I vårt kompisgäng brukar vi roa oss med att diskutera stolligheter som har hänt. Framförallt extra förtjusande för våra icke-svenska kompisar är faktumet att svenska kungar tenderar till att dö på slagfält tid och otid. Naturligtvis bygger de detta på att enligt opulär utsago och muntlig tradition utomlands (och även i Sverige) pratar man om att Kungar gärna ledde från en säker plats bakom striden, av den enkla anledningen att de inte ville dö.
Det påstås att innan Rickard Lejonhjärta så var alla möjliga kungar och prinsar med och slogs överallt, men när Rickard dog insåg monarkerna det dumma i att dö i sitt eget krig. och alltså undvek stridande position.
till poängen hör att det anses att de tre senate kungarna som dött i Europa i krigståg är Rickard lejonhjärta,Gustav II Adolf, Karl XII. Och det ses som ett praktexempel på svensk stollighet, eftersom hela världen lärde sig läxan. Utom svenskar som hade ihjäl 2 kungar på under 100 år, medan resten av europa hade lärt sig av kungadöden 400år tidigare i form av Rickards armborstpil
Men jag i mitt sanna nationalromantiska skimmer kan ju inte gå med på det:), så jag letar frenetiskt efter att det har dött lite danska och tyska kungar också. Men hittils har jag gått bet. Så jag sätter mitt sista hopp till skalman om att ngn här kan peka med hela handen i rätt riktning/alternativt veta om det har varit fler kungar (obs,kungar.. inte prinsar,överstar etc :p) som dött "hjältedöden" i ett meningslöst slag någonstans? eller om jag ska erkänna mig besegrad och hålla med om svensk stollighet.
obs, jag menar inte att det är stolligt av en kung att kriga i främsta ledet. fördelarna är uppenbara. :p men det vill inte engelsmän,danskar,chilenare etc gå med på