codex runicus

[paulderfinne]

För de flesta av er torde handskriften codex runicus vara ett begrepp. Titta tex. här: http://sv.wikipedia.org/wiki/Codex_Runicus

Vad som förundrar mig är varför denna text får så litet uppmärksamhet. I Wikipedia finns artikeln förutom på svenska, endast på norska, danska, engelska och polska! På tyska saknas den helt (nånting jag tänker ändra på så fort jag vet litet mera).

Att skriva en hel lagtext (101 sidor!) med runor är ju helt unikt. Hur kan det komma sig. Så sent som år 1300, då bruket att resa runstenar nästan helt har ebbat ut. Alla andra lagtexter från 1200-talet är skrivna med latinska bokstäver. Och de isländska författarna har också för länge sen börjat skriva sina sagor med romarnas tecken.

Och så kommer en enskild och behärskar ruonr och skriver en hel lagtext. Det går ju inte an. Han måste väl nog ha antagit att en hel del människor kan läsa det. Och då vore det ju logiskt att en massa människor också kan runor och då borde det ju finnas fler exempel.

I den engelska Wikipediaartikeln hävdas det att en del forskare har antagit att runtexter utrotades systemariskt under reformationstiden och att detta unika exemplar har överlevt. Då måste ju reformatörerna ha varit utordentligt noggranna. Finns det bevis som stödjer den teorin?

Jag tycker att codex runicus är nånting så speciellt, att man borde skänka blaskan mycket mera uppmärksamhet.

Vad menar ni?

[Hexmaster]

Får erkänna att run-kodexen var mig helt obekant - men nu var det åtgärdat.

Men stenar var väl aldrig det huvudsakliga mediet för runor. Vet inte när den sista kända restes men det var väl ändå ett par generationer före 1300? Vilket inte hindrar att runor var i bruk ännu ett par hundra år till. Har för mig att jag sett någonstans att präster, eller åtminstone biskopar? förväntades behärska dem, alltså under medeltiden. Jag vet att Olaus Magnus har med ett "gotiskt alfabet" i sin stora krönika, minns inte hur förvånade läsarna antogs vara vid den anblicken.

Om Luthers lära innebar lägre tolerans mot de gamla hedningarnas skrift vet jag inte, men det ligger väl nära till hands.

[paulderfinne]

Får erkänna att run-kodexen var mig helt obekant

Det var just det jag menade. Också min bror, som ändå är lektor för nordistik i Tübingen hade heller aldrig hört talas om den när jag för ett tag språkade om kodexen.

Varför är den så okänd?

Om det stämmer att man i Norden kunde runor i några århundraden (hur länge egentligen?) efter vikingatiden, hur kommer det sig då att de användes så sällan.

Jag inser att även här gäller "absence of evidence is no evidence of absence". Men i alla fall.

[Lars Törnqvist]

Runor användes som vardaglig skrift långt in på medeltiden. De flesta inskrifterna gjordes inte på sten utan på trästickor och ben som inte har bevarats. Vid utgrävningar på Bryggen i Bergen har man hittat stora mängder medeltida runinskrifter, huvudsakligen vardagliga meddelanden och ägarmarkeringar. Mängden av fynd tyder på att runkunnigheten var allmänt utbredd åtminstone bland köpmännen. Här kan det finnas ett motiv till Codex Runicus.

Hur länge runskriften användes är omtvistat. Eventuellt kan det finnas en obruten runskriftstradition från järnålder till 1900-tal, men det är också möjligt att det finns ett glapp på ett par hundra år innan det antikvariska intresset för runskriften kom igång på 1500-talet.

[Ulf T]

Hur länge runskriften användes är omtvistat.

Går man vidare bland Wikipedia-sidorna till http://sv.wikipedia.org/wiki/Runor , ser man att runorna användes ända till 1800-talet i Dalarna. Där har de ju ofta bevarat många gamla traditioner. Tydligen även runor.

Man kan även se att det har allokerats unicode-koder för runorna. Tyvärr verkar det inte finnas några runor i det typsnitt jag har för den där tabellen, för jag ser bara frågetecken där.

[Hexmaster]

Att runor användes på 1800-talet behöver ju inte innebära att traditionen var obruten. Än mindre på 1900-talet.

Vad den medeltida runskriften beträffar har jag fått ett intryck av att det var en "folkligare" skrift än det latinska alfabetet, efter fynd som stickorna i Bergen och inskriptioner på gravar eller gravfynd. ("Ave Maria" skriven med runor förvånar nog de som utgår ifrån att runor var en strikt hednisk grej. )

[Odinkarr]

Danske embedsmænd i Københavnstrup har alle dage været nogle opblæste ....... Den kære skriver der år 1300 skrev de 101 sider har klart været lært udi det latinske alfabet. At han viser os at han mestrer runer, og noder, og ordsprog, med en særlig forkærlighed for Skåne, gør at han viser os at han kan sin historie og sit virke.

Men det var jo ikke alene i København man kunne sine runer.

Ole Worm’s værk ”Fasti Danici” fra 1626, om den gamle nordiske tidsberegning, beror bl.a. på en runekalender fra Gotland fra år 1328 e.Kr. samt en norsk runekalender ristet på et ben, der er noget yngre.

Folkevisen ”Ridder Stigs runer og bryllup” fra ca. år 1580, lyder således (vers 5-7):

”Det er syv Aar siden jeg Runer nam,
I Aften skal jeg dem prøve, om de due kan

Med højren Haand da skænker han Vin,
Med den venstre da kaster han Runen sin.

Han Kasted Runen til liden Kirsten,
Hun sprang under Frøken Regisses Skind”.

Selv efter Reformationen gjorde man brug af runer. Faktisk tror jeg aldrig vi helt tabte vor viden om dette.

Mvh

Fleming

[Jurgen Wullenwever]

Ett svenskt exempel på runhandskrift är ju "Marias klagan vid korset", varav ett fragment om 12 sidor på 6 ark, från 1400-talet finns bevarat.

[Engan]

På Gotland användes runskrift en bit in på 1600-talet. Även på Öland. Ofta i/på kyrkor och gravstenar, men säkerligen också i mer vardagliga sammanhang på mer förgängliga material. Det finns till och med en inskrift på en kyrkvägg på Öland som lyder ungefär "Detta bör prästen kunna - runor läsa och skriva".

[Hexmaster]

Det finns till och med en inskrift på en kyrkvägg på Öland som lyder ungefär "Detta bör prästen kunna - runor läsa och skriva".

Ah! Det var den jag hört talas om.

Hittade inte vilken kyrka det är frågan om - hm - men däremot denna synnerligen relevanta artikel:
Populär Historia: Renässans för runorna. Fängslande budskap i återupptäckta källor

[Frej]

Finns Codex Runicus digitaliserad eller som faksimil? Det vore intressant att undersöka den närmare!

När det gäller bruket av runor så fanns de kvar länge i Dalarna - ända framåt 1800-talet på sina håll. Men dessa runor var lite mer annorlunda från den vanliga "futharken", de kallas ibland för "Dalarunor" - finns kanske någon litteratur om Dalarunor förresten? Runt Älvdalen var bruket av dessa ganska utbrett, det ristades flitigt i bodväggar, på föremål m.m.

[Jurgen Wullenwever]

När det gäller bruket av runor så fanns de kvar länge i Dalarna - ända framåt 1800-talet på sina håll. Men dessa runor var lite mer annorlunda från den vanliga "futharken", de kallas ibland för "Dalarunor" - finns kanske någon litteratur om Dalarunor förresten? Runt Älvdalen var bruket av dessa ganska utbrett, det ristades flitigt i bodväggar, på föremål m.m.

Du verkar ju känna till runorna i Dalarna, så detta svar är kanske onödigt, men när du nu frågar ...

Helmer Gustavsson, Sven-Göran Hallonquist (1985): Runor i Dalarna, Riksantikvarieämbetet och Elfdalens hembygdsförening.

Håkan Skogsjö: "Runskriftens sista fäste", i Släkthistoriskt forum 1/1985.

Johannes Boëthius, Lars Levander och Adolf Noreen, "Dalska runinskrifter från nyare tid", i Fornvännen 1906, årgång 1.

Vidare finns ganska många träffar på internet med sökordet "dalrunor".

Värda att nämnas är också Edward Larssons papper med bland annat runrader.
http://www2.sofi.se/daum/katta/katta13/katta13.pdf

[Jurgen Wullenwever]

Finns Codex Runicus digitaliserad eller som faksimil? Det vore intressant att undersöka den närmare!

På internet kan man se två sidor skannade, så återstoden borde rimligtvis också finnas, men är de utlagda eller ej? Annars föreligger en utgåva från 1877, men den finns blott hos tvenne bibliotek i Sverige, så den är nog en smula svåråtkomlig. Jag har ibland sett enstaka sidor ur Skånelagen i böcker, men aldrig mer än så. Att den är förhållandevis okänd för oss i Sverige beror antagligen på att den är en del av den danska språkhistorien, och inte den svenska. Har danskarna givit ut någon nyare version av Skånelagen, efter 1877?