Polska husarer
Det beror ju naturligtvis på hur man räknar, som med allt annat historiskt som spänner sig över flera generationer. Vid sin glans dagar var nog husarerna mer eller mindre de bästa enheterna av sitt slag, och de ska de också ha historisk "credit" för. Sedan kan man ju ifrågasätta om utveckling och bibehållande av form ingår i hurvida trupperna var de bästa eller inte. Om vi tar och tittar på ett av undertecknads "favoritslag" i stora nordiska kriget där de polska husarerna medverkade så åkte de ju på ganska ordentligt med spö emot Sverige, men där går det ju också att ifrågasätta ledarskapet. Men om man räknar på det viset så var ju de polska husarerna "bra när de var bra", men hade en brist på militär utveckling och bibehållning.
-
Kapten_Gars
- Medlem
- Inlägg: 3112
- Blev medlem: 6 augusti 2003, 17:20
- Ort: Göteborg
Sienkiewicz skrev ju inte historieböcker så han som andra förttare av historiskak romaner ett mycket begränsat källvärde. Visst är hans fiktion lag på en historisk grund men precis som andra fiction författare så anpassade och förändrade Sienkiewicz den grunden till sina egna behov. Hans mål var inte att skriv god historia utan att skriva en serie berättelser som skulle hålla uppe den polska anda och självkänsaln i en tid då ett pånyttfött Polen verkade fjärran. Censuren gjorde också att han fick utelämna fakta om perioden han skrev om. "Potop/Syndafloden" tar tex inte upp den ryska inblandningen i krigen i Polen. Svenskar och osmaner var däremot säkra fiender av skriva om så Sienkiewicz smög ofta in scener från den senare polska upproren och frihetskamperna i de krigen. Tex så är scenen med masurerna som du beskriver en sådan.
-
Kapten_Gars
- Medlem
- Inlägg: 3112
- Blev medlem: 6 augusti 2003, 17:20
- Ort: Göteborg
Lugaid,
Om du avser slaget vid Kliszow 1702 så är det flesta svenska beskrivningar av slaget byggda på förvanskat källmaterial, man förlitar sig fortfarande på Generalstabsverket vars författaren gärna utelämnade allt som inte var fördelaktigt för den svenska saken. I själva verket så deltog mindre än 10% av den polska armen i slaget och av politiska skäl så drog befälhavarna sig ur striden i förtid.
De förband som stred med svenskarna var
4 fanor hussarer:
- Hieronim Lubomirski (100)
- Jan Jablonowski (50)
- Stanislaw Lubomirski (50)
- prince Aleksander (70)
6 fanor pancerni:
- Stanislaw Lubomirski (50)
- Aleksander Jablonowski (50)
- Stanislaw Jablonowski (50)
- Kazimierz Czartoryski (50)
- Franciszek Lanckoronski (50)
- Jerzy Lubomirski (50)
Det avslutande polska anfallet på den svenska linjen utfördes också utan lansar då dessa förbrukats när man slog tillbaks det svenska rytteriets anfall i ett tidigare skede.
Om du avser slaget vid Kliszow 1702 så är det flesta svenska beskrivningar av slaget byggda på förvanskat källmaterial, man förlitar sig fortfarande på Generalstabsverket vars författaren gärna utelämnade allt som inte var fördelaktigt för den svenska saken. I själva verket så deltog mindre än 10% av den polska armen i slaget och av politiska skäl så drog befälhavarna sig ur striden i förtid.
De förband som stred med svenskarna var
4 fanor hussarer:
- Hieronim Lubomirski (100)
- Jan Jablonowski (50)
- Stanislaw Lubomirski (50)
- prince Aleksander (70)
6 fanor pancerni:
- Stanislaw Lubomirski (50)
- Aleksander Jablonowski (50)
- Stanislaw Jablonowski (50)
- Kazimierz Czartoryski (50)
- Franciszek Lanckoronski (50)
- Jerzy Lubomirski (50)
Det avslutande polska anfallet på den svenska linjen utfördes också utan lansar då dessa förbrukats när man slog tillbaks det svenska rytteriets anfall i ett tidigare skede.
Oj, ja det skulle vara Kliszow, märkligt att jag glömde nämna det, men det kanske kan ursäktas med tidpunkten för posten. Jag har inte hört talas om det du nämner, du får gärna nämna var du läst/hört detta någonstans så jag kan titta vidare på det, som jag nämnde så är det ett av mina favoritslag i stora nordiska kriget.
Eller snarare "utelämnade allt som inte passade in i en viss tolkning av materialet". Generalstabsverkets författare hade inte några problem med att rikta kritik mot enskilda svenska befälhavares agerande - under förutsättning att dessa befälhavare inte var Karl XII eller fältmarskalk Rehnskiöld. Lewenhaupt kritiserades exempelvis väldigt mycket och inte bara när det gick illa.Kapten_Gars skrev:Lugaid,
Om du avser slaget vid Kliszow 1702 så är det flesta svenska beskrivningar av slaget byggda på förvanskat källmaterial, man förlitar sig fortfarande på Generalstabsverket vars författaren gärna utelämnade allt som inte var fördelaktigt för den svenska saken.
Uppgifterna om kronarméns agerande vid Kliszow bygger, förmodar jag, närmast på Marek Wagners bok Kliszow 1702, utgiven 1994. Ett av de polska verk som med fördel kunde översättas till svenska av något historiskt inriktat förlag.
-
Kapten_Gars
- Medlem
- Inlägg: 3112
- Blev medlem: 6 augusti 2003, 17:20
- Ort: Göteborg
Ben,
Det är helt klart en bättre beskrivning av problematiken kring "Karl XII på slagfältet", jag är nog färgad av mitt fokus på senare generalstabsverk som tex "Sveriges krig 1611-1632" där dylika syndabockar saknas där författarna istället ängar sig åt rent allmänt förbättre och försköna de svenska prestationerna genom sina "tolkningar" av källorna.
Det är mycket riktigt Wagner som är min källa, boken har helt klart sina fel och brister men den är ett värdefullt tillskott med sin belysning av slaget ur främst polsk men även delvis sachsisk synvinkel.
Det är helt klart en bättre beskrivning av problematiken kring "Karl XII på slagfältet", jag är nog färgad av mitt fokus på senare generalstabsverk som tex "Sveriges krig 1611-1632" där dylika syndabockar saknas där författarna istället ängar sig åt rent allmänt förbättre och försköna de svenska prestationerna genom sina "tolkningar" av källorna.
Det är mycket riktigt Wagner som är min källa, boken har helt klart sina fel och brister men den är ett värdefullt tillskott med sin belysning av slaget ur främst polsk men även delvis sachsisk synvinkel.
Karl XII på slagfältet har givetvis många brister. Det gjordes ganska omfattande undersökningar under arbetet med verket och i viss mån utnyttjades sachsiskt arkivmaterial. Otryckt polskt material tror jag däremot inte att man gav sig i kast med, vilket förstås rent generellt är en brist eftersom mycket av det som då fanns (1910-talet) förstördes under andra världskriget.
Det stora problemet med verket är likväl den allt överskuggande tesen om Karl XII som den närmast ofelbare, geniale fältherren som befann sig decennier före sin samtid. Har man en sådan utgångspunkt krävs givetvis en uppsättning syndabockar, som genom sin militära efterblivenhet förstör allt för geniet. Det må vara en sak att efter en färdig, förutsättningslös undersökning komma till resultat av den karaktären, men när en sådan föreställning finns som en slags förutsättning redan från början blir det inte bra.
Jag har då och då tittat efter Wagners bok i olika antikvariatskataloger, men hittills utan resultat. Det skulle vara intressant att se vilket material han har använt och inte minst hur han skildrar den politiska situationen inom kronarmén. Där finns det åtskillia dunkla punkter om man utgår från enbart välkända svenska källor.
Det stora problemet med verket är likväl den allt överskuggande tesen om Karl XII som den närmast ofelbare, geniale fältherren som befann sig decennier före sin samtid. Har man en sådan utgångspunkt krävs givetvis en uppsättning syndabockar, som genom sin militära efterblivenhet förstör allt för geniet. Det må vara en sak att efter en färdig, förutsättningslös undersökning komma till resultat av den karaktären, men när en sådan föreställning finns som en slags förutsättning redan från början blir det inte bra.
Jag har då och då tittat efter Wagners bok i olika antikvariatskataloger, men hittills utan resultat. Det skulle vara intressant att se vilket material han har använt och inte minst hur han skildrar den politiska situationen inom kronarmén. Där finns det åtskillia dunkla punkter om man utgår från enbart välkända svenska källor.
-
Kapten_Gars
- Medlem
- Inlägg: 3112
- Blev medlem: 6 augusti 2003, 17:20
- Ort: Göteborg
Vad gäller påståendet i början av tråden så är det en grov överdrift utan större stöd i de historiska källorna vilket också är en av förklaringarna till att inga "proffessorer" "erkännt" påståendet. (Skulle dock inte förvåna mig om det går att hitta någon/några polsk professorer som skriver under på det.) De polska armeerna och därmed hussarernas framgångar ser extremt imponerande ut när man enbart tittar på numerären. Börjar man istället att titta på stridsmoral, effektivitet och beväpning hos de inblandade förbanden så ändras bilden en hel del. Det är nämligen så att den polska armen under höjden av sin effektivitet mest ägnar sig år att besegra 3:e rangens motståndare som svenskar (före GIIA refomer), gdanskbor, moldaver, tartarer och upproriska kossacker. Den ryska armen var så ineffektiv att tom svenskarna hade ett övertag över den , mao en 4:e rangens arme. Den enda arme man mötte före 1625 som var någorlunda kvalificerad var den osmanska och kanske de tyska legotrupperna deltog i ärkehertig Maximilians försök att erövra den polska tronen 1587-1588. Ingen av de två armeerna kan dock klassificeras som mer än 2:e rangens.
Så de polska segrarna innebar i allmänhet att en av europas bättre armeer nedslaktade mer eller mindre illa utrustad, övade och motiverade fiender under närmare 80 år. När man från och med 1621 tvingades möta en allt bättre svensk arme led av en historiens verkligt stora fältherrar så uteblev de forna segrarna tvärt. (och då var den svenska armen aldrig bättre än en 2:a rangens arme under perioden 1621-1629) När man så för första gånen tvingades möta en 1:a rangens arme 1655 så gick det riktigt illa, särskilt som den polska armen var i mycket dåligt skick efter 7 års hårt krig i vilket rikets kärntrupper gått förlorade. Borta var de strålande armeer med vilka Chodkiewicz, Koniecpolski och Wladyslaw Wasa dragit i krig.
Det här betyder inte att de polsk-litauiska husserna var oduglig klåpare men de var inte heller de supersoldater som ofta beskrivs av deras moderna beundrare.
Så de polska segrarna innebar i allmänhet att en av europas bättre armeer nedslaktade mer eller mindre illa utrustad, övade och motiverade fiender under närmare 80 år. När man från och med 1621 tvingades möta en allt bättre svensk arme led av en historiens verkligt stora fältherrar så uteblev de forna segrarna tvärt. (och då var den svenska armen aldrig bättre än en 2:a rangens arme under perioden 1621-1629) När man så för första gånen tvingades möta en 1:a rangens arme 1655 så gick det riktigt illa, särskilt som den polska armen var i mycket dåligt skick efter 7 års hårt krig i vilket rikets kärntrupper gått förlorade. Borta var de strålande armeer med vilka Chodkiewicz, Koniecpolski och Wladyslaw Wasa dragit i krig.
Det här betyder inte att de polsk-litauiska husserna var oduglig klåpare men de var inte heller de supersoldater som ofta beskrivs av deras moderna beundrare.
Javisst är det så. Och det är vackert så. Välskrivet också.Kapten_Gars skrev:Sienkiewicz skrev ju inte historieböcker så han som andra förttare av historiskak romaner ett mycket begränsat källvärde. Visst är hans fiktion lag på en historisk grund men precis som andra fiction författare så anpassade och förändrade Sienkiewicz den grunden till sina egna behov....
Men så läste jag Englunds Den Oövervinnerlige, om Karl X Gustav, och då i huvudsak om hans fälttåg i Polen. Dvs stora delen av boken behandlar det som behandlas i Potop, = Syndafloden.
Skrivet från helt andra utgångspunkter och syften, men samma verklighet.
Och har man sett? Det allra mesta stämde mycket väl, en del helt kusligt på pricken.
Det var i stort sett bara boken hjältar som fattas. Och så vissa händelser som Sienkiewicz broderar ut, nämns ganska marginellt i historieverket, och några andra tvärtom.
En orsak är säkerligen att man har använt delvis samma källor. Dvs de källor som Sienkiewicz haft tillgång till, har i regel även Englund använt och läst.
Men detta har iaf gett mig den bestämda tanken, att Sienkiewicz var inte bara en ypperlig författare av historiska skönlitterära böcker, men faktiskt också en mycket duktig amatörhistoriker.
Indirekt bevisat av maestron själv, dvs yrkeshistorikern Englund.
Men så efter ytterligare något varv inser jag alltså, att Sienkiewicz med all sin förträfflighet hade ändå bara ganska ytliga kunskaper om många militära fakta och förhållanden, och därför har faktiskt missförstått en hel del.
Det vore rent av kanske bra att starta en tråd där Sienkiewicz militärhistoriska missuppfattningar diskuteras. Ungefär som det finns en Arn-tråd...
-
Artur Szulc
- Medlem
- Inlägg: 1954
- Blev medlem: 24 mars 2002, 16:40
- Ort: Västra Götaland
Har följt denna tråd med stort intresse.
Polska husarer är dock inget jag har ägnat mig åt.
Men nog anser jag att mycket tyckande haglar i luften.
Såvida de som tror/vet/anser att någon/några polska historiker beskriver de polska husarerna som de "bästa" så namnge gärna någon/några av dessa historiker?
Kapten_Gars, din rangordning av arméer i 1, 2 osv rangens: är det en egen, subjektiv tolkning baserad på dina gedigna kunskaper i ämnet? (OBS, detta är alltså ingen ironi, utan en komplimang).
(Jag vill absolut inte slå någon på fingrarna i sakfrågor, då mitt område inte är polska husarer, men tråden skulle tjäna på att bli lite mer stringent, alltså när ni hävdar att vissa verk innehåller fel och brister, vänligen ange då några exempel).
Polska husarer är dock inget jag har ägnat mig åt.
Men nog anser jag att mycket tyckande haglar i luften.
Såvida de som tror/vet/anser att någon/några polska historiker beskriver de polska husarerna som de "bästa" så namnge gärna någon/några av dessa historiker?
Kapten_Gars, din rangordning av arméer i 1, 2 osv rangens: är det en egen, subjektiv tolkning baserad på dina gedigna kunskaper i ämnet? (OBS, detta är alltså ingen ironi, utan en komplimang).
(Jag vill absolut inte slå någon på fingrarna i sakfrågor, då mitt område inte är polska husarer, men tråden skulle tjäna på att bli lite mer stringent, alltså när ni hävdar att vissa verk innehåller fel och brister, vänligen ange då några exempel).
-
Von_Abdank
- Medlem
- Inlägg: 65
- Blev medlem: 26 maj 2006, 23:09
- Ort: Sverge
Sista slaget med Gustav II adolf
http://en.wikipedia.org/wiki/Battle_of_Trzciana
Utveklingen av den Polska armen under mitten utav 1600-talet
http://www.jasinski.co.uk/wojna/develop/dev06.htm
Här är taktiken som dom Polska hussarerna och den Polska armen använde mot sina fiender.
Method of battle with Cossacks
The Zaporoskim Cossacks, nominally subjects of Polish-Lithuanian Commonwealth, participated in numerous revolts or riots from the turn of the XVI and XVII C. Their manner of battle was based on use of their tabor (camp of armed wagons). The tabor presented a movable wall to protect from shock combat and made a good platform for the Cossacks to practice their excellent shooting ability with firearms. They emerge from the tabor for raids. The tabor was however vurnalable to gunfire. Infantry and artillery were the best tools for this situation, but often the Poles campaigned in the east with cavalry only, for mobility. So the Cavalry blockaded the tabors (making provisioning impossible) and this way, forced the defender to capitulate. The Cossacks would not try the hussars in the open field.
Rus
Russian cavalry used cold steel in the charge, and although it fought with eagerness and passion, it used practically no formation. It hit in loose groups and became easily disorganized. Russian protective armor was weak, which caused additional losses. The hussars did not have great problems with them, even their elite units armed with the lance (‘zaczepnym’) and defensive armor.
Tatar
The Tatar cavalry was a very respectable opponent. In spite of lack of defensive armor, and being armed often only with a bow, it used very forceful tactics. They used elaborate maneuvers and entrapment tactics and ambushes inspired by Genghis-Khan. If forced to fall back, it would shower its pursuers with a hail of arrows. They simulated retreat, provoking pursuit, luring their opponent to their main force in an ambush. Swarms of their light horse would feint an attack on the wings while those facing the strongest power on the front escaped by disengaging, and feigning rout. Playing their game of chase could end in disaster. The Poles learned how to avoid this fate. But then, even when the Poles did not fall into their ambush the Tatar cavalry presented a big threat. They would fall in number on a group of foes and shoot him full of arrows, retreat, and then attack again causing big losses to their enemy. This was possible from two causes. Firstly, Tatars were natural horsemen, on nimble and reliable horses. They could close with an enemy, hit and run without fear of pursuit. Second, their bow shot up to 10 arrows per minute and very accurately. The unlucky recipients called this heavy shower of missiles a ‘Tatar Feast.’ And if they did not come to blows in shock combat that powerful archery would at least strip their enemy of horses and mobility.
How did the Poles do battle with them? They generally tried to take advantage of their superior firepower, which the Tatars feared. Second, they tried to maintain good order during and after charging, to make it impossible for the Tarters to exploit their disorder. Thirdly, they forestalled Tatar cavalry "obskoczenie" (‘screening’ or ‘swarming’) tactics i.e. that picked on particularly vulnerable targets on the wings and rears of formations.
In direct hand-to-hand fighting Tatars retreated from the Poles, who had better weapons and better protective armor, so Polish strategy tried to cause direct encounters. So, the Tatars made a point of presenting unusually vaporous formations and only accepted battle when had very substantial numerical superiority, or when they were forced.
In this light, how did the Hussars confront Tatar cavalry? The Hussars had many years' experiences in battles with them with generally good success. Forcing the Tartars to accept battle was the key strategic art. In encounters hussars did not use the lance, which caused a needless load in battles with this fast cavalry enemy. They tried to use firearms, each hussar carried pistols and carbines. The hussar’s excellent horses allowed pursuit despite their considerable loads.
Turk.
The Turks had the highest traditions in Cavalry, and used excellent horses what were valued highly in Poland. it was trained well and it used protective armor also (though not the whole cavalry, just some formations).
Offensive weapons included the bow (luk, pro. wuk), saber, short lance , sometimes the ‘dziryt’. In a nutshell, it was superior to western European cavalry; For example Austria hired Polish Cavalry or Hungarian Cavalry for battles with Turks, and kept it own cavalry away. The hussar was generally victorious in battle, and when the lance was used it would overreach the Turk’s weapons and it was not even a fair fight. The hussars used a compact formation (though not as tight as at used on attacks on infantry), which was decisive when encountering a loose group of Turks. Hussar armor offered better protection but the individual training of the Turkish troopers was equal to that of the hussars.
Källa :http://www.kismeta.com/diGrasse/HowHussarFought.htm
http://en.wikipedia.org/wiki/Battle_of_Trzciana
Utveklingen av den Polska armen under mitten utav 1600-talet
http://www.jasinski.co.uk/wojna/develop/dev06.htm
Här är taktiken som dom Polska hussarerna och den Polska armen använde mot sina fiender.
Method of battle with Cossacks
The Zaporoskim Cossacks, nominally subjects of Polish-Lithuanian Commonwealth, participated in numerous revolts or riots from the turn of the XVI and XVII C. Their manner of battle was based on use of their tabor (camp of armed wagons). The tabor presented a movable wall to protect from shock combat and made a good platform for the Cossacks to practice their excellent shooting ability with firearms. They emerge from the tabor for raids. The tabor was however vurnalable to gunfire. Infantry and artillery were the best tools for this situation, but often the Poles campaigned in the east with cavalry only, for mobility. So the Cavalry blockaded the tabors (making provisioning impossible) and this way, forced the defender to capitulate. The Cossacks would not try the hussars in the open field.
Rus
Russian cavalry used cold steel in the charge, and although it fought with eagerness and passion, it used practically no formation. It hit in loose groups and became easily disorganized. Russian protective armor was weak, which caused additional losses. The hussars did not have great problems with them, even their elite units armed with the lance (‘zaczepnym’) and defensive armor.
Tatar
The Tatar cavalry was a very respectable opponent. In spite of lack of defensive armor, and being armed often only with a bow, it used very forceful tactics. They used elaborate maneuvers and entrapment tactics and ambushes inspired by Genghis-Khan. If forced to fall back, it would shower its pursuers with a hail of arrows. They simulated retreat, provoking pursuit, luring their opponent to their main force in an ambush. Swarms of their light horse would feint an attack on the wings while those facing the strongest power on the front escaped by disengaging, and feigning rout. Playing their game of chase could end in disaster. The Poles learned how to avoid this fate. But then, even when the Poles did not fall into their ambush the Tatar cavalry presented a big threat. They would fall in number on a group of foes and shoot him full of arrows, retreat, and then attack again causing big losses to their enemy. This was possible from two causes. Firstly, Tatars were natural horsemen, on nimble and reliable horses. They could close with an enemy, hit and run without fear of pursuit. Second, their bow shot up to 10 arrows per minute and very accurately. The unlucky recipients called this heavy shower of missiles a ‘Tatar Feast.’ And if they did not come to blows in shock combat that powerful archery would at least strip their enemy of horses and mobility.
How did the Poles do battle with them? They generally tried to take advantage of their superior firepower, which the Tatars feared. Second, they tried to maintain good order during and after charging, to make it impossible for the Tarters to exploit their disorder. Thirdly, they forestalled Tatar cavalry "obskoczenie" (‘screening’ or ‘swarming’) tactics i.e. that picked on particularly vulnerable targets on the wings and rears of formations.
In direct hand-to-hand fighting Tatars retreated from the Poles, who had better weapons and better protective armor, so Polish strategy tried to cause direct encounters. So, the Tatars made a point of presenting unusually vaporous formations and only accepted battle when had very substantial numerical superiority, or when they were forced.
In this light, how did the Hussars confront Tatar cavalry? The Hussars had many years' experiences in battles with them with generally good success. Forcing the Tartars to accept battle was the key strategic art. In encounters hussars did not use the lance, which caused a needless load in battles with this fast cavalry enemy. They tried to use firearms, each hussar carried pistols and carbines. The hussar’s excellent horses allowed pursuit despite their considerable loads.
Turk.
The Turks had the highest traditions in Cavalry, and used excellent horses what were valued highly in Poland. it was trained well and it used protective armor also (though not the whole cavalry, just some formations).
Offensive weapons included the bow (luk, pro. wuk), saber, short lance , sometimes the ‘dziryt’. In a nutshell, it was superior to western European cavalry; For example Austria hired Polish Cavalry or Hungarian Cavalry for battles with Turks, and kept it own cavalry away. The hussar was generally victorious in battle, and when the lance was used it would overreach the Turk’s weapons and it was not even a fair fight. The hussars used a compact formation (though not as tight as at used on attacks on infantry), which was decisive when encountering a loose group of Turks. Hussar armor offered better protection but the individual training of the Turkish troopers was equal to that of the hussars.
Källa :http://www.kismeta.com/diGrasse/HowHussarFought.htm
-
Kapten_Gars
- Medlem
- Inlägg: 3112
- Blev medlem: 6 augusti 2003, 17:20
- Ort: Göteborg
Wikipedians förlustsiffror för svenskarna vid Honigfelde/Trzciana är fria fantasier, de svenska manskapsrullorna visar ett manskapsbortfall på hela kavalleriet på troligen under 400 man, maximalt 500 man. En mer balanserad artikel finns att itta på även om de svenska förlustsiffrorna jag anger där är för högt räknade. viewtopic.php?t=15512&highlight=honigfelde
-
Artur Szulc
- Medlem
- Inlägg: 1954
- Blev medlem: 24 mars 2002, 16:40
- Ort: Västra Götaland
Jag kikade i wikipediaartikeln och slog över till den polska artikeln, som innehåller fotnoter. Personen hänvisar till två verk, det ena från 1985 och det andra, en encyklopedi, från 1967.
Det har inte kommit ut så många nyare polska böcker om husarer, den senaste är från 2004, om jag minns rätt.
Huruvida de svenska förlusterna vid Trzciana har reviderats eller inte, vet jag ej.
Det har inte kommit ut så många nyare polska böcker om husarer, den senaste är från 2004, om jag minns rätt.
Huruvida de svenska förlusterna vid Trzciana har reviderats eller inte, vet jag ej.
-
Copernicus Polonus
- Medlem
- Inlägg: 711
- Blev medlem: 31 juli 2005, 23:30
- Ort: Polen
De gurundläggande verken om husarerna skrivna av polska historiker är :
Jerzy Cichowski , Andrzej Szulczyński, Husaria. Warszawa 1981.
Radosław Sikora, Fenomen Husarii. Toruń 2003.
Zdzisław Żygulski jun., Husaria polska. Warszawa 2000.
En del uppgifter om husarien finns också i Radosław Sikoras ”Wojskowość polska w dobie wojny polsko-szwedzkiej 1626-1629. Kryzys mocarstwa. Poznań 2005.
Radosław Sikora planerar ge ut en ny bok om husarerna med titeln ”Na skrzydłach husarii”. Boken kommer troligen ut år 2008.
Nästan i varje populär bok (om olika polska slag under 1500- och 1600-talet) utgiven av förlaget ”Bellona” eller ”Infortetidions” står det något om husarerna som till ex. i : M. Plewczyński, Obertyn 1531; D. Kupsz, Połock 1579; D. Kupsz Psków 1581; H. Wisner, Kirholm 1605; R. Szcześniak, Kłuszyn 1610; P. Skworoda, Hammerstein 1627; R. Romański, Beresteczko 1651; D. Orłowski, Chocim 1673 ; J. Wojtasik, Podhajce 1698.osv.
Sen finns det mängder vetenskapliga artiklar (som behandlar husarerna ur olika synvinklar) skrivna bland annat av Stanisław Herbst, Jerzy Teodorczyk, Jan Wimmer, Henryk Wisner, Janusz Wojtasik, Wiesław Majewski, , Karol Olejnik, Kazimierz Zając, Marek Plewczyński, Mirosław Nagielski.
Mvh. Copernicus
Jerzy Cichowski , Andrzej Szulczyński, Husaria. Warszawa 1981.
Radosław Sikora, Fenomen Husarii. Toruń 2003.
Zdzisław Żygulski jun., Husaria polska. Warszawa 2000.
En del uppgifter om husarien finns också i Radosław Sikoras ”Wojskowość polska w dobie wojny polsko-szwedzkiej 1626-1629. Kryzys mocarstwa. Poznań 2005.
Radosław Sikora planerar ge ut en ny bok om husarerna med titeln ”Na skrzydłach husarii”. Boken kommer troligen ut år 2008.
Nästan i varje populär bok (om olika polska slag under 1500- och 1600-talet) utgiven av förlaget ”Bellona” eller ”Infortetidions” står det något om husarerna som till ex. i : M. Plewczyński, Obertyn 1531; D. Kupsz, Połock 1579; D. Kupsz Psków 1581; H. Wisner, Kirholm 1605; R. Szcześniak, Kłuszyn 1610; P. Skworoda, Hammerstein 1627; R. Romański, Beresteczko 1651; D. Orłowski, Chocim 1673 ; J. Wojtasik, Podhajce 1698.osv.
Sen finns det mängder vetenskapliga artiklar (som behandlar husarerna ur olika synvinklar) skrivna bland annat av Stanisław Herbst, Jerzy Teodorczyk, Jan Wimmer, Henryk Wisner, Janusz Wojtasik, Wiesław Majewski, , Karol Olejnik, Kazimierz Zając, Marek Plewczyński, Mirosław Nagielski.
Mvh. Copernicus
-
Kapten_Gars
- Medlem
- Inlägg: 3112
- Blev medlem: 6 augusti 2003, 17:20
- Ort: Göteborg
Mm, källförteckningen är klart tunn och innehåller inte ens de polska standardverken för slaget.
Språkbarriären i kombination med det faktum att man inte säljer några böcker i Polen på att "nedvärdera" hussarernas bedrifter gör att någon nya siffror för de svenska förlusterna vid Honigfelde lär dröja i den populärvetenskapliga literaturen. Även för de seriösa författarna så är språket ett stort problem, både svensk och polsk forskning skulle må mycket bra av ett utbytte av källmaterial som annars är mycket svårtillgängligt för respektiva sida.
Wikipedia artikeln innehåller också den typ av överdrifter som är vanliga när hussarerna kommer på fråga online, en förlust av 1500 man (sic) likställs med att "was almost completely wiped out" vilket är ett rent korkat påstående om en styrka som har över 60% av manskapet kvar enligt de felaktiga siffrorna. Även Stefan Jasiniski betydligt mer kvalificerade och balanserade sida innehåler en liknande felaktig överdrift.
http://www.jasinski.co.uk/wojna/conflicts/conf04.htm
Språkbarriären i kombination med det faktum att man inte säljer några böcker i Polen på att "nedvärdera" hussarernas bedrifter gör att någon nya siffror för de svenska förlusterna vid Honigfelde lär dröja i den populärvetenskapliga literaturen. Även för de seriösa författarna så är språket ett stort problem, både svensk och polsk forskning skulle må mycket bra av ett utbytte av källmaterial som annars är mycket svårtillgängligt för respektiva sida.
Wikipedia artikeln innehåller också den typ av överdrifter som är vanliga när hussarerna kommer på fråga online, en förlust av 1500 man (sic) likställs med att "was almost completely wiped out" vilket är ett rent korkat påstående om en styrka som har över 60% av manskapet kvar enligt de felaktiga siffrorna. Även Stefan Jasiniski betydligt mer kvalificerade och balanserade sida innehåler en liknande felaktig överdrift.
"Koniecpolski was always attempting to catch the Swedes off guard and at Trzciana (25 June 1629) he succeeded and Gustavus Adolphus was forced to sacrifice almost all his cavalry to protect his infantry.
http://www.jasinski.co.uk/wojna/conflicts/conf04.htm