Hux flux
Hux flux
Undrar över detta uttryck som används flitigt i svenskan. Det sägs vara ett slanguttryck med betydelsen "plötsligt, oväntat", men det låter som om något latinskt skulle kunna ligga bakom. Några idéer?
Enligt SAOB började det med "flux":
"Hux" skulle vara en sorts rimbildning:
http://runeberg.org/svetym/0338.html
Associerar gärna till "hokus pokus", efter lat. hoc est corpus. Men det är nog bara ett tankespöke. Alla ord behöver ju heller inte betyda något..?
Det finns ett latinskt fluxus, "flyta, flöda", men även om de liknar varandra så kan jag inte se att de skulle vara släkt.fsv. flugs (flogz), adv., lik som d. fluks av mnt. vluck(e)s, vluges, vloges, genast, strax, eg. genitiv av ett ej anträffat mnt. sbst. motsv. t. flug (se FLOG); eg.: i flykten
"Hux" skulle vara en sorts rimbildning:
http://runeberg.org/svetym/0338.html
Associerar gärna till "hokus pokus", efter lat. hoc est corpus. Men det är nog bara ett tankespöke. Alla ord behöver ju heller inte betyda något..?
Jag tänkte likadant, att det eventuellt skulle kunna vara en folklig form av något ur den katolska gudstjänsten. Finns det någon uppställning i SAOB av ordets användning historiskt? Tidigaste förekomsten osv?Hexmaster skrev:Associerar gärna till "hokus pokus", efter lat. hoc est corpus.
Hellqvists Svensk etymologisk ordbok anger att flux är ett äldre nysvenskt ord, flux(t), med exempel från 1541 och 1627 med betydelsen i hög grad, mycket, och 1600 med betydelsen genast, samt att detta i sin tur stammar från det medellågtyska fluches, vluchtes. Problemet är att medellågtyskan i sin tur fått uttrycket från latinets ord för flöde: flux, och så har vi bitit oss själva i svansen... Fluxus är som du mycket riktigt anger latin för flyta, flöda men grundformen är ju flux, vilket ger medellågtyskans fluches, vilket ger den äldre nysvenskans flux(t).