Nydefinieringen av nazismen?

[Ubbe]

Giancarlo, jag tycker inte mitt inlägg motsäger din beskrivning av den aktuella situationen.

[G:son]

Jag anser att det finns en minsta gemensam ideologisk nämnare för de nationalistiska, kollektevistiska, anti-kapitalistika och anti-kommunistiska rörelserna som uppstod runt omkring Europa under mellankrigstiden som en konsekvens av Första världskriget, Ryska revolutionen, global ekonomisk kris och etniska spänningar. Lämpligt sammlingsnamn för dessa rörelserna är Fascism.

Jag har inte förstått vad du anser den avgörande ideologiska skillnaden skulle vara för att göra en särskillnad. Jag får nästan intrycket att du tycker att Fascism är "Nazism light".

Jag förstår inte behovet av ett extremt förenklat samlingsnamn för dessa rörelser, på vilket sätt ökar det förståelsen för det som skedde? Fascismen och nationalsocialismen utvecklades ungefär samtidigt, och uppvisar många likheter, men de har inte en klar gemensam rot som t.ex. kommunismen och socialdemokratin. Observera, att jag menar inte, att kommunism och socialdemokrati är samma sak, utan att de kan härledas till samma ideologiska lärofäder. Det samma gäller inte för fascismen och nazismen.

Det utmärkande för alla dessa extrema rörelser var just betoningen av det nationella. Därför är det inte särskilt givande att ta det vedertagna namnet på en typ av dessa rörelser (fascismen), och använda det som samlingsnamn för alla, de måste studeras i sitt nationella sammanhang.

Jag får en känsla av, att behovet att fördöma både nazismen och fascismen som företeelser, gör att en del har svårt att se analytiskt på detta. Att nationalister, fascister och nazister gjorde sig skyldiga till övergrepp, krigsbrott, och brott mot mänskligheten betyder inte, att de alla kan sammanfattas som representerande samma ideologi. I så fall kan man ju påstå, att t.ex. kommunismen är ytterligare en avart av samma ideologi.

[Harkett]

Min poäng var snarare att nationalism med starka in slag av rasism var allmänpolitiskt tankegods under denna tiden som flera av våra riksdagspartier anammade med mycket tragiska konsekvenser för de drabbade. Dock absolut inte i samma utsträkning som i Tyskland. Jag hade varit mycket förvånad om inte detta tankegods även fanns hos Italiens fascister.

Min poäng är att rasismen var central, programmatisk opch systematiskt genomförd inom och av nazismen. Jag kan citera ur några böcker. "Fascisterna hävdade att de företrädde statens inneboende vilja till storhet och expansion. Nazisterna ansåg sig företräda den överlägsna rasens strävan till övervälde och det tyska folkets inneboende vilja, som ett förkroppsligande av den överlägsna rasen." (Reidar Larsson, Politiska ideologier i vår tid). Det finns en släktskap men också avgörande skillnader. "Nationalsocialismen skiljer sig från (fascisterna) framför allt i sin raslära. Antisemitismen och läran om ett herrefolk och den ariska rasen är grundläggande element. Däremot finner man inte några tydliga hänvisningar till en speciell biologisk ras inom den italienska fascismens ideologi. Basen var istället den italienska statens historiska mission." (Sten Högnäs, Idéernas historia).
Högnäs säger också att man kan tala om tysk rasfascism och italiensk statsfascism. Man kan också tillägga att den förra var exkluderande medan den senare var inkluderande. Det visade sig ju också i tillämpningen av ideologierna.

Har du några belägg för att Italienska Fascister ansåg att andra folk skulle vara dem likställda i Italien?

Ja, men då är vi där igen. Jag ställer motfrågan: har du belägg för att inte kommunisterna behandlade romer illa? Det är möjligt att de gjorde det. Men rasismen var lika central där som inom fascismen.
Nazismen var en rasistisk ideologi. Samma exkluderande arv bär nynazismen. Det är det enda de verkar för.

[Giancarlo]

Giancarlo, jag tycker inte mitt inlägg motsäger din beskrivning av den aktuella situationen.

Jo.. Du skrev att:

De Ungerska fascisterna, Pilkors rörelsen, stod inte de Tyska nazisterna efter när det gällde nationalism och antisemitism.

Detta är fel. De var mycket anti-semitiska och starkt nationalistiska. Horthy var aldrig en del av pilkorsrörelsen, de var snarare hans politiska motståndare och det är tveksamt om man kan kalla honom för fascist.

De stod inte heller de Tyska nazisterna efter när det gäller våldsbenägenheten, den stora skilladen var att de inte var i regeringsställning och mördandet inte var industriellt.

Fel, pilkorsarna var ytterst delaktiga i kriget och hade kampgrupper. De var visstdå i regeringsställning 1944-45. De bidrog i stor grad med att skicka judar till tyska dödsläger.

[Harkett]

Jag anser att det finns en minsta gemensam ideologisk nämnare för de nationalistiska, kollektevistiska, anti-kapitalistika och anti-kommunistiska rörelserna som uppstod runt omkring Europa under mellankrigstiden som en konsekvens av Första världskriget, Ryska revolutionen, global ekonomisk kris och etniska spänningar. Lämpligt sammlingsnamn för dessa rörelserna är Fascism.

Jag har inte förstått vad du anser den avgörande ideologiska skillnaden skulle vara för att göra en särskillnad. Jag får nästan intrycket att du tycker att Fascism är "Nazism light".

Det finns statsvetenskaplig forskning som har tittat på MGN. Där blir abstraktionsnivån hög. Men även den är nyttig att förstå företeelserna. Följande uppställning av den fascistiska ideologins struktur är från Lauri Karvonen, Fascismen i Europa.

Överideologi: nationalism
Negationer: kommunism, kapitalism, parlamentarism, liberalism, partikularism
Alternativ: korporativism, stark stat, ledarprincip, direkt aktion, likriktining

Karvonen använder fasismen som ett samlingsord för högerextrema, nationalistiska riktningar. Det finns en diskussion om det är berättigat att sätta samma etikett på alla de nationalistiska, antidemokratiska och antikommunistiska rörelser och regeringar som dök upp efter WWI. Hur som helst, om vi tittar under rubriken "Negationer" hittar vi kommunismen, kapitalismen, parlamentarismen, liberalismen, partikularismen. Bakom alla dessa negationer fanns enligt nazismen den ondskefulle juden. Några sådana tankar var inte centrala inom den italienska fascismen. Det märks också i tillämpningen. Nej, jag tycker verkligen inte att fascismen är nazism light.

Om vi kollar på ledarprincipen under rubriken "Alternativ" kan vi hitta förklaringen till den avgörande skillnaden i Hitler och Mussolini. Ty den ideologiska bakgrunden är ohanterlig. Allt skrivet tankegods som förhärligat staten, fursten, ledaren, eliten, handlingskraften, som ställt känsla framför förnuft, ojämlikhet framför jämlikhetstankar osv har man anammat. Inom andra europeiska länder fanns också rörelser med vissa negationer och alternativ men skiftande ideologisk grund. En del rörelser var nästan modifikationer på katolicism, något av katolska stormtrupper. Hitler var rasist och antisemit och ville förändra världen i enlighet med denna grundsyn: utrota juden.

Statsvetarna kan i sin komparation också ha regimtyp som riktmärke. Därför kan man vara försiktig benämner de andra rörelserna i Europa. Var t.ex. de spanska falangisterna och Franco fascister? När man tittar på regimtypen så företer den mera traditionellt auktoritära drag än totalitära. Fascismen ville ha en totalitär regim. Karvonen har emelletid också Spanien med som jämförelseobjekt. Men det villkoras av hans syfte.

För att förebygga en fråga: Vad är skillnaden? Traditionella auktoritära regimtyper går ut på att försöka förhindra förändring. Man har en pålitlig byråkrati och armé, gentemot folket en godtycklig poliskår. Deltagandet begränsas till eliten. Sådana fanns i Ungern (Horthy), Spanien och Portugal.
I en totalitär regimtyp dominerar ideologin. Där finns ingen pluralism, mobilisering av folket är obligatoriskt, karismatiskt ledarskap. Sådana regimer fanns i Italien, Tyskland och Sovjetunionen, alla fanns de under en "common antiliberal umbrella". Här är givetvis abstraktionsnivån ännu högre. Men jag skriver under på den: Italien och Tyskland var totalitära stater och fascismen och nazismen var totalitära rörelser.

[Ubbe]

Detta är fel. De var mycket anti-semitiska och starkt nationalistiska. Horthy var aldrig en del av pilkorsrörelsen, de var snarare hans politiska motståndare och det är tveksamt om man kan kalla honom för fascist.

Pilkorsrörelsen var mycket anti-semitiska och starkt nationalistiska, precis som Nazisterna i Tyskland, jag har aldrig påstått något annat. Jag har heller aldrig påstått att Horthy var en av pilkorsrörelsen eller facsist, jag har inte ens nämt honom.

Fel, pilkorsarna var ytterst delaktiga i kriget och hade kampgrupper. De var visstdå i regeringsställning 1944-45. De bidrog i stor grad med att skicka judar till tyska dödsläger.

OK, fel av mig, de var i regeringsställning ett fåtal månader under den kaotiska tiden innan Sovjets erövring Ungern.

[Harkett]

Det ungerska pilkorsrörelsen grundades 1934 och ombildades till ett parti 1940 Nyilaskeresztes Párt. Det förbjöds 1945 men uppstod under efterkrigstiden utanför Ungern som ett slags nynazistisk exilorganisation. Som språkintresserad ser jag likheten mellan det ungerska ordet "nyilas" och de finska och estniska "nuoli" och "nool", som betyder "pil".

Tidigare skrev jag:

jag vet inte (skall återkomma om pilkorsrörelsen).

I vilken slags miljö uppstod pilkorsrörelsen? Österrike-Ungern led nederlag i WWI. Gm freden i Trianon 1920 förlorade Ungern 67,8% av sitt territorium och 59% av sin befolkning, varmed 1/3 av ungarna hamnade utanför landets gärnser. 1919 ägde ett upprorsförsök rum då ett folkkommissariat upprättades under Béla Kún (1886-1939, utrensad av Stalin). Sedan var det krigsskadeståndet, depressionen som gjorde att revanschistiska känslor grodde samtidigt med antisemitism. Redan 1938 genomfördes restriktionslagar mot judar.
Efter tyskarnas ockupation förekom massdeportationer och massdöd bland judarna. De upprättade en pilkorsdiktatur under Ferenc Szálasi (1887-1946). 100 000 judar räddades gm Raoul Wallenberg (vars nyligen avtäckta monument i Göteborg har vandaliserats med hakkors - såg ostindiefararen Götheborg anlöpa i hamn). Min slutsats är att deportationerna ägde rum gm tysk påverkan. Det är inte alls säkert att pilkorsarna skulle ha gjort samma sak. Detta är ett kontrafaktiskt påstående och kan redan av detta skäl inte tas som intäkt för att sudda ut gränsen mellan fascismen och nazismen. Det förekom ju att civilbefolkningen i t.ex. Ukraina och Litauen hjälpte tyskarna. Men detta kan ju vara folklig antisemitism (som inte behöver grunda sig i rasism).

[Ubbe]

Nu är det några år sedan jag läste just Lauri Karvonens, Fascismen i Europa. Om jag kommer ihåg det hela rätt så förespråkar han just tankesättet att det går att utskilja en minsta ideologisk nämnare i de rörelserna som han nämner som fascistiska? Där de olika rörelsernas idelogiska focus går att särskilja geografiskt, anti-kapitalism i väster med Frankrike och Belgien, nationalism med starka inslag av rasism i öster med Ungern och Rumänien, kollektivism i söder med Italien och Spanien och slutligen anti-kommunism i norr med Finland. Tyskland beskrivs som ett mellanting mellan öst och väst. Men som sagt mitt minne sviker mig något och jag kommer inte ihåg detaljerna riktigt. Hur som helst tyckte jag det var en bra och läsvärd bok.

"Nationalsocialismen skiljer sig från (fascisterna) framför allt i sin raslära. Antisemitismen och läran om ett herrefolk och den ariska rasen är grundläggande element. Däremot finner man inte några tydliga hänvisningar till en speciell biologisk ras inom den italienska fascismens ideologi. Basen var istället den italienska statens historiska mission." (Sten Högnäs, Idéernas historia).
Högnäs säger också att man kan tala om tysk rasfascism och italiensk statsfascism. Man kan också tillägga att den förra var exkluderande medan den senare var inkluderande. Det visade sig ju också i tillämpningen av ideologierna.

Så nazisterna för förknippar tyskarna som folk mycket starkare till nationen än vad deras motpart i Italien gjorde? "tysk rasfascism och italiensk statsfascism", visst det är något jag köper utan invänningar, men jag tycker inte det motsäger något jag har skrivit här förut. Det här med "inkluderande" skulle jag vilja att du utvecklar mer. Inkluderade Italienska fascister judar, romer, färgade, mm, i sin definition av Italienare så länge de bara var bosatta i Italien?

[Ubbe]

Jag förstår inte behovet av ett extremt förenklat samlingsnamn för dessa rörelser, på vilket sätt ökar det förståelsen för det som skedde? Fascismen och nationalsocialismen utvecklades ungefär samtidigt, och uppvisar många likheter, men de har inte en klar gemensam rot som t.ex. kommunismen och socialdemokratin.

Som sagt jag anser att det finns en klar gemensam rot. En minsta ideologisk nämnare. Harketts urdrag ur Lauri Karvonens, Fascismen i Europa, beskriver detta väl.

Det utmärkande för alla dessa extrema rörelser var just betoningen av det nationella. Därför är det inte särskilt givande att ta det vedertagna namnet på en typ av dessa rörelser (fascismen), och använda det som samlingsnamn för alla, de måste studeras i sitt nationella sammanhang.

Jag anser att de har mer gemensamt än så och att de olika rörelserna uppstod nästan samtidigt av likartade orsaker.

Jag får en känsla av, att behovet att fördöma både nazismen och fascismen som företeelser, gör att en del har svårt att se analytiskt på detta. Att nationalister, fascister och nazister gjorde sig skyldiga till övergrepp, krigsbrott, och brott mot mänskligheten betyder inte, att de alla kan sammanfattas som representerande samma ideologi. I så fall kan man ju påstå, att t.ex. kommunismen är ytterligare en avart av samma ideologi.

Jag håller med om att de brott mot mänskligheten, krigförbrytelserna, mm, som har begåtts av nazister och fascister försvårar en nutida analys av dessa rörelserna, men detta är inte grunden för min syn på det hela.

Jag tycker inte de olika fascistiska rörelserna i mellan krigetstidens Europa var identiska, bara att de har tillräckligt gemensamt att anses vara yttringar av en och samma företeelse.

[Harkett]

Det här med "inkluderande" skulle jag vilja att du utvecklar mer. Inkluderade Italienska fascister judar, romer, färgade, mm, i sin definition av Italienare så länge de bara var bosatta i Italien?

Nja, ordvalet är tokigt. De var inte så radikalt exkluderande som nazisterna. Rasismen var inte ett centralt element i fascismen. Orsaken till frånvaron kan nog sökas i resp. ländernas idéhistoriska bakgrund till nationalismerna. I Italien har aldrig föreställningen om ett Urvolk funnits som i Tyskland. Italienarna "vet" att de är ett blandfolk, folk har blandats inom den romerska statens hägn. Det är istället statens historiska mission som betonas och den bygger på en inkluderande princip. Man behövde inte utrota folk och degradera folk efter rasistiska principer. Hyllandet av hierarkier fanns redan inbyggd (således fanns inte heller jämlikhetstankar). Den nazistiska principen byggde på blodet och kunde inte med bästa vilja inkludera andra raser. De skulle bort. Ett av dess - eller Hitlers - hatobjekt var det etniska konglomeratet Österrike-Ungern. Om man gör ett analytiskt tankeexperimant så skulle den italienska fascismen kunna fungera alldeles utmärkt där. Det skulle vara statsfascismen som skulle gälla. Visst, i praktiken skulle inte alla bli delaktiga (inkluderade, se definitionen av totalitär regimtyp). I Italien var acceptansen gentemot blandfolk som de själva "italiani" inte ett likadant problem som i Tyskland. Där kunde man kosta på sig att vara rasistiska. Och detta utgör en avgörande skillnad mellan rasfascism och statsfascism. I Italien rubbades inte de traditionellt goda förhållandena mellan kristna och judar efter Mussolinis marsch mot Rom på 1920-talet. Romer har aldrig lyckats assimileras i det europeiska samhällena på sama sätt som judar. Fanns det färgade i Italien under mellankrigstiden eller syftar du på kolonierna de hade? Varför skulle fascisterna göra kolonialiserade folk till sina jämlikar när de befann sig längst ned i hierarkin? Fascismen är verkligen ingen jämlikhetsideologi.

[Pewi]

För att anknyta till det Harkett skrev tidigare så pratade jag häromdagen med en bekant som delvis sysslar med fascismforskning. Enligt honom har det sedan nittiotalet växt fram vad man kallar en "ny koncensus" inom fascismforskningen. Han nämnde två forskare, Roger Griffin och Stanley Payne som båda har arbetet med ett slags "minsta gemensamma nämnare definitoner" på fascism och nazism (som de förövrigt betraktar som likartade) och som i grunden bygger på en syn på fascism som en revolutionär form av ultranationalism.

Payne ger ett slags checklista för fascism (fritt översatt):

A. Ideologi och mål:
- Framhållande av en idealistisk, vitalistisk viljefilosofi.
- Skapandet av en ny nationalistisk auktoritär stat som inte är baserad på traditionella principer och modeller.
- Organiserandet av en ny starkt reglerad, klassöverskridande (multiclass), integrerad nationell ekonomisk struktur, oavsett om den kallas nationalkorporativ, nationalsocialistisk eller nationalsyndikalistisk.
- Positiv syn på och användande av våld och krig.
- Målet att skapa ett imperium, expandera eller radikalt förändra nationens förhållande till andra länder/makter.

B. Fascismens negationer:
- Antiliberalism
- Antikommunism
- Antikonservatism (även om fascistiska grupper ofta kunde tänka sig att ingå tillfälliga allianser med olika rörelser, särskilt högern)

C. Stil och organisation:
- Försök till massmobilisering med militarisering av politiska relationer och stil och med målet av en masspartimilis.
- Understrykande av den estetiska strukturen av möten, symboler och politisk liturgi, och av emotionella och mystiska aspekter.
- Extremt fokus på den maskulina principen och manlig dominans, samtidigt med framhållandet av en starkt organisk syn på samhället.
- Framhållande av ungdomen framför andra faser av livet, understrykande av generationskonflikten, åtminstone som en start på den politiska förändringen.
- Tendens mot ett auktoritärt, karismatiskt personligt ledarskap, oavsett om ledarskapet från början är folkvalt eller inte.

Sett på ovanstående vis tycker jag att fascismen plötsligt framstår som gripbar och inte alls lika undanglidande som den annars tenderar att vara. Det blir på något sett en begriplig och mer eller mindre sammanhängande ideologi. Samtidigt framstår både Mussolini och Hitler som delar av samma rörelse, om än de tog sig olika, och mer eller mindre fruktansvärda, uttryck.

/P

[Harkett]

Statsvetarna kan i sin komparation också ha regimtyp som riktmärke. Därför kan man vara försiktig benämner de andra rörelserna i Europa. Var t.ex. de spanska falangisterna och Franco fascister? När man tittar på regimtypen så företer den mera traditionellt auktoritära drag än totalitära. Fascismen ville ha en totalitär regim. Karvonen har emelletid också Spanien med som jämförelseobjekt. Men det villkoras av hans syfte.

För att förebygga en fråga: Vad är skillnaden? Traditionella auktoritära regimtyper går ut på att försöka förhindra förändring. Man har en pålitlig byråkrati och armé, gentemot folket en godtycklig poliskår. Deltagandet begränsas till eliten. Sådana fanns i Ungern (Horthy), Spanien och Portugal.
I en totalitär regimtyp dominerar ideologin. Där finns ingen pluralism, mobilisering av folket är obligatoriskt, karismatiskt ledarskap. Sådana regimer fanns i Italien, Tyskland och Sovjetunionen, alla fanns de under en "common antiliberal umbrella". Här är givetvis abstraktionsnivån ännu högre. Men jag skriver under på den: Italien och Tyskland var totalitära stater och fascismen och nazismen var totalitära rörelser.

Ja, detta är inte från Karvonens bok utan det är minneskunskaper från föreläsningar i statsvetenskap.

[Ubbe]

Nja, ordvalet är tokigt. De var inte så radikalt exkluderande som nazisterna. Rasismen var inte ett centralt element i fascismen. Orsaken till frånvaron kan nog sökas i resp. ländernas idéhistoriska bakgrund till nationalismerna. I Italien har aldrig föreställningen om ett Urvolk funnits som i Tyskland. Italienarna "vet" att de är ett blandfolk,

Nu var det väll så att nazisterna inte heller trodde att de var ett homogent rasrent folk, utan en blandning, germaner, germaniserade slaver, rester från tidigare befolknings grupper, mm. Inte heller var nazisternas raslära vidare enhetlig, inga klara definitioner på centrala begrepp så som tex arier. De hade heller ingen enhetlig syn på sina grannfolk, slaviskafolk behandlades mycket olika. Det enda som jag tycker var hyffsat enhetligt var antisemitismen.

Den nazistiska principen byggde på blodet och kunde inte med bästa vilja inkludera andra raser. De skulle bort.

Nazisterna hade i alla fall inga problem med att ha ett mycket nära sammarbete med icke germanska folk och länder, även allierade och vapenbröder, tex Japan, Italien, Finland, Kroatien, Ungern, Rumänien, Spanien, Turkiet, mm.

[Harkett]

Harkett skrev:
Den nazistiska principen byggde på blodet och kunde inte med bästa vilja inkludera andra raser. De skulle bort.
Ubbe skrev:
Nazisterna hade i alla fall inga problem med att ha ett mycket nära sammarbete med icke germanska folk och länder, även allierade och vapenbröder, tex Japan, Italien, Finland, Kroatien, Ungern, Rumänien, Spanien, Turkiet, mm.

Ja, men är det inte exempel på realpolitik. Det är väl inte ett utslag av nazism?

Harkett:I Italien har aldrig föreställningen om ett Urvolk funnits som i Tyskland. Italienarna "vet" att de är ett blandfolk,
Ubbe:Nu var det väll så att nazisterna inte heller trodde att de var ett homogent rasrent folk, utan en blandning, germaner, germaniserade slaver, rester från tidigare befolknings grupper, mm. Inte heller var nazisternas raslära vidare enhetlig, inga klara definitioner på centrala begrepp så som tex arier. De hade heller ingen enhetlig syn på sina grannfolk, slaviskafolk behandlades mycket olika.

Representanten för Urvolk var den blonde krigaren. Hoppas du inte tog ordet "vet" alldeles bokstavligt (det var ju också inom citationstecken). Varje skolfröken i Tyskland visste att det fanns många germaniserade slaver bland tyskarna, själva ordet Berlin skall stamma från slaviska språk. Denna bakgrund av klar för tyskarna, även för nazisterna. Men fascisterna gjorde ingen poäng av att tillhöra en överlägsen ras som nazisterna. (Vill du ta bort rasismen ur nazismen för att den skall bli fascism så att du får rätt?) Dessutom ville man helst vara långskalliga och inte kortskalliga. Kortskallarna skulle tyda på slaviskt blod, så sachsiska kortskallar ville man inte vara osv. De långskalliga värderades högre. Det ariska var ett ideal. Himmler skall ha tittat sig i spegeln ofta för att se om han verkligen var arier osv. Ibland skall han ha tvekat.
Slaviska folk som uppvisade "germanska" drag behandlades bättre och givetvis sådana som samarbetade.

[Ubbe]

Ja, men är det inte exempel på realpolitik. Det är väl inte ett utslag av nazism?

Både och, jag ser inte att skulle ha funnits några idelogiska skäl att låta bli att sammarbeta med andra folk så länge det inte störde nazisternas egna planer.

Men fascisterna gjorde ingen poäng av att tillhöra en överlägsen ras som nazisterna. (Vill du ta bort rasismen ur nazismen för att den skall bli fascism så att du får rätt?)

Nej, men jag skulle snarare använda utryck som ultra-nationalismen snarare än rasism, vilket jag tycker snarare rasism är en konsekvens av det näst intill religösa dyrkandet av det egna folket. I ett tidevarv där ultra-nationalism var politiskt allmän gods tycker jag det låter konstigt att inte också de Italienska facsisterna annamat det, i alla fall i mindre omfattning. Dessa tankar var tillräckligt centrala för flertalet av de dåtida Svenska riksdagspartierna för att grunda det Rasbiologiska insitutet och begå omfattande övergrepp på den delen av befolkningen som inte passade in.

Slaviska folk som uppvisade "germanska" drag behandlades bättre och givetvis sådana som samarbetade.

Visst, men jag tänkte snarare på att nazisterna behandlade hela länder olika, Polacker mötte att annat öde än Bulgarer och Kroatier. Alltså ingen enhetlig syn eller behandling av slaviska folk.