Sverige och Same samma etymologi ?

[MajorLove]

Mycket intressant frågeställning och diskussion! Jag skulle vilja ställa frågan "NÄR kom svear och samer, eller proto-svear och proto-samer, i kontakt med varandra?"

Det finns tre vägar och tre folkgrupper som urskandinaverna kan ha kommit hit och härstammat från:
1. Följt inlandsisens kant. Ser man på den finsk-ugriska språkgruppens geografiska ursprung och utbredning stämmer denna på samerna.
2. Atlantkusten. Här levde ett förkeltiskt folk som kallas "Red paint people". Av de språkliga bevisen verkar det som om denna grupp kan uteslutas.
3. Det indo-europeiska folkägget. De språkliga bevisen placerar svenskarna i denna grupp och vår ankomst till Skandinavien långt efter att inlandsisen dragit sig undan.

Här ser man att finno-ugrerna var nomadiska kreatursskötare som följde sina renhjordar. The Red Paint People var fiskare som levde i randzonen mellan hav och land medan indo-europerna var jordbrukare och (sötvattens-)fiskare.

Om vi går till religiösa "bevis" är asatron en relativt ung företeelse som inte hade särskilt många århundraden i Skandinavien innan den i sin tur ersattes av kristendomen. Den verkar dock ha haft mycket gemensamt med naturreligionerna och de tidiga polyteistiska religionerna som exempelvis den grekiska. Att döma av de bevis som begravningsriter utgör fanns det innan asarna en panskandinavisk religion som påminner om den keltiska. Då de ursprungliga religionerna, oavsett var i världen man tittar, var naturbaserade religioner som senare ersatts med individbaserade religioner där indoeuropeerna varit föregångsmän, är det således troligt att proto-svenskarna kom relativt sent till Skandinavien och att språkliga likheter inte är bevis för gemensamt språkligt ursprung, utan snarare obesläktade tillfälligheter eller smitta som exempelvis det irisk-keltiska "cyngan" - dagens "kung".

Är sviones verkligen en urskandinavisk benämning som omfattar svenskar och samer eller är det en romersk beteckning av samma typ som barbar där den enda gemensamma faktorn var att romarna uppfattade deras språk som ett obegripligt bari-bari? Ordet sviones verkar för mig vara av uteslutande latinsk härstamning beroende på dess morfologi och personligen tror jag att det snarare kommit till oss från Rom än till Rom från oss.

[Jouppe]

Ordet sviones verkar för mig vara av uteslutande latinsk härstamning beroende på dess morfologi och personligen tror jag att det snarare kommit till oss från Rom än till Rom från oss.

Kan du förklara ditt ställningstagande i ljuset av mitt inlägg från 4. maj i tråden "Svensk?". Jag är nyfiken på vilket drag i ordets morfologi som du håller för problematisk. Eller menar du kanske det latinska ordets morfologi?

[MajorLove]

Jag tänker så här: För 1000 år sedan var svenskan ett kortstavigt språk, d.v.s. vi använde inte oss av långa vokaler. Precis som romarna uppfattade främmande (nordafrikanska) folk som talandes bari-bari-bari, således barbarer, kan de latinskt talande munkarna på 800- och 900-talen ha uppfattat oss som talandes svi-svi-svi (j.m.f. fornsvenska swaswa = så som i Fader Vår). Då avledningen -ones är latinsk och, om jag inte misstar mig, har betydelsen "de som" skulle sviones kunna uttydas som "de som talar svi-svi".

Att tänka fritt är stort, men...

Jag skall se om jag hittar ditt inlägg och återkommer!

[skrivare]

I anslutning till det av Jouppe skrivna inlägget 7 maj i år, viewtopic.php?f=38&t=16043&st=0&sk=t&sd ... 15#p475433 om det möjliga etymologiska ursprunget till soumi osv kan jag bidra med att man tycks ha identifierat en haplotyp hos många finsktalande som är vanlig bland germansk- och slavisktalande folk. Om jag nu bara kan hitta den artikeln vore det bra också. Ska leta. Hittar nån annan den eller en liknande artikel så vore det perfekt.

[Jurgen Wullenwever]

Jag tänker så här: För 1000 år sedan var svenskan ett kortstavigt språk, d.v.s. vi använde inte oss av långa vokaler.
...

Att svenskan skulle ha haft enbart korta vokaler för tusen år sedan tror jag inte att jag har hört talas om förut. Jag är inte riktigt bekant med det dåtida språket, men är detta någon allmän uppfattning eller inte? Såväl urgermanskan som urnordiskan, runnordiskan och senare språkskeden brukar innehålla både långa och korta vokaler, har jag för mig. Vilken tidsperiod skulle det röra sig om?

[Jouppe]

Jag tänker så här: För 1000 år sedan var svenskan ett kortstavigt språk, d.v.s. vi använde inte oss av långa vokaler.
...

Att svenskan skulle ha haft enbart korta vokaler för tusen år sedan tror jag inte att jag har hört talas om förut. Jag är inte riktigt bekant med det dåtida språket, men är detta någon allmän uppfattning eller inte? Såväl urgermanskan som urnordiskan, runnordiskan och senare språkskeden brukar innehålla både långa och korta vokaler, har jag för mig. Vilken tidsperiod skulle det röra sig om?

Urindoeuropeiskan innehöll sparsamt med långa vokaler. Efter vokaliseringen av de sk. laryngala konsonanterna, någon gång mellan urinoeuropeiskan och förgermanskan (alltså i vilket fall som helst i neolitisk tid), uppkom rikligt med nya långa vokaler. Dessa långa vokaler är (nästan undantagslöst) bevarade som långa vokaler ända till den medeltida fornsvenskan, och de flesta än idag.

I urnordiskan, alltså för långt mer än tusen år sedan, uppkom också nya långa vokaler genom ersättningsförlängning framför bortfallande konsonanter. Också de har som regel bevarats.

[Jurgen Wullenwever]

Tack, Jouppe. Vi har alltså ingen kortstavig period i nyare tid.

Jag tänker så här: För 1000 år sedan var svenskan ett kortstavigt språk, d.v.s. vi använde inte oss av långa vokaler. Precis som romarna uppfattade främmande (nordafrikanska) folk som talandes bari-bari-bari, således barbarer, kan de latinskt talande munkarna på 800- och 900-talen ha uppfattat oss som talandes svi-svi-svi (j.m.f. fornsvenska swaswa = så som i Fader Vår). Då avledningen -ones är latinsk och, om jag inte misstar mig, har betydelsen "de som" skulle sviones kunna uttydas som "de som talar svi-svi".

Med tanke på att "suiones" betecknade ett nordeuropeiskt folkslag för ungefär tvåtusen år sedan, innan munkar fanns, så faller tydligen även den delen av tanken. (För övrigt: Är suiones samma som de senare förekommande suehans eller som suetidi eller är de något annat?) Om sedan romarna tyckte att de talade swi-swi, borde det inte även gälla andra kringliggande med liknande språk? (Är det för den delen säkert att suionerna var germansktalande? Det är nog fel av mig att spåna på lösa boliner, men det skulle ju vara skoj om suionerna istället hade varit uralisktalande, så att vi hade fått suion=suom, men den kopplingen var tydligen omodern, om jag förstått Jouppes redogörelser för etymologiska teorier rätt.) Finns det alls några belägg för att romare varit i Skandinavien och kunnat höra några suioner tala?