Turkiska generaler VK 1

[Donkeyman]

Tvärtom. Temat är mycket intressant. Men antagligen är du inne på ett område som är okänt för de flesta. I vart fall har inte jag någon förnuftig kommentar att komma med. Annat än att suga i mig informationen med stor behållning.

[NIL]

Eftersom temat inte verkar intressant, kommer jag att radera det.

BOJ

Primadonnavarning för dylika inlägg.
Skärp dig för bövelen, jag sitter fortfarande och skäms för att jag inte på eget initiativ har fördjupat mig i ämnet...'turkiska generaler VK1' har i min alkoholsargade hjärna utgjorts av något slags Hollywood-arketyper (despotiska och inkompetenta).

Detta innebär startskottet för fortsatt förkovran.


Heders!
/NIL

[FNP]

Eftersom temat inte verkar intressant, kommer jag att radera det.

BOJ

Det vore i sanning mycket tråkigt! Detta är en av de intressantaste trådar som startats på länge!
Trots att jag idogt studerar VK 1 sedan 30 år tillbaka har den turkiska krigsinsatsen till stor del förblivit okänd eller endast skildrad ur ett brittiskt (ofta förvanskat) perspektiv.
Dessa korta biografier har i alla fall givit mig ovärderlig kunskap.

[tyskaorden]

Angående von der Goltz, var hans fältmarskalksgrad tysk eller turkisk? Eller höll han möjligen denna grad i båda arméerna?

Svar: båda. Generalfeldmarschall i Tyskland och Müschir i Turkiet.

Tack Stellan, vet du om Turkiet hade någon mer fältmarskalk under kriget?

[Westrobothnian]

Eftersom temat inte verkar intressant, kommer jag att radera det.

BOJ

Jag instämmer med tidigare inlägg; gör inte det! Det här var oerhört intressant, och för mig huvudsakligen ny information. Att det varit så få andra inlägg beror kanske att alla är som jag, förstummade?

[Stellan Bojerud]

Angående von der Goltz, var hans fältmarskalksgrad tysk eller turkisk? Eller höll han möjligen denna grad i båda arméerna?

Svar: båda. Generalfeldmarschall i Tyskland och Müschir i Turkiet.

Tack Stellan, vet du om Turkiet hade någon mer fältmarskalk under kriget?

Svår fråga.

Ahmet Izzet Pasa (Furgac) var en helturkisk FM.

De andra var tyskimporterade. Colmar von der Goltz Pasa, Otto Liman von Sanders Pasa, Erich von Falkenhayn Pasa.

Pasa = turkiska, Pasha = engelska, Pascha = tyska.

[Stellan Bojerud]

Jag missbedömde alltså intresset ordentligt. Men då jag nu förstår att ämnet inte är ointressant, så fortsätter jag att presentera ett antal turkiska krigsledare. Nu har turen kommit till en märklig man.

Enver Pascha (1881-1922)

Ismail Enver Pascha torde vara en av de mest kända turkiska fältherrarna och är en än idag mycket omstridd person. Som krigsminister var han i realiteten närmast militärdiktator 1914-1918. Han var född i Konstantinopel (Istanbul) och blev officer 1899. Han genomgick militärakademien och blev kapten 1902.

Den snabbtänkte men impulsive Enver blev major redan 1906 och tre år senare utsågs han efter att ha genomgått utbildning i Tyskland till militärattaché i Berlin. Han deltog 1911-1912 med framgång i kriget mot italienarna i Libyen och tillhörde dem som gjorde bra ifrån sig under Första Balkankriget genom goda insatser vid återtagandet av Adrianopel (Edirne) den 22 juli 1913, vilket ledde till överstebefordran i december samma år.

I januari 1914 utnämndes han till generalmajor och krigsminister. Den självöverskattande Enver försökte sig mellan december 1914 och januari 1915 på att personligen leda 3.armén i Kaukasus, men det blev ett ordentligt bakslag. Han lämnade över den illa sargade armén till Hafiz Hakki Pascha och återvände till intrigerandet i Konstantinopel.

Enver hade minst sagt neurotiska relationer med såväl Liman von Sanders som Colmar von der Goltz och inte minst Mustafa Kemal. Han lyckades kasta in den turkiska armén i ett antal våghalsiga företag och än idag pendlar omdömena om honom mellan stor patriot och ren blådåre.

Han stupade den 4 augusti 1922 under en strid mot ryska bolsjeviker. Han var egentligen utsänd av dessa för att bekämpa ett uppror i Turkmenistan, men bytte sida.

Hans kvarlevor överfördes så sent som 1996 till Turkiet där han slutgiltigt jordfästes.

Ismail_Enver.jpg (25.53 KiB) Visad 435 gånger

[Stellan Bojerud]

Ismet Pascha (1884-1973)

Ismet kom med tiden att spela en synnerlig viktig roll i Turkiets historia, men det var först under frihetskriget 1921 som han steg fram på nationell nivå. Han föddes i Izmir och hade en intressant familjebakgrund. Fadern var kurd och modern var av bulgarisk härkomst. Detta hindrade inte att Ismet 1938 blev Turkiets president, vilket ämbete han innehade till 1950.

Den till växten lille Ismet var själsligt en stor man, som gav upp totalitär makt till förmån för demokrati. Sedan han 1950 förlorat presidentvalet var han under tio års tid oppositionsledare innan han 1960 återkom som premiärminister. I dagens Turkiet äras han för att ha hållit landet utanför Andra världskriget trots press både från Tyskland och västmakterna. Formellt gick Turkiet dock med i kriget 1945 på allierad sida, men det kom aldrig till några reella krigshandlingar.

Efter officersutbildning och trupptjänstgöring genomgick han militärakademien och utexaminerades därifrån 1906. Han utnämndes till överstelöjtnant 1914 och påföljande år till överste. I januari 1917 blev han chef för IV.armékåren. I maj 1917 förflyttades han till posten som chef för XX.armékåren och i juni 1917 till III.armékåren. Därefter blev han stabschef vid 7.armén under Mustafa Kemal Pascha, vars odelade förtroende han åtnjöt.

Under självständighetskriget mot grekerna segrade han 1921 i de avgörande slagen vid Inönü, och 1934 tog han sitt efternamn från de händelserna.

inonu.jpg (22.73 KiB) Visad 431 gånger

[Stellan Bojerud]

Turkiska arméer

De turkiska lantstridskrafterna bestod i november 1914 av fyra arméer. Under krigets förlopp bildades ytterligare fem, så att totalantalet under VK 1 var nio arméer.

1.armén Konstantinopel. Gallipoli mars-aug 1915.
2.armén Damaskus. Gallipoli apr-aug 1915. Kaukasus feb 1916-okt 1918.
3.armén Erzincan. Kaukasus maj 1914-okt 1918.
4.armén Damaskus. Palestina jun 1914-okt 1918.
5.armén Gallipoli. Bildad mars 1915. Gallipoli mars 1915-nov 1918.
6.armén Bagdad. Bildad juni 1915. Mesopotanien juni 1915-jan 1919.
7.armén Aleppo. Bildad juli 1917. Palestina aug 1917-nov 1918.
8.armén Palestina. Bildad okt 1917. Palestina okt 1917-nov 1918.
9.armén Balkan. Bildad juni 1918. Balkan juni 1918-feb 1919.

Armégrupp Yldirim. Bildades juni 1918 i Palestina. Bestod av 4., 7. och 8.arméerna. Upplöst i sept 1918. Chefer var i turordning 1) Erich von Falkenhayn Pascha 2) Otto Liman von Sanders Pascha 3) Mustafa Kemal Pascha (Atatürk).

Armégrupp Kaukasus. Bildades i mars 1917. Bestod av 2. och 3.arméerna. Chef var Ahmet Izzet Pascha. Upplöst i juni 1918.

Armégrupp Orienten. Bildades i juni 1918 som ersättning för armégrupp Kaukasus. Bestod av 3. och 9.arméerna. Chefer 1) Vehip Pascha (Kaci) juni-juli 1918. 2) Halil Pascha (Kut) juli-okt 1918.

[Stellan Bojerud]

Turkiska styrkor på Gallipoli-halvön efter den brittiska landstigningen vid Suvla.
De var indelade i tre stridsgrupper.

5.armén
Chef: FM Liman von Sanders Pascha

ANAFARTA-GRUPPEN
Chef: Öv Mustafa Kemal Bey (Atatürk)

XV.armékåren
Chef: Gmj Ali Riza Pascha (Sedes)
4.div. Övlt Cemil Bey (Conk)
6.div. Övlt Nazif Bey (Kayacik)
8.div. Mj Nuri Bey (Conker)

XVI.armékåren
Chef: Öv Hans Kannengiesser Bey
9.div. Öv Sabri Bey
11.div. Mj Wilhelm Willmer Bey

NORD-GRUPPEN
Chef: Gmj Esat Pascha (Bülkat), tillika chef III.armékåren

III.armékåren
16.div. Övlt Rüstü Bey (Sakarya)
19.div. Övlt Sefik Bey (Aker)
Komb div. Öv Abdürrezzak Bey (från början 11.div, men sammanslagen med andra enheter)

SYD-GRUPPEN
Chef: Gmj Vehip Pascha (Kaci)

V.armékåren
Chef: Gmj Fevsi Pascha (Cakmak)
13.div. Övlt Selahattin Bey (Adil)
14.div. Öv Kiazim Bey (Karabekir)

XIV.armékåren
Chef: Gmj Karl Trommer Pascha
1.div. Övlt CaferTayar Bey (Egilmez)
10.div. Övlt Hüsni Selahattin Bey (Köseoglu)

ARMÉRESERVER
3.div. Övlt Nurettin Bey (Öszu)
26.div. Öv Esat Bey

[Stefan]

När man ser rubriken Turkiska generaler så tänker man kanske på hur turkar var som generaler. Jag gjorde det iaf.
Ungefär som våra kära diskussioner om tyska, ryska / sovjetiska, amerikanska etc generaler.


Här ser vi dock att många av dessa turkiska generaler inte alls var infödda turkar. Flera var inhyrda / inflyttade tyskar. Flera andra hade iofs tvättäkta turkiskt medborgarskap men sina rötter i minoritetsfolk inom det osmanska imperiet.
Och några var etniska turkar ja.

Så hur var det med de turkiska generalerna? Jo tack. Egentligen vittnar detta ju ännu bättre om turkarna / osmarna och deras tillsättning av höga officerare, än om de allesammans vore etniska turkar.
Att vara duktig är stort. Men att vara duktig och DESSUTOM ha fingertopskänslighet och prestigelöst kunna knyta till sig förstklassiga experter med annan bakgrund - är ännu bättre.

USA växte ju delvis pga detta. Som vi ser, även det osmanska riket i sina bästa stunder hade denna förmåga.
I historien har vi sett att t.ex. mongoler hade också denna förmåga. Topposter tillsattes visserligen av sina egna, men de lyssnade utan att tveka på de inhyrda / tillfångatagna experternas råd. Var rådet vettigt så genomfördes det också genast och kraftfullt.

[Stellan Bojerud]

Skälet till att britterna förlorade vid Suvla.

Liman von Sanders:

”På aftonen den 6 augusti då jag inemot kl 2100 erhållit de första rapporterna om att nya trupper utskeppade vid Ariburnu och marscherade i nordlig riktning längs stranden, alarmerade jag 7 och 12.divisionen per telefon och lät dessa göra sig marschberedda.

Då en timme senare antalet rapporter ökade och det blev bekant att detta var inledningen till en större aktion norrut, gav jag per telefon order att de ovannämnda divisionerna omedelbart skulle sätta sig i marsch i huvudriktningen Anafarta.

Jag har i en utländsk beskrivning av dessa strider läst, att det skulle hava varit mycket vågat och t o m osannolikt, att jag på så osäkra uppgifter redan den 6 augusti på aftonen skulle hava satt 7 och 12.divisionerna i marsch.

I verkligheten äro sådana beslut en känslosak hos ledaren, som sedan månader lever på stridsfältet och som ständigt och jämt övervägt alla de möjligheter, som kunna tänkas. Rapporter äro under krig merendels ofullständiga och motsägande. Har man fått korn på kärnan i rapporterna, då måste man handla. Eljest blir det för sent.”

*

Esat Pascha hade under tiden agerat och redan satt 9.divisionen på marsch mot det nya invasionsområdet. Divisionen stod under befäl av överste Hans Kannengiesser Bey och gjorde en strålande marschprestation, vilket gjorde att turkarna tog de dominerande kullarna några minuter innan engelsmännen nått fram.

Men fortfarande var det bara 9.divisionen, som stod emot den brittiska övermakten. 7 och 12.divisionerna var på väg, men skulle de hinna fram i tid?

På södra fronten hade Vehip Pascha uppfattat vad som höll på att ske. Han sände därför på eget initiativ sin egen reserv, 4.divisionen, i ilmarsch norrut. När han sedan fick order om att göra detta, kunde han meddela att divisionen redan var på väg.

För att möta det nya hotet från de vid Suvla landstigna britterna, bildade Liman en ny stridsgrupp, Anafarta-gruppen, som ställdes under befäl av överste Mustafa Kemal Bey, som dessförinnan varit chef för 19.divisionen. Härvid placerades Mustafa Kemal, som nyligen blivit befordrad till överste, som chef för en generalmajor och en i tjänsten äldre tysk överste.

*
Hans Kannengiesser Pascha:

"Under hela dagen den 8 augusti höll segergudinnan dörren öppen för Stopford, men han steg inte in. Han förblev personligen liksom den 7:e ombord på HMS Jounquil och gjorde endast under eftermiddagen ett besök i land."

Stopford var nöjd: "Everything was quite all rightr and going well". Men det som i verkligheten var "going well" var 7 och 12.divisionernas marsch. De dök upp i sista minuten för att stoppa britterna.

Kannengiesser:

"För engelsmännen gällde: Vad man förlorat i minuter ger ingen evighet tillbaka".

[Stellan Bojerud]

När man ser rubriken Turkiska generaler så tänker man kanske på hur turkar var som generaler. Jag gjorde det iaf.
Ungefär som våra kära diskussioner om tyska, ryska / sovjetiska, amerikanska etc generaler.


Här ser vi dock att många av dessa turkiska generaler inte alls var infödda turkar. Flera var inhyrda / inflyttade tyskar. Flera andra hade iofs tvättäkta turkiskt medborgarskap men sina rötter i minoritetsfolk inom det osmanska imperiet.
Och några var etniska turkar ja.

Så hur var det med de turkiska generalerna? Jo tack. Egentligen vittnar detta ju ännu bättre om turkarna / osmarna och deras tillsättning av höga officerare, än om de allesammans vore etniska turkar.
Att vara duktig är stort. Men att vara duktig och DESSUTOM ha fingertopskänslighet och prestigelöst kunna knyta till sig förstklassiga experter med annan bakgrund - är ännu bättre.

USA växte ju delvis pga detta. Som vi ser, även det osmanska riket i sina bästa stunder hade denna förmåga.
I historien har vi sett att t.ex. mongoler hade också denna förmåga. Topposter tillsattes visserligen av sina egna, men de lyssnade utan att tveka på de inhyrda / tillfångatagna experternas råd. Var rådet vettigt så genomfördes det också genast och kraftfullt.

Intressant reflexion. Jag delar dessa tankar. Mustafa Kemal var exempelvis makedonier. Bröderna Esat och Vehip var turkmener. Ismet var hälften kurd och hälften bulgar. Antalet judiska officerare i turkiska armen var oproportioneligt stort i förhållande till antalet judar i Palestina. Detta p g a att de generellt sett hade en högre bildningsnivå än araberna.

En turkisk militärhistoriker, som jag har kontakt med, lyfter på hatten för tre tyskar. Resten anser han ha varit kastastrofala för turkarna. De han lovprisar är:

1. Fältmarskalk Colmar von der Goltz Pascha
2. Generalmajor Erich Weber Pascha (med tiden blev han General der Infanterie, trots att Liman sparkat honom 1915)
3. Överste Hans Guhr, chef 1.divisionen.

Foto: Hans Guhr.

hans_guhr.jpg (8.85 KiB) Visad 385 gånger

[Stellan Bojerud]

Rafael de Nogales Méndez Pascha (1879-1936)

Född i Venezuela. Deltog 1898 som spansk löjtnant i Spansk-Amerikanska kriget. Revolutionen i Venuzuela 1902. Japansk-Kinesiska kriget 1904. Tjänstgjorde i Turkiet på Kaukasusfronten, till en början vid gendarmeriet i Van. Avsked som divisionsgeneral.

Efter kriget medarbetare till Augusto César Sandino. Författare.

[LasseMaja]

Mycket intressant läsning, jag uppskattar verkligen detta tema.