa problem av KGB???????? Jag visste inget svar på dessa frågor jag visste bara att sovjetunionens fruktade säkerhets polis alldeles nyss jagat mig nerför Domberget och väntade bara på att slå in klorna i mig.Jag visste inte riktig hur jag skulle lägga upp jobbet med och fotografera Tisleri,jag kunde ju inte låta KGB följa mig dit det vore ju enkel biljett till Sibirien. Efter lite vila beslöt jag mig för och ta kameran och gå ut ändå,jag lämnade mitt rum allt såg lugnt ut i korridoren nyckelpigan satt vid sitt skrivbord vid hissdören och skrev,jag åkte ner med hissen, väl nere såg allt lugnt ut,jag började så att gå mot hotellfoajen allt såg lugnt ut,väl framme vid ytterdörren så gick jag ut stod utanför ett tag och tittade åt alla håll,jag misstänkte att KGB ville skrämma mig rejält och det hade dom lyckats med. Så gick jag till höger om hotellet mot Tisleri hela tiden höll jag uppsikt mot eventuelle skuggor. Det tog en stund att komma till Tisleri,jag fick också åka buss i 10 minuter inan jag var där. Så var då bussen framme vid en huuvudgata,jag gick av och gick in mot ett lugnt område,hela tiden kollade jag bakåt framåt ja åt alla väderstreck,ingen skugga.Jag kände nerverna ligga på helspänn skulle dom slå till mot mig när jag minst anade?? jag hade tusen frågor som gick runt i huvudet. Så kom jag då in på Tisleri och jag gick mot den adress jag fått av Ants, så såg jag på avstånd en stor järndörr med vakter i torn,jag gick in i en skogsdunge ungeför ca 250 meter till huvudingången,jag tittade omkring mig för och slippa uptäckt, ingen såg mig vad jag kunde se,jag tittade mot den stora järndörren och sovjetiska bilar åkte in där,jag kunde se bilder på Lenin och marx på stor tavlor innanför ingången,jag såg vakter också med Kalasnikovs,jag tog fram kameran och väntade på rätt tillfälle.så öppnades dörrarna igen och jag såg vakter därinne som gick i patrull jag tog snabbt flera bilder och även på vakterna i vakttornet,även militärbilarna fotade jag,totalt tog stående bakom dettta träd ca 25-30 bilder på Tisleri,när allt var klart såg jag mig omkring och var mycket mycket nervös jag väntade att KGB i princip skulla kunna dyka upp precis när som helst och arrestera mig. Jag gick så lugnt mot busshållplatsen,efter några minuter var jag där och klev på bussen mot Tallinn centrum,så var jag äntligen på hotellrumemt allt hade gått bra,jag träffade Nelli på kvällen och vi promenerade jag nämde inte ett ord til henne om mitt arbete för hjälpcentralen och Ants Kippar helt av säkerhetsskäl. Nästa dag skulla jag så åka till Stocholm igen och Nelli skulle följa med mig till hamnen,så kom resedagen och jag packade mitt bagage och gick åkte ner till hotellfoajen för busstur till hamnen Nelli väntade utanför och vi gick in och satt oss i bussen,i hamnen tog jag adjö av Nelli och vi kramade om varandra och jag såg tårarna i hennes ögon jag sa att jag ringer när jag kommer till Stockholm,efter någon dag var jag så tillbaka till Stockholm,dagen efteråt så ringde jag Ants och kom så upp till honm han blev eld och lågor över mitt arbete och slog ut med händerna och ropade fantastiskt du har gjort ett jättejobb för oss Ann-Mari/ Fortsättnig följer då jag berättta om hur KGB körde ut mig ur centralfängelset då jag skulle besöka dissidenten Herbert Murd / Ann-Mari
Re: Läs om "Mina problem med KGB"i samlarforum
Hej!
Jag kommer också att senare berätta om hur KGB ställde min kompis Katrins hus under bevakning när jag var där på besök och hur hon och hennes pappa blev uppkallade till Tallinns KGB i förhör om mig,återkommer med det senare/Ann-Mari
Jag kommer också att senare berätta om hur KGB ställde min kompis Katrins hus under bevakning när jag var där på besök och hur hon och hennes pappa blev uppkallade till Tallinns KGB i förhör om mig,återkommer med det senare/Ann-Mari
Re: Läs om "Mina problem med KGB"i samlarforum
Hej!
Senare idag kommer jag och berätta hur jag mer eller mindre blev ukastad av KGB ur Kalaranna Patarei dvs centralfängelset för polititska fångar,Patarei ligger vid förorten Kopli i Tallinn med mycket fattigdom etc i dagens läge Kopli bebos idag av många ryssar, Patarei var ett fängelse både för politiska fångar men även kriminella dom blandades ihop,mina vänner Mart Nilus lagel Parek samt X satt där i flera år även Jyri Kukk ssatt där,återkommer senare idag./ Ann-Mari Ps Webadressen till patarei är http://www.patarei.com
Senare idag kommer jag och berätta hur jag mer eller mindre blev ukastad av KGB ur Kalaranna Patarei dvs centralfängelset för polititska fångar,Patarei ligger vid förorten Kopli i Tallinn med mycket fattigdom etc i dagens läge Kopli bebos idag av många ryssar, Patarei var ett fängelse både för politiska fångar men även kriminella dom blandades ihop,mina vänner Mart Nilus lagel Parek samt X satt där i flera år även Jyri Kukk ssatt där,återkommer senare idag./ Ann-Mari Ps Webadressen till patarei är http://www.patarei.com
Re: Läs om "Mina problem med KGB"i samlarforum
Vill också säga i detta sammanhng att när jag efter varje resa från Tallinn på mina uppdrag återvände till Sverige blev jag häpen över den flathet som jag mötte bland svenskar den lilla förståelsen som fanns var skrämmande över situationen i Baltikum, jag minns när sovjetunionens president Leonid Breznjev var i Helslngfors på slutet av 70-talet och skrev på FNs deklaration om dom männskliga rättigheterna samtidigt som dett hände så jagade hans säkerhetpolis dom i Baltikum som tog dessa rättigheter på allvar, det visar Kremls dubbelmoral, vill också säga att ingen,ja ingen som inte suttit mitt emot en KGB agent och blivit förhörd kan omöjligt sätta sig in i hur det känns/ Ann-Mari
Re: Läs om "Mina problem med KGB"i samlarforum
Hej!
Här ska jag berätta om när jag sökte Metosdisten Herbert murd på Kalaranna Patarei och hur KGB körde ut mig därifrån,nåväl här börjar vi.
PÅ hösten 1981 så ringde Ants till mig igen och frågade om jag skulle åka över igen till Tallinn? jodå jag skulle åka över om några dagar,jag kom så upp till Ants igen och han lät lite förbryllad han sa att han fått telefonsamtal från Tallinn från en kvinna som heter Koidu Mikael, hon var förtvivlad över problem med KGB.Ants visste inte riktigt hur det låg till med henne han ville vänta och se,han frågade om jag skulle kunna besöka Herbert murd en Metodist i Tallinn som sökt upp pionjärläger utanför Tallinn och läst högt ur Bibeln för dom. KGB gillade inte detta och hade arresterat Murd.Jag sa till Ants ja jag kan göra uppdraget om inte KGB tar mig först,Ants sa till mig var mycket försiktig nu för jag stod nog under specialbevakning från KGBs sida,så åkte jag hem efter mitt besök hos Ants hade också lånat kameran igen för och ta foton på centralfängelset. Jag åkte hem till Järna och skulle iväg om någon dag. Nästa dag ringde Ants mig och sa i telefon,du ska inte kontakta Koidu Mikael vi tror hon kan var en provokatör från KGB, vi måste vara försiktiga där när det gäller henne,jag sa att jag förstod och nästa dag så var jag åter på båten mot Helsingfors och sen mot Tallinn med Georg Ots,väl framme i Tallinn så gick tullkontrollen utan problem dom bara tiittade på mig en del tulltjänstemän. Jag kom så till Viru hotell jag träffade senare på kvällen Nelli och en stund senare min vän Katrin, nästa dag skulle jag besöka Kalaranna Patarei ,jag kände en viss oro över att bli arresterad av KGB, ja att dom överhuvudtaget inte tagit mig ännu var och förblev ett mysterium jag kom ju ihåg KGB mannen som sagt i en resa tidigare att jag inte skulle kontakta dissidenter etc nu gjorde jag det och var förvånad över att jag ännu inte åkt fast igen.Vill också säga att inga av mina estniska vänner var med mig på mina uppdrag av säkerhetsskäl jag viile inte se dom i KGBs klor.Nästa dag lämnade jag Viru hotell tidigt på förmiddagen för jag skulle till centralfängelset, jag tog spårvagn en bit, sen väl i Kopli gick jag resten jag gick förbi många fattiga kvarter hela tiden höll jag uppsikt efter skuggor som kunde tänkas vara efter mig,men ingen syntes till,så kom jag då fram och stannde upp innan den gamla järnvägsövergången,jag stod still på 200 meters hålla kunde jag se sovjetiska soldater i vakttorn ca 5 meter över marken med Kalasnikov,jag gick mot fängelset och såg att porten som ledde in till fängelse gården var öppen,jag gick rakt fram igenom den och förbi ett vakttorn vakten blängde på mig, när jag så kom fram till en stor järndörr öppnade jag den jag fick upp den och gick in,när jag kom in såg jag ett glasfönster och bakom det satt en sovjetisk soldat,jag gick fram och sa på estniska. Herbert murd Tallinna metodisti kirik,han lyfte en telefonlur och ringde ha sa några ord på ryska sen efter någon minut hörde jag tunga stöveltramp i korridoren. En civilklädd man dök upp jag sa till honom, Herbert murd Tallinna metodisti kirik,han tittade på mig tog tag i min ena axel och föste mig mot dörren och han sa på ryska,nje adventist,njet metodisk,njet baptist,njet njet,sen öppnade han dörren och puffade ut mig och dörren slog igen med en dunst,jag stod still ett tag lite skärrad,sen gick jag mot utgången,Herbert fanns alltså därinne men jag fick inte träffa honom,jag gick ut ur fängelsområdet och över järnvägen jag ville fotografera hela fängelset men jag ville inte bli uppptäckt av vakterna i vakttornen,så jag stod igen bakom ett träd och tog fram kameran jga kollade först att ingen såg mig sen tog jag runt ett tiotal bilder av fängelset. Jag gick sen mot spårvagnhållplatsen som låg en bra bit bort,väl där tog jag spårvagn til Viru hotell. Väl framme vid hotellet så skulle jag senare träffa Nelli på kvällen och bara ta det lugnt,sen på kvällen kom Nelli och vi promenerade tillsammans,jag höll hela tiden koll på eventuella skuggor,nästa dag skulle jag åka tillbaka till Sverige,så kom nästa dag och på eftermiddagen följde Nelli mig till båten,vi åkte buss från hotellet,väl inne i tullhuset sa jag till Nelli jag ringer dig när jag kommer till Stockholm igen. Vi tog farväl och jag gick ombord utan problem. Nästa dag var jag så åter i Stockholm trött efter mit uppdrag i Tallinn. Jag ringde Ants dagen efter ankommsten och jag åkte up till honom, för och berätta om hur allt gått,Ants och jag satt i kafferummet och pratade och jag sat att jag kom in i fängelset för och fråga efter Herbert Murd,du kom alltså in i själv fängelset frågade Ants? ja det gjorde jag,Ants slog ut med händerna och sa du Ann-Mari gick in i drakens käftar och kom ut därifrån helt otroligt,för ingen annan västerlänning har gjort det före dig vad vi vet du är den förste som går in i KGBs fängelse och kommer ut,Ants var utom sig av glädje och jag lämnade fram kameran til honom och han var mycket mycket nöjd med mitt uppdrag. Sen åkte jag hem och vi skulle höras av senare.Nästa berättelse handlar om hur jag blev bjuden till Katrin och hennes föräldrar och hur KGB ställde hela huset under bevakning när jag var där.Fortsättning följer/Ann-Mari
Här ska jag berätta om när jag sökte Metosdisten Herbert murd på Kalaranna Patarei och hur KGB körde ut mig därifrån,nåväl här börjar vi.
PÅ hösten 1981 så ringde Ants till mig igen och frågade om jag skulle åka över igen till Tallinn? jodå jag skulle åka över om några dagar,jag kom så upp till Ants igen och han lät lite förbryllad han sa att han fått telefonsamtal från Tallinn från en kvinna som heter Koidu Mikael, hon var förtvivlad över problem med KGB.Ants visste inte riktigt hur det låg till med henne han ville vänta och se,han frågade om jag skulle kunna besöka Herbert murd en Metodist i Tallinn som sökt upp pionjärläger utanför Tallinn och läst högt ur Bibeln för dom. KGB gillade inte detta och hade arresterat Murd.Jag sa till Ants ja jag kan göra uppdraget om inte KGB tar mig först,Ants sa till mig var mycket försiktig nu för jag stod nog under specialbevakning från KGBs sida,så åkte jag hem efter mitt besök hos Ants hade också lånat kameran igen för och ta foton på centralfängelset. Jag åkte hem till Järna och skulle iväg om någon dag. Nästa dag ringde Ants mig och sa i telefon,du ska inte kontakta Koidu Mikael vi tror hon kan var en provokatör från KGB, vi måste vara försiktiga där när det gäller henne,jag sa att jag förstod och nästa dag så var jag åter på båten mot Helsingfors och sen mot Tallinn med Georg Ots,väl framme i Tallinn så gick tullkontrollen utan problem dom bara tiittade på mig en del tulltjänstemän. Jag kom så till Viru hotell jag träffade senare på kvällen Nelli och en stund senare min vän Katrin, nästa dag skulle jag besöka Kalaranna Patarei ,jag kände en viss oro över att bli arresterad av KGB, ja att dom överhuvudtaget inte tagit mig ännu var och förblev ett mysterium jag kom ju ihåg KGB mannen som sagt i en resa tidigare att jag inte skulle kontakta dissidenter etc nu gjorde jag det och var förvånad över att jag ännu inte åkt fast igen.Vill också säga att inga av mina estniska vänner var med mig på mina uppdrag av säkerhetsskäl jag viile inte se dom i KGBs klor.Nästa dag lämnade jag Viru hotell tidigt på förmiddagen för jag skulle till centralfängelset, jag tog spårvagn en bit, sen väl i Kopli gick jag resten jag gick förbi många fattiga kvarter hela tiden höll jag uppsikt efter skuggor som kunde tänkas vara efter mig,men ingen syntes till,så kom jag då fram och stannde upp innan den gamla järnvägsövergången,jag stod still på 200 meters hålla kunde jag se sovjetiska soldater i vakttorn ca 5 meter över marken med Kalasnikov,jag gick mot fängelset och såg att porten som ledde in till fängelse gården var öppen,jag gick rakt fram igenom den och förbi ett vakttorn vakten blängde på mig, när jag så kom fram till en stor järndörr öppnade jag den jag fick upp den och gick in,när jag kom in såg jag ett glasfönster och bakom det satt en sovjetisk soldat,jag gick fram och sa på estniska. Herbert murd Tallinna metodisti kirik,han lyfte en telefonlur och ringde ha sa några ord på ryska sen efter någon minut hörde jag tunga stöveltramp i korridoren. En civilklädd man dök upp jag sa till honom, Herbert murd Tallinna metodisti kirik,han tittade på mig tog tag i min ena axel och föste mig mot dörren och han sa på ryska,nje adventist,njet metodisk,njet baptist,njet njet,sen öppnade han dörren och puffade ut mig och dörren slog igen med en dunst,jag stod still ett tag lite skärrad,sen gick jag mot utgången,Herbert fanns alltså därinne men jag fick inte träffa honom,jag gick ut ur fängelsområdet och över järnvägen jag ville fotografera hela fängelset men jag ville inte bli uppptäckt av vakterna i vakttornen,så jag stod igen bakom ett träd och tog fram kameran jga kollade först att ingen såg mig sen tog jag runt ett tiotal bilder av fängelset. Jag gick sen mot spårvagnhållplatsen som låg en bra bit bort,väl där tog jag spårvagn til Viru hotell. Väl framme vid hotellet så skulle jag senare träffa Nelli på kvällen och bara ta det lugnt,sen på kvällen kom Nelli och vi promenerade tillsammans,jag höll hela tiden koll på eventuella skuggor,nästa dag skulle jag åka tillbaka till Sverige,så kom nästa dag och på eftermiddagen följde Nelli mig till båten,vi åkte buss från hotellet,väl inne i tullhuset sa jag till Nelli jag ringer dig när jag kommer till Stockholm igen. Vi tog farväl och jag gick ombord utan problem. Nästa dag var jag så åter i Stockholm trött efter mit uppdrag i Tallinn. Jag ringde Ants dagen efter ankommsten och jag åkte up till honom, för och berätta om hur allt gått,Ants och jag satt i kafferummet och pratade och jag sat att jag kom in i fängelset för och fråga efter Herbert Murd,du kom alltså in i själv fängelset frågade Ants? ja det gjorde jag,Ants slog ut med händerna och sa du Ann-Mari gick in i drakens käftar och kom ut därifrån helt otroligt,för ingen annan västerlänning har gjort det före dig vad vi vet du är den förste som går in i KGBs fängelse och kommer ut,Ants var utom sig av glädje och jag lämnade fram kameran til honom och han var mycket mycket nöjd med mitt uppdrag. Sen åkte jag hem och vi skulle höras av senare.Nästa berättelse handlar om hur jag blev bjuden till Katrin och hennes föräldrar och hur KGB ställde hela huset under bevakning när jag var där.Fortsättning följer/Ann-Mari
Re: Läs om "Mina problem med KGB"i samlarforum
Hej!
Det glädjer mig att så många har läst mina inlägg jag har tom fått rådet och skriva en bok om mina erfarenheter av KGB under sovjettiden, jag fortsätter skrivandet imorgon, då jag berättar om hur KGB bevakade min vän katrins hus när jag var på middag där dom hade ställt flera bilar utanför huset och bevakade oss alla,mer om detta sen/Ann-Mari
Det glädjer mig att så många har läst mina inlägg jag har tom fått rådet och skriva en bok om mina erfarenheter av KGB under sovjettiden, jag fortsätter skrivandet imorgon, då jag berättar om hur KGB bevakade min vän katrins hus när jag var på middag där dom hade ställt flera bilar utanför huset och bevakade oss alla,mer om detta sen/Ann-Mari
Re: Läs om "Mina problem med KGB"i samlarforum
Hej!
Jag kommer senare i min berättelse också berätta om hur KGB tom skuggade mig i Sverige i Järna jo ni läste rätt dom skuggade mig i Järna, Säpo var inblandat på ett hörn där,men det kommer senare/Ann-Mari PS Den sovjetiska säkerhetepolisen KGB hade tillgång till verksamhet i många västländer att skugga västlänningar i deras egna länder var vardagsjobb för KGB
Jag kommer senare i min berättelse också berätta om hur KGB tom skuggade mig i Sverige i Järna jo ni läste rätt dom skuggade mig i Järna, Säpo var inblandat på ett hörn där,men det kommer senare/Ann-Mari PS Den sovjetiska säkerhetepolisen KGB hade tillgång till verksamhet i många västländer att skugga västlänningar i deras egna länder var vardagsjobb för KGB
Re: Läs om "Mina problem med KGB"i samlarforum
Hej!
Jag vill också rekommendera er och läsa John Barrons böcker om KGB dom har mycket info,det säga att idag så förföljs fortfarande oliktänkande av FSB den ryska säkerhetspolisen KGBs efterträdare, / Ann-Mari
Jag vill också rekommendera er och läsa John Barrons böcker om KGB dom har mycket info,det säga att idag så förföljs fortfarande oliktänkande av FSB den ryska säkerhetspolisen KGBs efterträdare, / Ann-Mari
Re: Läs om "Mina problem med KGB"i samlarforum
Hej Annmari, det du skriver är intressant, men dela gärna upp texten i stycken så ska den bli väsentligt mer lättläst.
Re: Läs om "Mina problem med KGB"i samlarforum
Mycket intressant!
En personlig bild av det totalitära sovjetiska systemet, borde spridas framförallt till ungdomar som springer runt med t-shirts som det står CCCP och liknande på. Det är bara tjugo år sedan muren föll. Betänk också att det fanns (finns
) många i Sverige som jämställde de västliga demokratierna med kommunistdiktaturen i öst i någon fånig form av tredje vägens neutralitet.
Jag delar f.ö. Giancarlos uppfattning.
MVH
Hans
En personlig bild av det totalitära sovjetiska systemet, borde spridas framförallt till ungdomar som springer runt med t-shirts som det står CCCP och liknande på. Det är bara tjugo år sedan muren föll. Betänk också att det fanns (finns
) många i Sverige som jämställde de västliga demokratierna med kommunistdiktaturen i öst i någon fånig form av tredje vägens neutralitet.Jag delar f.ö. Giancarlos uppfattning.
MVH
Hans
Re: Läs om "Mina problem med KGB"i samlarforum
Hej!
Okej Hans och Giancarlos jag ska dela upp det hela så blir det mer lättläst. Vill också berätta att jag kommer och beskriva några frihetskämpars vardag och hur dom gjorde för och undå KGB, bla kommer min vän Heiki Ahonen och beskrivas här även min vän Mart Niklus som tillbringat mellan 16-20 år i sovjetiska arbetsläger och fängelser, även Jyri Kukk ska beskrivas här, också Gunars Rodhe från Lettland kommer med här, det jag tycker är så fint idag är att många av dom vars frihet jag jobbade för på 80-talet nu är personliga vänner till mig och min man, jag kommer även och berätta om min gode vän Nijole Sadunaite som satt i Gulag i flera år pga hennes medverkan i den Katolska Kyrkans underjordiska krönika, hon blev arresterad av KGB i sitt hem när hon höll på att färdigställa ett nr av denna krönika, som visar sovjetsystemet brott mot männskliga rättigheter i sovjetunionen. Min vän Kalju Mätik i Tallinn satt 6 månader på mentalsjukhus i Moskva som stod under KGB bara för att han ville ha ettt fritt Estland,Kalju kommer så smånigom till Sverige för att hälsa på oss han kommer och bo hemma hos oss, när man träffar många av dessa frihetskämpar så märker man när man talar om dom att dom är svårt medtagna pga vistelser i läger och fängelser,jo Han jag håller med dig om ungsdomar som går omkring i cccp tröjr dom har ingen som helst aning om vad dom gör. det är lätt och lovprisa ett system speciellt när man själv slipper leva under det. Återkommer senare igen/ Ann-Mari
Okej Hans och Giancarlos jag ska dela upp det hela så blir det mer lättläst. Vill också berätta att jag kommer och beskriva några frihetskämpars vardag och hur dom gjorde för och undå KGB, bla kommer min vän Heiki Ahonen och beskrivas här även min vän Mart Niklus som tillbringat mellan 16-20 år i sovjetiska arbetsläger och fängelser, även Jyri Kukk ska beskrivas här, också Gunars Rodhe från Lettland kommer med här, det jag tycker är så fint idag är att många av dom vars frihet jag jobbade för på 80-talet nu är personliga vänner till mig och min man, jag kommer även och berätta om min gode vän Nijole Sadunaite som satt i Gulag i flera år pga hennes medverkan i den Katolska Kyrkans underjordiska krönika, hon blev arresterad av KGB i sitt hem när hon höll på att färdigställa ett nr av denna krönika, som visar sovjetsystemet brott mot männskliga rättigheter i sovjetunionen. Min vän Kalju Mätik i Tallinn satt 6 månader på mentalsjukhus i Moskva som stod under KGB bara för att han ville ha ettt fritt Estland,Kalju kommer så smånigom till Sverige för att hälsa på oss han kommer och bo hemma hos oss, när man träffar många av dessa frihetskämpar så märker man när man talar om dom att dom är svårt medtagna pga vistelser i läger och fängelser,jo Han jag håller med dig om ungsdomar som går omkring i cccp tröjr dom har ingen som helst aning om vad dom gör. det är lätt och lovprisa ett system speciellt när man själv slipper leva under det. Återkommer senare igen/ Ann-Mari
Re: Läs om "Mina problem med KGB"i samlarforum
Jag tar del av dina beskrivningar med stort intresse. Särskilt detaljer som t.ex. den "grupp civilklädda män som leddes av en äldre man som viftade åt dom att följa efter dig" - det låter onekligen som ett sorts skrämskott snarare än vanlig skuggning, som de naturligtvis utförde betydligt subtilare.
Angående Tisleri så har jag tre frågor:
- Finns arbetslägret kvar idag?
- Vem var Anna Tisleri?
- Var exakt låg/ligger det? Först säger Ants Kippar att det ligger centralt i Tallinn, men när du varit där och fotograferat så tar du bussen mot Tallinn centrum, som tar 10 minuter enligt tidigare uppgift. Fast det kan ju vara rätt "centralt" för det.
Vad var det förresten för nyckelpiga du nämner?
Jag är särskilt nyfiken på att få höra om hur KGB samarbetade med Säpo. (Jag antar att deras verksamhet i Järna inte var inriktad mot antroposoferna.
)
Angående Tisleri så har jag tre frågor:
- Finns arbetslägret kvar idag?
- Vem var Anna Tisleri?
- Var exakt låg/ligger det? Först säger Ants Kippar att det ligger centralt i Tallinn, men när du varit där och fotograferat så tar du bussen mot Tallinn centrum, som tar 10 minuter enligt tidigare uppgift. Fast det kan ju vara rätt "centralt" för det.
Vad var det förresten för nyckelpiga du nämner?
Jag är särskilt nyfiken på att få höra om hur KGB samarbetade med Säpo. (Jag antar att deras verksamhet i Järna inte var inriktad mot antroposoferna.
)Re: Läs om "Mina problem med KGB"i samlarforum
Hej!
Jag ska här berätta om när jag var bjden til atrin hennes pappa Ivo samt mamman Eveli och syster Stina I Tallinn famlijen bor söder om Pirita. Huset dmo bor i har Ivo byggt han var då estnisk arkitekt och hade fått tilstånd och bygga sitt hus samt även rita det. Jag åkte igen till Tallinn på en kortare resa, för tillfället hade Ants inget uppdrag åt mig men han skulle återrkomma om det senare. Jag skull åka nu under hösten 1981 ungeför ca två månader efter mitt senaste uppdrag. jag åker så iväg,båtfärden går som vanligt till Helsingfors och sen till Tallinn. Tullkontrollen gick bra jag kom igenom dom bara tittade på mig tulltjänstemännen, dom undrade säkert varför jag återkom hela tiden. Så när jag väl var igenom kom Katrin till tullhuset och mötte mig, Katrin och Nelli hade aldrig träffas och jag ville inte säga till Katrin att jag kände Nelli och tvärtom helt av säkerhetsskäl man visste tyvärr inte vem man kunde lita på. Så åkte vi till Viru hotell Katrin och jag, då sa hon,Ann-Mari mamma och pappa har bjudit dig på middag hos oss imorgon vid 1400 tiden vad säger du? jodå svarade jag, jag kommer gärna, har Ivo byggt färdigt huset frågade jag ? jo pappa har byggt det färdigt han är riktigt stolt över det hela det är så fint du får se när du kommer. Så kom vi då till Viru och Katrin åkte vidare hem, jag åkte upp på mitt rum och packade upp sen tog jag det lugnt, jag tänkte inte ge KGB en chans och arrestera varken mig eller mina vänner, jag skulle träffa Nelli om två dagar under vistelsen här,hon ville att jag skulle träffa en av hennes vänner som var djupt depprimerad och Nelli ville att jag skulle träffa henne. jag gick ut på kvällen,när jag kom utanför hotellet så kom en grupp ungdomar och ville köpa Jeans av mig eller T-shirt,jag hade tyävrr inga med mig. Så gick jag en promenad kollade åt alla hålll men inga KGB män vad jag kunde se,efter någon timme gick jag tillbaka till hotellet och när jga kom in i foajen tog jag och gick uppför trapporna på den övre våningen,när jag gick till baren såg jag helt plötlsigt min guide sitta och prata med en civilklädd man i slokhatt han satt i en soffa med henne och pratade,jag tänkte för mig själv,säker en KGB man som frågar henne om oss turister,undrar vad hon hade sagt om mig. Hon sa säkert Ann-Mari är ute på egna upptåg så henne ser vi i gruppen inte av,nåja det var vad jag misstänkte att hon sa.Nåväl kvällen kom jag tog en till promenad och sen gick jag upp på rummet.Så gick natten och på morgonen gick jag ner för och äta fruksot med dom andra turisterna, en gammal estnisk man som satt vid samma bord som mig tittade på mig och böjde sig fram och viskade,visst är det för jäkligt kommunisterna har tagit vårt land ifrån oss,ja viskade jag jag håller med dig,så sa han du gör väl inga dumheter Ann-Mari då tar dom dig till Sibirien,nej svarade jag du kan vara lugn. Så drack jag mitt morgonkaffe och gick ut ur restaurangen. Klockan 1300 kom Katirn hon skulle hämta mig vi skulle hem till henne. Vi gick ut på taxihållplatsen och tog en taxi till Ida Tee där hon bodde, så var vi då hos Ivo Eveli och Stina samt Katrin,när vi kom fram tog vi en promenad till huset det var en bit och gå, vädret var fint solen lyste,så kom vi fram och jag gick in i hallen, Tere Eveli ja Ivo sa jag på estniska vilket betydde hej Eveli och Ivo,vi gick uppför trappan upp till vardagstrummet, Ivo visade mig huset det var mycket fint. Jag frågade Eveli hur hon mådde hon tittade ut genom fönstret och sen på mig sen sa hon till mig! ja vad tror du Ann-Mari, titta dig omkring,jag har mitt jobb vi har vårt hus men vi har ingen frihet vi är förtryckta av sovjetunionen, vi är inte lyckliga hur kan vi vara det?? Jag sa till Eveli att ja är oerhört tacksam som känner så fina människor som henne och Ivo,hon tog min hand i sin och jag kunde se tårar i hennes ögon,Ann-Mari sa hon,var rädd om din frihet du skulle bara veta hur mycket den är värd,Eveli tittade mig i ögnonen och sa sen,jag önskar att mina barn fick uppleva den frihet du har i ditt land,men det får dom inte tyvärr. Jag kände hur det stockade sig i halsen på mig jag var inte långt till tårarna, jag tittade på Eveli och sa Gud välsigne dig och din underbara familj,hon fick en tår i ögat och sa tack Ann-Mari sen kramade hon om mig i sin famn. Jag frågade Eveli om hon behöve hjälp med och duka fram maten,nej Ann-Mari sa hon du är vår gäst och det är inte ofta vi får en svensk på besök en svensk som dessutom älskar vårt estniska land, det är mig en glädje och bjuda dig på en riktig estnisk middag. Jag kramade om Eveli och sa til henne ooh vad jah önskar att ni vore fria Eveli.Hon sa till mig ja Ann-Mari man kan drömma om det, verkligheten ser tyvärr mycket annorlunda ut. Jag var djupt gripen över den enorma kärlek som kom från Eveli och Ivo dom var så generösa och visade en så fin mänsklig kvalitet jag var rörd,det som händer här måste väst få veta dom måste vakna upp och se vad dessa förtrycka balter lider genom denna sovjetiska totalitära diktatur,jag kände en oerhörd ilska mot kreml. Så satt vi en stund och pratade Ivo, Katrin, Stina och jag, medans Eveli gjorde iordning maten och dukade fram. Sen efter en stund sa Eveli välkommen till bords, det såg så gott ut och jag kände en stor respekt för denna familj som mitt i eländet visade en oerhörd givmildhet mot mig som gäst. Vi satt så och åt i lugn och ro jag berättade om Sverige och om hur flata svenskarna är mot kreml samt vilken blåögd vänster det fanns i Sverige,Ivo sa till mig, säg åt dom Ann-Mari att dom får gärna flytta hit dom kan komma och bo i vårt hus och vi flyttar till sverige och bor i deras hus sen får vi se vad dom säger om detta s.k. "Paradis"Jag tror dom ändrar uppfattning om detta lands styre när dom ser att deras teori inte stämmer med verkligheten. Vi satt så och åt i lugn och ro och efter en stund sa Ivo jag måste hämta salt i köket, han gick upp och gick mot köket på vägen dit måstre han passera ett stort fönster,plötsligt när han kommer fram till fönstret ropar han högt flera gånger,KGB, KGB,bilar utanför huset,vi andra rusar upp och jag springer fort till fönstret,mycket riktigt ca 100 meter från huset står två bilar kanske tom tre och bevakar huset agenterna sitter kvar men dom bevakar huset. jag fattar mod och säger,jag åker nu, det är mig dom är ute efter, Eveli blir röd i ansiktet och Ivo vet inte vad han ska göra,katrin blir rädd och Stina skakar av nervositet,jag säger åt Eveli,tack för en underbar middag,jag måste gå nu så inget händer er, katerin följ med Ann-Mari till busshållplatsen säger Ivi till Katrin , både Katrin och jag klär på oss och går snabbt ut ur huset,vi går med lugna steg mot busshållplatsen, KGBs bilar rullar sakta efter oss på ca 100 metets håll,jag säger till Katrin jag ringer dig ikväll om jag inte är arresterad, katrin tittar på mig, varför skulle dom arrestera dig för ? det är en lång historia sa jag berättar senare. När vi så kom till busshållplatsen så stod KGBs bilar flera stycken ungefär ca 150 meter ifrån oss man såg motorhuven på bilarna. Jag lugnade ner mig själv Katrin såg sig oroligt omkring. Så kom bussen och jag sa till Katrin jag ringer dig ikväll bli inte nervös det är mig dom är ute efter,så hoppade jag in i bussen, en liten buss och jag vinkade till Katrin,när bussen rullade iväg så kom KGBs bilar efter dom låg hela tiden bakom bussen,, när busse stannade vid en busshållplats så hoppade en agenterna ur ena bilen klev på bussen och satte sig bakom mig,jag kände hur han mer eller mindre stirrade mig i nacken och jag blev mycket nervös, jag vågade inte titta bakåt bara sitta blixtstill,så kom då bussen äntligen fram till Viru hotell och jag gick snabbt ur bussen och med snabba steg gick jag mot Vitu hotell. När jag kom in i nhotellet tog jag hissen direkt upp till mitt rum,så äntligen var jag inne i rummet,jag lyssnade vid dörren?? inget utanför,jag tror kGB ville skrämma mig ordentligt,fortsättning följer ikväll då jag berättar mer om denna historia samt om Nellis vän som var mycket deppig/ Ann-Mari
Jag ska här berätta om när jag var bjden til atrin hennes pappa Ivo samt mamman Eveli och syster Stina I Tallinn famlijen bor söder om Pirita. Huset dmo bor i har Ivo byggt han var då estnisk arkitekt och hade fått tilstånd och bygga sitt hus samt även rita det. Jag åkte igen till Tallinn på en kortare resa, för tillfället hade Ants inget uppdrag åt mig men han skulle återrkomma om det senare. Jag skull åka nu under hösten 1981 ungeför ca två månader efter mitt senaste uppdrag. jag åker så iväg,båtfärden går som vanligt till Helsingfors och sen till Tallinn. Tullkontrollen gick bra jag kom igenom dom bara tittade på mig tulltjänstemännen, dom undrade säkert varför jag återkom hela tiden. Så när jag väl var igenom kom Katrin till tullhuset och mötte mig, Katrin och Nelli hade aldrig träffas och jag ville inte säga till Katrin att jag kände Nelli och tvärtom helt av säkerhetsskäl man visste tyvärr inte vem man kunde lita på. Så åkte vi till Viru hotell Katrin och jag, då sa hon,Ann-Mari mamma och pappa har bjudit dig på middag hos oss imorgon vid 1400 tiden vad säger du? jodå svarade jag, jag kommer gärna, har Ivo byggt färdigt huset frågade jag ? jo pappa har byggt det färdigt han är riktigt stolt över det hela det är så fint du får se när du kommer. Så kom vi då till Viru och Katrin åkte vidare hem, jag åkte upp på mitt rum och packade upp sen tog jag det lugnt, jag tänkte inte ge KGB en chans och arrestera varken mig eller mina vänner, jag skulle träffa Nelli om två dagar under vistelsen här,hon ville att jag skulle träffa en av hennes vänner som var djupt depprimerad och Nelli ville att jag skulle träffa henne. jag gick ut på kvällen,när jag kom utanför hotellet så kom en grupp ungdomar och ville köpa Jeans av mig eller T-shirt,jag hade tyävrr inga med mig. Så gick jag en promenad kollade åt alla hålll men inga KGB män vad jag kunde se,efter någon timme gick jag tillbaka till hotellet och när jga kom in i foajen tog jag och gick uppför trapporna på den övre våningen,när jag gick till baren såg jag helt plötlsigt min guide sitta och prata med en civilklädd man i slokhatt han satt i en soffa med henne och pratade,jag tänkte för mig själv,säker en KGB man som frågar henne om oss turister,undrar vad hon hade sagt om mig. Hon sa säkert Ann-Mari är ute på egna upptåg så henne ser vi i gruppen inte av,nåja det var vad jag misstänkte att hon sa.Nåväl kvällen kom jag tog en till promenad och sen gick jag upp på rummet.Så gick natten och på morgonen gick jag ner för och äta fruksot med dom andra turisterna, en gammal estnisk man som satt vid samma bord som mig tittade på mig och böjde sig fram och viskade,visst är det för jäkligt kommunisterna har tagit vårt land ifrån oss,ja viskade jag jag håller med dig,så sa han du gör väl inga dumheter Ann-Mari då tar dom dig till Sibirien,nej svarade jag du kan vara lugn. Så drack jag mitt morgonkaffe och gick ut ur restaurangen. Klockan 1300 kom Katirn hon skulle hämta mig vi skulle hem till henne. Vi gick ut på taxihållplatsen och tog en taxi till Ida Tee där hon bodde, så var vi då hos Ivo Eveli och Stina samt Katrin,när vi kom fram tog vi en promenad till huset det var en bit och gå, vädret var fint solen lyste,så kom vi fram och jag gick in i hallen, Tere Eveli ja Ivo sa jag på estniska vilket betydde hej Eveli och Ivo,vi gick uppför trappan upp till vardagstrummet, Ivo visade mig huset det var mycket fint. Jag frågade Eveli hur hon mådde hon tittade ut genom fönstret och sen på mig sen sa hon till mig! ja vad tror du Ann-Mari, titta dig omkring,jag har mitt jobb vi har vårt hus men vi har ingen frihet vi är förtryckta av sovjetunionen, vi är inte lyckliga hur kan vi vara det?? Jag sa till Eveli att ja är oerhört tacksam som känner så fina människor som henne och Ivo,hon tog min hand i sin och jag kunde se tårar i hennes ögon,Ann-Mari sa hon,var rädd om din frihet du skulle bara veta hur mycket den är värd,Eveli tittade mig i ögnonen och sa sen,jag önskar att mina barn fick uppleva den frihet du har i ditt land,men det får dom inte tyvärr. Jag kände hur det stockade sig i halsen på mig jag var inte långt till tårarna, jag tittade på Eveli och sa Gud välsigne dig och din underbara familj,hon fick en tår i ögat och sa tack Ann-Mari sen kramade hon om mig i sin famn. Jag frågade Eveli om hon behöve hjälp med och duka fram maten,nej Ann-Mari sa hon du är vår gäst och det är inte ofta vi får en svensk på besök en svensk som dessutom älskar vårt estniska land, det är mig en glädje och bjuda dig på en riktig estnisk middag. Jag kramade om Eveli och sa til henne ooh vad jah önskar att ni vore fria Eveli.Hon sa till mig ja Ann-Mari man kan drömma om det, verkligheten ser tyvärr mycket annorlunda ut. Jag var djupt gripen över den enorma kärlek som kom från Eveli och Ivo dom var så generösa och visade en så fin mänsklig kvalitet jag var rörd,det som händer här måste väst få veta dom måste vakna upp och se vad dessa förtrycka balter lider genom denna sovjetiska totalitära diktatur,jag kände en oerhörd ilska mot kreml. Så satt vi en stund och pratade Ivo, Katrin, Stina och jag, medans Eveli gjorde iordning maten och dukade fram. Sen efter en stund sa Eveli välkommen till bords, det såg så gott ut och jag kände en stor respekt för denna familj som mitt i eländet visade en oerhörd givmildhet mot mig som gäst. Vi satt så och åt i lugn och ro jag berättade om Sverige och om hur flata svenskarna är mot kreml samt vilken blåögd vänster det fanns i Sverige,Ivo sa till mig, säg åt dom Ann-Mari att dom får gärna flytta hit dom kan komma och bo i vårt hus och vi flyttar till sverige och bor i deras hus sen får vi se vad dom säger om detta s.k. "Paradis"Jag tror dom ändrar uppfattning om detta lands styre när dom ser att deras teori inte stämmer med verkligheten. Vi satt så och åt i lugn och ro och efter en stund sa Ivo jag måste hämta salt i köket, han gick upp och gick mot köket på vägen dit måstre han passera ett stort fönster,plötsligt när han kommer fram till fönstret ropar han högt flera gånger,KGB, KGB,bilar utanför huset,vi andra rusar upp och jag springer fort till fönstret,mycket riktigt ca 100 meter från huset står två bilar kanske tom tre och bevakar huset agenterna sitter kvar men dom bevakar huset. jag fattar mod och säger,jag åker nu, det är mig dom är ute efter, Eveli blir röd i ansiktet och Ivo vet inte vad han ska göra,katrin blir rädd och Stina skakar av nervositet,jag säger åt Eveli,tack för en underbar middag,jag måste gå nu så inget händer er, katerin följ med Ann-Mari till busshållplatsen säger Ivi till Katrin , både Katrin och jag klär på oss och går snabbt ut ur huset,vi går med lugna steg mot busshållplatsen, KGBs bilar rullar sakta efter oss på ca 100 metets håll,jag säger till Katrin jag ringer dig ikväll om jag inte är arresterad, katrin tittar på mig, varför skulle dom arrestera dig för ? det är en lång historia sa jag berättar senare. När vi så kom till busshållplatsen så stod KGBs bilar flera stycken ungefär ca 150 meter ifrån oss man såg motorhuven på bilarna. Jag lugnade ner mig själv Katrin såg sig oroligt omkring. Så kom bussen och jag sa till Katrin jag ringer dig ikväll bli inte nervös det är mig dom är ute efter,så hoppade jag in i bussen, en liten buss och jag vinkade till Katrin,när bussen rullade iväg så kom KGBs bilar efter dom låg hela tiden bakom bussen,, när busse stannade vid en busshållplats så hoppade en agenterna ur ena bilen klev på bussen och satte sig bakom mig,jag kände hur han mer eller mindre stirrade mig i nacken och jag blev mycket nervös, jag vågade inte titta bakåt bara sitta blixtstill,så kom då bussen äntligen fram till Viru hotell och jag gick snabbt ur bussen och med snabba steg gick jag mot Vitu hotell. När jag kom in i nhotellet tog jag hissen direkt upp till mitt rum,så äntligen var jag inne i rummet,jag lyssnade vid dörren?? inget utanför,jag tror kGB ville skrämma mig ordentligt,fortsättning följer ikväll då jag berättar mer om denna historia samt om Nellis vän som var mycket deppig/ Ann-Mari