Lineartaktiken, slagfältsgrupperingen, 1700-början

[Magnno]

Håller just på att amatörforska lite på lineartaktiken kring tiden för det stora nordiska kriget och spanska tronföljdskriget. Själva taktiken í sig är ganska begriplig då skolorna då ville ha ut maximal eldkraft med uppoffran av manöverförmåga. Detr som ter sig lite gåtfullt för mig i de olika beskrivningar som finns om slagfältsstrategi är den ganska gängse regeln att ställa upp på mer än en träff. Det är begipligt att svenska armén med sin underlägsna numerär sällan kunde ställa upp på mer än en träff, men vad var den huvudsakliga uppgiften för den andra träffen? Enligt vissa utsagor (Englund mfl.) skapade en retirerande förstaträff ofta förvirring i andraträffen. Skulle således huvudsyftet vara att förstärka förstaträffens strid med en andra träff ter det sig som om de mest skulle stå ivägen mer än att vara en reserv för att förstärka eller utnyttja slagfältets händelseförlopp. Om syftet huvudsakligen var att skapa en andra "echelong" för att fullfölja nedgörandet av fienden verkar också detta ganska ineffektivt då det måste uppstått ett enormt kaos om andraträffen försökt ge sig på att "springa igenom" en förvirrad förstaträff.
Förbryllande i sammanhanget är också faktum att andra träffen ofta grupperade mycket nära förstaträffen varvid eventuellt handlingsutrymme måste gått ner till ett minimum.
Är det någon som skulle kunna upplysa mig i frågan kring huvudsyftet med fler än en träff? I vilket skede eller under vilka förutsättningar av slaget var det tänkt att utnyttja andra träffen?
/Magnus

[Stefan]

Har läst om minst ett exempel, där nånting inträffade; tror det var att motståndaren visade ha sig en extra styrka som höll på att kringgå vår slaglinje (=första träffen).

Men situationen räddades, andra linjen ("andra träffen") skickades "fram" snett åt sidan för att bilda slaglinje på det hotade stället.
Medan det hittillsvarande första träffen fortsatte att ensamma hålla stånd mot sina motståndare.


Edit: ps. Med "vår" menar jag inte nödvändigtvis de svenske, utan snarare dem som berättade... Även om det KUNDE ha varit en svensk armé...

[Lulle]

Även om det förekom att en retirererande första träff skapade kaos i den andra träffen, så var väl det i sig inte någon naturlag. Dessutom kunde den ju användas i sidförflyttningar och tex förlänga fronten. Exempel på hur man kunde jobba med andra träffen borde kunna vara Breitenfeldt och Fraustadt (de enda jag kommer på nu).

/Lulle.

[Panzerschreck]

Att ha en andra linje kan mycket väl påverka första linjens vilja att retirera, med tvång helt enkelt.
Men den primära funktionen med den andra linjen var att förstärka första ledets strid snanare än att agera som reserv på slagfältets hela vidd, även om detta givetvis förekom. Den klassiska slagordningen var två linjer infanteri i mitten, den första längre än den andra och den andra ca 300steg bakom den första , kavalleri på flygnarna samt en reserv bakom andra linjen. Tanken med den andra linjen var att förstärka första linjens trupper som antingen bröt och flydde eller att täppa igen luckor bildats under framryckningen. Ja egentligen är ju möjligheterna oändliga till skillnad mot vad en linje hade varit. Jag ska ge ett exempel ur Osprey Publishings volym om slaget vid Zorndorff 1758, översättning av mig

"Kanitz hade startat följa Manteuffel i nordligriktning som Frederick hade planerat.
Men när han advancerade närmare mot den ryska linjen öppnades en lucka mellan honom och Dohna. Han förväntade sig att Dohna skulle täcka hans högra flank, som nu blev mer och mer exponerad för ett anfall av den ryska centern. Kanitz insåg att Dohna var för långt bort för att täcka honom om ryssarna skulle röra sig mot hans högra flank och så, i motsatts till Fredericks order, började Kanitz förlänga sin högra flank mot Stein-Busch. Så när infanteriet från Kanitz första linje drog sig mot höger, så blev andra linjens battalioner tvunga att rycka fram och täppa igen luckorna och hålla en kontinuerlig front."

Ett annat exempel är poltava då huvudsakligen den "andra" ryska linjen stoppade det svenska anfallet, Samt att en lucka bildades då den svenska högerflygeln advancerade ifrån den västra. En lucka som hade täppts igen om manskap hade funnits.

Mvh John (som förövrigt gör comeback efter ett pars års paus på forumet)