Utdöda & utdöende ord

[Stefan Lundgren]

Mannaminne är väl ett ord som inte längre används i större utsträckning.


Mannaminne tycker jag plockas fram för att beskriva var och varannan skånsk snöstorm, och så klart sommarens nederbörd lite varstans i Europa. Inte kan väl det ordet ha fallit ur bruk???

Jovisst, kan jag hålla med om att detta ord ännu fungera lokalt.
Enligt SAOB som jag åsyftade på så används ordet endast i begränsad omfattning och iallafall enl min uppfattning.

Nu påstår jag inte att mannaminne har försvunnit, men man kan ju undra om detta ord används längre. Jag tror inte att de yngre årskullarna använder detta ord.

Stefan

[Hexmaster]

en kraftig språklig skiljelinje nånstans mellan dem födda på 70-talet och dem födda på 90-talet

Inte kraftigare än den mellan oss som är födda på 70-talet och de som var födda på 50-talet var på 80-talet.

Tonåringar har sällan haft tid eller intresse av att ta till sig äldre litteratur. Många pekar ännu längre tillbaka, men jag är ytterst tveksam -- åtminstone så länge man pratar om hela årskullar, snarare än de som händelsevis gick på latinskola eller så.

[Osprey]

Städse kan man nog höra både mig (född -63) och min mor säga, men knappast särskilt ofta.

Ja det är ett ord man hör ganska ofta faktiskt speciellt när det gäller växter, även om det då ofta används sammanskrivet som städsegrön.

[Johan Olofsson]

Hur står det med det gamla nordiska ordet "idas".

Jag minns att man i Nyland, där jag bodde i min barndom sade "is int", med långt i. Sen dess har jag knappast träffat på ordet. Använder man ordet ännu i dagligt språk?

Ett av två ord som jag minns att jag som barn fick höra att jag "bestämt nog inte borde använda" var verbet gida, eller gitta som det torde stavas i SAOL, hört och uppsnappat från lekkamrater och äldre barn, använt bara i nekande eller tvekande satser:
- De' gider j'änte, [Det vill/orkar jag inte.]
- ...om de gider komma.

Första gången jag hörde värbet idas var från en arbetskollega som kom från övre Norrland, och att verben skulle betyda samma sak förstod jag först långt senare.


Fonologiskt är de ju sedan också rätt så lika den finska motsvarigheten viitsiä.
Nu funderar jag på om de inte har samma etymologiska ursprung.

[Schwemppa]

Visst säger man "iss int" i Nyland ännu och menar då vanligtvis att bli av med nån som försöker påstå nåt som inte stämmer/man inte tror på/inte vill ha att göra med...ungefär.

[G:son]

"Idas" är inte alls ovanligt i Finland idag heller, fast liksom det skånska "gitta" används det knappast om man strävar efter ett vårdat språkbruk.

Ett sympatiskt adverb som tyvärr håller på att försvinna, är "eljest", i betydelsen "annars". Ordet tycks finnas på klarspråksgruppens svarta lista, liksom många andra ord och uttryck, som gruppen vill att skall undvikas. I många fall till förmån för torftiga omskrivningar.

http://www.regeringen.se/download/e28eb ... attachment

Ordet "skall" tycks också vara svårt att förstå för vissa, det ska(ll) ersättas med "ska".

Justitiedepartementet, 27 juni 2007
"Skall" blir "ska" i Regeringskansliets texter!

Rättskretsen rekommenderar att "ska" i stället för "skall" används i alla officiella texter från Regeringskansliet som ska komma ut den 18 september eller senare. Läs mer om bakgrunden till övergången i Stina Malmbergs senaste språkspalt. Läs även hennes promemoria om hur övergången bör hanteras.

http://www.regeringen.se/sb/d/2518

[Schwemppa]

Mä en viitsi...

Jag ids inte...

Betyder samma båda två. Men jag ser inte nåt direkt samband... Inte är orden helt lika heller. Sammanträffande?

[Markus Holst]

Svarta listan var en kul sak! Jag tror att jag skall använda den baklänges, och helt enkelt städse använda de orden regeringen vill undvika. Svenskan blir betydligt kryddstarkare påd et viset.

[Stefan Lundgren]

Används termen konselj fortfarande, jag har inte hört det?
Konselj är samma som sammanträde i riksdagen och på Svar-katalogen kan man läsa lite grann om varje konselj i riksdagen mellan 1840-1920.

Stefan

[Johan Olofsson]

Används termen konselj fortfarande, jag har inte hört det?
Konselj är samma som sammanträde i riksdagen och på Svar-katalogen kan man läsa lite grann om varje konselj i riksdagen mellan 1840-1920.

Har du en länk?

Det verkar inte riktigt.
Conseil betyder råd, både i betydelsen "det man får om man frågar om råd", dvs ungefär vägledning eller förslag, och i betydelsen "organ för rådgivning eller styrning" av till exempel en stat, som i statsråd.

1809/1840-1974 var konseljen det möte då ministrarna officiellt gav statschefen råd, vilka i praktiken utarbetats i regeringens departement, om hur landet borde styras, vilka förslag som borde framläggas för riksdagen, etc, etc.

intet regeringsärende kan af konungen afgöras utan
i samråd med en eller flera statsrådsmedlemmar

Sedan 1974 är konseljen ett informationstillfälle, som är obligatoriskt bara vid ny regerings tillträde och i övrigt kallas till efter behov.

Uggleupplagan: http://runeberg.org/nfcf/0592.html

[Engan]

Hur står det med det gamla nordiska ordet "idas".

Jag minns att man i Nyland, där jag bodde i min barndom sade "is int", med långt i. Sen dess har jag knappast träffat på ordet. Använder man ordet ännu i dagligt språk?

Ett av två ord som jag minns att jag som barn fick höra att jag "bestämt nog inte borde använda" var verbet gida, eller gitta som det torde stavas i SAOL, hört och uppsnappat från lekkamrater och äldre barn, använt bara i nekande eller tvekande satser:
- De' gider j'änte, [Det vill/orkar jag inte.]
- ...om de gider komma.

Första gången jag hörde värbet idas var från en arbetskollega som kom från övre Norrland, och att verben skulle betyda samma sak förstod jag först långt senare.

Fonologiskt är de ju sedan också rätt så lika den finska motsvarigheten viitsiä.
Nu funderar jag på om de inte har samma etymologiska ursprung.

Gitta: http://g3.spraakdata.gu.se/saob/show.ph ... 21682.html
Idas: http://g3.spraakdata.gu.se/saob/show.ph ... 26268.html

Gitta alltså från fornsvenska gita eller (tydligen vanligare) gota, av germansk rot med ursprunglig grundbetydelse "få tag i"

Idas från fornsvenska idha med grundbetydelse "utöva, idka", verbifiering av "idh", gärning.

Troligen ingen gemensam etymologi, alltså. Och inte är de väl så särskilt lika fonologiskt heller? Däremot har kanske möjligen idas och viitsiä- något med varandra att göra. I så fall är det kanske troligast ett låneord finskan har tagit från fornnordiskan för bra länge sen.

[varjag]

I titlarnas förvillande värld fanns en rad ord som jag gissar numera dött ut.
Disponent som titel på en företagsledare vars fru givetvis titulerades 'disponentska'
Fruar - till högre ämbetsmän och militärer - var också ytterst noga med spegla sig i makens glans; det fanns doktorinnor, amiralskor, massvis med kaptenskor. Vem kan glömma en majorska, en rektorinna eller jägmästarinna......
Eller 'patron' som anlades av bruks- eller godsägare. Någon patronska minns jag inte - men när Statar-Anders ringde godsägarn på den nyinstallerade vevtelefonen och frun svarade,kunde det gå så här;

Hallå - dä är Anders på Trattorp - ä patron hemma?

Nej - han är bortrest...

Jasså - är dä patronhylsan själv ja' talar me?

Varjag

[Hexmaster]

Patronhylsan! Påminner om "mutter" för morsan.

[Johan Olofsson]

[Gitta: http://g3.spraakdata.gu.se/saob/show.ph ... 21682.html
Idas: http://g3.spraakdata.gu.se/saob/show.ph ... 26268.html
[...]
Troligen ingen gemensam etymologi, alltså.

Tack!

Och inte är de väl så särskilt lika fonologiskt heller?

Tja, det ska vi väl inte bråka om, inte!

[Engan]

Och inte är de väl så särskilt lika fonologiskt heller?

Tja, det ska vi väl inte bråka om, inte!

Nej, det varken ids eller gitter jag göra.