Färila/Föne-basen

[J.K Nilsson]

Alltså att planen stod rakt upp-och-ned, varken bomb/splitter-skyddade eller ens "tak över huvudet"? Det nämndes tidigare att meningen var att motståndaren ej skulle kunna veta var planen stod?

I bästa fall hade de maskeringsnät "över huvudet". Tanken var att flygplanen aldrig skulle stå särskilt länge på samma plats, så även om fi med hjälp av flygspaning eller satellit hade sett att ett flygplan står på en viss uppställningsplats så skulle det inte vara kvar där när fi fått till ett anfall. Det tog trots allt ganska lång tid för ryssen...

Ett basområde var stort, uppställningsplatserna många och det fanns dessutom rikligt med flygplanattrapper som bataljonen skulle flyttat runt på basen för att ryssen inte skulle ha någon större chans att träffa ett riktigt flygplan.

Bergtunneln som visades i filmen hotet finns på det som var basen i Fällfors och det var det fortifikatoriska skydd att tala om utöver berghangerna runt Stockholm och på Säve på många flottiljer fanns jordkulor som kunde erbjuda splitterskydd. De såg ut som NATO's shelters och Iraks flygplanuppställningsplatser och de var effektiva skydda va?

J.K Nilsson

[Rickard]

Tack för flera intressanta svar!

Sedan kan man ju använda flera banor samtidigt, men eftersom tanken var att max en fyrgrupp skulle vara baserad på varje krigsbas så fanns inte riktigt behovet...

En fyrgrupp, är det vad det låter som, dvs en grupp av fyra flygplan? Om det fanns runt 50 baser med fyra plan på varje så blir det inte så mycket fler än runt 200 plan, visst har väl Sverige både historiskt (och kanske till och med fortfarande?) haft fler stridsflyg än det?

En liknande fråga, förutom ett visst antal plan per bas, hur mycket annan personal behövdes för att sköta det fullständigt? Det har nämnts en "basbataljon", men en sådan kanske ändå inte är lika stor som en armébataljon (ca 800 man)?

Till det kommer sedan att ett stridsflygplan inte är en tgb 40, det går liksom inte att förrådsställa och sedan köra igång på en kvart.

Säkert en dum fråga, men vad är det som gör att man inte skulle kunna ställa ett färdigt och fungerande plan i en bergstunnel och "låsa", så som det går att göra med stridsvagnar och liknande? Kräver ett flygplan mer kontinueligt underhåll, även om det inte används?

bara såg till att flygplanen kunde flyga ut till baserna där bastropparna tog emot dom och lämnade över dom till hemvärnet för bevakning.

Ok, och hemvärnet skötte då enbart skyddet av flygplanen ute i skogen, men stod sedan planen på marken tills resten av servicepersonalen anlände?

(Jag minns förresten plötsligt några dramatiska scener från gamla boken "Operation Garbo" med hemvärnsmän och sabotagegrupper kring någon krigsflygbas..)

Vad handlade det om för tidsperspektiv om larmet skulle gå om ett överraskande angrepp tills dess att flygvapnet kunde ha merparten av sina plan i luften med fungerande markorganisation?

Ett basområde var stort, uppställningsplatserna många och det fanns dessutom rikligt med flygplanattrapper som bataljonen skulle flyttat runt på basen för att ryssen inte skulle ha någon större chans att träffa ett riktigt flygplan.

Vilken typ av bekämpning från en fiende kunde man räkna med mot dessa flygbaser? Var det "bombplan" a la WW2 och fällning av hundratals bomber över en större yta eller attackflyg som kunde angripa punktmål, dvs enstaka flygplan på marken?

Dessa attrapper förresten, det var alltså fullskaliga modeller av aktuella svenska flygplanstyper? Vad bestod de av, trä och tyg? Hur verklighetstrogna såg de ut från luften?


En sista allmän fråga, dessa krigsbaser - jag utgår från att det var hemligt var de låg, men räknade man med att fienden, dvs Sovjet, visste var de fanns i förväg?

[Bjernevik]

En fyrgrupp, är det vad det låter som, dvs en grupp av fyra flygplan? Om det fanns runt 50 baser med fyra plan på varje så blir det inte så mycket fler än runt 200 plan, visst har väl Sverige både historiskt (och kanske till och med fortfarande?) haft fler stridsflyg än det?

En liknande fråga, förutom ett visst antal plan per bas, hur mycket annan personal behövdes för att sköta det fullständigt? Det har nämnts en "basbataljon", men en sådan kanske ändå inte är lika stor som en armébataljon (ca 800 man)?

Ja, en fyrgrupp är fyra flygplan. Detta med att en fyrgrupp skulle vara baserad på krigsbasen härrör från bas 90-tiden, då fanns det lite färre flygplan än tidigare. Men bas 90-utbyggnaden hann aldrig bli klar så nog fick man räkna med fler flygplan än så per bas. Mer mer än en division per bas har jag svårt att tänka mig.

En basbataljon 85, förbandet som skulle bemanna en bas 90, var runt 1500 man. Då ingick inte det luftvärnskompani som i allmän underställdes bataljonen. Basbataljon 04 som skulle ersätta basbataljon 85 var nedbantad till 800 man, men då hade man också en betydligt lägre ambitionsnivå.

Säkert en dum fråga, men vad är det som gör att man inte skulle kunna ställa ett färdigt och fungerande plan i en bergstunnel och "låsa", så som det går att göra med stridsvagnar och liknande? Kräver ett flygplan mer kontinueligt underhåll, även om det inte används?

Det här överlåter jag till J.K Nilsson som har betydligt bättre koll på de tekniska bitarna än jag.

Ok, och hemvärnet skötte då enbart skyddet av flygplanen ute i skogen, men stod sedan planen på marken tills resten av servicepersonalen anlände?

Bastropparna kunde klargöra flygplan, dock hade de inte så hög kapacitet med tanke på att de var ganska personalsvaga.

Vilken typ av bekämpning från en fiende kunde man räkna med mot dessa flygbaser? Var det "bombplan" a la WW2 och fällning av hundratals bomber över en större yta eller attackflyg som kunde angripa punktmål, dvs enstaka flygplan på marken?

Det var nog både och. Men även attackflyget hade ganska dålig precision, Sovjetunionen låg långt efter USA när det gällde precisionsvapen.

En sista allmän fråga, dessa krigsbaser - jag utgår från att det var hemligt var de låg, men räknade man med att fienden, dvs Sovjet, visste var de fanns i förväg?

Från början var tanken att man skulle kunna hemlighålla deras läge. Men med spaningssatelliter så föll den idén tämligen fort, så man räknade kallt med att Sovjetunionen skulle veta var de låg.

[MD650]

[

Säkert en dum fråga, men vad är det som gör att man inte skulle kunna ställa ett färdigt och fungerande plan i en bergstunnel och "låsa", så som det går att göra med stridsvagnar och liknande? Kräver ett flygplan mer kontinueligt underhåll, även om det inte används?

Det här överlåter jag till J.K Nilsson som har betydligt bättre koll på de tekniska bitarna än jag.

Det blir ju lite större konsekvenser om en flygplansmotor slutar fungera kontra en stridsvagnsmotor.

[Rickard]

Tack igen för svar! Ni får säga till när ni tröttnar..

Men mer än en division per bas har jag svårt att tänka mig.

Hur många flygplan finns/fanns i en division?

En basbataljon 85, förbandet som skulle bemanna en bas 90, var runt 1500 man.

Ja, det var minst sagt en personalstark bataljon! Som lekman hade jag inte föreställt mig att det krävdes en sådan omfattande organisation, inte minst om målet var "bara" fyra plan per bas.

Ungefär hur var bataljonen organiserad i form av kompanier?

Det skulle alltså finnas en sådan basbataljon för varje av de ca 50 flygbaser som existerade? Hur många man mobiliserade egentligen flygvapnet förr i tiden?

Var tanken att baserna hade en viss överkapacitet, så att om flygbas X:s landningsbanor blivit förstörda så skulle kvarvarande flygplan kunna omgrupperas till bas Y?

Då ingick inte det luftvärnskompani som i allmän underställdes bataljonen.

Imponerande också att det fanns så pass gott om lv-kompanier. Min känsla har annars varit att det varit lite brist på lv-kapacitet, t.ex. hade väl en armébrigad endast ett lv-kompani totalt.

[Bjernevik]

Hur många flygplan finns/fanns i en division?

Som sagt ovan, som mest 16-20 flygplan när divisionen var nyuppsatt. Sedan beror det på hur många haverier man haft över tiden...

Ja, det var minst sagt en personalstark bataljon! Som lekman hade jag inte föreställt mig att det krävdes en sådan omfattande organisation, inte minst om målet var "bara" fyra plan per bas.

Ungefär hur var bataljonen organiserad i form av kompanier?

Basbataljon 85 bestod av bataljonsstab, stabskompani, stationskompani, markförsvarskompani, skyddskompani, flygfältsarbetskompani, underhållskompani samt ett eller flera sidobaskompanier. Detta var grundstommen, sedan tillfördes de olika kompanier olika tilläggsdelar beroende på vad just den bataljonen hade för flygbas, uppgift osv varför alla bataljoner inte såg exakt likadana ut.

Basbataljonen var personalstark, ja. Men sedan skulle den kunna göra en hel del, t ex så skulle flygfältsarbetskompaniet efter ett flyganfall kunna återställa en skadad rullbana till ursprungsskick på 24 timmar.

Det skulle alltså finnas en sådan basbataljon för varje av de ca 50 flygbaser som existerade? Hur många man mobiliserade egentligen flygvapnet förr i tiden?

Jag är inte helt säker, men jag har för mig att de baser som inte blev bas 90 fick inte en basbataljon 85 heller. Hur förbandet som bemannade en bas 60-bas såg ut vet jag inte.

Var tanken att baserna hade en viss överkapacitet, så att om flygbas X:s landningsbanor blivit förstörda så skulle kvarvarande flygplan kunna omgrupperas till bas Y?

Plats fanns det onekligen, så visst hade flygplan omgrupperats.

Imponerande också att det fanns så pass gott om lv-kompanier. Min känsla har annars varit att det varit lite brist på lv-kapacitet, t.ex. hade väl en armébrigad endast ett lv-kompani totalt.

Det luftvärn som fanns vid flygbaser var i allmänhet 40/48, dessa fanns det gott om. Sedan var flygvapnet prioriterat.

[J.K Nilsson]

En basbataljon 85, förbandet som skulle bemanna en bas 90, var runt 1500 man.

Ja, det var minst sagt en personalstark bataljon! Som lekman hade jag inte föreställt mig att det krävdes en sådan omfattande organisation, inte minst om målet var "bara" fyra plan per bas.

Du skall betjäna grupp under H24, alltså dygnet runt. Beroende på vilken typ av ordinarie bas det var för jakt eller attack så tillfördes olika klargöringstroppar. Klargöringstropp jakt, attack eller spaning kunde lösa tankning och snabbtankning (tankning med gående motor) på alla typer av fpl 37. Uppställda flygplan skulle ställas upp med ett inbördes avstånd av 500m, BasC och KC skall vara på behörigt område ifrån bansystemet som räknades som primärriskzon. Vi snackar alltså om ett stort basområde. Genom att sprida ut sig så minskades risken för att basen och resurserna skulle slås ut av fientligt flyg men på bekostnad av att markhotet ökade avsevärt.

Nu sitter inte jag med ANBAS (basreglementet) men markförsvarskompaniet bestod av ett antal plutoner där två plutoner gick åt att bevaka både BasC och KC, resten (två plutoner?) gick åt till att bevaka och skydda resten av basen. När det pågick flygverksamhet på basen finns räddningspersonal tillgänglig med hög beredskap. Alla skall ha sjukvård och mat. Klargöringstropparna var fem till antalet av den typ som basen var avsedd för och beroende på läge kunde attack eller jakttroppar tillföras bataljonen. Varje tropp var ca: 25 man stark, den kunde klargöra enstaka flygplan och beredskapshålla rote alltså när första flygplanet var klargjort och stod i beredskap så klargjordes det andra flygplanet, ett så kallat dubbelskott.

En bas 60 blev väll en sidobas till en riktig bas 90, i alla fall här uppe där man byggde färdigt de baser man ville ha till 90 standard.

J.K Nilsson

[J.K Nilsson]

Var tanken att baserna hade en viss överkapacitet, så att om flygbas X:s landningsbanor blivit förstörda så skulle kvarvarande flygplan kunna omgrupperas till bas Y?

Plats fanns det onekligen, så visst hade flygplan omgrupperats.

På bekostnad av utthålligheten på mottagande bas.

J.K Nilsson

[Bjernevik]

En bas 60 blev väll en sidobas till en riktig bas 90, i alla fall här uppe där man byggde färdigt de baser man ville ha till 90 standard.

Ja, i många fall blev det så. Men här nere är jag osäker på om man hann färdigställa så många bas 90 att det räckte till. Men det ska jag låta vara osagt.

På bekostnad av utthålligheten på mottagande bas.

Givetvis. Men jag kan ju svårligen tänka mig att man inte skulle ta tillvara på fungerande flygplan, det vore synnerligen dumt i ett sådant läge att säga "nej, vi har så många flygplan vi klarar av...".

[MOTS]

En uttömande beskrivning av krigsflygbassytemets uppbyggnad och funktion finns i den av Smålands museum utgivna boken " Kalla krigets Kronoberg". Beskrivningen avhandlar de fyra krigsflygbaserna i länet, med kringliggande stödfunktioner och hur de utveckaldes från bas 60.
Uppbyggnad och organisation torde¨vara tämligen enhetlig över landet.

[Vargas]

På Föne basen har man varit några gånger.
Nu kan jag inte särskilt mycket om hur det fungerade men en i släkten arbetade med att mäta ut vägar, skyddsrum och dylikt (geomatik tekniker eller vad det nu kallas) när de höll på att bygga ut basen då mellan 80 och 90 talet (osäker på när det var han var där).
Som jag har fått det berättat för mig så var basen så pass hemlig att svenska kartor lämnade en del att önska.
Istället köpte han sina kartor från Ryssland som visade allt man behövde veta och lite därtill.

Samma bas brukade användas utav ortsbefolkningen i Färila och Ljusdal som lekplatser för sina fordon.
När jag övningskörde där uppe en gång så testade vi våran Volvo V70 AWD på en utav start och landningsbanorna. Och tro det eller ej så lyckades vi skrämma upp bilen i runt 205-210 kilometer i timmen innan banan tog slut.

Ett antal år senare så bestämde sig en kamrat och jag för att åka upp dit igen då han ville testa sin Alfa Romeo, en sådan där modell utav det mer blygsammare måttet. Vi körde omkring där omkring Föne både fram och tillbaka och misslyckades totalt att hitta basen. Huruvida det berodde på oss eller ej låter jag vara osagt men de flesta ortsbor som jag pratat med kände väl till att det var ett "hemligt" flygfält.

Sist jag hörde något om Föne basen så hade de slängt ut singel på start och landningsbanan för att förhindra buskörning.
Nu har jag för mig de torkar torv där, det talades om att de skulle göra det ivarjefall.

De röda lagringslokalerna tror jag har sålts ut till privatpersoner.
Jag var där omkring och vandrade då jag stötte på en medelålders karl klädd i en noppig grön fleece jacka som hade en rostig, en gång i tiden röd, gammal traktor med med sig.
Han höll på att dona i en utav byggnaderna och när jag på ett litet avstånd kikade in var lokalen fylld med gammalt skrot och maskiner. Har för mig jag tyckte mig se en harv där inne bland annat.