Markus Holst skrev:Vi bör nog ändå kunna vara överens om att de utgjutande folken kan ha ett äldre, gemensamt förflytet eftersom ju deras språk är så likartade. Dock att därifrån våga påstå att den ena härstammar från den andre blir bara dumt. Dick Harrison skriver i sin bok om folkvandringstiden ett intressant kapitel om etnisitet över längre historiska förlopp.
Ju mer jag studerar tiden före vikingatidens slut, dvs. under slutet av 1000-talet eller början av 1100-talet, så har jag med tiden fått svårt för just många historikers uttalanden. Det blir allt mer uppenbart eftersom de saknar någon egentlig fördjupad sakkunskap i det de ska uttala sig om. Ta exemplet med Harrisons redogörelse för goterna i sin bok Helgon, mirakler och krigare. Där gled han snabbt förbi folkstammens ursprung med att hänvisa att Jordanes berättelse i detta bara var en myt och han kallar Cassiodorus för en skurk. Saken är väl den att goternas ursprung kanske är det mest intressanta man kan syssla med. Att berättelsen om att de kom från götarnas stam i skandza är en myt är ju så självklart att det inte behöver kommenteras. Däremot berör myten det som vi genom namn och arkeologiska föremål kan se; under förromersk och romersk järnålder fanns flera folkstammar som kallade sig för goter. De har även en gemensam eponym kallad gautaz, eller göten, guten, goten etc.
Just genom att vi inte anammat många historikers förhållningssätt till myter som enbart sagor så har bilden av folkstammarna under den här tiden blivit mer komplex. Det har blivit uppenbart att goter, gutar, jutar och götar på något sätt hade en viss kulturell och politisk koppling till varandra. Exakt hur vet vi inte. Kultförbund har föreslagits, fast där är jag kluven, i alla fall de långtgående tolkningar som Ingmar Nordgren gör i sin bok goterkällan. Men hans verk att vi ändå inte kan avvisa tanken på kultförbund. När Tacitus nämner om olika folkförbund så talar han om de han kände till, men det kan ju ha funnits många fler, vilket goterna kan vittna om.
