Skillnader mellan folkslag, mat dvs

[Casanova]

Alla vet att fransmän är galna i sin mat. Det ordnas matfestivaler, och gud vet vad. Men varför är grodätarna så galna i mat? Jag fattar inte.

[Stefan Lundgren]

Alla länder har väl sina rätter och sin matkultur.

Exempelvis kan grekerna vara förtjusta i sina mattraditioner som fransmännen är med sina. Den engelska frutkosttraditionen består av bacon, korv, marmelad och toast, en klassiker om man kommer dit.
Även svenska maträtter är tongivande som exempelvis pölsa, kroppskakor, svartsoppa och lite andra rätter.
Jag har för mig att NE har artiklar om rysk mat, kineiskt mat, japansk mat och fransk mat.

Stefan

[Casanova]

Alla länder har väl sina rätter och sin matkultur.

Exempelvis kan grekerna vara förtjusta i sina mattraditioner som fransmännen är med sina. Den engelska frutkosttraditionen består av bacon, korv, marmelad och toast, en klassiker om man kommer dit.
Även svenska maträtter är tongivande som exempelvis pölsa, kroppskakor, svartsoppa och lite andra rätter.
Jag har för mig att NE har artiklar om rysk mat, kineiskt mat, japansk mat och fransk mat.

Stefan

Goddag yxskaft.

Fransmän ÄR galnare i mat än de flesta andra folkslag. Jag undrar varför det är så.

[G:son]

Goddag yxskaft.

Fransmän ÄR galnare i mat än de flesta andra folkslag. Jag undrar varför det är så.

Trevligt sätt att uppmuntra till diskussion.

Mat är en viktig del av den franska kulturen, men det är osäkert, om man kan påstå att maten skulle vara mindre viktig för t.ex. italienarna. Middagen klockan åtta på kvällen är dagens höjdpunkt för fransmännen, oberoende av om den avnjuts på restaurang, eller hemma med familjen.

Till frågan "varför" har jag inget direkt svar, men klart är, att middagen har en djupare innebörd än endast själva ätandet. De lokala råvarorna, recepten och vinerna binds samman till en helhet, som definierar fransmannens plats i byn, regionen och landet.

Men det är nog precis lika i Italien, och många andra ställen. Tyvärr inte hos oss här i norr.

[Stefan Lundgren]

Hoppas att du förstår mig bättre sedan du har läst mitt inlägg.

Visst är det franska köket känd, men jag anser iallafall att det är fel att påstå att franska köket är mer påtaglig än andra länders. Om man håller till ditt koncept så finns det franska restauranger överallt i världen, kan man tro. Alla nationer är nog glada i mat mer eller mindre, om fransmännen skulle vara gladare än andra så skulle franska maträtter vara ännu mer påträngande i exempelvis vårt dagliga liv och har "franska restauranger" på minsta ort världen över. Nu vet jag inte hur det är i ditt hem, men min morsa har aldrig lagat en ren fransk maträtt såvitt vad jag kan minnas, däremot har vi haft franska ostar hemma. Jag har aldrig ätit på en fransk restaurang i Sverige, däremot har jag ätit "kinamat", indisk, thailändsk och hamburgare.

Förresten trodde jag på rubriken att du ville diskutera skillnader mellan olika maträtter i olika länder. Men med ditt första inlägg i tråden ville du antyda att fransmännen har den främsta matkulturen och isåfall varför. Så du får samtidigt ursäkta mig att jag blev lite förvirrad och började skriva om mat i synnerhet.

Stefan

[Harkett]

Om fransmän är galna i mat så är amerikaner fetare? Och den fetaste delstaten är Mississippi. Jag vet inte varför fransmän är galna i mat. Det är första gången jag har hört det. Men det franska hovköket har man ju hört talas om. Men det ligger något i det du säger. I Italien är det samma sak. Där kan man nästan förolämpa någon genom att påvisa att vederbörande inte äter ordentligt eller bra mat. I Frankrike är man mer än på andra ställen motståndare till MacDonalds och andra fast-food-kedjor. Detta har jag läst i en artikel på 1990-talet. Det kanske är en del av deras nationella identitet (och nationalism). När EU:s "centrum" (i brist på bättre ord) skulle utdelas så ville Berlusconi ha just "matcentret" eftersom Italien var matens centralland. Finland stod då som konkurrent. Berlusconi avfärdade detta med att finnarna inte ens visste var Parma låg eller något dyl. I en finsk tidning kunde jag läsa att bara en bokstav skilde pasta från paska (fi. för "skit"). Hur Frankrike positionerade sig i denna dragkamp är okänt. Mig förefaller det ändå som så att italienarna är mer galna i sin mat. Av det franska kökets "delikatesser" känner jag endast till grodlår och sniglar.

[Spaningsledaren]

Matintresse finns överallt. (Det är med detta ungefâr som intresset fôr det motsatta könet. Det finns där s.a.s. helt naturligt.) Frankrike är ett rikt producentland fôr jordbruksprodukter. (Redan landets âkerareal är ung. tio gânger den svenska.) Här finns ocksâ en uppsjö av bâde lokala produkter, lokala producenter och smâskaliga försâljningsstâllen som för länge sedan "rationaliserats bort" i t.ex. Sverige. Det finns bâde MacDonalds och stormarknader ocksâ i Frankrike liksom det i Frankrike finns mânga som äter chips och fârdiglagat framfôr TV:n. Dock finns det i de hâr lânderna ocksâ torg- och saluhallshandel dâr man hittar sâg tio olika sorters tomater, kanske 25 olika fisksorter och typ 50 olika sorters ost. Varje dag. Plus alla de olika ârstidernas primörer nâr det âr sâsong för dessa. Det finns m.a.o. inte bara efterfrâgan utan ocksâ ett motsv. utbud. Särskilt dyrt behöver det inte heller bli. Dock finns det specialiteter i alla länder - och bara dâr. Det finns t.ex. inga hjortron i Frankrike - och inga älgar heller. Dock finns det ännu mycket mer dâr som inte finns i vâra kargare klimat. Dock skulle jag sâga att det stôrsta skillnaden âr att mycket av det som fortfarande finns i t.ex. Frankrike har "avskaffats" i de nordiska lânderna. Detta f.ö. av olika skäl. Dock kan man äta utmärkt bra och gott ocksâ dâr. Om man vill!

[Hexmaster]

En historisk anledning till den franska matkulturen uppges vara Katarina av Medici, hertiginnan av Florens som 1533 gifte sig med med Henrik II av Frankrike. Hon hade med sig en stor uppvaktning, bl.a. flera mästerkockar.

En annan skall vara den franska revolutionen. När adeln försvann blev deras kockar arbetslösa, och fick se sig om efter arbete på andra ställen, därigenom spridandes det franska köket.

Kajsa Warg representerar det svenska köket (hos överklassen) innan det franska inflytandet gjorde sig gällande. Det är en anledning till att hennes matlagning är såpass olika senare tiders. En annan är den revolution gjutjärnsspisen innebar. Det är inte det lättaste att ta till sig den skillnad denna konstruktion innebar för något så vardagligt som matlagning.

[Stefan Lundgren]

Harkett skrev
Om fransmän är galna i mat så är amerikaner fetare? Och den fetaste delstaten är Mississippi. Jag vet inte varför fransmän är galna i mat. Det är första gången jag har hört det.

Det är nog inte bara fransmännen som är galna i mat och det har jag försökt förklarat tidigare, både Harkett och Spaningsledaren bifogade också sin del i den där debatten.

Det är första gången jag har hört det.

För mig med egentligen, så jag undrar Casanova, om du har fått på bakfoten att fransmännen är galnare i mat än andra nationer eller om du har hört det nånstans. På en skola i USA så är cirka en tredjedel av eleverna feta eller är överviktiga(det märkte jag när jag tittade i den amerikanska tjejen skolårsbok).

Stefan

[Hexmaster]

Stefan Lundgren,

Det matintresse som avhandlas är gourmetens, snarare än gourmandens. Lämna fetman därhän.

[Stefan Lundgren]

OK!!!

Det var bara en liten utvikning på ett tidigare inlägg.

Som jag har skrivit tidigare ville jag lyfta fram att det var nog inte endast fransmännen som är galna i sin mat, alla länder vill nog lyfta fram sina egna maträtter.

Vissa maträtter har ju t o m kommit till Sverige, Italien; spagetti eller pizza, USA; hamburgare och såvitt vad jag vet så finns det inga franska restauranger i Uppsala. Hade Casanovas uttalande varit ännu mer sant, så hade det funnits franska restauranger överallt i Sverige. Nu är det inte så, det är därför jag undrar var nånstans Casanova har fått "uppgiften" ifrån att fransmännen är galna i mat eller matgladaste i världen om man skall uttrycka det lite annorlunda.

Stefan

[Hans]

och typ 50 olika sorters ost.

Bara

MVH

Hans

[CvD]

Det fransk köket (eller försök därav) var väl så att säga standarden på resuranger fram till 1970-talet. Det var väl i denna tid som, de mer då exotiska maträtterna kom, pizza, kinesisk etc, och i början var det väl endast de mest vågade som vågade sig på dessa mystiska resturanger med pizzor, pasta och ris.

Mina föräldrar har berättat att under en resa till Italien på tidigt 60-talet, nerflygande med propellerkärra (inga turbiner här), så såg dom på en resturang, en man slänga runt med ett platt deg stycke som det sedan placerades diverse mystiska ingredienser på innan det stoppades in i en ung. Dom tyckte det verkade alldeles för märkligt och gick vidare. Deras äventyrslust vad gäller mat har dock förbättrats avsevärt efteråt

Vad jag har förstått så uppkom den svenska kinesiska rätten, Tre små rätter, av orsaken att locka folk in på kinaresturanger. Folk var lite skeptiska att beställa in en stor normal rätt, eftersom man inte riktigt vad det var. Tre små rätter var ett på så sätt en räddning.

/CvD

[Casanova]

Frankrike har 26 trestjärniga michelinkrogar för tillfället.

Italien har fem.

Vad säger det oss?

Jo, att fransoserna tar mat på allvar, och som spaningsledaren sa så har frankrike gynnats av ett varierat klimat. Bara det att finns 256 olika ostar i frankrike gör att man höjer på ögonbrynen.

[Gutekrigaren]

Det säger oss bland annat att Guide Michelin utges i Frankrike och att domarna är fransmän. Vad gäller stjärnantalet så är det väl så att skillnaden mellan en etta och en trea inte endast har med maten att göra. Dvs att samma mat med mer service kan höja betyget, ungefär. Och en italiensk liten hörnrestaurang kan göra stjärnkäk men har inte så mycket personal. Det är en annan sorts restaurangkultur, på gott och ont.

Mvh Petter