England under stormaktstiden?

[Hampe21]

När man hör ordet "stormaktstiden" så är inte England det första man tänker på. Jag undrar vad England höll på med, ifall dem bara var en liten makt och inte slogs om makten i Europa eller ifall dem var involverade i andra krig som inte Sverige deltog i. Det vore väldigt intressant att veta mer om England, så om ni har information om England så skriv gärna.

Hampus

[B Hellqvist]

England var fullt upptaget med inbördeskrig, så om du söker på "English civil war" lär du få omkring 1.360.000 träffar.

[Gutekrigaren]

Förutom inbördeskriget strökrigade England då och då med Frankrike under 1600-talets sena hälft, framförallt kring den engelska tronföljdsfrågan (katolsk kung stödd av Frankrike eller anglikan stödd av Holland). Engelska trupper (dvs engelsmän) deltog i exempelvis spanska tronföljdskriget.

Mvh Petter

[Stefan]

De bråkade periodvis även med holländarna redan då, har jag för mig (lite av hatkärlek - allierade i vissa situationer, konkurrenter och även fiender i andra). Samt med Spanien och Portugal utanför Europa. Inte minst.

[Fredrik Andersson]

Hur lyckades England hålla sig utanför det stora kriget 1618-1648? De flesta andra länder var ju involverade? Visst borde det ha legat i Englands intresse hur det kriget slutade?

[Roback]

En viktig orsak till att England inte blev en stormakt förrän under 1700-talet var den interna maktkampen mellan parlamentet och kungamakten som stabiliserades först på 1680-talet. Inkluderat inbördeskriget som redan nämnts. Det var väl en del uppror på Irland också om jag inte minns fel som slukade en del resurser. Kanske var det också orsak till att man höll sig utanför trettioåriga kriget. Man hade fullt upp "hemma".

Skapandet av Storbrittanien (stavade jag det rätt? ) 1707 samt "påspöandet" av Frankrike i sjuårskriget 1756-1763 ledde till att SB blev ett världsimperium, trots förlusterna senare av de 13 kolonierna i Nordamerika.

[Fredrik Andersson]

Jag är ingen expert på just den här perioden. Men om jag förstår det hela rätt är det alltså under andra hälften av 1600-talet som Storbritannien börjar ta över makten på haven från Holländarna?

Som en reflektion till förlusten av kolonierna i Nordamerika: vid den tiden hade man väl redan börjat etablera kolonialväldet i Afrika och Asien? Förlusten av de nordamerikanska territorierna 1783 (?) borde väl inte ha varit en så stor ekonomisk förlust? Kina och Indien samt de afrikanska områdena gav ju rikligt med råvaror och skatteinkomster. Skillnaden var väl att där kunde den brittiska armén stävja alla revoltförsök? Förlusten av kolonierna i Nordamerika, inbillar jag mig, var nog mer av en rejäl prestigeförlust. Att en grupp beväpnade bönder, förvisso med rejäl hjälp av fransmännen, kunde besegra det brittiska imperiet måste ha varit väldigt nesligt. Men Storbritanniens kolonialvälde kanske inte växte fram förrän på 1800-talet?

Som en parentes i sammanhanget vill jag gärna delge er en episod när jag var i London i mitten av 80-talet. Vi hamnade på en lokal pub och samspråkade med en äldre gentleman (jag talar om paraply, kubb och hela kitet!). Vi talade om WW2 och han kallade hela tiden amerikanarna för "de där bråkiga kolonialisterna"...

[Kapten_Gars]

Nu höll sig inte England utanför 30-åriga kriget utan sände flera gånger trupp till kontinenten. Minst 4000 man till pfalz 1620, 12000 man i Mansfelds arme 1624 och 6000 man i Hamiltons arme 1630. Därtill kommer ett stort antal soldater i andra länders armeer som tex den s.k "engelska brigaden" i holländsk tjänst och minst 3 regementen i svensk tjänst.

[Fredrik Andersson]

Vad var skälet till att man skickade dessa trupper? Om man verkligen hade haft intresse av att lägga sig i konflikten kan man kanske tycka att det antal som nämns här ovan är i minsta laget?

När det gäller legosoldaterna kände jag faktiskt inte till engelska legotrupper utan enbart från Skottland.

[Roback]

På tal om Engelska inbördeskriget så deltog tydligen en del soldater från kontinenten, och även svenskar. I alla fall om man jag kan lita på min hastiga genombläddring av följande bok:

http://libris.kb.se/showrecord?q=onr%3a ... 3&d=libris

[Kapten_Gars]

Friedrich V som var kurfurste av Pfalz ooch kung av Böhmen var gift med Elizabeth Stuart, dotter till James I av England. Även om James var emot att Friedrich to emot den Böhmiska kronan så såg kunde han inte stilla tigande se på hur svärsonen&dottern berövades sin arvsrätt. Så även om han inte kunde eller ville ingripa med full kraft då det saknade stödi parlamenetet så kunde han stödja och utverka stöd för begränsade värvningar av "frivilliga" på olika sätt. De här expeditionerna finanserades på oliak sätt inklusive "skeppspeningen" (Ship money) var misbruk bidrog till det engelska inbördeskriget.

"His younger brother SIR Horace Vere, Baron Vere Of Tilbury (1565-1635), began his military career as the lieutenant of Sir Francis's Company in 1590. Thenceforward he was continually on active service in the Low Countries, and, like his brother, took part in the Cadiz expedition of 1596; at Nieuwport and Ostend Sir Horace (who had been knighted at Cadiz) held command of some importance. On his brother's retirement Sir Horace, as senior colonel, assumed command of the whole English force, which he held until 1607, being opposed to Ambrosio Spinola, the most famous of the continental generals of the time, against whom he manoeuvred and fought in a manner equal to the best of his brother's, or even of Parma's, work. From 1607 to 1620 he saw but little active service except the siege of Jiilich (1610). In 1620 he accepted the command of the volunteers who were going to the assistance of the Elector Palatine. This famous expedition to the Rhine and the Main was from the first a forlorn hope. Opposed by his old adversary Spinola, Vere manoeuvred with success for two campaigns, but he was helpless against the armies of Tilly and Cordova, and in the end he could only furnish scanty garrisons for Frankenthal, Heidelberg and Mannheim. Each of these places fell after a desperate resistance, and their garrisons returned to England."

http://www.1911encyclopedia.org/Sir_Francis_Vere

[Fredrik Andersson]

Jag måste bara få säga att jag är innerligt imponerad av den kunskap om den här perioden som du besitter Kapten GARS. Har en känsla av att du har glömt mer än jag någonsin kan lära mig!

[Kapten_Gars]

För den som är intresserad av denna tämligen okända del av 30-åriga kriget så finns "The fighting Veres.". Markhams klassiska biografi över de två krigiska bröderna Francis och Horace Vere finns att ladda ner på http://www.archive.org/details/thefight ... 00markiala . Den ägnar ett kapitle åt den englska kårens strider till Pfalz då kåren leddes av Sir Horace Vere

[Gutekrigaren]

Ett boktips (bok är egentligen fel ord, magnifikt epos är bättre) är The Baroque Cycle av Neal Stephenson, som inleds med Quicksilver. Den utspelar sig 1665-1715 och behandlar framväxten av det moderna England och början till upplysningsfilosofin med Newton och Leibniz i huvudrollerna, tillsammans med bland andra Louis XIV och Wilhelm III. De politiska striderna mellan parlament och kung, liksom de religiösa motsättningarna, får stort utrymme. Skönlitterärt, men mycket lärorikt och framförallt undebart bra.

Mvh Petter

[Anders Nyman]

En viktig orsak till att England inte blev en stormakt förrän under 1700-talet var den interna maktkampen mellan parlamentet och kungamakten som stabiliserades först på 1680-talet. Inkluderat inbördeskriget som redan nämnts. Det var väl en del uppror på Irland också om jag inte minns fel som slukade en del resurser. Kanske var det också orsak till att man höll sig utanför trettioåriga kriget. Man hade fullt upp "hemma".

Skapandet av Storbrittanien (stavade jag det rätt? ) 1707 samt "påspöandet" av Frankrike i sjuårskriget 1756-1763 ledde till att SB blev ett världsimperium, trots förlusterna senare av de 13 kolonierna i Nordamerika.

Rätta mej om jag har fel,, men visst var väl kanske England lite av det slag Sverige var när Sverige formades till Sverige på Tidig Medeltid, fast England var så långt fram även på 1600-talet. Det är då den bild jag har av det landet, i och med många intriger och maktkamper mellan parlament och regenter.